Clay Monument

Efter drygt sex timmars bilresa från sjöjungfrustaden Weeki Wachee kom vi fram till en vägtull vid bron ut mot Pensecola Beach som är en ö utanför fastlandet. Tullvakten stoppar oss och ber om 2.90 USD i kontanter. Klockan är elva på kvällen och vi trötta efter lång bilresa och frågar försiktigt om de tar kort. Vänligt förklarar tjänstemannen att det bara är kontanter som gäller vid samtliga tullstationer han känner till.Vi har klarat oss förvånansvärt bra utan kontanter så här långt på resan. Lite i kontrast mot våra erfarenheter tidigare från staterna som är enormt konantberoende land jämför med Sverige. Men nu tog det stopp. Jag visar upp en portmonnä med ett gäng quarters (25 centare) som jag hade med mig hemmifrån som jag hittade innan vi skulle åka. Han sträcker ut handen och tar emot dem. Han säger vänligt att han får svårt att förklara detta för sin chef men skriver ut ett kvitto på 2.90usd och ger till oss och och öppnar bommen.

Äntligen framme på vårt stopp för natten. Vi hade noga kollat ut så det fanns pool och nära tillgång till strand. Vi somnade ganska direkt då vi kom till rummet omgivna av livemusik dovt omkring då det var fredagkväll.
På lördagsmorgonen vaknar vi tidigt som tidigare morgnar. När jag är på toaletten hör jag Louise tjuta till av förskräckelse. "Eh, det är 3 grader ut just nu och ska bli som varmast 12 grader idag". What?! Först nu kollade vi på vädret och det har dragit in en rejäl kallfront som sänkt temperaturen med 14 grader från dagen innan. Tji fick vi som planerat för sol och bad innan vi gav oss utanför Florida. Nu var det på med alla ytterkläder vi hade tillsammans med mössa och vantar.

Junie och jag gick till en bankomat och tog ut pengar så vi kunde passa på att tvätta för första gången på resan. Efter frukost tog vi sedan en kall men mysig promenad ut på piren där solen ändå värmde ganska skönt mot huden mellan de friska vindarna.

Efter en god pizzalunch med ett par slices to-go satte vi oss i bilen på väg mot en av höjdpunkterna på vår rundresa. New Orleans! Både jag och Louise och sett fram emot att se och uppleva denna stad som vi hört så mycket om.

Vi bestämde oss för att bo väldigt centralt mitt i smeten i det som kallas French Quarters. När vi närmar oss stadskärnan går det nästan ta på pulsen. Först i utkanten ser vi kåkstäder under tågrälsen. Närmare centrum börjar neonljus på byggnader och dunka dunka musik vibrera från bashögtalare från olika spacialbestyckade fordon medan vi glider ner på huvudgatan Canal street. Vi lyckas stanna till utanför vårt boende Qarter House på deras last zon i allt myller för att checkar in. Vi möts av en wow känsla då boendet är mycket mer exklusivt än våra tidigare stopp med en häftig innergård med uppvärmd pool, växter och kullersten. Hotellrummet hade två rum och kök med synliga tegelväggar och gammeldags taklampor och tavlor som beklädde väggarna och och gav en rustik känsla. Nu var det bara att lösa utmaningen med att parkera bilen då jag inte hade en blekaste hur det skulle gå till. Hotellet hade som tur ett parkeringsgarage ett par kvarter bort. Jag tar mig dit med bilen när resterande familj är kvar på hotellet. Det visar sig vara en valet parking. Alltså finare parkeringsgarage där det finns anställda som parkerar alla bilar och hämtar dem vid utcheckning. Jag inser när jag lämnar över nycklarna att vi haft vår bil som soptipp sedan start och bara slängt allt från gamla förpackningar på golvet till de två sista pizza slices som var kvar från lunchen. Stackars kille som fick sitta i den doften och parkera pizzabilen.

På kvällen tar vi oss ut och får uppleva New Orleans' en lördagskväll. Det var verkligen WOW! Fest överallt i vartenda hörn. Alla människor var verkligen i feststämning och de osade cannabis som ett tjockt täcke över hela French Quarters. Vi hittade med hjälp av appen Happy Cow en bra mexikansk restaurang där vi åt gott och Louise undrade om man kunde bli "bäng" av passiv marijuanarökning då hon kände sig lite lullig. Haha..

Vi ger oss hemåt efter middagen i vimlet av lila, guldiga och gröna paljetter och bean beads (pärlhalsband) överallt. Mardi Gras som högtiden som New Orleans är väldigt känd för firas ju bara officiellt första veckan i februari men vi inser nu att det alltid är fest i New Orleans, eller som vi numera vant säger, N'awlins. Junies astma som blivit värre till följd av förkylningen gjorde att vi tog en förhållandevis tidig kväll.

På söndagsmorgonen bjuds det på complimentary jazzfrukost på vårt hotell. Frukosten i sig var inget märkvärdigt då det mest var bakelser och kakor av olika slag, men en sak föll mig i smaken och det var att de bjöd på mimosa. Tre glas senare var jag i bra form, men är det complimentary så är det.

Vi gav oss på en härlig och lång promenad i de soliga franska kvarteren med första stoppet på Jackson square. Här var det fullt liv av spåtanter, gatukonstnär, musiker, katolska präster, hästar och massa annat i en underbar mix. Junie beställde en varmkorv av en gubbe med korvvagn och Louise kollade på målningar. Vi vandrade sedan vidare till French Market som är en känd saluhall med olika typer av mat och dryck för alla smaker. Lunch inmundigades till musik från olika väldigt skickliga live musiker i gathörnen.

Efter en heldag på stan var vi nöjda med att ta take away på hotellrummet denna kvällen. Junie beställde fish and chips, Louise en vegetarisk medelhavstallrisk med falafel och hummus och pappa Uffe fick springa runt i halva staden för att lösa diverse önskemål. Happy wife, happy life!Read more