En kontrast som heter duga

Morgonen började tidigt som det känns att den gjort varje dag här på Madagaskar. Vi vaknade till indri lemurernas säregna morgonläten som ni kunde höra i videon vi la upp från Andasibe. Efter frukost var det dags att hoppa in i bilen med Besson för sista gången den här resan - avfärden mot Tana var igång.

Så gott som hela bilresan till huvudstaden och genom dess kaotiska trafik satt vi och lyssnade på vår spännande deckare, Sandmannen. Framme vid flygplatsen hade vi ganska gott om tid på oss innan vårt flyg till Sydafrika och Johannesburg skulle avgå. Men vi hade inte kunnat förutse att det skulle vara nationella praktikantdagen på Antananarivos flygplats denna dagen. Vid varje incheckningsdisk stod där fyra stycken ungdomar som fick turas om att försöka checka in bagage och passagerare. Det var overkligt segt, vi klockade sessionerna som tog 15min per resesällskap. Det hade aldrig accepterats hemma i Sverige tänkte vi ljudligt.

Väl incheckade och trippel kontrollerat att våra väskor skickades till Johannesburg så gick vi igenom säkerhetskontrollen. Detta var verkligen ingen stor flygplats, Sturup upplevs som internationell gigant-flygplats i jämförelse. Vi som hade hoppats äta lunch innan avgång fick nöja oss med några baguetter.

Nu kunde vi lyssna på den spännande upplösningen av Sandmannen som nådde sitt slut efter totalt 14 timmar när vi var i luften på väg till Sydafrika. Afrika är en enorm kontinent, det märker man inte minst av de långa distanserna vi behöver flyga. 3h 50min tog flyget från Madagaskar till Johannesburg, Sydafrika. På den tiden hade vi ju tagit oss från Sverige till Turkiet. Det mest underhållande, för mig åtminstone, var när jag gick på toaletten och lade puddingen som jag sparat från middagen på Louises säte så att jag kunde fälla upp bordet och komma ut. När jag kommer tillbaka till platsen några minuter senare möts jag av en förargad min som försöker svälja ett leende. "Du kan ju inte sätta efterrätten på min stol!" säger Louise. Haha :'D hon har satt sig i puddingen som har tryckts ut på hennes shorts i ändan. Jag blir så otroligt skadeglad som bara jag kan bli medan hon febrilt försöker torka bort den ljusbruna puddingen med en servett från rumpan :-) Erkänn att det var kul?!

När vi landar möts vi av en mycket behaglig 28-gradig värme och en känsla av att kommit till civilisationen Igen. Vilken kontrast gentemot Madagaskar där vi lyfte ifrån.

För att sammanfatta vår vistelse på denna, världen femte största ö, Madagaskar så kan vi väl beskriva det såhär: Väldigt trevligt folk, vi kände oss alltid välkomna som turister och kände ingen känsla av att de bara var ute efter att tjäna pengar på oss. Något som annars är vanligt av erfarenhet när man kommer till fattigare delar av världen. Vi upplevde heller inte mycket tiggeri alls, utan trots att de bodde i hyddor med endast några hönor som ägodelar så verkade de glada och göra det bästa möjlig efter sin situation. Nackdelarna är väl just levnadsstandarden och maten. Det är ju så långt man kan komma ifrån vårt västerländska tänk med att optimera och effektivisera. Det blir man ibland något provocerad av när man vet att det går att göra snabbare och effektivare. Men det känns som tid inte är något som helst problem för dem, de har hur mycket som helst utav den varan ;-) Maten är inte heller i närheten av vad vi är vana med. Främst har det varit svårt för Louise som vegetationen som ofta möts av frågande blickar när hon försökt förklara "no meat" de förstår inte alls varför man bara vill sitta och äta ris på en tallrik...haha. Nästa reflektion är också språket, det har varit väldigt handikappande att de har varit så otroligt dåliga på engelska överallt där vi varit. Eller så är det vi som är dåliga på franska? Utöver det som vi nämner så är det ett mycket häftigt land som vi är glada att vi har haft möjligheten och se. Vilket djurliv som befinner sig på denna plats på jordklotet, 5% av jordens alla djurarter lever endast naturligt på Madagskar och ingen annan stans. Så djuren vi fått träffa får ändå anses som höjdpunkten på våra 10 dagar på denna ö annars mest känd från titeln på en animerad barnfilm för oss där hemma i Sverige.

Tillbaka till ankomsten till Sydafrika. Som sagt när vi vandrade in på Tambo International Airport så kändes det verkligen som vi kom från djungeln tillbaka till civilisationen. Efter att tagit oss igenom alla kontroller tillsammans med massvis med amerikaner letade vi reda på vår väskor och växlade de Mauritiska Rupie vi hade kvar. Vi hoppade in i en taxi och bad Freeman, som taxichaffisen hette att köra oss mot vår 5-stjärniga hotell The View. Kändes lite märkligt att se alla trafikljus och moderna bilar efter att inte sett ett trafikljus på 10 dagar.

Här kommer den största kontrasten av alla! Det går inte att återberätta med ord känslan som gick genom oss när vi kom in och blev visade till vår Harrison Suite På 80kvm med ytterligare 30kvm badrum! Vi bara tappade hakan och gick runt och smålog för oss själva. När vi försökt ta in att vi skulle spendera natten i denna underbara lyxsäng efter 10 dagar i bungalows med diverse småkryp så gick vi ner till restaurangen. Här möts vi av en kvinnan som erbjuder oss att sitta var vi vill men hon har förberett ett bord för två ute på terassen med levande ljus och fenomenala rosor. Vi möts av en 3-rättersmeny som gör att det fradgas i munnen. Louise får in ett glas vitt vin som är stort nog att innehålla en hel flaska och jag får en iskall sydafrikansk Castle. Min meny bestod av grillad struts med friterad sparris till förrätt och hängmörad ryggbiff med klyftpotatis och rotgrönsaker till huvudrätt. Louise valde som ni kan gissa ett vegetariskt alternativ men som fanns valbart på menyn utan någon specialitet. Vilket var lite av en chock för henne.

Efterrätten tog vi med oss upp i sviten efter att tagit en promenad i den fantastiska parken tillhörande hotellet där de brukar hålla bröllopstillställningar. Så lyckad kväll med god mat och mycket kärlek.

Stort tack till familjen Pettersson för den fantastiska hotellövernattningen.Lue lisää