Survival of the fitest

Ett "good morning, it's time to wake up" bröt den ljuva morgontystnaden i vårt camp. Klockan var 05.45 och vi hade beställt ett wake-up call av rangern Lungi. Yrvaken svarar Uffe med "come in", något som Lungi tyckte var otroligt roligt. Vi slängde av oss täcket och lyckligt nog var temperaturen i tältet behaglig. En kvart senare var vi påklädda och satt med en varsin kopp varm choklad tillsammans med våra nya bekantskaper. En ordentlig frukost skulle vänta på oss när vi kom tillbaka från safarituren, nu fick vi nöja oss med något varmt att dricka och skorpor av märket Ouma. Vår guide för dagen var Lungi som så fint väckt oss. Han frågade vilka djur vi hoppades få se under morgonturen. Vi var alla överens om att det hade varit häftigt att få se lejonen. Lungi den självutnämnda kattmannen sa att han skulle göra sitt bästa för att vi skulle få se savannens mäktiga stolthet.

Det var ett glatt gäng som körde in i Amakala Game Reserv. Vi njöt av savannens alla djur och den fenomenala utsikt vi hade över dalen från den högt slingrande vägen vi körde på. Vi hann knappt in i reservatet innan vi på långt håll kunde se två lejonhonor som lekte med varandra på en kulle. Vi kände på oss att denna dagen skulle bjuda på något alldeles extra. Lungi valde det perfekta stället för påfyllning av varm dryck - nämligen i närheten av en stor flock giraffer. Vi kunde blicka ut över tolv giraffer i blandade åldrar när vi stod lutade mot jeepen. Vi lärde oss hur man ser skillnad på honor och hanar (förutom den uppenbara skillnaden) och hur man ser på fläckarna hur gamla girafferna är. Första lärdomen är att honor har håriga horn i pannan, är de däremot inte täckta av hår indikerar det på att de har använts i slagsmål och det är främst hanar som stångas och knuffas. Giraffernas fläckar blir mörkare ju äldre de blir och på det viset kan man utläsa deras ungefärliga ålder. Uffe visade videon som han klippt ihop från vår vistelse i Andasibe för Elin och Martin som var mycket imponerade. Det blir garanterat en ny video från savannen och Sydafrikas djurliv. När girafferna började röra sig mot nya betesmarker passade vi på att göra detsamma.

Vi fick många wow-ögonblick även denna dag. Ett av dem var när vi fick se reservatets stora lejonhanne på nära håll. När vi först kom körandes låg han bekvämt, avslappnat i gräset men med full koll på sin omgivning. När vi stannat bilen ställde han sig långsamt upp och promenerade framför bilen och vi fick se honom i all sin prakt. Skönheten man slås av är svår att sätta ord på. När vi trodde att vi inte kunde bli mer tursamma hände det. Lungi stannade jeepen, tog sin kikare och riktade den till höger om ett gäng vårtsvin som strövade fridfullt. "Lions" utbrast han och pekade. Det tog några sekunder innan vi uppfattade tre lejonhonor som smög mot vårtsvinen. Deras päls smälte så bra in i omgivningen att de knappt var synbara. Vinden blåste i rätt vinkel från lejonens perspektiv och vårtsvinen anade inte faran som kom närmare och närmare.

Lungi släppte handbromsen och vi rullade tyst ner från kullen mot lejonen. I synkroniserade rörelser gick lejonen till attack och vi hörde skriket från ett vårtsvin. Lungi startade motorn och körde mot ljudet. Det vi fick bevittna från första parkett, 10 meter från scenen var både hemskt, imponerande och märkligt vackert. När vi körde runt ett träd fick vi se en av de unga lejonhonorna med tänderna djupt inborrade i vårtsvinets nacke. Stackaren levde än och sparkade med benen. Mamma lejon låg några meter därifrån, utmattad efter jakten. Systern gick fram till vårtsvinets bakdel, bet tag och började dra. Passagerarna i bilen tog sig för munnen, mumlade usch/åh/stackaren på olika språk när systrarna slet från varsitt håll i det ännu levande djuret. En dragkamp som var hemsk att titta på. Jag som är ett stort fan av naturfilmer har sett liknande jakter på National Geographic men att se dödandet i verkligheten, på första parkett är något helt annat. Lungi som varit guide i över fem år och bott i närheten av lejon i hela sitt liv berättar att han endast tre gånger tidigare sett lejon jaga och döda. Det är alltså mycket ovanligt att få se vad vi bevittnade eftersom lejon oftast jagar i skymning och nattetid.

Ovetande hur länge vi suttit och betraktat jakten, dödandet och slutligen måltiden insåg vi att maten i campet troligtvis redan stod på bordet. Mycket riktigt hade vi varit ute betydligt längre än fyra timmar. Vi lämnade lejonen att äta i fred och åkte uppspelta över det vi bevittnat tillbaka.

Frukosten smakade fantastiskt efter fem timmas spännande safari. Lungi berättade om händelsen för ägarna och den andra rangern som var minst lika exalterande som vi. Efter frukosten hade vi några timmar att roa oss på egen hand innan det var dags för nästa körning. Uffe och jag gick tillbaka till tältet och bestämde oss för att ta en tupplur för att ladda batterierna. Det blev en lång vila och vi vaknade lagom till det var dags att samlas och äta lunch tillsammans. Vi sa hejdå till Martin och Emma som skulle fortsätta sin resa i Sydafrika för att välkomna ett holländskt par vid namn Norman och Melanie.

Morgonens körning hade lagt ribban högt och vi förlikade oss med tanken på att inget skulle kunna toppa lejonupplevelsen. Vi skapade trots detta underbara minnen den eftermiddagen. Vi lyckades med kikare se flodhästar i floden som ringlade sig genom parken. Deras söta öron och nosar stack upp ovanför vattenytan och det var en häftig upplevelse att få se de ovanliga djuren i deras rätta miljö. Vi såg även en noshörningshanne och rangern Lungi berättade om den dystra sanningen. I dagsläget finns bara ca 14 000 noshörningar i världen och 1400 stycken blev offer för tjuvjakt förra året. Det är förjävligt rent ut sagt att detta magnifika djur kommer enligt prognos vara utrotat 2020. Detta på grund av människans vanföreställningar och girighet. I Kina anses noshörningshornet besitta helande egenskaper. Tron består trots att det är vetenskapligt bevisat att noshörningshornet består av till 100% av samma ämnen som återfinns i människonaglar. Istället för utsätta detta vackra djur för lidande och död kan dessa människor bita på sina egna naglar. Lungi berättade att innan han började jobba som guide arbetade han för att motverka tjuvjakten. Han patrullerade i parken för att säkerställa noshörningens säkerhet. Skrämmande nog är det olagligt att skjuta mot en tjuvskytt om inte denna skjutit först. Man kan fråga sig varför inte lagen har ändrats, kanske är politiker inblandade i den lukrativa tjuvjakten? Åtta miljoner svenska kronor är ett horn värt och kilopriset är betydligt högre än guldpriset.

Innan vi begav oss hemåt träffade vi på en flock bufflar som betade fridfullt. Nu hade vi lyckats se fyra av the big five. Kvällen avslutades framför elden med gott sällskap och god mat. Otroligt så bra vi har det <3!Läs mer