Bayeux

Sista dagen med aktiviteter. I morgon åker vi till Paris för hemfärd 19:40.

Denna dag slog den stora semestertröttheten till hos mig. Frusen hela dagen och blundade så fort vi satt oss på bussen för resa till nästa aktivitet.

Under gårdagen hann jag planera matsedeln för nästa vecka samt beställa varor för leverans hem på fredag efter lunch. Skönt att det nu är fixat.

Dagen började med Bayeux-tapeten. Ett imponerande broderi - 70 m långt. Vi fick en lyssnarapparat med svenskt tal och guidades från scen till scen på tapeten. Nu har jag även en bok om denna tapet. Ytterligare en kasse inhandlades här, med mönster från tapeten så klart.

Nästa stopp var i Sainte-Mere-Eglise som är känd för att en allierad fallskärmsjägare fastnade i kyrktornet. Han spelade död medan striderna pågick och när det blev lugnt påkallade han tyskarnas uppmärksamhet. De skar ner honom och han blev krigsfånge. Efter fyra dagar rymde han och fortsatte vara aktiv i kriget.

Han hedras av staden och var gång han efter kriget besökte staden behandlades han som en VIP.

Därefter blev det ett besök på Utah Beach där minnesmärket var en landstigningsbåt och utrusande soldater.

Nästa stopp var vid en tysk krigskyrkogård, La Cambe. Den drivs av ett tyskt förbund och på somrarna kommer unga volontärer och hjälper till med underhållet. Marken hyrs ut och det får inte vara gravplatser med resta kors med namn utan bara liggande stenar. I varje grav finns två soldater. De mörka korsen i sten är anonyma kors.

Efter det var det Omaha Beach med ytterligare ett monument och mera sand. Här stod det blodigaste slaget under D-Day med stora förluster av män.

Nästa punkt var Pointe du Hoc. Här är det branta klippor ner mot havet. Här fanns det en tysk befästning med flera kanoner. Kanoner som enkelt kunde skjuta mot landstigningen på närbelägna stränder, främst Omaha. Dessa kanoner måste därför elimineras.

En grupp på 250 amerikanska jägare fick uppdraget att klättra upp till befästningen och inta den. 27 nådde toppen i den första omgången bara för att konstatera att kanonerna inte längre fanns där. Enligt planen skulle jägartruppen förstärkas med andra soldater men striderna på stränder medförde att de var utelämnade till sina egna förmågor. Efter två dagars strider för att behålla övertaget återstod 90 av de ursprungliga 250.

När vi stod inne i befästningen med en smal horisontal springa för bevakning av havet flög en grupp på fem militära flygplan över oss. Mäktigt!

Sista programpunkten för dagen var en stor amerikansk krigskyrkogård, Coleville Cemetery. Marken där gravarna finns har skänkts till Amerika av Frankrike, observera skillnaden i ägarform mot den tyska!
Efter krigsslutet grävde man ner en tidskapsel som innehåller diverse tidsdokument. Den får öppnas först 6’e juni 2044.

En vacker plats men samtidigt förfärlig med alla dessa döda. Det finns ett litet kapell för dem som vill sitta ner och tänka eller be en stund.

Hemma igen på hotellet såg vi fram emot vår avskedsmiddag. Den var på en restaurang bara runt hörnet. Middagen bidrog tyvärr till att det här blev den längsta dagen. Lokalens inredning , eller brist på, gjorde att vi behövde skrika till varandra för att kunna uppfatta vad vi sa kring bordet.

Efter 35 minuter hade vi fått in vinet och en kvart senare även vattnet. Efter en timme fick vi förrätten. Vi hade väntat länge på tre mediokra maträtter! I slutet skulle vi betala för drycker och även detta påminde mycket om Fawlty Towers.Meer informatie