December 2017 - January 2018
  • Day23

    Ridning runt Isengard!

    January 17, 2018 in New Zealand ⋅ ☁️ 0 °C

    Med regnet hamrandes mot tältduken vaknade vi upp till en ny dag. Vädret såg inte så lovande ut inför min ridtur runt Isengard klockan 09.00 men det skulle säkert bli en fin upplevelse ändå. Frukosten serverades utanför tältet och bestod av kaffe och bakelser, eller rättare sagt en matig muffins och ett "wienerbröd" med vaniljsås och russin. Rätt onyttig frukost men den skulle ge oss energi att uppleva ännu en dag i vackra Glenorchy. Uffe körde mig till stallet ca 15 minuter iväg. Han bestämde sig för att stanna kvar under min ridtur och busa med stallets hund och skriva på bloggen.Vi som skulle rida Sagan om ringen turen hoppade in i en buss och blev körda till ett område som kallas för paradiset. Där väntade ett gäng vackra hästar på oss, sadlade och redo. Regnet var ihärdigt under hela ridturen och gjorde den så annars vackra, gröna omgivningen grå och inte lika fantastisk. Det var kul att se var de spelade in scenerna från Isengard men utan information hade jag aldrig kunnat gissa att kullarna/bergen var inspelningsplatsen. Tornet och själva plattan hade lagts till i efterhand med hjälp av datorn. Vi red genom inspelningsplatser för the Hobbit, Narnia, Wolverine och Taylor Swifts musikvideo (Into the Woods). Jag hade hoppats på att få galoppera fram men tråkigt för mig så hade vi många nybörjare med oss så det blev endast skritt. Det var mysigt men inte riktigt som jag tänkt mig.

    Uffe stoltserade med två färdigskrivna blogginlägg när jag kom tillbaka från ridturen. Vi körde tillbaka till vårt fina tält och bytte om för att ge oss ut på lunchjakt. Det blev en liten restaurang i byn som serverade god mat och dryck. Vi valde att sitta ute under ett stort träd och fick fågelsällskap som tålmodigt satt på ena stolen och hoppades på rester. Lite gottis "råkade" vi lämna efter oss :).Tillbaka i tältet tog vi en lång tupplur. Uffe väckte mig och var ordentligt uttråkad. Om ni inte träffat en uttråkad Uffe så kan jag beskriva honom som all over the place. För att jag skulle få lite lugn och ro skickade jag ut honom på en löprunda. Jag kunde då vakna i min egen takt för att sedan hälla upp ett glas vin och skriva ett blogginlägg. När Uffe kom tillbaka var det min tur att bli lite uttråkad. Vi gick ut till det gemensamma köket och bredde mackor med sylt och kokade havregrynsgröt. Vi ville bli av med det sista från vår föregående handling så vi kunde börja om på ny kula vid nästa handling. Vi tyckte båda att det var lite pinsamt att äta vår torftiga mat bredvid de andra gästerna som lagat fina middagar från grunden. Aja vi åt billigt i alla fall.

    Glenorchy är en sömnig by som inte erbjuder så mycket fler aktiviteter än ridning och vandring. För att ha något att göra tog vi bilen och körde runt i den lilla byn med omnejd. Uffe hade hittat en vandringsled som han hade planerat att gå med mig, eller i alla fall en del av den sju timmars långa leden. Vi körde ut bland fårhagar och efter att ha kört länge på en gropig landsväg så uppenbarade en skylt som informerade om att vandringsleden skulle börja sex kilometer längre fram. Klockan hade börjat närma sig skymning och vi bestämde därför att fortsätta på en asfalterad väg. Vi stannade och kikade på fåren längs vägen och på en livlig flod som passerade bron där vi stod. Vår lilla biltur avslutades i hamnen där vi stod på bryggan med armarna om varandra och tittade på det magiska landskapet i skymningsljuset.
    Read more

  • Day22

    Queenstown och Glenorchy

    January 16, 2018 in New Zealand ⋅ ☀️ 8 °C

    Vi vaknade upp i vår moderna lyxvilla med utsikt över Lake Wakatipu som är sjön som hela Queenstown gränsar till. När jag stekt ägg och Louise tillagat sin gröt så njöt vi av vår frukost innan det var dags för att packa ihop våra ryggsäckar igen med lite nytvättade och väldoftande kläder. Eftersom vi har blivit av med vår kameraladdare till vår Nikon på resan så bestämde vi oss för att ta en tur på stan och se om det fanns någon kamerabutik som hade reservladdare till salu. Vi strosade på Queenstowns gator och hittade en butik som hade laddare men till 10x priset som de säljs för på Amazon. Så efter att kontoutdraget säger -55k redan så bestämde vi att vi tar bilder med våra telefoner på resterande delen av vår resa.

    Vi tog to-go-kaffe och hoppade in i vår Mazda Axela och körde till Bob's Cove som skulle vara en liten gömd strandskatt 20 minuter utanför Queenstown. Förmodligen bortskämda av alla vita finkorniga sandstränder i Australien blev vi inte så imponerade av den steniga strandrämsan längs Bob's Cove. Men vi hade en mysig stund nere vid vattnet där vi passade på att skriva på resebloggen och äta lunch. Precis, pastasallad såklart.

