Philippines
Banaue

Discover travel destinations of travelers writing a travel journal on FindPenguins.
Add to bucket listRemove from bucket list
Travelers at this place
    • Day62

      Banaue

      September 17, 2022 on the Philippines ⋅ ⛅ 31 °C

      Resan mot Banaue i norra Fillipinerna, i Ifugao-distriktet, på stora ön Luzon, var lång. Vi började kl 16 på eftermiddagen den 12e (från Labuan Bajo, Indonesien) och var framme kl 8 på morgonen den 14e i Banaue. Den mesta tiden (18 timmar) var vi tvungna att spendera i Manilla. Vi lämnade bagaget på busstationen och och tog oss ned "på stan" i en s.k. Jeepney, vilket är gamla amerikanska militärtruckar som lämnades kvar efter andra världskriget och nu har gjorts om till taxibussar typ. Det finns hur många som helst, och det är sjukt billigt, 22 pesos för oss båda att åka i ca 20 min, vilket är ca 5 sek.
      Första målet var Intramuros, Manillas ursprungskvarter, som efter spanjorernas övertagande på 1500-talet omringades av en mur för att beskydda staden. Idag är området Manillas historiska gamla kvarter och inhyser ett stort museiområde där vi spenderade flera timmar med att strosa runt och insupa historiens vingslag. Det fanns mycket att titta på och lära sig om det historiska Manilla.
      Efter att vi gick ut ur museiområdet hittade vi ett autentiskt, ej sönderbombat eller nedrivet, gammalt "kvarter" som var helt magiskt vackert, Villa Manilla. Det var liksom ett stort hus, med gamla stenbelagda gator, brunnar och ett stort torg som allt hängde ihop. Joel sa flera gånger att det kändes som om han var i Tortuga (alltså i någon stad i Karibien under 14- till 1600-talet). Vi fick på museet lära oss att Manilla kallades "the pearl of Asia" under kolonialtiden, och i dessa kvarter förstod vi verkligen varför. Vi strosade runt och gick upp för alla möjliga små gångar och trappor innan vi slog oss ned och drack en god (men dyr!) IPA.

      Framåt eftermiddagen gick vi ut ur Intramuros och bestämde oss för att besöka Chinatown eftersom ingen av oss varit i ett sådant förut. I efterhand ångrade vi att vi inte gick strandpromenaden istället, som var andra alternativet. Chinatown, liksom de övriga delarna av Manilla som vi passerade igenom (med undantag för Intramuros då) var högljutt, stökigt, smutsigt och rörigt, och Chinatown var detta gånger 10. Vi gick därför bara rätt igenom och tyckte att det räckte, stannade sen utanför och åt en pizza, innan vi återvände till busstationen vid 20 (bussen gick 22) och sov/hängde där tills bussen gick.

      Bussresan tog hela natten och vi var framme vid 8 på morgonen där vi blev hämtade på en liten tricycle (tänk moped med en sidovagn) från stationen. Lyckligtvis var färden typ bara 500 meter, för vi två (ingen av oss särskilt små), chauffören och två 15-kgs-ryggsäckar på det lilla fordonet var minst sagt trångt. Vi checkade in på vårt gulliga lilla hotell med vacker utsikt över risterrasserna. Enkelt men väldigt mysigt!

      De kommande dagarna spenderade vi med att upptäcka området. Vi åkte tex på en guidad tur till Batad rice terraces, som är ett UNESCO världsarv. Vi blev körda i en tricycle till ovanför byn, och gick sedan ner till byn som ligger kring terrasserna, det går bara att gå dit, även för byborna. Vi gick ner genom byn, hela tiden med magisk utsikt, och fick en massa spännande berättat för oss av vår guide Freddie. Han berättade tex om hur arvslagarna i området är (äldsta ärver risterrasserna och den yngre huset) och hur männen är borta från hemmet under det halvår då riset är skördat, och man behöver hitta andra inkomstkällor för att gå runt. Vi passerade även ett litet hus där det satt en liten rynkig kvinna, och Freddie berättade att hon var född 1917, dvs 105 år gammal! En hisnande känsla när vi insåg att hon genomlevt båda världskrigen!
      Vi passerade även en oerhört välskött liten lågstadieskola, helt underbart att se! Tydligen tar filippiner överlag utbildning väldigt seriöst, något som verkligen har stämt överallt som vi åkt. Välskötta, färgglada skolor, hela vägen upp till gymnasiet, med väggmålningar av eleverna och fantastiska trädgårdar, och ofta scener på skolgården där eleverna framträder med sång och dans.
      Batad var magiskt vackert. Vi vandrade på risterrassernas kanter, vilket var nervkittlande ibland, då det ibland kunde vara ett dropp på några meter på ena sidan. Vid ytterkanten av terrasserna tog vår guide oss nerför smala små megabranta trappor för att sedan gå ner till ett stort vackert vattenfall, Tappiya Falls. Färden ner var brant, och trapporna inte i det bästa skick, men ner kom vi! Eftersom efterdyningarna av pandemin fortfarande märks i form av den låga mängden turister hade vi hela vattenfallet (och risterrasserna) för oss själva. Vi svalkade oss i det kalla vattnet, så skönt! Vandringen upp igen var svettig och brant, men gick snabbare än nedfärden. Vi tog en paus ovanför trapporna, innan vi gick den sista biten tillbaka över terrasserna till den lilla byn, och sen var det en kort promenad tillbaks till tricyceln. En väldigt vacker och häftig upplevelse!

