Prachuap Khiri Khan

Nu är jag framme i Prachuap Khiri Khan. Planen är att stanna här några dagar och utforska omgivningarna. När jag kom fram till mitt hostel mötes jag av en lapp på grinden med mitt namn och rumsnummer. Jag tänkte att personalen kanske hade gått hem för dagen men tänkte att det säkert var andra människor där inne, men där hade jag fel. Jag fick ett hostel helt för mig själv först kändes det lite konstigt men sen kom ägaren och prata med mig och då inser man hur mkt Covid har påverkat turismen och folket i länder som Thailand.

Det var en kul upplevelse att åka tåg hit, omgivningarna på tågresan var så fina och det thailändska folket är super vänliga även om man inte förstår varandra mer än med teckenspråk så känner man sig välkommen.

Det är inte bara thailändare som är trevliga utan även andra backpackers. På ena bilden ser ni mig med en blomma bakom örat det är Femkes favorit blomma, hon plockade en till mig och en till henne när vi hade hoppat av tåget. Tyckte det var så gulligt, en sådan där liten sak men som ändå värmer ens hjärta.

Där hade jag kunnat av sluta mitt inlägg men det finns en annan bild av allt också inte bara den fina. Efter att jag sagt hejdå till de andra och gått till mitt hostel så kom den där eviga kampen upp i mitt huvud vara själv eller vara med andra. Jag tycker det är väldigt svårt att hitta en balans. De senaste dagarna har jag verkligen uppskattat att få resa med mig själv, känna att man inte gör någon annan besviken för man får huvudvärk och vill vila en timme mitt på dagen osv. Många "krav" försvinner när man är själv och det är så skönt. Sen är det ju också helt fantastiskt och vara med andra och få dela saker. Känns också som att alla runt omkring förväntar sig att man ska vara social och träffa massa människor och det gör att jag känner en press på att jag borde vara social istället för att välja vara själv. För det är de jag gör just nu jag väljer att vara mkt med mig själv för jag mår bra av det. Sen betyder inte de att jag inte umgås med andra alls. Men jag är inte just nu sugen på att umgås med andra människor 24/7 och festa runt. Varför skriver jag detta?
1. För att inte lura någon att tror att jag har ett "perfekt" liv och allt verkar så enkelt och lätt, för det är ju just sådana människor som påverkar mig och gör mig ledsen.
2. Jag skriver det till mig själv så att det ska bli lättare för mig att hantera mitt dilemma mellan att vara själv och med andra. Detta problem har jag ju även hemma. Och har haft perioder där jag gasat på alldeles för mkt och och inte låtit mig själv vila och få egentid. Och det var för mig inget vinnande koncept. Det fungerar säkert för andra att vara aktiva mer frekvent men jag har lärt mig att jag behöver få andas och återhämta mig.

Jag vill avsluta denna lilla text med att säga att jag mår bra och är förväntansfull på vad som kommer hända framöver.Leggi altro