Wittebome

När man är i Sydafrika (med eller utan bebis) är det ett måste att besöka åtminstone en vingård. Maten, vyerna och såklart den egenproducerade drycken ger näring till själen. Uffe och jag har besökt ett flertal vingårdar på våra resor, senast i Portugal och innan dess i Nya Zeeland. Vi är verkligen inga vinkännare men det är något speciellt med stämningen på de stora anrika godsen. Man får chansen att spela lite världsvan när man smakar av vinet. Först genom att snurra på glaset och ta sig en sniff (se lite eftertänksam och djup ut) och sedan smutta för att hitta smaker som gift sig med druvan. Som ammande skulle detta besöket te sig lite annorlunda, det vill säga mycket mer för Uffe att dricka upp.

Området vi valt ut för dagens besök heter Constantia. Det är ett av Kapstadens äldsta områden och är känt för sin vackra natur och vingårdar med tillhörande kulinariska restauranger. Första vingården på dagens agenda var Glen. Vi beställde in fyra viner för provsmak tillsammans med oliver, hummus och baguette. Junie somnade nästan på direkten och vi fick mycket tid åt att njuta av både varandra och det som serverades. Själva huset, hjärtat av gården var likt de andra vingårdarna vi tidigaste besökt i Sydafrika under vår smekmånad 2016. Ett stort vitt hus med vackra majestätiska utsmycknder på fasaden, omgiven av en blomstrande trädgård. Vi träffade en mamma med en 14-månaders bebis som kom fram och var nyfiken på Junie. Hon kom ursprungligen från Sydafrika men bodde nu i Förenade Arabemiraten. Där fick man som mamma 45 dagar föräldraledigt och när vi berättade om upplägget i Sverige kunde hon inte tro sina öron.

Stora moln gled förbi på himmelen och gjorde besöket på vingården lite kyligt (ca 19C i skuggan). Vi började bli redo för lunch och fortsatte till en gård som erbjöd picknick. Dessvärre var man visst tvungen att boka den 24h i förväg. Vi åkte då vidare till en vingård som vår Airbnb-värdinna rekommenderat -Klein. Vi beställde en tvårätters lunch med vin till Uffe och vatten till mig. Maten var verkligen något särskilt med en prislapp som inte skulle skiljt sig så mycket från en i Sverige. Igen påmindes vi om hur prisläget förändrats.

Kalk Bay - en liten by som vår Airbnb-värdinna också rekommenderat stod näst på tur. Den lilla byn hade byggts upp av rika diamant-och guldhandlare i början av 1800-talet. Det var en semesterort för de välbärgade med restauranger, havspooler för säkra simturer och ett polishus som såg till att säkerheten var hög. Vi såg stoppet som ett perfekt sätt att komma upp i våra 10 000 steg. Promenaden längs havet bjöd på mycket att titta på. Med en varsin Obama i handen (så kallades en americano utan mjölk på caféet) strosade vi runt och pratade om ditt och datt. Ännu en fin dag tillsammans led mot sitt slut och vi begav oss hem <3Okumaya devam et