      Dagen efter hyrde vi en motorcykel och tog oss iväg på ett eget risterrass-äventyr till Hapao risterrasser i Hungduans kommun, även det en del av världsarvet. Bara färden dit var helt otrolig, vi åkte längs branta klippväggar med en makalös utsikt över berg och risfält. Rekommenderas verkligen! Vi parkerade vid en ingång till terrasserna och gick ner på dem. De var av helt annan karaktär, inte lika branta, utan utspridda över ett större område. Vi vandrade runt längs terrassernas kanter och njöt av omgivningen. Så vackert! Fantastiskt också att få gå runt i de små byarna som var utspridda på terrasserna och se hur befolkningen bor. Och överlag i Filippinerna (till skillnad från stora delar av Indonesien och Malaysia) så är stora delar av boendeområdena pittoreskt uppbyggda, och man märker att de, trots knappa resurser, gör allt för att det ska bli så fint och hemtrevligt som möjligt. Framför allt så är det blommor överallt! Krukor och planteringar med allsköns växter, många som vi känner igen hemifrån; tusen varianter av palettblad, svärmorstunga, zebrablad, gull-och silverrankor osv osv. Likaså var det i Hapao, och även där dök det helt plötsligt, mitt ute på risfälten, upp en stor, otroligt välskött och färgglad skola. När vi passerade kunde vi höra eleverna repetera det läraren sa inne i klassrummet. På vägen hem stros-körde vi runt i byarna längs med bergen innan vi vände och puttrade den vackra vägen hem igen. Ett sorgligt avslut var dock att vi tyvärr körde förbi en påkörd och död hundvalp på vägen hem :'( Vi såg den när den levde och skuttade runt när vi var på väg till Hapao, men den hade alltså blivit påkörd någon gång under dagen. Den stackars hundmamman satt bredvid sin döda valp och såg ut att försöka skydda den. Så ledsamt.

      Dagen därefter gick vi ut på en lite hike på en vandringsled som började bakom hotellet. Den skulle ta ca 2 timmar. För att hitta rätt använde vi appen MAPS.ME, som vi verkligen rekommenderar för vandringar både i Sverige och utomlands. Det är en crowd sourced app, vilket innebär att användarna själva kan föreslå vägar och stigar, och korrigera om något är fel. Den fungerar nästan alltid perfekt där Google maps inte klarar av, och så även här. Det var tur att vi hade den, för det fanns flera sidostigar som skulle ha lett oss fel.
      Hur som helst var vandringen vacker - men stundtals läskig!! Vägen var bitvis förstörd av jordskred eller kraftiga regn. På ett ställe var hela muren under betongblocket/stigen man gick på bortspolad, så det var liksom inget under där man gick. Vi tryckte oss nära jordväggen på andra sidan och höll andan. På ett annat ställe fick vi gå över en vattenkanal som rann ut från berget med ett dropp på 5 meter på andra sidan, eftersom vägen inte riktigt fanns kvar. Det i sig var inga problem, men när jag tog ett steg ner från kanalen på andra sidan sjönk foten ner säkert två decimeter i lera... Sådär höll det i alla fall på tills det tog tvärstopp. Strax innan leden gick nerför och in i en by hade ett enormt jordskred, minst 50 m brett och 300 m långt, totalt förstört stigen. Det gick inte att ta sig över alls. Så vi fick backa och sedan klättra ner över risfälten och in i byn den vägen istället.
      När vi tillslut tagit oss upp på huvudvägen tillbaka mot Banaue igen var vi nöjda och lite lättade över att vi tagit oss hela och (nästan) rena tillbaka. Vackert var det i alla fall!