    Nästa hållpunkt och övernattningsort för de kommande två nätterna var Glenorchy. En liten lantlig by med vacker omgivning och massor av vandringsleder. Mest känt för diverse storslagna filminspelningar som tagit plats här. Bl.a. Narnia, Sagan om ringen, Hobbit-filmerna och Wolverine. Här tog vi in på ytterligare ett glamping tält, precis som vi hade på Fraser Island bara för några dagar sedan. Men detta kändes betydligt mer som riktig camping. Det var lite mindre, ingen toalett och dusch inuti tältet och man behövde ett externt batteri för att få tillgång till ström. Det kändes supermysigt, lite som en mjukstart på vårt campingliv de kommande 9 dagarna med husbil som vi ska brumma runt med på öarna efter vi checkar ut här.

    När vi utforskat campingen med dess "general store" som Louise spenderade lång tid att kolla genom hela sortimentet med närodlade produkter och annan krimskrams. Hon funderade länge på om hon skulle köpa en sagan om ringen-faktabok som hon var så fascinerad av som tonåring. Hon beslutade sig för att hon nöjer sig med att rida runt och fantisera om att hon är en alv när hon ska på en rundridning i Isengard imorgon. Vi delade en glass innan vi gav oss ut på en rofylld kvällsvandring runt en av sjöarna i närheten. En ganska händelsefattig dag i våra mått mätt men nog så underbar.
    Read more

  • Day21

    Milford Sounds - det åttonde underverket

    January 15, 2018 in New Zealand ⋅ 🌙 25 °C

    Av min kompis Aidan från Nordirland fick vi tipset att boka aktiviteter i Nya Zeeland via www.bookme.co.nz. Där hittade vi en prisvärd båtresa i Milford Sound som skulle avgå klockan 08.55 denna morgon. Vi var uppe i ottan för att köra de 1,5 h till en av Nya Zeeland vackraste platser, fjorden Milford Sound. Det är svårt att i ord beskriva hur otroligt vackert det är här. Vi körde runt berg, ner i dalar och genom en liten tunnel under ett högt berg för att komma fram. Vi hade bokat den första avgången för att slippa de stora busslassen med turister som skulle komma in runt lunchtid.

    På båten med plats för 75 personer (vi var endast 19 passagerare denna morgon) serverades te och kaffe. Vädret är väldigt olikt det vi upplevt i Australien, i NZ känns det som en svensk sommar, någonstans mellan shorts och långbyxor. Vi fick se vattenfall, olika fåglar och en grupp sälar som låg och tog igen sig på en klippa efter morgonenens simtur. Vi hörde rätt snabbt att vi inte var de enda svenskarna ombord. Av 19 passagerare var vi 6.5 stycken svensktalande. Det ena paret som vi pratade mest med hade en 9 månaders bebis med sig på resan. De passade på att resa när hon var mammaledig. Totalt skulle de spendera två månader på resande fot.

    Milford Sound var verkligen en vacker plats, liksom så många andra platser vi sett längs vägen. Det var definitivt värt att åka dit men vi blev inte så överväldigade som vi trodde att vi skulle bli. Efter endast tre dagar i Nya Zeeland har vi redan sett vyer vi aldrig kunnat drömma om att se. Bilresan tillbaka var även den mycket trevlig. Vi stannade några gånger längs vägen och åt både lunch och fika. Vädret klarnade och temperaturen låg strax över 30 grader. Framme i Queenstown fortsatte vägen till vårt AirBnb-boende uppåt och in bland lyxiga villor med fantastisk utsikt över staden och sjön. Huset som vi skulle bo i var nybyggt med modern arkitektur och hade stora fönster som erbjöd en panoramautsikt. Ägaren var inte på plats men vi träffade på en tjej som också skulle bo i ett av de många rummen för natten. De stora fönstren släppte in mycket solljus och värmde upp huset. Inne i vårt rum var det galet varmt och vi kunde varken hitta en fläkt eller fjärrkontrollen till ACn. Efter en svettig timme på uteplatsen började våra magar efterlysa mat. Vi bestämde oss för att köra in till stan och äta mat på en gedigen pub som hade 20% rabatt på menyn just denna dag. Vi grävde långt ner i våra väskor och tog på oss klänning och skjorta för att sätta guldkant på kvällen.

