Optimerad vistelse i stora Johannesburg

Känslan att vakna upp i det vackra hotellrummet är obeskrivbar. Efter 10 dagar i Madagaskar med dåliga sängar och insekter på huvudkudden var det fantastiskt med en hel natts ostörd sömn i en skön säng med fluffiga täcken. När vi insupit känslan och sträckt ut oss ordentligt klädde vi om från sovkläder och gick ner till frukosten. Vi satte oss ute i trädgården och beställde in en varsin frukosttallrik med varma rätter. En liten, elegant buffé var uppdukad innanför dörrarna. Vi njöt av jordgubbar, äggröra och diverse andra mumsbitar.

Även om vi ville dröja oss kvar i denna osas så länge som möjligt var vi tvungna att packa ihop för att hinna med dagens inplanerade aktiviteter. Vi hoppade in i en taxi och bad att bli körda till Apartheidmuseet och sedan till tågstationen. Taxichauffören envisades med att vi måste besöka Mandelas hus och få hans välsignelse. Trots att tiden var knapp satte vi fart mot Soweto och Mandelas gamla hus. Chauffören pratade på och tyckte att vi skulle besöka en rad olika sevärdheter i Johannesburg. Vi förklarade några gånger att vi endast hade till klockan 12.00 på oss innan vi behövde vara på tågstationen.

Vi kom fram till Mandelas hus, betalde en avgift och gick in i huset. Informationstavlor om hans liv och bedrifter fanns det gott om, likaså diplom av olika slag. Det var otroligt intressant att få lära oss mer om denna godhjärtade och betydelsefulla man. Vi hade kunnat spendera betydligt mer tid i huset om vi haft tiden på vår sida. Vi hoppade in i taxin igen och körde mot museet.

För att komma in i museet var man tvungen till att läsa på baksidan av biljetten vilken ras man slumpmässigt blivit född som. På Uffe biljett stod där europé och på min icke-europé. Vi delade upp oss och gick in genom varsin ingång. Vi fick lära oss om rasindelningen och vilka privilegier man hade som vit. En mycket gripande och målande upplevelse. Vi återförenades och fortsatte den intressanta promenaden genom museet. Vi besökte den tillfälliga utställningen om Mandelas liv. Det var ingen liten utställning om man säger så. Vi fick välja ut delar av utställningen att fördjupa oss i. Läser man alla skyltar och ser alla filmsnuttar tar det minst tre timmar att gå genom både Mandelas och den permanenta utställningen, vi hade en timme på oss. Vi fortsatte vidare och lärde oss om apartheids uppstånd och fall, om politiska krafter och levnadsvillkor. Vilken intressant, skrämmande och gripande besök på museet.

Framme vid tågstationen tackade och betalde vi chauffören. Biljetterna var redan köpa och skulle endast hämtas ut. Vi hittade tågbolaget och ställde oss i kön till biljettluckan. Efter ett tag kom en säkerhetsvakt fram till oss och sa att det var mindre kö vid en annan biljettlucka längre bort. Vi tog våra väskor och följde med honom till en annan del av tågstationen. Kön var tveksamt mindre men vad gjorde det, vi hade en timme på oss till tåget skulle gå. Vi fick våra biljetter och satte kurs mot mataffären Spar. Vi köpte på oss en hel del ätbart till resan och gick sedan vidare till tåget.

Det färgglada tåget började fyllas med resenärer. Vi hade ingen aning om vilken kupé som var våran så Uffe lämnade mig och väskorna i en medan han gick för att tala med personalen. Han blev hänvisad till en handskriven lapp och hittade våra namn på listan. Vi var tilldelade kupé 8D. Nice att ha en egen kupé tänkte vi och började packa upp vår medhavda lunch. När vi hade kommit tillrätta öppnas dörren och en lång, äldre man går in och sätter sig på ena soffan. Vi tänkte nog båda vad är det nu för ett knas som vill dela kupé med oss. Det visar sig att han är tågvärden. Mumlandes berättar han att han vill se våra biljetter och att vi sitter i fel kupé. Vi blev hänvisade till en kupé med plats för fyra personer. Härligt att vi fått större plats tänkte vi medan vi ännu en gång packade upp lunchen.

Efter ca 30 minuter efter avgång öppnar tågvärden ännu en gång dörren och sätter sig bekvämt på ena soffan.Nu var det dags för biljetterna (igen). En process han gjorde mycket omständig. Han inser sitt misstag och säger att vi egentligen skulle behöva byta kupé ännu en gång eftersom han tittat fel. Han resonerade med sig själv och kom fram till att vi kunde få sitta kvar. Sen höll han ett långt föredrag om alla kusiner han hade runt om i världen och var han ville resa... Föga intressant för oss men vi nickade och hoppades att han snart skulle vara färdig med sin berättelse.

Vi hade en väldigt mysig tågresa och fick se mycket av landsbygden utanför fönstret. Stort tack till Mona och Kent för den trevliga tågresan mellan Johannesburg och Port Elisabeth. Tack Simon och Angelica för biljetter till Apartheidmuseet.Lue lisää