Flera nya bekantskaper

Dagen till ära var det dags för heldags trippen vi bokade härom dagen. Spända och förväntansfulla gick vi upp i god tid när klockan ringde eftersom vår båt skulle avgå 08.30 från stranden.

Men dessförinnan skulle vi återlämna vår scooter som vi hyrt. Vi visste ju att vi skulle återlämna moppen med full tank eftersom vi fick den så, men när vi kollade på indikationspanelen så såg det ut som att tanken fortfarande var full. Lite märkligt eftersom vi kört rundor nästan en hel dag men den kanske var extremt bensinsnål tänkte vi och hoppades på det bästa eftersom vi inte vill köra och leta upp en bensinmack tidigt på morgonen.

Självklart var det första uthyraren gjorde att skruva av locket till bensintanken och utbrista "But this is empty!". Vi förklarade att vi tittat på indikatorn på panelen som sa att tanken var full och han svarade med "Yes, it's slow to sink"...no,shit eftersom den inte rört sig alls på 24h ;-)

Istället för att betala dyra avgifter erbjöd uthyraren oss att köra och tanka scootern innan vi returnerade den officiellt. Nu var det ju också så att vi hade en tid att passa då vi skulle bli upphämtade för vår båttur kl 08:15 och klockan var nu 08:05. Eftersom vi skulle bli upphämtade vid samma ställe som vi lämnade scootern och uthyraren sa att det endast skulle ta två minuter att köra till bensinstationen så hoppade jag upp och lämnade Louise som deposition ;-) Nej, men vi tänkte att om de kom för att hämta oss så var det bra om åtminstone en var på plats.

Jäkla vad moppen spann på nu utan en extra passagerare där bak, 80km/h var inga problem.
Så snabbt och lätt var jag och tankade fulltank och var åter på uthyrningsstället. Lagom till jag kom så hade Louise fixat med betalning och allt inför båttrippen. Well planed. :-)
Nu skulle de bara godkänna scootern från repor och skador så att de kunde riva depositionen på 2000SEK som vi lämnat. Skeptisk i blicken synade han vår "röda fara" som var lerig överallt från föregående dags bravader på grusvägar och majsfält, men tillslut så nickade han till och rev depositionen och vi drog en lättandes suck som alltid när man returnerar en hyrbil eller liknande.

Nu var vi nere på stranden och väntade på att båten skulle avgå från strandkanten. Djurälskaren Louise hittade naturligtvis två stycken busiga super söta hundvalpar att gosa med.
08:30 precis som tiden var utsatt så var det dags att borda speed boaten tillsammans med de andra passagerarna och vår kapten.

Vi hade knappt hunnit sätta oss på plats i fören innan vi hade skapat flera nya vänner! Två sydafrikanska par satt där framme med oss, det ena paret bodde när Kreuger parken och det andra kom från Kapstaden som vi ska besöka om ungefär 2 veckor. Glada och med konversationer i full gång satte kaptenen full fart mot ett område där vilda delfiner brukar hålla till. Han var tydlig med att berätta att det inte var någon garanti att vi kunde se delfiner idag men han gissade på ungefär 70% sannolikhet.

Visst hade vi turen på vår sida, igen! En flock med delfiner simmade runt och stylade genom att hoppa upp i luften och visa upp sig. Precis som på delfinparker eller Flipper på TV men detta var helt annorlunda eftersom det var vilda delfiner mitt ute på havet. Tyvärr så var vi inte kvicka nog att fånga konsterna med kamera eftersom vi prioriterade att hoppa i och simma med dem.

Vi stannade till med båten vid flera olika tillfällen så vi kunde dyka i med snorkel och simfötter och simma med de majestätiska varelserna. Det är inte ofta jag saknar en undervattenskamera men idag var en sådan dag. Speciellt eftersom Louise hade fullt sjå att tömma vatten ur sitt cyklop varje gång vi hoppade i och låg och plaskade medan de snabba rackarna simmade ifrån henne i ett nafs.

En parentes:
(Tydligen så befann sig landslagskaptenen från det Sydafrikanska rugbylandslaget på en av grannbåtarna när vi cirkulerade runt delfinerna så våra nyblivna vänners kameror riktades snabbt dit istället för mot fenorna i vattnet. Fräckt då rugby är en av de absolut största sporterna i Sydafrika)

Nästa stopp var på lite grundare vatten för lite bättre snorkling och roligare fiskliv. Vår ena sydafrikanske kompis var helt i extas över de olika sakerna han såg under ytan, var härligt att se. Vi tyckte att det var vackert men har sett bättre snorklingsvatten i Sydostasien.
Det var förvånansvärt kallt i vattnet tyckte vi, 23-24 grader men när solen gick i moln och draget från fartvindarna så blev det riktigt kyligt ett tag. Men så fort solen tittade fram igen så blev det helt underbart!