    Puben vi kom till var mysig och hade en trevlig uteservering. Vi beställde in mat och njöt av varandras sällskap. Det var rätt underhållande at titta på andra backpackers och på byggarbetare som var ute på afterwork. Vi gick sedan runt i Queenstown hand i hand - en perfekt avslutning på dagen.
    Read more

  • Day20

    Utflykten till Lake Marian

    January 14, 2018 in New Zealand ⋅ 🌙 -3 °C

    Vilken obeskrivlig vy man vaknar upp till här i Fiordland utanför Te Anau långt ner på Nya Zeelands sydö känt för sina majestätiska omgivningar. Det är svårt att beskriva omgivningarna här utan som så mycket annat måste de upplevas. Är säker på att alla där hemma som har besökt dessa delar av Nya Zeeland vet precis vad vi menar. En överdos av magnifika vyer där skog, sjöar och berg möts i en magisk kombination. Detta är överallt, inte bara på ett fåtal utsiktsplatser utan längs hela den slingriga vägen från Queenstown mot Millford Sounds. Inte svårt att förstå varför den anses vara en av världens vackraste bilsträckor av Lonley planet.

    Utan någon väckarklocka som ringde fick vi sova ut ordentligt och vaknade av oss själva vid halv tio. Vi var ganska snabbt redo att möta dagen och utforska omgivningen som så många pratat om. Vi hade fått en rekommendation från en kollega där hemma som studerat på Nya Zeeland i 2 år att vi absolut inte fick missa den avlägsna sjön Lake Marian med en vandringsled på 1,5h enkel väg. Innan vi gav oss ut på vår vandring så körde vi inom matbutiken i Te Anau och köpte både mat för vår utflykt och framtida måltider nu när vi är i campinglandet nr.1 där man ska tillaga sin egen mat då det är svårt att hitta restauranger, ibland på många mil.

    Det var verkligen en härlig och utmanande promenad i ganska brant terräng mot sjön. Louise sa första minuten när vi började promenera att det var ganska svalt då solen var i moln och temperaturen strax under 25 grader. 4 minuter senare lät det annorlunda, nu var vi genomsvettiga och fick ta av klädlager tills vi var barbröstade. Väl framme möttes vi av en magisk utsikt, en glaciärsjö med isblått genomskinligt vatten omringat av höga berg med snö på topparna och molntussar som glorior runt bergen. Här njöt vi av vår medhavda lunch på en liten klippa under träden när det kom några droppar duggregn. Efter lunchen var det ju givet ett dopp i denna Lake Marian. Fy fanken vad kallt det var i vattnet, kan inte varit många grader varmare än sjöarna uppe vid Kebnekajse i norra Sverige. Inte så konstigt kanske med tanke att det är iskallt bergsvattnet som fyller sjön. Men ett snabbt dopp blev det iallafall innan vi klädde oss och vandrade tillbaka.

    Eftermiddagen och kvällen spenderades i solen på vårt hotell med planering för kommande dagar och rundresa här på Nya Zeeland. Louise lagade en fenomenalt god pastasallad som fyllde en 30L kastrull. Nu har vi pastasallad att äta ett par dagar framöver iallafall.
    Read more

  • Day19

    Nya Zeeland - på plats i sagornas land

    January 13, 2018 in New Zealand ⋅ ⛅ 27 °C

    Endast katten var vaken när vi lämnade vårt AirBnb-boende och begav oss mot flygplatsen. Klockan 06.30 skulle vårt flyg avgå till Queenstown Nya Zeeland, vilket var startskottet till kapitel nummer två av vår resa. Så snabbt tiden flyger när man har kul, känns som igår som vi landade i Sydney. Med förväntan och en gnutta sorg gick vi om bord på planet. Vi hade fyra timmar i luften innan vi skulle vara framme i sagornas värld. Jag har rätt höga förväntningar på landskapet efter att ha sett Sagan om ringen filmerna x antal gånger. Jag var i min tonår förälskad i Orlando Blom som spelade Legolas i Sagan om ringen. Nu är jag inte lika förtjust i killar med långt vitt hår och spetsiga öron. Nog om min gamla kärlek/besatthet. Lina och Lennart, vänner från Malmö har för några dagar sedan lämnat NZ efter några veckors semester. Deras bilder och berättelser lovar mycket gott!

    Vår AirBnb-värd Richie i Guldkusten var en social kille och vi pratade sent och länge vid hans köksbord. Det hade inte blivit många timmars sömn under natten så vi lyckades faktiskt sova några timmar på planet. Utvilade och glada meddelade kapten i högtalarna att det var dags för landning och att han skulle ta en annan väg ner än normalt. Det skulle bli vackert utanför våra fönster. Det blev det verkligen när vi flög in bland berg och turkosa sjöar, wow så vackert. När vi gick ut ur planet såg vi att hela staden var omringad av högt tornande berg, vissa med snö på toppen. När vi väl kom igenom tullen (de var väldigt noga vad man hade med sig, ingen mat av något slag samt inga smutsiga vandrigsskor) fick vi en bättre vy över staden. Bilfirman låg några minuter med bil från flygplatsen och vi blev upphämtade av en ung kille som visade sig vara svensk. Han och flickvännen var i landet för att jobba och resa runt några månader. Det tog lång tid att hämta ut bilen eftersom deras internet hade samma hastighet som på 90-talet. Vi var tvungna att maila över kopia på Uffes översatta körkort. När vi tillsist fick vår bil körde vi direkt och åt. Det blev en pizza på en liten trevlig restaurang.

