On the road to Andasibe

När vi vaknade upp i morse slogs vi av en fräck känsla, vi är på Madagaskar!

Programmet för dagen var att åka med vår chaufför Besson till Andasibe nationalparken för att sova där de två kommande nätterna.

Avfärden var planerad till 08.30 så för att hinna äta frukost och packa våra backpacks gick vi upp klockan 7 för att ha god tid. Efter frukost som blev en simpel omelett med kaffe så packade vi det sista och tog ryggsäckarna på ryggen för att checka ut. När vi lämnat in nyckeln i receptionen ser vi en klocka ovanför våra huvuden som är 07.30. Vi frågar om den verkligen är rätt och killen bakom disken bekräftar att den är korrekt . Vi hade fortfarande våra telefoner inställda på Mauritiska tidszonen eftersom vi inte slagit av flight mode. Vi hade alltså nu en hel timme tillgodo innan Besson skulle hämta upp oss. Men hellre att gå upp för tidigt än för sent om man nu ska välja något.

Vi led inte särskilt mycket heller när vi satt i solen och pratade med ett tyskt par som redan rest runt på Madagaskar i 3 veckor och hade intressant information att dela med sig av.

Nu när vi hoppat in i vår 4x4 Hyundai Terracan så bad vi vår chaffis att köra oss till en bankomat så vi kunde ta ut lokal valuta (Ariary) och sedan till ett apotek så vi kunde köpa myggspray (som någon glömde hemma i Sverige..)

Vid första bankomaten stod vi en lång stund för att försöka få ut cash som vi noga räknat ut att vi skulle behöva under våra 10 dagar på Madagaskar. Eftersom vi fått berättat att det kunde vara svårt att hitta bankomater i mindre städer runt om på ön så tänkte vi ta ut så mycket som möjligt nu när vi var i huvudstaden Antananarivo, också känt som Tana av lokalbefolkningen.

Det gick dock inte så bra för oss, vi började på ett belopp på 1.750.000 Aiary och minskade sedan successivt till 400.000 Ariary men inget belopp gick att ta ut då det stod att det var för högt. Vi tänkte att det var märkligt då det rörde sig om drygt 1000kr. Vi frågade Besson som sa att maxbeloppet nog var 200.000 Ariary. Nu hade det också bildats kö till bankomaten som vi lämnade, så vi hoppade in i bilen och åkte vidare till nästa ATM.

Här hade vi bättre tur, efter uttag i ett par omgångar var vi nöjda och hade nog med kontanter. Nu kunde vi bege oss mot dagens mål och nationalparken fylld med spännande lemurer och andra varelser.

Ett snabbt stopp vid ett apotek för att köpa myggspray och handsprit innan vi sakta började försöka ta oss ur den kaosartade staden Tana.
Vårt första intryck av staden var att den var extremt mycket fattigdom och det märktes direkt att vi nu kommit till riktiga Afrika. Människor och djur sprang över gatorna mellan bilarna hur som helst. Många av husen vore en överdrift att kalla hus då de kategoriseras som skjul i våra ögon.

Förklaringen vi fått till att det ser ut som det gör beror mångt om mycket på cyklonerna som drar in över ön varje år. Cyklonerna förstör allt i sin väg och det är dyrt att bygga något permanent. Därför lagar man istället temporärt för säsongen.

På vägen till nationalparken stannade vi till ungefär halvvägs vid en reptilpark där vi fick både se och hålla diverse kallblodiga reptiler.

När vi var klara vid Pyereyras Reserve var det dags för lunch och Besson körde oss till en restaurang längs vägen. Vi satte oss till ro på den mysiga restaurangen och började bläddra i menyerna. Snart blev vi påminda om att vi inte befann oss hemma i Sverige längre. Fyra meter bakom vårt bord var köket avskilt med ett gult draperi där vi kunde se konturerna av- och höra kycklingarna som förmodligen skulle tillagas. Vi försökte intala oss att djuren ändå har det bättre här under naturliga omständigheter där de kan leva fritt på gårdarna fram till de ska ätas jämförelse med industrislakten som sker i västvärlden.

Louise beställde in två goda vegetariska rätter och jag tog en "steak" och 65cl lokalproducerad öl (ingen av oss var så värst sugen på kyckling). Lagom lullig efter min öl så hoppad vi in i bilen igen och det tog inte många minuter innan vi vaggades till en tupplur i baksätet.

Efter ungefär en timme så stannar Besson till vid vägkanten och vänder sig om till oss och säger: - Jag tänkte att ni kanske ville gå en liten bit längs vägen. Vi fattade inte direkt syftet bakom frågan men svarade "Yeah, sure" och hoppade ur bilen. Vi började promenera längs den slingriga landsvägen, kantad av hyddor och risfält. Lokalbefolkningen hälsade och vinkade glatt till oss.

Vi kom fram till att vi antog att vår chaufför behövde kissa vilket var anledningen till att han skickade oss på en promenad. Men när vi vandrat längs vägen i 5 minuter och kommit så långt att vi inte längre kunde se vår bil slogs vi av tanken för en hundradelssekund att vi kanske var lämnade här mitt ute på Madagaskars landsbygd utan några ägodelar. Men just då glider Besson upp längs vår sida med sitt glada leende och säger "Jump in". Det visade sig att han hälsade på en snabbis hos en bekant medan vi vandrade och fick se omgivningen till fots.

Nu var det inte lång väg kvar tills vi var mitt ute i Andasibes regnskog och vid vårt boende, Feon'ny Ala. Här blev vi visade till vår bungalow och fick en tydlig tid att vi skulle vara tillbaka vid parkeringen för en Night Walk "Six thirteen" ...vi förutsatte att Bosson sa fel och återupprepade "Yes, see you six thirty" (18:30)
- No, six thirteen! Repeterade Bosson.

Så efter att ha myst en stund i vår bungalow och bytt om till våra djungelkläder och sprayat på myggmedel såg till att befinna oss på parkeringen kl 18:13 :-).

Vår guide för kvällen var en trevlig tjej vid namn Janice som var född och uppvuxen runt Andasibe och dess naturreservat. Vi gav oss ut i den becksvarta kvällen då solen gått ner redan klockan sex . Det var inte en direkt nervkittlande Night Walk då vi gick längs en asfalterad väg och lyste med ficklamporna in i skogen för att få syn på några aktiva nattdjur. Vi ville gå in i regnskogen och komma nära djuren på riktigt men det var Janice bestämd med att vi fick vänta med till morgondagens upptäcksfärd. Vi lyckades i all fall få syn på ett par lemurer bl.a. muslemuren som bara är aktiv på natten, kamouflage uggla och massa färgglada grodor.

När promenaden var slut blev vi avlämnade vid vårt hotell och bestämde träff för att åka ut i regnskogen kl 07.30 imorgon för att försöka träffa fler lemurer.

Vi vill rikta ett stort tack till Ingrid & Georg där hemma för bidraget till denna upplevelsen att bo i Andasibe nationalpark. Som vi njuter! Czytaj więcej