Dramatik på väg till stranden

Vi vaknade tidigt (troligtvis på grund av att vi fått in vanan att ta en tupplur på eftermiddagarna) och såg fram emot en lugn dag i solen. Pratandes om dagen blev vi fundersamma på om vi hade en eller två dagar kvar på ön. Vi hade ställt in oss på att fredagen skulle bli vår sista heldag på Mauritius. Vi dubbelkollade flygbiljetten och fastställde att vi räknat fel på dagarna. Härligt då skulle vi hinna med ännu en utflykt.

Efter den sedvanliga frukosten promenerade vi mot mataffären för att köpa snacks till strandhänget. När vi skulle korsa en gata snubblade jag till och skar upp ena tån mot en vass betongkant. Blodet började forsa och Uffe hjälpte mig till en bänk . Uffes första instinkt var att stoppa blodet och tog upp en använd servett som låg på bänken. No no no sa jag och pekade mot ett dykcenter över vägen. Uffe skyndade sig dit medan jag stannade kvar på bänken. Under de få minuterna han var borta stannade två bilar och två motorcyklar och erbjöd sig att hjälpa till. Jag tackade för vänligheten och förklarade att min make hämtar plåster på dykcentret. En man körde först iväg men kom sedan tillbaka. Han tog fram en skarfs och knöt den runt min fot. Vilka otroligt fantastiska och hjälpsamma människor det finns! Tvivlar starkt på att så många i Sverige hade erbjudit sig att köra någon med ett litet skärsår till apotek och doktor.

Uffe kom springandes tillbaka med både plåster och bakteriedödande medel. Efter att han tvättat och plåstrat om min fot kom kvinnan från dykcentret gående mot oss. Hon insisterade att vi skulle följa med henne tillbaka till dykcentret där hon hade bättre plåster och vatten . Ännu en gång blev jag förvånad av vänligheten i detta paradis.

När dramatiken kring min fot var över gick vi ner mot stranden. Vi bestämde oss för en restaurang, slog oss ner och beställde. När vi väntat på maten i en halvtimme kommer en servitris ut och meddelar att den vegetariska burgaren var slut. Den enda rätten de kunde erbjuda mig var en macka med gurka och ost. Värt att nämna är att vi ätit mackor varje dag till frukost och att jag var ordentligt trött på de torra mackorna vid det här laget. Sur utbrister jag "You realise that now"?? Jag ska minsann inte äta macka till lunch också. Surt tar jag mina tillhörigheter och går ner till stranden för att se vad matvagnarna har att erbjuda. Uffe tog sin pizza som take away.

Vi tar skydd från solen under några träd som kantade strandremsan och la ut våra filtar. Halvvägs genom pizzan och den vegetariska risrätten jag köpt fick vi sällskap. Två kärlekssuktande hundar slog sig nöjt ner på filten och tog tacksamt emot vatten och lite mat. När hundarna var nöjda kom några duvor och pickade i sig det sista av maten. Fantastiskt mysigt hade vi det på våra filtar. Mätta och tillsist lite rastlösa bestämde vi oss för att ta våra cyklop och utforska en liten bukt i närheten av vårt hotell. Vi såg tyvärr inte så många fiskar, mest sjöborrar och snäckor.

Nöjda över picknicken och badet promenerade vi tillbaka till hotellet och tog oss ett dopp i poolen. När vi hade torkat i solen gick vi upp på rummet och gjorde vid oss inför kvällens buffé och dansuppvisning på ett hotell i närheten.

Nyfikna på den inhemska buffén på Twins Garden plockade vi på oss ett smakprov av nästa alla rätter. Vi åt till tonerna från det skickliga bandet som spelade. Lagom till efterrätten var smakad (tyvärr inte mycket som var gott) började den inhemska seegadansen. Dansen var en blandning av Bollywood och afrikansk krigsdans - mycket underhållande att titta på. Även om buffén inte var någon hit var kvällen mycket lyckad.

Tack till min Uffe som agerade häst till hotellet då min fot svullnat upp ordentligt.Meer informatie