    Vi ställde in Google Maps på Te Anau Downs och vårt boende för de två kommande nätterna, Fiordland national park lodge. Under den två timmars långa bilresan slutade landskapet aldrig att vara vackert. Jag har aldrig sett så klarblåa sjöar och så höga berg. Man kunde nästan se alver, dvärgar och hobbies titta fram bakom träden längs vägen eller springandes på slätterna. Introt till Sagan om ringen gick på repeat i mitt huvud hela vägen.

    Den lilla lodegen låg vackert belägen vid en sjö och ägaren var en glad och skojig prick. Vi fick ett väldigt bra första intryck av stället. Vyn utanför vårt fönster gick inte av för hackor. Resten av dagen spenderade vi på boendet och gjorde upp en plan för de två kommande dagarna. Imorgon skulle vi vandra till Lake Marian och dagen efter skulle det bli en båttur på Milford Sound som är den enda fjorden man kan besöka via landvägen.

    Fortsätt häng med oss på resan där hemma. Jag är säker på att Nya Zeeland kommer vara fantastiskt!
    Read more

  • Day18

    Kompletteringen för fulländad Aussietrip

    January 12, 2018 in Australia ⋅ ☀️ 31 °C

    Sista dagen i Brisbane och sista fulla dagen i Australien för den här resan. Helt klar mixade känslor, både lite sorgligt att lämna detta fantastiska land men också spännande med att få komma till Nya Zeeland och uppleva det landet.

    Australien förknippas ju ofta med sina för oss ovanliga och exotiska djur. De har många av de dödligaste djuren i världen men också många otroligt gulliga som t.ex. Koalas, wombats, dingos, flygande hundar och inte minst kängurus. Vi var båda överens om att vår Australienresa inte var komplett innan vi fått se dessa skuttande muskulösa varelsers i egen hög person. Vi ställde in GPSen på Lone Pine Koala sancturay som är Australiens äldsta fristad för koalor och numera även andra Australiensiska pälsklädda ambassadörer. Enligt många recensioner på Tripadvisor även Australiens bästa sancturay då kängururna har en stor inhängnad där de får röra sig helt fritt och där man kan gå in och gosa och mata dem.

    Det var också höjdpunkten på vår vistelse när vi fick mata, kela och ta selfies med de häftiga djuren. Ända gången vi blev lite rädda, eller iallafall överraskade var när en stor exalterade hane ställde sig raklång på bakbenen med erigerad "sak" och slog sig på bröstet och rafsade upp och ner på sin djupt hängande pungpåse. Det var en häpnadsväckande syn som gjorde att vi var så till oss att vi tyvärr inte hann få med det på film. En australiensisk kvinna kom fram till oss när vi matade en känguru och sa att hon tyckte vi var så söta där vi satt och matade att hon tog ett par bilder som hon skickade över till oss. Hur gulligt som helst och en indikation hur snälla och sociala Australiensare generellt är.

    Nöjda med vårt kängurubesök hoppade vi in i bilen för att ta oss till något lunchställe i närheten. Det blev en vietnamesisk restaurang i en liten byhåla. När vi satt och väntade på maten så diskuterade vi att vi var väldigt förskonade från fadäser, missförstånd och pinsamheter såhär långt på vår resa. Vi kom fram till att det med stor sannolikhet har att göra med att det inte är någon större kulturkrock från vårt västerländska levande samt att de har Engelska som förstaspråk. Lite skillnad mot när man reser runt i Asien, Afrika eller Centralamerika där toaletter ofta är enkla hål i marken och det är en hel omgång "levande charader" krävs när man försöker göra sig förstådd för någon som endast förstår ett par ord engelska. Det är ju skönt på ett sätt att allt bara funkar.

    Nu fick vi in vår mat, Louise fick en vegetarisk tofu gryta med ris UTAN ris...och jag Beef BBQ sommarrullar med ...räkor. Jag lyckades ganska snabbt få servitrisen att förstå att jag ville ha det jag beställt och fick mina sommarrullar med biff istället för räkor. Louise funderade ett tag på om hon skulle säga till om riset eller bara äta böngroddar till. När servitrisen gick förbi passade hon på att fråga om riset kommer snart. Hon nickade och log och gick in i köket för att komma tillbaka 10 minuter senare med en tom plastlåda för take away. Hmm..osäker hur hon fick "rice please" till "plastic box" men men. Louise gav upp sin jakt på riset och åt upp sin gryta ändå. Vi fick alltså uppleva språkförbistring även på denna resa.

    Vi hade inte gjort så mycket shopping än så länge på vår resa så vi bestämde oss för att sätta kurs mot ett outlet Village utanför Gold Coast. Det var precis som liknande outlets runtom i världen med välkända märkesbutiker i överflöd. På alla populära stränder vi besökt under vår rundresa så bär de flesta yngre tjejer i tidig tjugoårsålder små bikinitrosor som visar större delen av sina stjärtskinkor för perfekt bränna. Louise kände ett kall att försöka vara lika modemedveten och hipp som dessa tjejer och hade siktet inställt på en ny bikini. Efter många butiker hittade hon både en perfekt bikini och en tjusig klänning på köpet. Jag köpte också ett par "thongs" till mig, alltså ett par flipflopp på Ripcurl. Vi avslutade vår mysiga eftermiddag med froyo innan vi körde till vårt Airbnb för natten i Colengatta bara 5 minuter från flygplatsen.