Just vid det här laget upptäcker jag att jag har simmat rundor med växeln från tankning i morse i bakfickan, 500 rupie ungefär 125kr så inte hela världen. Men var ju klart värt ett försök att torka pengen efter att bokstavligen "tvättat pengar" ;-) (se en av bilderna)

Nu satte vi kurs mot Coconut Island som är en liten obebodd ö utanför Mauritius sydvästra kust. Här var det dags för en barbeque och under tiden besättningen grillade till oss så fick vi lite tid att njuta av ön i egen takt. Louise gick direkt och köpte en kokosnöt, vi var ju trots allt på kokosnötsön :-) Själv upptäckte jag till min stora glädje att det var fri tillgång av både rom och öl som ingick i utflykten! Jag var inte sen att bland en rom & cola till mig och våra nya vänner. Sex rom & cola senare kallade de mig för Captain Morgan ;-)

Det var ren och skär njutning att spendera tid på den obebodda ön som många "Honeymoon couples" besökte. Louise passade på att köpa med sig ett minne från ön av en av de inhemska strandförsäljarna i form av ett armband som hon tyckte mycket om.

När det var en halvtimme kvar innan avgång för vår båt så kom de två männen från de andra paren och frågade om jag skulle hänga med och simma ut till en stenö som man kunde se från land, ungefär 500m ut i havet. Eftersom de kommit överens med kapten att vi skulle bli upphämtade där ute och inte behövde simma tillbaka så tvekade jag inte länge, "Of course" blev mitt svar.

Det tog sitt lilla tag att simma ut där men det var grunt hela vägen så det var aldrig några problem. Väl framme vid vår lilla vassa stenö fick vi vänta ett bra tag på våra medresenärer, däribland Louise. Under tiden passade jag på att klättra upp och ta ön i Svensk besittning!

När alla snorklat klart och var nöjda så satte vi kurs tillbaka till Flic En Flac med full fart. Speciellt vår vän som var den där exalterade typen och bad kaptenen att gasa på lite extra över vågorna så att vi hoppade upp och ner. De franska och tyska passagerarna som satt bak i akterna var nog inte lika glada, samtidigt som vi satt där fram och ropade "Yeeiihaa!" varje gång båten hoppade så satt de och fick värsta kallduschen av salt havsvatten där bak :-) Men lika glada var vi för det! Haha :'D

Louise uttryckte det som att det var det roligaste på hela trippen. Förmodligen kombinationen av killet i magen när båten åkte "berg-och-dalbana" och att de i aktern blev dyngblöta. Skadeglädje...

Nu var det eftermiddag när vi kom till vår hemmastrand och vi bytte telefonnummer med det sydafrikanska paret som bodde i Kapstaden så att vi kunde höra av oss och kanske ses när vi är där om ett par veckor.

Efter dusch och mys på hotellrummet gick jag ner i hotellobbyn och började direkt prata med en tysk kille från Cologne i västra delen av Tyskland. Snackade ett par timmar och drack Sydafrikansk öl innan det var dags för kvällens upplevelse med restaurangbesök på den inhemska Mauritiska restaurangen vi bokade bord på häromdagen.

När vi kom dit så var känslan precis som vi kommit hem till den vänliga och mysiga damen som hade restaurangen. Det fanns endast två bord så det var maximalt vad hon serverade på en kväll så hon lade väldigt mycket omsorg på varje middagsgäst. Vi fick först in en flaska Sydafrikanskt vin...(mycket Sydafrikanskt idag märker jag nu) och 17 stycket olika små rätter och röror.
Eftersom Louise är vegetarian så hade hon anpassat middagen för oss och gjorde lite extra vegetariskt. Louise tyckte allt var super gott och mycket godare än det såg ut i vissa fall. Mina favoriter var kycklingen och den kryddiga korven, mycket av det andra var också gott och jag testade faktiskt alla 17 rätter även om flera var fiskrätter - stolt.

En stund in i middagen så ser jag en katt på muren bakom Louise och tänker direkt "Nu kommer hon bli glad". Visst blev hon det när hon sig kissen :-) Katten var dock lite skygg och hoppade snabbt tillbaka bakom muren. Louise var snabbt som blixten upp ur stolen och stod och studsade vid murväggen för att försöka se över och kallade på katten "Kom då lilla vännen..." osv.

Bordsgrannarna måste undrat vad tusan som flugit i henne. De hann förmodligen inte ens se katten så det ända de upplevde var att min fru hoppar upp ur stolen och vänder ryggen till mig, hoppar och gör massa "babyröst"-läten.

Vilken underbar dag och kväll det blev. Efter att flaskan med rödtjut var slut fick vi in flamberad banan och glass med hemmagjord ananasrom till desert. Så smaskigt och grym avslutning på den fantastiska middagen!

Därefter var det dags att lagom runda om fötterna stappla hemåt hand i hand nöjda och kära.
Tack till alla resebloggsläsare som orkat läsa hela vägen hit! ;-)Lue lisää