• Vinprovning och Wellington

      15. februar 2020, New Zealand ⋅ ☁️ 23 °C

      I torsdags morse lämnade vi Mapua och körde mot Blenheim. Blenheim är en liten ort på norra kusten av Sydön, den största staden i Marlborough-regionen där många av Nya Zeelands viner produceras. Själv är vi förtjusta i vita viner från den regionen och av den anledningen la vi ett dygn där för att besöka vingårdarna och prova deras viner.

      Vi var bokade på en vintur med Marlborough Wine Tours och vi besökte fyra vingårdar, Jackson Estate, Misty Cove Wines, Hunter´s och Bladen. Vi blev förtjusta i Misty Coves Pinot Gris och Bladens rosé-vin och köpte en flaska var av dessa. Hoppas kunna köpa dem hemifrån sen. På vägen passerade vi Stoneledge och S:t Clair, vars viner vi gärna köper på Systembolaget där hemma.

      På lördagen lämnade vi Sydön. Färjan tog oss från Picton på Sydön till Wellington på Nordön, en vacker båtresa på 3 timmar. Wellington, som ligger på Nordöns sydspets, är Nya Zeelands huvudstad sedan 1865. Wellington kallar sig för kulturhuvudstaden och är centrum för landets teatrar, musik, dans och konst. Det är en pulserande stad som ligger vid vattnet och har spritt sig upp mot de omkringliggande bergen.

      Vi kom ganska sent till vårt hotell i centrala Wellington men efter en dusch gick vi ut på stan och hamnade på en underbar argentinsk restaurang, El Matador, på Cuba Street. Vi åt vars en härlig kolgrillad sirloin steak med ett gott argentinskt rött vin till. Till dessert unnade vi oss en chokladfondant. Mmmmmums!

      I morgon går färden vidare till nya äventyr på Kapiti Island.
      Les mer

    • Med ett 20-tal delfiner på norra Sydön

      13. februar 2020, New Zealand ⋅ ☁️ 18 °C

      Nu har vi kommit till norra Sydön eller närmare bestämt till en liten ort som heter Mapua. Norra delarna av Sydön skiljer sig mycket från vad vi hittills upplevt. Klimatet är milt, stränderna är många och har gyllene sand, havet är turkost och i bakgrunden finns mer lövskog än vad vi hittills sett på Sydön. Det odlas mycket frukt här och vingårdarna ligger tätt. Även här finns en nationalpark, Abel Tasman National Park, Nya Zeelands minsta nationalpark på totalt 225 kvadratkilometer.

      I dag har vi varit ute på en helt underbar båttur med Abel Tasman Charter. Vi var 8 personer, vi och 6 amerikaner, som hoppade i en motordriven gummibåt i förmiddags och blev körda ut till en härlig katamaran som låg förtöjd en bit ut. Vi blev serverade öl/vin/vatten och sen bar det iväg längs kusten.

      Solen tittade fram, det blåste en lätt bris och vi satt alla och njöt på båtens soldäck. Skepparen berättade om djurlivet i nationalparken och mycket annat om maorier och upptäcktsresanden tillbaka i tiden.

      Efter en stund ankrade han en bit ut i en vik och vi fick välja mellan att själva ta oss in till stranden i en kajak eller bli körda i gummibåten. Vi valde kajaken och paddlade några hundra meter in till en gyllene strand. Efter en lång promenad längs vattnet var det dax för ett dopp i det turkosblå vattnet som höll sisådär en 19-20 grader.

      Efter en stund blev vi hämtade och på båten väntade en härlig lunch. Men innan lunchen fick vi syn på ett antal delfiner och skepparen lättade ankar och körde mot dem. Tror nog det var minst 20 delfiner som hoppade och simmade ikapp båten. Vilken fantastiskt syn! Titta på videon längre ner! Helt underbart! Efter den upplevelsen smakade lunchen ännu bättre.

      Efter lunchen körde båten vidare mot en annan vik i nationalparken. Där blev vi återigen körda in till stranden och där gick vi en runda på cirka 40 min in på ön, som var ganska kuperad men otroligt vacker.

      Efter cirka 6 Tim båtfärd och upplevelser var vi tillbaka där vi startade. Vilken underbar dag och ännu fler upplevelser att ta med sig hem.

      I morgon ska vi på vintur. Ett av våra favoritviner kommer härifrån!
      Les mer

    • She did it again!