    Branta och slingriga vägar upp så hade Richie en schysst tvåvåningslägenhet med grym utsikt. Det var inte så konstigt att det blev detta boendet när Louise fick välja. Richie hade också en kelen "rescue" katt vid namn Lola. Det var bara att ta mina allergitabletter och se en lycklig tjej busa med kissen. Richie som flyttat från Irland till Australien under förra lågkonjunkturen 2008 och hade inga som helst planer att flytta tillbaka. Han erbjöd sig laga hemmagjord pizza till middag som vi gladeligen tackade ja till. Gott med lite hemlagad mat när man är ute och reser.

    Imorgon bär det tidigt av mot nytt land och nya upptäckter, Nya Zeeland. Vi får som om det är så storslaget vackert som alla där hemma som besökt öarna säger!
    Read more

  • Day17

    Bland vrak och sand på Moreton Island

    January 11, 2018 in Australia ⋅ ⛅ 30 °C

    God morgon från Brisbane!

    Som Uffe skrev i förra inlägget hade vi bokat in en heldagstur till Moreton Island dagen till ära. Bussen skulle avgå från Brisbane Transit Center redan klockan 07.00 på morgonen så det blev ingen sovmorgon för oss. Uppe i ottan beställde vi en Uber som skulle ta oss till den första organiserade turistturen på resan. Våra tidigare utflykter hade vi planerat själva och pusslat ihop transfer och aktiviteter. Vi tyckte att det skulle bli rätt skönt att bara "hänga med" för en gångs skull. När vi bokade turen föregående dag sa arrangören att än så länge var vi de enda inbokade. Han måste talat i nattmössan eller så bokade två busslass fulla med andra turister in sig efter oss. Vi var långt ifrån ensamma som skulle åka till Moreton Island och testa på sandboarding, snorkling och genomskinliga kajaker.

    Bussen tog oss till en liten hamn där en båt väntade på oss. Så fort alla bilar rullat på var det vår tur att traska ombord och hitta en sittplats. Båtresan på 1,5 h var rätt händelselös, mest en transportsträcka. Vi pratade med en av guiderna som rekommenderade oss att göra sandboardingen först på grund av tidvattnet som skulle komma in på eftermiddagen. På förmiddagen skulle det vara rätt grunt vatten runt vraken och inte så mycket fiskar. Han ville gärna att asiaterna skulle ta förmiddagsturen eftersom många inte kunde simma särskilt bra. Sandboardning nästa!

    Väl framme hoppade vår grupp in i en rejält sandig buss som skulle ta oss ut i öknen. Mängden sand gav oss en indikation på hur sandiga vi skulle bli under aktiviteten. Den fyrhjulsdrivna bussen skumpade upp och ner längs vägen - likaså passagerarna. Väl framme bland sanddynerna fick vi en varsin träbräda som vi skulle åka på. Guiden pekade på en punkt högt över oss att det var där vi skulle åka ner från. Långsamt gick vi upp i den heta sanden som brände under fötterna. Två steg fram och ett tillbaka i de flytande sandmassorna. När alla var uppe var det fler än jag som skruvade lite oroligt på sig, det var rätt högt upp! Några modiga killar tog täten och la sig på mage, lyfte upp brädan framtill och höll axlarna högt. De gled snabbt ner och sanden yrde. Vissa som åkte lyfte inte upp brädan ordentligt blev därför rejält sandiga. Det blev Uffes tur och han gled orädd ner för backen. Riktigt långt kom han också. När det blev min tur la jag mig ner och gjorde som guiden sa. Snabbt åkte jag ner på stranden och någonstans i mitten av backen slutade jag lyfta upp brädan. Ett ordentligt misstag. Jag åkte snett ner i sanden och som tur var höll jag munnen stängd. Jag hade efter kraschen sand precis överallt. Tydligen var jag den som blev mest sandig i gruppen och den som gjorde värst vurpa. Jag nöjde mig att åka en gång medan Uffe som var duktig på att följa instruktioner åkte tre snygga åk.

