Bonusdagen på Mauritus

Eftersom vi upptäckte tack vare vår undermåliga matematik så hade vi räknat fel både jag och Louise i all hast när vi tänkte att vi skulle vara på Mauritus i 6 dagar. Det var ju så att det var 6 nätter vilket blir 7 dagar och vårt flyg till Madagaskar avgår inte förens den 2 oktober.

Glada över vår nyvunna bonusdag på Mauritus började tänka hur vi skulle spendera den på bästa sätt. Vi beslutade oss för att hyra en privatchaufför för en heldag för att se öns inland då vi redan haft en utflykt till havs.

Redan halv nio begav vi oss i en rymlig Toyota med vår trevliga erfarna chaufför som jobbat som turguide i 20 år och kunde Mauritius som sin egen bakgård . Han var väldigt stolt över ön som han var född och uppvuxen på och sa flera gånger under dagen att vi skulle ångra att vi inte spenderade hela våra 4 veckors smekmånad på ön istället för att åka vidare till Madagaskar och Sydafrika. Vi sa bara att vi får se när vi utvärderar hela resan i slutändan.

Vårt första stopp för dagen blev till en utsiktsplats över Les 7 Cascades (De sju vattenfallen) som vi missade häromdagen pågrund av det regniga vädret när vi var ute på vårt scooteräventyr. Det var en mäktig vy som ni säkert kan förstå, men att vandra ner till dem skulle som sagt ta 3 timmar så det var inte aktuellt denna dag heller utan vi fick nöja oss att se det höga vattenfallet med 7 avstamp längs toppens fall som gett dess namn från avstånd.

Efter lite fotosession så hoppade vi in i bilen och vår chaufför körde oss längs de smala slingriga bakgatorna mellan husen för att slippa trafiken på de stora vägarna som var nu när det var lördag. Vi stannade härnäst vid utsiktsplats över öns vulkankrater som senast var aktiv för 700.000år sedan och vid en fabrik för tillverkning av modellskepp.

När de stoppen var avverkade så körde vi vidare till öns teplantage för lite teprovning. Mystanten inom Louise blev tillfreds av detta stopp med många goda tesorter med trevlig utsikt. Men det kommer ändå bli svårt att imponera på oss i teodlingsväg efter vårt besök vid Cameron Highlands i Malaysia.

Vidare åkte vi till ett stopp mer i min smak, ett romdestilleri vid namn Saint Aubin. Här gick vi runt en lång stund på deras ägor som bestod av allt från vaniljodling och förädling till en liten djurfarm och kolonialhuset från slavtiden. När vi traskat runt ett tag så gick vi till juvelen på gården, destilleriet där de tillverkade romen från de egenodlade sockerrören. Här fick vi möjlighet att provsmaka alla deras sorter, det var en hel del . Jag som ville ha valuta för entréavgiften försökte mig på de flesta av deras sorter. Allt från kafferom och kanelrom till mer exklusiv lagrad flerårig rom. Louise menade på att hon blev snurrig efter 4 shots så jag fick prova resterande själv.

Lagom berusade och belysta av solsken vandrade vi tillbaka till vår parkerade privatchaufför för att be honom kör oss till ett bra ställe för att äta lunch.

Nu ska jag berätta lite bakgrund till följande händelse så ni där hemma förhoppningsvis kan försöka sätta er in i situationen som komma skall.

Eftersom detta var sista dagen på Mauritius innan avresan till Madagaskar så ville vi använda upp alla våra Rupies eftersom de skulle bli helt värdelösa på Madagaskar där de har Ariary. När vi bokade rundresan på ön så betalde vi 2200 Rupies för oss båda för chauffören och tänkte att våra resterande tusenlappar skulle räcka långt för både inträde och lunch för vår resa Det vi inte räknat med var att både teprovning och besök på romdestilleriet skulle vara så dyrt. Men vi tog ju naturligtvis turerna nu när vi ändå var där och insåg ju såklart att det var vad man kan kalla "turistfällor" då de tog ut dyra avgifter eftersom de vet att det bara är turister som besöker dessa ställena.

