Tre dagar andra sidan ekvatorn

Det är som sagt svårt att sätta ord på exakt vad det var som gjorde att vi hade den där känslan att "hit vill vi tillbaka" efter vårt första besök till Sydafrika 2016. Ni som läser detta som varit här tror jag vet exakt vad vi menar. Det är något speciellt med helheten. Men en sak vi rekommenderat varmt hemma i Sverige när folk frågat efter tips att göra i Kapstaden så har alltid High Tea på Belmond Mount Nelson dykt upp som ett måste på att-göra-listan.

Med det goda minnet av delikatesser i överflöd inramat av en omgivning kantad av otrolig lyx ville vi såklart uppleva detta igen. High Tea är ju ett koncept som britterna tagit till Sydafrika och serveras såklart inte bara på hotell Lord Nelson där vi åtnjöt det senast, utan erbjuds på mängder av lyxhotell, herrgårdar och gods. Vi spanade in insideguide.co.za som har rankningar för det mesta i och kring Kapstaden, top 10 stränder, top 10 pubar osv. Ja ni förstår konceptet..

Inte helt förvånande var just Hotel Mount Nelson nummer 1 på listan av High Tea. Men eftersom vi testade det senast så beslöt vi oss för att arbeta oss ner genom listan. Vi fastnade för The Cellars-Hohenort som skulle vara ett country-style hotell i Constantia Valley. Även här var man tvungen att boka och förbetalda minst 24h innan vilket vi till slut lyckats göra även om det inte var den enklaste processen. Hemma är vi så vana med digitala betalmedel så som Swish vilket blir helt verkningslöst så fort man åker utanför Sveriges gränser. De efterfrågade banköverföring från Sydafrikansk bank. Visst att vi ska vara här i fem veckor men hade inte planerat öppna upp ett sydafrikanskt bankkonto direkt. De har sina inhemska betallösningar så det är inte det att de saknar digitalisering, faktiskt ganska modernt när det gäller betalning med kreditkort och har sina motsvarigheter till iZettle och Swish osv. Men åter igen inget vi var kopplade till. Det slutade med att jag mejlade över min kreditkortsuppgifter vilket löste situationen och vi hade en bokning för två timmar High Tea på onsdagseftermiddagen.

Vi hade ju som ni kan förstå ganska höga förväntningar på denna upplevelse med både rådande prisbild och minnena från 2016. Vi konstaterade ganska kvickt att det inte är samma sak att gå på lyxigt High Tea med en 5,5 månaders bebis som tycker om att upptäcka nya saker hela tiden. Vi satte oss ner i solen med ett parasoll över vagnen och godsakerna dukades upp. Det var absolut inget fel på snittarna, ostarna eller sötsakerna men det var ändå snäppet under våran upplevelse från Mount Nelson. Där de kom med en lista på över 40 te sorter som servitörerna passionerat berättade om. Snittarna kom in i omgångar alltid följt av frågan om vi önskade mer av någon variant. Här var det mer mellanmjölk, 3 av 5 så att säga. Det i kombination med en rastlös Junie gjorde att vi efter ungefär en timme med frossande lyfte från stolarna. Det ska tilläggas att trädgården kring Hohenort var något alldeles extra, det var helt klart behållnignen av besöket. En 300 år gammal ek som skuggade promenadslingor fyllda med fantastiska växter och blommor. Vi frågade oss själva om vi uppskattat trädgården på samma sätt om vi inte själva nyligen anlagt vår trädgård. Med nyfunnen vetskap vilket gediget jobb och tid som krävs för att ha det så otroligt välplanerat, uppväxt och vackert.

Om jag räknar rätt så är vi nu inne på dag tio av vår resa här i Sydafrika och tiden har verkligen flugit förbi, som de så alltid gör. Nu när prognosen visade 24 grader i skuggan och strålande solsken ledde dagsplaneringen till ett besök till stranden. Atlanten har ju verkligen rövkallt vatten, vilket vi vet sedan vi burdök med vithajar 2016 och temperaturen var krig 14 grader och ett måste med våtdräkt. Men man kan ju njuta av lite strandhäng ändå tänkte vi och lite spända på att få använda strandtältet som vi införskaffat till Junie för första gången. Det blev Camps Bay som fick den varmaste rekommendationen för oss som barnfamilj av massörskan som jag besökte härom dagen. Det blev ett par timmar mysigt strandhäng även om det var blåsigt och vi placerade oss i lä bakom en stenbrygga. Vi packade ihop oss i bilen och dricksade killen som "vaktade" bilen som vanligt och planerade morgondagen på vägen hem till Rondenbosch. Louises förslag för fredagen var ett besök i det omtalade och färgsprakande området Bo Kaap. Området är känt för att vara ett av de äldsta i Kapstaden och inte minst de pastellfärgade husen som ger fantastiska möjligheter till riktigt häftiga bilder.