    Tillbaka på stranden tog vi ett dopp i det turkosa vattnet och försökte skölja av sanden som letat sig in i bland annat öron och näsa. Det serverades lunch och det var skönt att ta det lite lugnt innan nästa aktivitet som skulle bli kajakpaddling. Guiden vi fick var en ung, flummig kille som hade noll koll på dels var han skulle paddla och dels på historien bakom vraken. Det enda han visste var att det var totalt 15 vrak och att han inte kunde något om båtar. Lite irriterade över att vi inte fick paddla vart vi ville fick vi snällt följa efter honom och resten av gruppen. Vi såg många fiskar genom kajaken - ett riktigt akvarium under ytan. Äntligen blev det dags för snorklingen vi sett fram emot. De var kul att se korallerna som bildats på vraken och alla fiskar som simmade omkring. Vi fick en varsin bit bröd som vi matade fiskarna med. Precis i slutet av snorkelturen ropade guiden för snorklingen att en haj var inne i ett av vraken. Det var en haj (Wobbegong) som höll sig strikt till vegetarisk föda så vi behövde inte vara oroliga. Vi simmade under vattnet och kikade in i en liten lucka. Där var den. Uffe fick en tydlig bild av den men jag såg bara fenan (dålig på att hålla andan). Det var väldigt ovanligt att få syn på haj bland vraken - få förunnat. Efter den sista aktiviteten var det dags att ta båten tillbaka till Brisbane.

    Klockan var efter 19 när vi kom tillbaka till vårt boende hemma hos David. Vi lagade nudlar och halloumi samt diverse rester vi hade kvar i kylskåpet. Vid matbordet reflekterade vi över att vi är glada att vi organiserar många av våra turer själva. Även om det är smidigt att hänga med på en tur som någon annan har planerat blir det mycket väntan och anpassning. Vi har nog blivit lite bortskämda med att kunna åka enligt våra egna preferenser. Vi skänkte även en extra tanke till farmor Ann som fyller år där hemma. Stort grattis från oss :)!
    Read more

  • Day16

    Sista dagen på Fraser Island

    January 10, 2018 in Australia ⋅ ⛅ 29 °C

    Åter igen en underbar morgon med uppvaknande till vågornas kluckande mot stranden på vårt beachcamp. Dock inte lika tidigt som föregående dag då vi vill hinna ut innan solen rest sig helt. Idag var planen att klämma ut det sista bästa ur Fraser island innan vi beger oss tillbaka till fastlandet och vidare mot Brisbane.

    Vi planerade länge under gårdagskvällen vad vi ville göra sista dagen på ön. Vi diskuterade om vi skulle åka taxi den lång sträckan till Eli's creek och snorkla vid fartygsvraket Maheno, eller om vi skulle spendera dagen vid Fraser Islands mest kända färskvattensjö Lake McKenzie. Efter att läst lite recensioner och rekommendationer från vårt boende så bestämde vi oss istället för Lake Birrabeen som är lite mer undangömd men minst lika vacker som McKenzie. Vår 4x4 taxi hämtade oss lite i 9 för avfärd till sjön. Vår chaufför Lisa bekräftade att vi hade fått trängas med tusentals andra vid Lake McKenzie en het och solig dag som denna under högsäsongen och tyckte att vårt beslut att spendera dagen vid Birrabeen var bättre. Hit tog hon också alla sina familjemedlemmar och vänner när de kom på besök till ön eftersom det var mycket mer privat och avslappnat.

    Vi hade tur även här, Lisa kände till en annan mer okänd parkeringsplats längre in med access till sjön där hon släppte av oss och när vi kom ner till sjön hade vi hela stranden och det kristallklara vattnet för oss själva. Det känns lite extra lyxigt!

    Efter flera timmar med sol och bad i det ljumna vattnet så begav vi oss på en lång och skumpig bilresa genom ön tillbaka till Kingfisher Bay där vi skulle ta båten. Återigen en givande och intressant färd där vi diskuterade allt från Skandinavisk och Australiensisk historia till släktforskning och var man härstammar ifrån.

    En god glass senare vid färjelägret avgick båten mot fastlandet där vår Kia Rio stod och väntade. På vår bilresa söderut mot Brisbane så stannade vi till vid Sunshine Coast för en grymt mysig take-away måltid vid stranden. Framåt kvällen var vi framme i Brisbane och vårt nya AirBnB ovanpå en tangolokal. Ägaren David var en trevlig prick som visade oss runt i boendet även om det inte lämnades mycket åt fantasin om hans partnerpreferenser om man säger så.

    Imorgon har vi bokat en en heldagstur till Moreton Island som är en ö utanför Brisbanes kust. Man kan tro att vi är helt galna i öar med sol, bad och sandstränder vilket är delvis sant men beslutet föll på att vi inte fått använda vår snorklar än så länge på vår rundresa. Runt Moreton finns 15 olika fartygsvrak som bildar ett konstgjort korallrev med mängder av fisk där vi förhoppningsvis ska få användning av dem.

    Det vi kan konstatera efter att ha vistats på världens största sandö är att man får sand överallt, även på ställen man inte visste fanns...
    Read more

  • Day15

    Räddningsaktionen på stranden

    January 9, 2018 in Australia ⋅ ⛅ 29 °C

    För ett litet ögonblick ångrade vi beslutet att gå till Lake Wabbi när vi väcktes av den välbekanta väckningssignalen på mobilen. Klockan var inte mer än 06.00 och det fanns ingen tid att snooza om vi inte ville gå hela vägen i stekhet sol. Vi tog oss upp ur sängen och vaknade till liv smuttandes på varsin kopp kaffe. Med lite mat i magen var vi nu redo för vandringen till en av öns många sötvattensjöar. Lake Wabbi låg närmast tillhands, åtta kilometer till fots varav fem längs den pudervita sandstranden.