      12. februar 2020, New Zealand ⋅ ⛅ 21 °C

      Ännu en gång har Gun-Britt lyckats övervinna sina rädslor! Men vi tar det från början. Efter en tidig start på dagen kom vi till Northwest Adventures och checkade in för ett 3 timmars grott-äventyr. Turen innefattade både en hike i regnskogen, en kort tågfärd uppför berget och en äventyrsvandring ner i en grotta som upptäcktes på 60-talet.

      Till skillnad från alla andra grottor vi besökt, var denna i ”originalskick” dvs ingen turistanpassning alls. Vi fick krypa, klämma och jobba ordentligt för att komma in. Gun-Britts skräck låg dock inte så mycket i att krypa in i en mörk grotta utan mer i att ta sig över hängbron på vägen dit!
      Men det gick! Höjdrädslan lyckades hon bemästra och även att gå på en gungande hängbro!
      Svårt att säga vem som var mest stolt av oss två!

      Vi tog oss in ca en kilometer i grottan och besökte olika nivåer. Överallt fanns det stalaktiter och andra kalkformationer som regndroppar har skapat under 100-tusentals år. Så vackert!

      I en annan del av grottan fanns det ”Glowworms”, en typ av lysmask som spinner hängande trådar för att därefter med en ljusglimt locka dit insekter att äta.

      Det tog ordentligt på krafterna att ta sig runt. Ibland gick det att gå rak, men ofta blev det att gå dubbelvikt fram. Extra svårt var det eftersom vi inte fick stödja oss eller röra vid väggarna av Limestone. Det skulle kunna skada grottans kalkformationer.
      Hjälmen vi fick låna var ett måste, men den luktade vidrigt! Förmodligen gammal svett och fukt i kombination!

      Efter det spännande grottäventyret körde vi vidare norrut och avslutade dagen på en mysig badort som heter Mapua. Där checkade vi in på ett litet B&B och gick ned på den pyttelilla marinan för en god middag.

      Tydligen har man vissa problem med toaletterna på stället där vi samlades inför grottvandringen! Det finns ju många som besöker Nya Zeeland och vissa är tydligen vana vid ”hål i golvet”. (Se bild)

      I morgon väntar en dag på havet!
      Les mer

    • Guld, pannkaks-klippor och spruthål

      11. februar 2020, New Zealand ⋅ ☀️ 17 °C

      I dag lämnade vi Franz Josef Glaciar och körde norrut längs västkusten till Punakaiki. Det var en bilresa på cirka 20 mil eller cirka 3 timmar. Man kan ju tycka att det skulle vara tråkigt att lägga så mycket tid i bilen men nej... landskapet är fantastiskt och det finns så mycket att se utefter vägen.

      Naturen har förändrats lite från tidigare. I dag har vi färdats längs en vindpinad kust med Tasman-havet på ena sidan och höga berg på andra sidan bilen. Vi har kört genom små samhällen som bara består av några hus men även lite större orter som t ex Hokitika, där vi stannade bilen för en liten promenad på stadens huvudgata. Överallt möts vi av affärer med produkter av merinofårets ull eller smycken av jade.

      Vi stannade också i det lilla samhället Ross, som är ett av de områden som blomstrade under guldgrävartiden på 1860-talet. Nya Zeelands största guldklimp hittades här 1909 och området, som sägs innehålla guld värt flera miljoner dollar, har öppnats för gruvdrift igen.

      Vi gick en runda på 1 timme runt ett tidigare gruvområde och vi försökte föreställa oss hur det var på den tiden när lycksökare från Europa, Amerika, Canada och Australien kom till Nya Zeeland för att gräva guld. Det var tuffa tider för guldgrävarna, som jobbade och slet hela dagen och sov under ett vindskydd på natten. Vissa guldgrävare byggde sig ett eget litet hus, som det som du kan se på en av bilderna. Virket hämtade han från träd i närheten. Huset innehöll en säng och en eldstad. Men guldgrävaren som bodde här höll sig åtminstone torr och varm. Det sägs att när hans kropp inte längre orkade, kom han till sjukhus och dog där medan han tog sitt första bad på många år!

      Vi passerade också en gammal kyrkogård, där guldgrävare från slutet av 1800-talet ligger begravda. Vi kan bara ana vilka tragedier som utspelats. På en av gravstenarna läste vi om Sarah och David Lyall från Skottland. Sarah dog 1869, 31 år gammal. Hennes man, David, dog året efter, 40 år gammal. På vägen tillbaka besökte vi det gamla häktet!