Tillbaka till själva händelseförloppet under dagen. Vår chaufför körde oss nu till en fin restaurang vid kusten med en härlig utsiktsplats utöver klippor och hav. Vi gick in och satte oss vid ett tvåmannabord vi blev tillvisade utan några som helst bekymmer i tankarna.

Louise predikar om hur hungrig hon är efter dagens äventyr och vi läser menyn med svältande magar när vi reflekterar över att det är ganska dyra priser på maträtterna. Jag frågar Louise hur mycket vi har kvar i "kassan" och hon kontrollerar då börsen och räknar till 480 Rupie
...
Eh..va?! Vad sa du? Ja, just det under 500 Rupie = 125kr och vi hade precis satt oss på en fin restaurang där bordsgrannarna från Asien klämmer i sig hummer.
- Ja, men du tog väl i alla fall med dig kort så vi kan ta ut pengar på en ATM?
Nej, alla kort ligger på hotellet...

Hur ska vi ta oss ur detta med äran i behåll? Louise förslag var att köpa in en vegetarisk rätt för 400 Rupie utan något och dricka och dela på den. Glöm det sa jag, inte en chans jag sitter och delar en vegetarisk rätt för en person, de kommer ju inte ens fatta om vi skulle försöka förklara.
Min idé var istället att beställa in dessert för att kunna komma där ifrån med det kapital vi hade kvar utan att chauffören i bilen och restaurangpersonalen undrade vad vi var för några fattiglappar :-P Vi beställde in två crepes med glass och en kaffe så att det landade på precis den summan vi hade kvar.
Inte direkt stolta och inte heller jättemätta gick vi ut i bilen för att åka vidare. Direkt när vi satt oss skulle naturligtvis chauffören vara jättenyfiken över vad vi ätit och om vi tyckte det var en bra restaurang...
Louise kläcker ur sig utan att tänka att hon åt en vegetarisk rätt hon såg på menyn.
Han frågar sedan mig vad jag åt...- Eh, hmm.."the same"
Vi förstår nu att han ska så klart få en kommission från restaurangen för att ha tagit oss dit som förmodligen baseras procentuellt på vad vi ätit...haha!
Han tjänade nog inte många kronor på att ta oss dit men, "shit happens" :-)

Lika glad för det fortsatte vi nu till ett nytt mindre vattenfall och lagun Chamarel Waterfall som vi sett fram emot att få se. Det var sagolikt vackert precis som bilderna vi har sett på TripAdvisor. På den fridfulla platsen nere vid lagunen fanns förutom vi en man som ville "ge" oss kokosnötter och ananas men utan en sekin på fickan tackade vi vänligt nej till erbjudandet och njöt gratis av utsikten

Nu var klockan eftermiddag och det var dags att åka längs sydkusten via Le Morne hem till Flic En Flac. Otroligt vacker kustremsa fick vi se passera utanför bilrutan där vi stannade till vid ett par ställen för att ta lite bilder. Han återupprepade sin övertygelse om att vi skulle komma fram till att det bästa hade varit att spendera alla våra 4 veckor här i paradiset på Mauritius. Vi får väl som sagt se om 3 veckor ;-)

Tillbaka på hotellet kändes det väldigt skönt att kunna plocka på sig sitt kreditkort och inte längre vara utfattig och kunna betala för sig. Louise fick välja restaurang för kvällen (och ända riktig måltid för dagen). Som ni säkert kan gissa där hemma så blev det Indiskt som har utsökt mat, inte minst vegetariska alternativ.

Mätta och belåtna vandrade vi förbi några barer med livemusik men nöjda sedan dagen innan beslutade vi oss för att gå tillbaka till hotellet och ta en stilla natt innan nästa del på vår resa skulle ta form dagen efter. Jag somnade direkt medan Louise tittade på Bonde söker fru på TV4 Play på iPaden, då var hon glad att Uffe hade Svensk VPN-uppkoppling minsann så att det gick att se.

Tack åter igen till alla som bidragit till vår fantastiska vecka och alla våra upplevelser på Mauritius!Читать далее