    Temperaturen denna morgon var redan uppe i 27 grader när vi påbörjade vår vandring. Rätt snabbt insåg vi att vi inte var ensamma där på stranden. Stora surrande getingar flög runt oss och försökte lifta på våra kläder. Ni som känner mig vet hur rädd jag är för getingar och ni kan säkert föreställa er hur jag skuttade fram på stranden flaxandes med armarna. Uffe var nöjd så länge jag fortsatte framåt och inte sprang bakåt. Efter att ha tagit en närmare titt på våra fans konstaterade Uffe att de inte var getingar utan stora flugor. Jag var fortfarande misstänksam mot de surrande varelserna och fortsatte med piruetter och skutt, dock inte lika skräckslagen som tidigare.

    Stranden på östra sidan av ön är milslång och då och då kunde man se bilar torna upp sig i horisonten. Det charmiga med Fraser Island är att man kan köra på stranden, förutsatt att man har en fyrhjulsdriven bil. Har man tur kan man få syn på dingos (vildhundar) som strövar fritt på ön. Det är viktigt för alla djurvänner att inte socialisera sig med dem utan låta dem leva i det vilda. Dingos som blir kontaktsökande mot människor skjuts av viltvårdarna. Vi hade dessvärre inte turen på vår sida och såg aldrig de ljusbruna vildhundarna.

    Vi nådde skogsbrynet och stigen som ledde in mot sjön. Nästkommande tre kilometrarna gick vi på en smal stig med vegetationen nära inpå. Då och då prasslade det till i gräset bredvid våra fötter och ut ringlade ormar och sprang ödlor. Det var både spännande och lite läskigt att gå där på stigen. På flyget till Sydney såg vi en dokumentär om Australiens farligaste djur varav ormarna hamnade högt upp på listan. Svettiga kom vi ut från skogen och såg sanddyner torna upp sig. Vi följde skyltarna och såg en grönskimrande sjö nedanför en hög sandkulle. Wow, ingen människa i sikte, vi hade sjön helt för oss själva. Vi drog av oss våra t-shirts och shorts och sprang med ivriga steg mot sjön och kastade oss i vattnet. Hundratals små fiskar simmade runt oss och så fort vi stod stilla började nafsa på oss. Fiskarna i Lake Wabby är så kallade pedikyrfiskar och äter döda hudceller. Kanske har ni varit på ett fiskspa i Thailand? Där är det vanligt att med hjälp av fiskar få bort döda hudceller. Det kittlas ordentligt när de nafsar under fötterna.

    Den privata känslan varade i ca 40 minuter innan sjökanten invaderades av turister. Fiskarna fick istället för två rätter välja på ett helt buffébord. Vi var inte lika poppis längre. Timmarna gick där vi låg i vattnet och gottade oss. Vårt boende som tipsat oss om sjön hade erbjudit sig att komma och hämta oss på parkeringsplatsen klockan 11.00. Det fanns två parkeringsplatser i närheten av sjön. Dels den vi kom ifrån som låg tre kilometer iväg på stranden och dels en som låg ca en kilometer längre in i skogen. Vi var övertygade om att det var den närmsta parkeringsplatsen de skulle hämta upp oss vid. En halvtimme till godo innan upphämtningen packade vi ihop våra saker och gick upp för den branta sanddynan och in i skogen. Terrängen gick mestadels uppåt och vi var rejält trötta när vi kom fram till parkeringen. Vår skjuts var inte där och då gick det upp för oss att de kanske menat parkeringsplatsen på stranden. Uffe ringde upp boendet och dessvärre var det som vi misstänkte, de väntade på oss på andra parkeringsplatsen. De hade inte tid att vänta på oss och trodde att vi skulle kunna hitta lift på stranden.

    Vattnet var slut och likaså maten. Torra i munnen hade vi inget val att gå tillbaka till stranden som låg fyra kilometer iväg. Tuffast var det när vi kom fram till stranddynorna som absorberade solstrålarna och gjorde det nästan outhärdligt att gå med flip-flops på sanden. Vi hann ifatt ett stort gäng som liksom vi var på väg till stranden. Vi höll oss i närheten och hoppades kunna få lift när vi kom fram. Efter många tuffa partier var vi framme på stranden. Vi började fråga runt efter lift tillbaka till Eurong. Oturligt nog var antingen alla säten upptaga eller skulle de åt andra hållet. Vi fick börja promenera längs havet. Jag kände mig svimmfärdig av uttorkning och den skarpa solen. Uffe tog upp telefonen som endast hade två procent batteri kvar och ringde boendet. Direkt till röstbrevlådan. Han testade några gånger till och hörde en vänlig röst i andra änden. Receptionisten förklarade att hon inte hade någon bil tillgänglig för tillfället och lovade ringa upp om hon hittade någon. Efter några minuter ringde hon tillbaka och sa att hon var på väg. Yes vi skulle bli räddade!

