Oj vilken överraskning!

Morgonsolens strålar väckte oss tidigt. Vi hade fått en skön natts sömn på det skumpiga tåget. Morgonkaffet/teet serverades och vi fick veta att vi var fyra timmar sena. Som tur var gick ingen nöd på oss, vi hade ljudböcker att lyssna på, dagboksinlägg att skriva och diverse snacks att mumsa på. Eftersom vi varit sjuka låg vi efter i skrivandet och nu fick vi chansen att komma ikapp.

Klockan 13.00 rullade vi in på perrongen i Port Elisabeth. Så skönt att kunna sträcka ordentligt på bena när vi promenerade ut i solen. Klädda i shorts och linne märkte vi direkt att det var betydligt kyligare i denna delen av landet. Johannesburg hade varit perfekt vädermässigt med sina 28 C strålande sol. I Port Elisabeth sken solen också men luften var kylig. Vi bestämde oss för att inte ta första bästa taxi utan i så fall avvakta tills vi hittat den bästa och billigaste. Jag passade väskorna och Uffe gick för att förhandla med chaufförerna. Under tiden passade jag på att ta mig en ordentlig titt på omgivningen. Framför tågstationen stod rader av minibussar - stadens främsta kollektivmedel. Många fattiga samlades i detta centrum och jag fick direkt känslan att här ska man helst inte vara efter mörkrets inbrott.

Uffe hade lyckats förhandla ett bra pris på resan till hotellet och sedan vidare transport till Seaview Preditor Park. Vi kom fram till det femstjärniga gästhuset som skulle vara vårt boende för natten. Wow utbrast både jag och Uffe när vi fick se vårt rum. I motsats till lyxhotellet i Johannesburg som hade hotellrum inredda i modern lyx var det här rummet inrett med antikviteter från viktorianska tiden. Helt fantastiskt och vi hade en egen uteplats dessutom! Med taxichauffören väntandes utanför hade vi inte mycket tid att inspektera det stora rummet med tillhörande gigantiskt badrum. Vi svirade om till långbyxor och långärmad tröja för att inte frysa i den kyliga luften.

Då var vi på väg till Seaview Preditor Park för att träffa lite inhemska djurarter. Efter ca 40 minuter i bilen kom vi fram till parken. Vår plan var att utforska parken i lugn och ro på egen hand och sedan beställa en ny taxi när var nöjda. Det visade sig att man måste ha bil i parken för att ta sig runt. Taxichauffören gick med på att köra oss och brummade snabbt in i parken. Med antiloper, zebror och giraffer utanför fönstret fortsatte vi i samma snabba takt. Det visade sig att chauffören var helt enkelt rädd för stora djur. När vi kom fram till lejonens och tigrarnas inhängningar var det säkert att gå ut ur bilen. Vi tyckte att det var skönt att få gå i vår egen takt och titta på de magnifika djuren. När vi hade bekantat oss med de stora djuren körde vi vidare. Vi kom fram till djurfristaden och gick ut. Där var mängder med olika slags afrikanska djur som blivit omhändertagna. Vi såg hur volontärerna gosade med leoparderna och önskade att vi också fick gå in till dem. Tyvärr fick vi endast titta på djuren på säkert avstånd utanför inhägnaden.

Vi åt en sen lunch i parkens lilla restaurang. Två smarta och våghalsiga apor försökte gång på gång komma nära och norpa åt sig vår mat. Fantastiskt söta var de och det var kul att se hur de försökte hitta sätt att komma nära oss och maten. Nöjda med upplevelsen begav vi oss tillbaka till hotellet.

Klockan 19.00 hade vi reserverat ett bord på hotellets prisbelönta restaurang. Vi blev otroligt väl omhändertagna av den vänliga personalen som tilltalade oss som madam och sir. Som Uffe beskrev servicen "de fick mig att känna att jag gjort ett excellent mitt val av maträtt och vin". Maten var utsökt och vi njöt till fullo av både förrätt och varmrätt. När vi var mätta och belåtna gick vi tillbaka till vår suite och låste upp dörren. Vi stannade i dörröppningen när vi såg att någon varit i rummet... Det dunkla rummet lös upp av ett tiotal levande ljus och på det lilla bordet stod där en flaska bubbel och en skål med chokladdoppade jordgubbar. Med gapande munnar såg vi hur rosenblad ringlade sig från sängen in till badrummet. Vi följde spåren och såg att badrummet också var upplyst av levande ljus och att i badkaret med lejontassar guppade flytande rosblad och ljus. Vi var helt till oss av chock, glädje och tacksamhet. Vi hade tidigare nämnt för personalen att vi var på smekmånad när de frågat om vi firade något särskilt. Vilken kväll vi fick i Port Elisabeth!

Stort tack till Isak, Emelie och Hanna för en oförglömlig dag :)Læs mere