      Bilresan gick därefter vidare in i Paparoa National Park, en 300 kvadratkilometer stor park, där de mest berömda inslagen är Pancake Rocks vid Punakaiki. Vi checkade in på vårt hotell, Punakaiki Resort, och fick ett härligt rum med balkong mot det brusande havet. Därefter vandrade vi till Pancake Rocks för att titta på dessa underliga klippor som ser ut som pannkakor som staplats ovanpå varandra. Inne i klipporna har det bildats hål och vid högvatten så trycks vattnet in i hålen och sprutar i kaskader rakt upp i luften.

      Vi stannar här en natt och i morgon bitti väntar bl.a. några spännande grottor på att utforskas.
      Får väl se hur djupt ned vi vågar ta oss!
      Les mer

    • Höjdrädda Gun-Britt har åkt helikopter!

      10. februar 2020, New Zealand ⋅ ☀️ 15 °C

      I dag har vi gjort något som jag aldrig trodde jag någonsin skulle våga. Vi har åkt en 4-minuters helikoptertur upp till glaciärområdet och gått på en ”hike” under 2,5 timme på Franz Josef Glacier.👍🏻.

      Det var med stor tveksamhet som vi bokade det här äventyret i går. Men om jag någonsin ska få se en glaciär så är det väl här. Så jag bestämde mig - nu eller aldrig ska det ske!
      Men så nervös jag var i morse😫! Jag som är så höjdrädd - hur ska det gå! Tänk om jag får panik i helikoptern och tänk om vi kommer upp på höjder som jag inte fixar! Oooooo😱!

      Men det gick sååå bra och jag är sååå stolt över mig själv och....WOW, vilken upplevelse!!!

      Vi blev utrustade med vattentäta byxor och jacka, speciella skor och en magväska som innehöll kraftiga broddar i stål som vi skulle fästa under sulan på stövlarna. Därefter bar det iväg och helikoptern tog oss ca 800 m upp i bergen, en resa på 4-5 minuter. Där väntade vår glaciär-guide och vi fick instruktioner om hur vi skulle ta på och fästa broddarna. Vi fick också vars en stav, som vi skulle använda för att hålla balansen när vi gick.

      En lång rad bakom guiden och sen bar det iväg upp i glaciären. Vilken upplevelse! Så fantastiskt vackert och vädret var dessutom perfekt med sol och en blå himmel.

      Under 2,5 timme vandrade vi uppåt och sen neråt igen. Vi tittade på sprickor i glaciären, vi fick se små laviner som bullrade ner och vi fick krypa genom hål som bildats av regnvatten som borrat sig igenom isen.

      Det var en ganska jobbig vandring, stövlarna var tunga, broddarna fastnade i isen och vi fick ta ordentliga kliv för att kunna gå framåt. Vid vissa delar av vandringen gick guiden i förväg med sin ishacka och beredde väg för oss andra. Vid andra delar, som var lite mer besvärliga, skruvade hon in skruvar i isens vägg och satte fast rep, som vi skulle hålla oss i.

      Efter cirka 2,5 timme var vi nere igen och efter en stund kom helikoptern och hämtade oss. Så glad jag är att vi genomförde den här utflykten och så stolt jag är över att jag klarade det👍🏻.

      Dagen avslutade vi i en ”private hot-pool”. Under 45 minuter slappade vi i en varm bubbelpool på ett typ av spa som ligger granne med regnskogen, tvärsöver gatan där vi bor. Så skööööönt! Ett glas vin på det och vi sussar gott hela natten😴😴.
      /Gb
      Les mer

    • Till Franz Josef Glacier

      9. februar 2020, New Zealand ⋅ ☀️ 12 °C

      Idag har vi förflyttat oss norrut, till Franz Josefs Glacier. Det blev vår resas längsta transportsträcka på hela 7 timmar. Men vilken resa....!
      Nästan alla dessa timmar bjöds vi på vyer som vi aldrig upplevt tidigare. Mjuka, gröna bergsmassiv, slättland, hav, kust , floder och enorma bergsmassiv med inbäddade nästan gröna sjöar! Med dessa vyer kunde vi lätt köra ytterligare timmar, men nu är vi i alla fall framme.

      Under vår resa på Sydön har vi nog passerat ett par hundra vattenfall, varav det högsta låg på 824 meter. Längs dagens rutt passerade vi många lite mindre vattenfall. Ett av dessa finns på bilden nedan.

