Kota Kinabalu, Borneo

Nästan tio dagar har vi nu spenderat på Borneo, den norra malaysiska delen. Första fyra dagarna var vi på en så kallad river cruise längs Kinabatanganfloden. Vi utgick från Sandakan, Borneos näst största stad, och det hela började med besök på Sepilok Orangutang rehabilitation center, och Sun bear conservation center. Orangutangstället var egentligen bara ett område med boardwalks och nursingområden för unga orangutanger som ännu inte klarar sig själva, men det fanns inga stängsel utan de kunde röra sig fritt ut i djungeln om de ville. De erbjöd mat till orangutangerna, men väldigt ensidigt så att de skulle tröttna och försöka hitta egen mat. Vi såg ett gäng orangutanger, framför allt i nursingområdet. Sun bear-stället räddar malajbjörnar som antingen har köpts som husdjur, från djurparker eller liknande. De kan mer sällan släppas ut, eftersom de ofta har svårt att anpassa sig och bli vilda igen. Där var det lite sorgligt, med björnar som vankade av och an, och såg inte jätteglada ut. Men bättre än att vara instängda i små burar förstås.

Sen åkte vi båt till floddeltat. Första natten utgick vi från Abai jungle lodge, och de följande två nätterna bodde vi högre uppströms, på Kinabatangan River lodge. Dagarna bestod i båtturer i olika delar av floden där vi fick njuta av Borneansk djungel och en hel del djur och fåglar. Näsapor, kort- och långsvansade makaker, red leaf monkeys (detta var tydligen ovanligt), en pälsfladdrare (vem visste att det djuret ens fanns!?), civet, fem olika hornbills, rovfåglar, olika hägrar osv osv. Jag (Johanna) som är van vid sydafrikanska guidingsättet där ALLT är av intresse, saknade dock att guiden pratade om växter, den geologiska miljön, områdets historia etc när man inte såg något större. Shoutout till alla mina guidekompisar där nere som gör ett fantastiskt jobb, vilket jag verkligen förstår nu! En av höjdpunkterna var i alla fall att se en vild orangutang, dessutom en alfahanne, precis vid ankomsten till vårt andra boende. Just denna tid på året ser man nämligen inte så mycket orangutanger där vi var, eftersom det inte var fruktsäsong.

Därefter tog vi en ca 7 timmars bussresa västerut, mot Kota Kinabalu, malaysiska Borneos huvudstad. Vi bodde enkelt på ett hotell mitt i stan där vi utgick ifrån när vi bland annat besökte ett våtmarksområde, öarna utanför KK, upptäckte staden och tog en dagstur till Mount Kinabalu, Sydostasiens högsta berg! Vid Mt Kinabalu vandrade vi olika vandringsleder runt kring berget, totalt fick vi till 15 km och 25000 steg. Djungeln var vacker, men dessvärre var nästan alla utkikspunkter igenväxta så man såg inte så mycket. Efter halva vägen upptäckte vi också de blodiglar som några av er varnade oss för, små äckliga rackare, sjukt snabba och korvade sig gärna in i ventilationsöppningar på skorna. Joel ryser fortfarande nu när jag pratar om dem ^^ .
Öarna runt KK var vackra, men vattnet inte snorklingsvänligt, väldigt dålig sikt, och man fick inte simma var man ville. Vi köpte ett två-öars-pass där man fick åka mellan två öar. I efterhand hade vi nöjt oss med en ö, det blev lite stressigt på varje ö eftersom man kände att ”snart ska vi åka igen”, framförallt eftersom att sista båten tillbaka till KK gick vid 16-tiden.

I övrigt på Borneo har jag hunnit med en urinvägsinfektion (imponerad av sjukvårdssystemet, fick träffa läkare, bli undersökt och få antibiotika och annan medicin för totalt 137kr) och Joel en magsjuka. Vi har tvättat och Joel har klippt håret. Vi har också ätit de godaste små hamburgarna jag någonsin ätit, på ett gatukök utanför hotellet (det var inte där Joel blev magsjuk, haha).

Efter ca 28 dagar i Malaysia flyger vi nu mot Indonesien och Bali, med mellanlandning i Kuala Lumpur. Det blir alltså land nummer två, och ett nytt land för både mig och Joel, spännande! Planen är några dagar i turistiska Bali, och sen vidare antingen norrut på Bali, eller direkt över till öarna i området runtomkring, Nusa Lembongan, Gili, Lombok etc.Read more