Sagt och gjort så begav vi oss till Bo Kaap. Första stoppet var för lunch och en etiopisk restaurang vid namn Madam Taitou. Louise hade även tittat ut denna i förväg då hon hade koll på att det etiopiska köket erbjöd bra vegetarisk mat. Jag som inte hade koll på vad jag skulle förvänta mig vandrade in i en djungel av växter och alla dessa Afrikainspirerade prylar. Man slogs direkt av en wow-faktor, det var smakfullt inrätt med unika sittformationer i olika etage och våningar där man kunde klättra upp på hemmagjorda trästegar. Det finns vissa upplevelser som förädlar helheten och detta var verkligen en sådan upplevelse. En upplevelse jag rekommenderar alla som kommer på ett besök. Inte nog med den spännande inramningen utan när vi beställer in sample plate för två personer av den vänliga ägaren kommer det ut en stor färgglad tallrik med massa godsaker som ska inmundigas med bara händerna. Bara det var en ovanlig men rolig upplevelse att skopa upp rörorna med det glutenfria etiopiska degiga brödet.

Vi har ju lovat att väva in lite kring matupplevelsen i Sydafrika i våra inlägg. Så tänkte att nu kanske är ett hyffsat passande segment. Det finns så otroligt mycket att berätta kring maten här så klart men min summering är att det är väldigt god mat och restaurangutbudet är bra. Det är ju en av anledningarna till att så många turister lockas hit varje år skulle jag säga. Vi märkte kontrasten som tydligast förra gången vi var i Sydafrika. Då hade vi bott två veckor på Madagascar där kosten var otroligt ensidig och väldigt dåliga vegetariska alternativ. När man sedan anlände till Johannesburg fanns helt plötsligt välkända varumärken som KFC, McDonalds och Hooters att tillgå. Så än så länge har vi ätit väldigt god mat och kvalitén håller hög klass på de restauranger vi besökt. Louise som heltidsvegeterian är lika nöjd som mig. Jag flexar med mestadels vegetariskt men blir lite kyckling också ibland. Indiskt och Mexikansk mat ligger varmt om hjärtat och har testat ett flertal här kring Rondebosch där vi bor. En annan fördel med tiden vi lever i att Tripadvisor finns snabbtillgängligt för att sondera ut de absolut bästa matställena i närheten. Säkerheten är ju en annan aspekt att ta hänsyn till efter skymning som vi inte behöver ha i åtanke på samma sätt där hemma. Rekommendationen är att inte vandra efter mörkrets inbrott vilket gör kvällsmåltiderna mer utmanande. Eftersom läget är som det är har de en välutvecklade leveranstjänster så som Uber Eats med flera där de flesta restauranger levererar hem till dörren vilket är super smidigt.

Då vi bor i en fullutrustad studiolägenhet med kök lagar vi många måltider hemma och erfarenheterna kring matbutikerna är väldigt varierade såhär långt. De tre största kedjorna här är Whoolworth, Checkers och Pick'n Pay. Whoolworth är helt klart den butikskedja som faller oss bäst i smaken. Stort utbud av färska frukter och grönsaker med fokus på ekologiska produkter och trevlig miljö i butikerna. Inte nödvändigtvis billigaste matbutiken med skillnad är det på t.e.x när vi besök Checkers där det luktade fisk i hela butiken och inte en ekologisk produkt i sikte. Pick'n Pay blir mest ratad för att de annonserar mycket för köp 3 betala för 2 för att sedan när man kommer till kassan krävs deras egna bonuskort som en svenne som jag inte har och blir irriterad över att få betala fullpris.


Tillbaka till vår vistelse i Bo Kaap nu. Belåtna alla tre efter den etiopiska upplevelsen vandrade vi sedan vidare till gatorna med de högkontrastfärgade husen. Här blev det lite fotosession med linslusen Junie i fokus. Området i fråga är från 1760-talet och här bodde de indiska och malayisiska slavarna som importerades till Sydafrika av de holländska bosättarna. Idag är det majoriteten muslimer som bor i området. Att somliga sidor säger att området är farligt att vandra utan guide är med stor sannolikhet myntat av guiderna själva för att sälja fler turer. Vi är glada över att vi tog turen på egen hand och upplevde alla som väldigt vänliga i området. Även om det måste vara fruktansvärt drygt att tusentals turister tar bilder utanför ens ytterdörr dagligen.

Efter en välbehövd kaffe och amning och en sväng inom den lokala marknaden var det dags att köra hemåt i rusningstrafiken. Tog 3 gånger längre tid på hemvägen med köer än på vägen dit. Nu vet ni allt, eller i alla fall lite vad som har hänt oss de senaste tre dagarna här på föräldraledigheten i Kapstaden andra sidan ekvatorn.Read more