      Vi har idag kört på sk Highways. Det är huvudleder med hastighetsgräns 100 km i timmen. Några andra motorvägar, som vi har i Sverige, finns inte. Att ha en hastighetskontroll eller vägkamera här är helt onödigt. Det finns inte en chans att köra ens i närheten av 100. Broarna, som det fanns många av, är av en-fils-typ dvs man kör en riktning i taget. Hela tiden zicksackar man fram längs bergssidorna. Det finns många möjligheter till att stanna både på rena utsiktsplatser men även på små campingställen där det står en och annan husbil eller tält.

      Växtligheten vi passerade har varit ren urskog, med träd som är flera hundra år gamla. Här i NZ växer träden mycket långsamt och träden kan ofta vara 500-600 år gamla.
      Skogarna vi passerade såg inte ut som svensk skog utan mer som en trollskog, eller något som man kan tänka sig fanns på den tiden dinosaurierna vandrade kring på jorden. Träd med krokiga och mossbeväxta grenar, ormbunksliknande växter som liksom trängde sig ut för att få ljus, smala buskliknande träd, ja allt står så tätt att jag inte tror man knappt kan passera där.

      Nu är vi framme på 58 on Cron motell i Franz Josef Glaciar. Rummet är fräscht och innehåller det vi behöver, dvs en säng, ett pentry och en fräsch toalett med dusch. Bilen står parkerad utanför, som sig bör på ett riktigt motell.

      I morgon ska vi utforska glaciären och bada i varma källor!
      Les mer

    • Slappedag i Queenstown

      8. februar 2020, New Zealand ⋅ ☀️ 14 °C

      I dag vaknade vi upp till ösregn. Åååh så typiskt. Vi som hade tänkt strosa runt i Queenstown och ha det bra i solen i dag. Men efter någon timme klarnade det och sen bröt solen fram🌞! Under tiden körde vi en maskin tvätt på motellets ”guest-laundry”, åt frukost och läste Sydsvenskan.

      Tvättmaskiner har vi haft lite överallt under resan. Ibland är de gratis, i dag kostade det 4 dollar (30kr) för en 35-minuters-tvätt. Skönt att slippa packa ner en massa smutstvätt i resväskan.

      Frukost fixar vi själva, och ibland även middag, utom på Stewart Island där frukost ingick i boendet. Det finns alltid ett supermarket i närheten, där vi handlar bröd, smör, ost, müsli, yoghurt och lite frukt. Vattenkokare och kyl har funnits på alla rum hittills, likaså kaffepulver. Skönt att slippa lägga pengar på frukost ute under resan.

      Vad gör man i Queenstown en solig sommardag i februari? Tja... staden ligger jättevackert intill Lake Wakatipu och är ett världscentrum för alla sorters sporter. Här erbjuds bungyjumps, forsränning, vandringar, turer med jetbåt eller vanlig båt, linezipping, hängflygning, tandemhoppning... ja den sport som inte erbjuds här finns nog inte. På vintern erbjuds fantastisk skidåkning längs de höga bergen som omger staden.

      Men vi valde att strosa runt och titta i butikerna, kolla in marknaden, äta lunch nere i hamnen, titta på folk, lyssna till gatumusikanter, äta glass, lapa sol och ta en promenad i Queenstown Gardens.

      I kväll blir det en trevlig restaurang och i morgon bitti lämnar vi Queenstown för nya äventyr. Då ska vi köra långt, och hoppas komma till Franz Josefs glaciär fram på eftermiddagen.
      Les mer

    • Lysmaskar i taket

      7. februar 2020, New Zealand ⋅ ☀️ 15 °C

      I dag lämnade vi Te Anau men innan vi körde åkte vi iväg på en tur till the Glowworm Cave.

      Efter en 30 minuters båttur på Lake Te Anau anlände vi till the Glowworm Cave. Grottan, som ligger i the Fiordland National Park, är 7,4 km lång och de nyare delarna av grottan bildades för 12000 år sedan. Vår guide tog med oss på en spännande färd in i grottan. Den första delen avverkade vi till fots, vissa delar var bara 1 m höga och där fick vi gå dubbelvikta. Det forsade en massa vatten genom grottan, som ett vattenfall. Guiden berättade att p g a det regnat så mycket den senaste tiden var det extremt mycket vatten som rann genom grottan. Efter en stund kom vi fram till en liten båt som skulle ta oss ännu längre in i grottan. Det var helt mörkt omkring oss och vi fick inte fotografera eller lysa med någon ficklampa. Detta för att vi skulle vänja oss vid mörkret så att vi skulle kunna se lysmaskarna.

