South America

Vi bokade vår biljett till La Paz första dagen vi kom till Mendoza. Egentligen hade vi velat åka buss upp via norra Argentina och in i södra Bolivia för att sedan göra en jeep-tour i Saltöknen(Uyuni). Men efter att ha läst olika kommentarer på tripadvisor om folk som just tagit den vägen och haft en rejäl höjdsjuka i Uyuni (för att de kommit från havsnivå direkt till 4000m.ö.h) eller ännu värre, blivit hämtade i helikopter för att de snabbt måste få läkarvård, tänkte vi om. Rekommendationerna var att flyga in till La Paz, för om man blir sjuk så finns det mycket hjälp att få här som inte finns mitt ute i öknen.

På hostelet i Mendoza träffade vi många som just kom från Uyuni och La Paz. En kille vi träffade hade legat sjuk i svår huvudvärk och kräkningar under hela hans tid i La Paz. En kvinna sa att vi absolut inte fick flyga in till La Paz, att höjdskillnaden (3.600m.ö.h) blandat med alla avgaser från staden gör att de flesta blir sjuka och att hon mått fruktansvärt dåligt där. Vi som trodde vi tagit ett klokt beslut.
Det läskiga är att det kan vara allvarligare än man tror. Vi trodde att man i värsta fall kände sig lite andfådd, fick huvudvärk o.sv, men efter lite research förstod vi att man verkligen ska ta det på allvar. Det kan i värsta fall leda till döden och det är tydligen inte helt ovanligt. Om man får svåra symptom måste man till sjukhuset inom några timmar. Det kan komma plötsligt och vem som blir sjuk har inget med ålder eller fysik att göra.

Allt detta gjorde oss såklart nojjiga och rädda. Vi funderade på att helt strunta i flyget men hittade sedan en lösning. Jag hittade en blogg av en bergsklättrare, de är ju mycket vana vid detta och vid acklimatisering. Hon skrev att man börjar acklimatiseringen på 2800m.ö.h (man börjar känna av höjdskillnaden vid 2.500m.ö.h) och stiger sedan max 500m per natt tills man är på önskad höjd. Tydligen är det höjden man sover på som är viktig. Bergsklättrare t.e.x klättrar högt på dagen, men sover sedan lägre.

Så, vi hittade en pytteliten ort 1 och en halv timma utanför La Paz som var 2.800m, där fanns bara ett enda hotell, ett femstjärnigt:) Det kostade 900kr per natt och vi stannade två nätter. Mycket pengar för oss, men vi tyckte det var värt att inte riskera att bli sjuka eller att strunta i flyget och förlora de pengarna. Sedan sov vi en natt i La Paz södra del 3.300 m.ö.h. Och nu, är vi inne i staden, 3.600m.ö.h.

Första natten på lyxhotellet hade jag huvudvärk och vaknade varje timma hela natten för att jag kände mig så andfådd, och hjärtat slog så hårt så jag trodde det skulle hoppa ur:) Men sedan har det inte varit några problem alls. Att gå uppför är väldigt jobbigt och La Paz är väldigt kuperat. Jag får stanna efter några steg och hämta andan, och igår innan vi skulle gå och äta gick vi uppför en trappa, jag blev såpass yr och andfådd att Mats först fick knuffa upp mig för varje trappsteg och tillslut fick bära mig:) Som tur är känner han ingenting av det, bara lite andfådd ibland och kanske lite yr. Vi har klarat oss väldigt bra. Men med tanke på hur jag mådde första natten tror jag inte jag hade klarat att bo direkt i La Paz utan att bli sjuk. Det känns klokt och skönt att vi körde acklimatisering lyx-style och slipper oroa oss för höjdsjuka!:)

Nu har vi några pluggdagar. Imorn ska vi gå ut och shoppa alpackakläder så att vi inte fryser i saltöknen!
/ChristineBaca lagi