Baton Rouge

Så länge vi pratat om, och planerat för att nu äntligen vara på plats i Texas. En underbar känsla att vi lyckades med vårt delmål att köra längs gulfkusten hela vägen till Houston med en sexmånaders bebis och en tre-och-ett-halvt-åring. Vilka stjärnor både Ian och Junie varit. De bara finner sig i situationen och verkligen uppskattar och njuter av all tid tillsammans, även alla timmar i bilen. Man vet inte helt vad man kan förvänt sig eller förbereda sig på när man gör en sådan här trip. Vi har inte stött på någon som gjort det tidigare samt att alla barn är såklart olika.

Junie hade definitivt hittat nya Bff:s, mamma och pappa som annars är stora favoriter var nu suddiga figurer i periferin då Baxley och hans döttrar tagit förstaplatsen. De hade en svans som glatt berättade om alla sina planer om att bjuda dem på sitt födelsedagskalas i Höör när hon fyller 4 i juni.

Nu upptäcker jag att vi kan klassificera det som semester "på riktigt" när jag sitter och funderar på vilken veckodag det är utan att lyckas knäcka det utan att ta upp kalendern på mobilen. Å andra sidan är det ju ganska irrelevant, eller?
Denna dagen var iaf den lugnaste på vår resa än så länge. Lite jobbmöten på förmiddagen följt av bus och "inte röra marken" på lekplats i kvarteret med Junie och Bax medan Ian och Lojsan vilade lite.

Eftermiddagen tog vår värd med oss till ett härligt naturreservat, East End Park just i Kingwood. Det lät också spännande att vi skulle ta vandringsleden till just Alligator Ally. Vi vandrade i den ljumna men gråmulna vädret och pratade om livet i Texas. Det var mycket intressanta och fascinerande information som vi fick ta del av. Det är ju en helt annan sak att vara på plats och höra hur det faktiskt är att leva här första hand jämfört med den bilden som vi ofta bildar oss hemma i Sverige baserat på filmer eller andra influenser från USA. Tänkte jag kan återberätta en anekdot jag tyckte var lite rolig. I juletid så är det varje år tävlingar i hela grannskapet kring juldekorationer i trädgårdarna. Ni har säkert sett på TV hur det kan se ut i amerikanska grannskap och här i Kingwood tas det också på högsta allvar. Varje gata har ett tema och sedan kör det runt en jury som avgör vilken gata som har bästa juldekorationer. Kan vara stjärnor, julgranar, polkagrisar osv. Som är temat.
På just Baxleys gata är det änglar som är temat. När de flyttade tillbaka hit för fyra år sedan kom grannarna över för att säkerställa att de som sålt huset lämnat kvar den hemmabyggda träängeln. Till sin förskräckelse hade de slängt den. Mike i huset mitt emot blir uppjagad och de åker genast till bygghandeln för att köpa virke och färg för att familjen Miceli också ska kunna pryda sin gräsmatta med en ängel. Baxley och döttrarna fick instruktionerna att man fick göra precis som man ville och var hur kreativ som helst. De tyckte det var lite tråkigt med alla vita änglar med blont hår, så de målade sin hemmasnickrade i mörk färg med svart hår...
Mike som tydligen var en av de mer progressiva och mest liberala (vilket faktiskt är extremt ovanligt på riktigt här i södern) kom över och berömde dem "finally someone who dared strand up for diversity in this neigberhood!".
Hahaha, de som bara gjorde vad de tyckte var fint. Nog med anekdoter för idag.

På kvällen blev det mexikansk middag på ett av familjens favorithak, Chachi's. Natalie som var på körlektion på kvällen bjöd med sin sånglärare som de umgås med ibland, så hon och hela hennes familj joinade oss till middagen. En sak som aldrig skulle hända hemma i Sverige.

Morgonen sista dagen utanför Houston började på sydstatligt vis på Cracker Barrel. Som är ett koncept där allt är country- och Södern-inspirerat med diverse attiraljer på väggarna och check inredning. Här fick vi som alltid här i staterna rikligt med mat på vår brunch. Vet inte någon som går hungrig från en diner i Texas.

Nu var det dags att ge oss österut med bilen igen för att hinna med vår flight till Karibien på tisdag. Först ställde jag in Google maps på "Outlet mall" på vägen till Baton Rouge som blir stoppet för natten. Louise var sugen på att kolla lite kläder och kanske shoppa. GPS:en visar oss dock till ett helt öde affärscentrer som är som en spökstad. Förmodligen var det "outlet" av affärslokaler då det bara fanns en nail saloon, ett kidney center och en Dollar Store av alla tjugotals butikslokaler. Louise var inte imponerad...
Ett försök att gottgöra ställde vi in kursen på närmaste Target där vi handlade lite och som middag innan sista sträckan hittade vi en gigantisk salladsbar, Salata, som kontrast till all annan fettdrypande snabbmat vi kommit över längs vägen. Nu var Lojsan nöjd igen!Okumaya devam et