      Båten gled sakta ut och.... WOW.... så många lysmaskar vi såg! Det såg ut som en stjärnhimmel! Så vackert!

      Guiden berättade att maskarna väver en slags trådar som hänger ner från taket. När vattnet kommer så för det med sig insekter och andra djur. Dessa lockas av ljuset från lysmaskarna, de flyger upp mot taket och vips, så fastnar de i trådarna.

      Efter en liten stund var vi tillbaka igen och sen var det bara att gå tillbaka till grott-öppningen igen. Efter lite mer information om lysmaskar och deras tillvaro tog båten oss tillbaka till Te Anau igen.

      Från Te Anau körde vi sen till Queenstown, en bilresa på cirka 2,5 Tim. På vägen blev vi stoppade i en polis-kontroll. Tror nog det var 10-15 poliser som kontrollerade nykterheten bland bilisterna. Så trevliga poliser! ”Hallo - how are you today”! Så fick Gert räkna till 10 i en liten apparat och därefter sa polisen: ”Do you want some coffe and a sausage?” Tvärsöver vägen stod Lions och bjöd på kaffe och korv och samlade in pengar till skogsbränderna i Australien, Det var verkligen en annorlunda poliskontroll!

      Framme i Queenstown checkade vi in på Autoline Queenstown Motel och därefter drog vi vidare längs den fantastiskt vackra vägen längs Lake Wakatipu mot Glenorchy. Wow, vilka vyer!

      Kvällen tillbringade vi i Queenstown centrum, en livlig ort med en mängd barer och restauranger. Vi satt och pratade en stund över ett glas vin med ett par från norra England som också var på resa i Nya Zeeland. Tänk så många trevliga människor vi har träffat hittills under vår resa!

      I morgon är det en ”ledig” dag, d v s inga aktiviteter är inplanerade. Får väl se vad vi hittar på då.
      /Gb
      Les mer

    • Fiordland - ännu en wowupplevelse!

      6. februar 2020, New Zealand ⋅ 🌧 11 °C

      I går kom vi till Te Anau, ”the gateway to the Fiordlands”, och i dag var det dax att utforska Doubtful Sound, ett världsarv skyddat av UNESCO.

      Fiordland National Park är den största av NZs nationalparker. Den är 12.500 kvadratkilometer stor och täcker 10% av NZs yta. Området består av branta berg som är täckta av tät regnskog, sjöar och 14 fjordar.

      Vi startade med en båtresa på cirka 45 minuter tvärsöver Lake Manapouri. Här började wow-upplevelsen som sen följdes av wow-wow-wow.... Sjön kantas av branta berg, vattnet är mörkblått och ner till 400 m djup på sina håll.

      Därefter blev det bussresa över Wilmot Pass. Busschauffören berättade att passet ligger på 671 m höjd och att vägen anlades i samband med bygget av den stora kraftstation som ligger i närheten. Vägen är dubbelt så tjock som en normal väg pga alla maskiner som körde där vid kraftverksbygget. Han var också stolt över bussen han körde. Den var tillverkad hos Volvo i Sverige och monterad på Nya Zeeland.

      Efter 10 km bussresa kom vi fram till Doubtful Sound. Vi gick ombord på båten och resan genom den 40 km långa fjorden startade.

      Med risk för att bli tjatig... men vilken upplevelse.... WOW! Under cirka 4 timmar kryssade vi förbi branta berg klädda med regnskog så tät att det omöjligt går att passera, det ena efter det andra vattenfallet (det längsta var 800 m!!!), små öar klädda i regnskog, delfiner, pingviner, molnklädda bergstoppar, sol, moln, regn, vind, vindstilla, kajak-paddlare, fiskare, segelbåtar... vi kunde inte se oss mätta på allt. Riktigt mäktigt var det när kaptenen stannade båten intill en flera hundra meter hög klippvägg där vatten från flera vattenfall strömmade ned.

      Mitt under kryssningen stannade båten, motorerna stängdes och guiden uppmanade oss att hitta en plats utomhus, stänga mobiltelefonerna, stoppa ner kamerorna och stå stilla och tysta och bara lyssna och känna respekt för den fantastiska naturen. Vi stod så under några minuter - WOW! Sound of Silence! Medan vi andaktsfullt stod och lyssnade kom ett par sjölejon och lekte i vattnet precis framför oss.

