Det sjuka gifta paret

När solen gick upp i paradiset gick jag, insvept i en filt ut på vår lilla uteplats utanför bungalowen. Nattens händelser var inte en hallucination orsakat av malariamedicinen utan de hade hänt på riktigt.

Efter gårdagens middag började Uffe och jag känna oss oroliga i magen. Vi tänkte att det kunde bero på att vi åkt båt tre timmar på stormigt hav och att vi inte ätit så mycket under dagen. Vi gick tillbaka till vår bungalow och la oss i sängen. Det dröjde inte länge innan helvetet bröt ut. Jag var den första att besöka toaletten och kräkas upp hela dagsintaget. Uffe låg i sängen med illamående och magsmärtor. Tillsist gick det inte att ligga kvar längre så han stapplade ut genom dörren i kalsonger. Eftersom jag upptog toaletten gick han ut och spydde. Fram till gryningen turades vi om att besöka toaletten. Våra kroppar hade fått i sig något de bestämt ville bli av med. Tur att vi har känt varandra länge och inte var på första resan tillsammans. Vi hjälpte varandra med vätskeersättning, dimor och vatten.

Vid 2-tiden tog vattnet slut och våra läppar och strupar var torra. Det var några minuters vandring till receptionen och ingen av oss hade ork att ta oss dit. När det väl ljusnade ute klockan 05.45, drog jag en filt om mig och med stor ansträngning gick jag ut. Min plan var att sätta mig ner på en av stolarna på uteplatsen och vänta tills någon gick förbi. Det dröjde en kvart innan en man med overall gick förbi. Jag hejdade honom och förklarade på engelska att både jag och min man hade blivit matförgiftade och frågade om han kunde hämta lite vatten åt oss. Mannen såg frågande på mig och muttrade något på franska. Jag gestikulerade och försökte återberätta natten med hjälp av rörelser och ljud. Han visade att han skulle gå och se om han kunde hitta vatten till mig. Efter tjugominuters väntan kom han tillbaka och ruskade på huvudet. Jag fick gå in igen och vänta på att restaurangen skulle öppna.

En stund efter jag lagt mig i sängen knackar en kvinna på dörren. Hon har med sig vatten och frågar om vi behöver komma till en doktor. Jag tackade så mycket och sa att det nog skulle gå över snart.

Vi lyckades få några timmars sömn och klockan 08.15 drar Uffe på sig kläder och går till restaurangen. Jag ser på honom att han verkligen inte mår bra. Vi blir serverade frukost på uteplatsen och vi börjar långsamt mumsa på ett varsitt rostat bröd. När vi ätit så mycket som våra magar tillät gick vi tillbaka till sängen och slumrade in.

Några timmar senare vakar vi och känner oss bättre i magen. Vi har båda en konstig känsla i kroppen och tar fram termometern. Uffe har 38 C feber och jag har 39 C. Vi la oss ner igen och väntade på att medicinen skulle verka. Klockan 15.00 orkar vi äntligen ta på oss ordentliga kläder och ta oss ner till restaurangen. De hade slutat servera lunch och kunde endast erbjuda oss en äggbaugette. Vi tackade nej eftersom vi misstänkte att det var baguetten vi åt när vi kom till hotellet som gjort oss sjuka. Det enda alternativet var att ta oss in mot staden för att hitta något att äta. Vi tog en tuk tuk och bad chauffören köra oss till närmsta restaurang. Hans engelska var inte så bra så vi höll tummarna och åke med.

Efter 45 minuter på en skumpig väg stannade han äntligen. Vi bestämde att han skulle hämta oss vid restaurangen en timme senare. Vi gick in och beställde mat. Våra magar var fortfarande ömma och lömska. Maten lyckades vi dock få ner. Uffe som kände sig lite bättre gick efter maten in i en liten butik och köpte snacks till kvällen.

Äntligen hemma bad vi att våra magbesvär skulle vara över för denna resan...もっと詳しく