    Vi blev upphämtade av receptionisten och en man som bodde på boendet. Vi var otroligt tacksamma över vänligheten och glada över att återvända till till vårt lyxiga tält. Vatten har nog aldrig smakat så gott som de första klunkarna efter vårt lilla missöde. Uffe och jag tog en kylande dusch och kände hur vi återvände till verkligheten. Kvällen var betydligt lugnare och vi kände oss nöjda över dagen trots det som inträffade. Lite äventyr och svårigheter gör resan/dagarna mer minnesvärda.
    Read more

  • Day14

    En liten bit av paradiset

    January 8, 2018 in Australia ⋅ ☀️ 30 °C

    Ni vet känslan de första sekunderna när man vaknar och inte vet exakt var man är, var man befinner sig eller vilken veckodag det är. Så var känslan när jag vaknade denna dag vilket var en ganska skön känsla som snabbt förvandlades till obehag och en klump i magen när jag insåg att vi var i Hervey Bay utan någon plan att ta oss till Fraser Island. Vårt öde från gårdagen var alltså ingen dröm.

    Bland de första sakerna jag gjorde efter uppvaknandet var att kolla på telefonen om taxiföretaget på ön återkopplat om de kunde köra oss till vårt Beachcamp retreat. Yes, de hade bekräftat att de kunde hämta oss en timme efter färjan anlände till Kingfisher Bay då de hade en annan körning på ön just då men för vår del kändes det ändå bra med en plan och vi kunde ju bara ta en kaffe under tiden vi väntade.

    Färjan skulle ju avgå kl 9 från River Heads ca 25minuter bilfärd från vårt boende så vi hoppade in i bilen och begav oss till Woolwoths för att inhandla alla förnödenheter för vår övistelse eftersom det är svårt att få tag på mat och annat på ön som är så pass isolerad. Vi var klara med vårt handlande tjugo i nio med 16 minuter kvar att köra till färjan. Shit, kommer vi hinna?! Foten på gasen och iväg mot färjan och vi lyckades komma på plats och köpa biljett med den lilla marginalen vi hade. Vi hade också packat om så att vi bara hade vår små ryggsäckar med kläder och annat så vi kunde lämna de stora i vår hyrbil.

    45 minuter senare efter färjeöverfarten var vi äntligen i land på denna jättelika sandö. Vi spenderade vår väntan på Lisa med taxin på Kingfisher Bay resortet och tittade på allt folk där. Vi insåg snabbt att de flesta inte hade mycket aning om vad ön hade att bjuda på utanför resortets väggar även om det var en stor anläggning. Vi var i alla fall väldigt nöjda med beslutet att ta oss till andra sidan ön till ett mindre eco beachcamp med glamping tält och strandhyddor där allt drivs enbart av solenergin. När Lisa väl kom och plockade upp oss med all våran mat så fick vi återigen bekräftat att det förmodligen inte hade varit så smart att åka över i en AWD (mindre SUV). Då det inte regnat på någon vecka var det extra lätt att fastna på de enkelfilga och trånga sandspåren som korsade ön. Det var ju minst sagt en skumpig resa som var i paritet med vår resa på Madagaskar där det var mer hålor än väg på en del sträckor. Här var skillnaden dock att bilen var gjord för att köra i dessa förhållanden. Det var en trevlig färd på drygt en timme med vår chaufför Lisa som berättade om många nyttiga tips för vår vistelse, de vilda Dingosarna, vilka sjöar som var bäst att besöka, om Aboriginska urbefolkningen på ön och annat intressant.

    Vi lyckades förlänga vår vistelse på boendet med en natt så att det blev två nätter som det ursprungligen var tänkt. Skillnaden nu var bara att vi betalade för 3 nätter istället. Efter att gjort oss hemmastadda i vårt glamping tält traskade vi ner de 10tal meterna ner till havet för ett dopp i oceanen. Det var underbart svalkande i den gassande värmen. Vi njöt i fulla drag över att vi till slut lyckats ta oss dit och hur fantastiskt avkopplande det var att ligga själva på stranden till vågornas kluckande ljud med en och annan 4wd som körde förbi med jämna mellanrum. När vi var nöjda och en halv flaska solskyddsfaktor 50+ konsumerats gick vi upp och duschade och planerade för morgondagen. En morgonpromenad innan solen steker för mycket på drygt 8km till Lake Wabby fylld med doktors fiskar (ni vet sånna som äter på ens fötter i Thailand). Det blev planen.

    Till kvällen så låg vi i hängmattorna och skrev på resebloggen för att när solen gått ner starta en "bonfire". Här grillade vi våran mat för oss själva och tittade på den totalt stjärnklara himmeln och förundrades övar att vi aldrig får det så stjärnklart och starkt lysande stjärnor hemma i Svearike.

    Vi får se vad morgondagen har att bjuda på, än så länge levererar Fraser island bra!
    Read more