      Guiden berättade också att de har 200 regndagar per år, d v s det regnar ca 2 av 3 dagar. Totalt kommer det cirka 6-9 meter regn varje år, vilket bidrar till dessa fantastiska vattenfall och naturligtvis till att hela naturen är så grön och fräsch.

      Just nu sitter vi på vårt bed-and-breakfast-rum och begrundar upplevelsen. Vilken dag! En sån mäktig upplevelse! Bilderna ger inte rättvisa till vad vi sett och upplevt i dag. Det finns på näthinnan och vi kommer nog aldrig att glömma den här dagen.

      I morgon drar vi vidare mot nya äventyr, då ska vi utforska grottor med självlysande maskar!
      Les mer

    • Nu har vi sett en kiwi!

      4. februar 2020, New Zealand ⋅ ☁️ 11 °C

      Kiwi - vad är det? Förutom att kiwi är en frukt och att befolkningen i Nya Zeeland benämner sig själv ”kiwi” så är kiwi också Nya Zeelands ”nationalfågel”. Fågeln är brunspräcklig, nästan blind och kan inte flyga. Fullvuxen väger den 3-5 kg och kan bli cirka 40 cm hög. Den har alltid levt utan naturliga fiender och därför har den inte utvecklat förmågan att flyga. Den gömmer sig på dagen men på natten, när det blivit mörkt, kommer den fram och letar mat. Kiwi-fågeln finns över hela landet men är som mest koncentrerad till Stewart Island i syd. Kiwi-spotting är unikt för Stewart Island. Såklart skulle vi var med på det!

      Samling 20.30 men först lite fish-and-chips hos Kai Kart. Oj, så mycket chips vi fick!!! Men gott var det!

      Därefter blev det båt ut till havs med sikte på Little Glory Cove. På väg ut omringades vi av albatrosser. Tror det var kanske 10-15 albatrosser som cirkulerade ovanför och simmade intill båten. Så häftigt! Albatrossen följer ofta båtar i hopp om att det finns fisk. Fullkomligt orädda! Vi såg också pingviner och sälar på olika klippor som vi passerade.

      Väl framme var det mörkt och vi försågs med vars en ficklampa. Från de två guiderna fick vi instruktioner om hur vi skulle bete oss. Gå i ett led bakom guiden, lysa endast ner framför fötterna, stänga av ljudet och blixten på våra mobiltelefoner, hålla ihop gruppen, vara tysta och när ledaren tände sin röda lampa (kiwin märker inte det röda ljuset) så ska alla ficklampor släckas! Vi var 10 personer i vår grupp och tysta travade vi iväg. Så spännande!

      Guiden gick först och lyssnade efter ljud från eventuella kiwis. Plötsligt stannade hon och hela gruppen gjorde halt. Lyssnade, spejade.... men nej.... ingen kiwi i sikte. Gruppen travade vidare, vi lyste lydigt med våra ficklampor ner mot fötterna, var absolut tysta, hjälpte varandra över rötter och under stora grenar och.... stopp....lyssna....nej.... ingen kiwi!

      Efter 45 minuters travande i regnskogen kom vi fram till en stor bred strand. Månen lyste, för en gångs skull var det månsken, det var stjärnklart och vågorna slog in mot stranden. Så häftigt!

      Då.... tände guiden den röda lampan! Oooooo.... det gick ett sus genom gruppen! En kiwi i sikte! Alla mobiltelefoner togs upp och vi började fotografera. Wow!!

      Därefter gick vi längs stranden i månskenet. Guiderna tittade i sina IR-kameror för att försöka hitta fler kiwis, lyste med sina röda lampor men nej... inga fler kiwis i sikte.

      Däremot såg vi färska spår efter sjölejon... och dom ville vi inte träffa, dom är aggressiva och bits...

      Efter cirka en halvtimme på stranden, där vi också tittade på en fantastisk stjärnhimmel, gick vandringen genom bushen tillbaka till båten igen. Samma sak igen, ett led bakom guiden som med jämna mellanrum stannade, lyssnade, spejade men.... inga fler kiwis behagade visa upp sig.

      Efter ytterligare 45 minuter var vi tillbaka till båten och där blev vi serverade varm choklad. Mums, så gott med lite varm dryck!

      Vid ett-tiden var vi tillbaka igen på kajen på Stewart Island. Vilken spännande kväll och natt! Den här upplevelsen kommer vi nog alltid att minnas!
      /Gb
      Les mer

    Få din egen reiseprofil

    Gratis

    QR code

    FindPenguins for iOSFindPenguins for Android