      Resterande dagar spenderade vi med att mest ta det lugnt innan vi tog nattbussen tillbaka till Manilla för att sedan flyga över till Cebu i centrala Filippinerna.
      Dagarna i bergen var sammanfattningsvis otroligt vackra och härliga. Fantastiska människor, magisk natur, supergod filippinsk mat och spännande upplevelser.
      Read more

    • Day11

      Banaue

      December 17, 2022 on the Philippines ⋅ ⛅ 20 °C

      Banuae is well known as a UNESCO world heritage site for the rice terraces built here in the mountains. Once in a while, these are called the 8th wonder of the world as the terraces begin at the base of the mountains and continue more than 1,000 meters up the slope. It is likely they were built by hand with minimum tools. They are irrigated by channeling mountain streams into irrigation channels running down through the terraces.
      Some believe that the terraces date back 2,000 years, but others think it's 1,000. I theorize it could be both if what we see are the "new and improved" terraces built over older ones.
      The 1st picture is the entry to the region and the 2nd picture gives an idea of what the locals were up against as a difficult topography to farm. The other 4 pictures are all views of the terraces showing how they overcame the topographic obstacles. They are amazing.
      Read more

    • Day73

      Banaue

      December 12, 2019 on the Philippines ⋅ ☁️ 17 °C

      The Banaue Rice Terraces are carved in the mountains. Ancestors of the indigenous people built them over 2000 years ago. It’s one of the UNESCO world heritage. They are located very high, like round about 1.500 m, over sea level. And they were handmade. People still don’t use machines on the fields. The rice is harvested once a year so the locals have rice for half of the year for the complete family. Every family has own rice fields. Unfortunately, it’s always not enough so the families still need to buy rice for the other half of the year. On the fields you also can find kind of mini gardens with onions, garlic, sweet potatoes, etc. It was super interesting to hike in the rice terraces, the jungle and the forest for 3 days. We slept in homestays in small villages without internet. It’s impressive how people can survive without all that privileged stuff that we need to keep on going with our lives. A pregnant woman needs to hike one month before birth to the next big village because there is no doctor or hospital in the small villages. And also schools aren’t everywhere. But still: the nature is impressive. I never saw so many wild fruits and vegetables on the road which you can just pick and eat! You can fill up your water with the cleanest spring water - for free - thanks mother nature! There was also a massive waterfall. The power you felt standing in front and swimming close to the waterfall was amazing. But also veeery cold! All in all: one of the most beautiful things I’ve ever seen in my life! ♥️

      Die Banaue Reisterrassen sind in die Bergen eingemeißelt. Vorfahren der Ureinwohner haben sie vor über 2000 Jahren gebaut. Es gehört zum UNESCO-Weltkulturerbe. Sie liegen sehr hoch, etwa 1.500 m, über dem Meeresspiegel. Und sie sind handgemacht. Die Leute benutzen immer noch keine Maschinen auf den Feldern. Der Reis wird einmal im Jahr geerntet, sodass die Einheimischen ein halbes Jahr lang Reis für die ganze Familie haben. Jede Familie hat eigene Reisfelder. Leider reicht dies nicht immer aus, sodass die Familien für die andere Jahreshälfte noch Reis nachkaufen müssen. Auf den Feldern gibt es auch Minigärten mit Zwiebeln, Knoblauch, Süßkartoffeln, usw. Es war super interessant, 3 Tage lang auf den Reisterrassen, im Dschungel und im Wald zu wandern. Wir haben bei Gastfamilien in kleinen Dörfern ohne Internet geschlafen. Es ist beeindruckend, wie Menschen ohne all die privilegierten Dinge überleben können, die wir brauchen, um unsere Leben so weiterzuleben. Eine schwangere Frau muss einen Monat vor der Geburt in das nächste große Dorf wandern, da es in den kleinen Dörfern keinen Arzt oder ein Krankenhaus gibt. Und auch Schulen gibt es nicht überall. Trotzdem: Die Natur ist beeindruckend. Ich habe noch nie so viele wilde Früchte und Gemüse auf dem Weg gesehen, die man einfach pflücken und essen kann! Man kann sein Wasser mit dem saubersten Quellwasser auffüllen - kostenlos - dank Mutter Natur! Es gab auch einen massiven Wasserfall. Die Kraft, die man spürt, wenn man vor dem Wasserfall steht und schwimm, war unglaublich. Aber auch sehr kalt! Alles in allem: eines der schönsten Dinge, die ich je in meinem Leben gesehen habe! ♥ ️
      Read more

    • Day6

      Willkommen in Banaue!

      May 10, 2017 on the Philippines ⋅ ⛅ 12 °C

      Nach 9h Busfahrt von Manila aus haben wir das wunderschöne Banaue erreicht! Die Reisterrassen hier sind wirklich atemberaubend. Heute wandern wir durch die Reisterrassen im Nachbardorf Batad 💪🏼😊

      Traveler

      Wow! Das sieht sehr schön aus 🙂

      5/10/17Reply
      Elina B.

      Wie schöööööön 😍

      5/11/17Reply
       
    • Day52

      Banaue - Reisterrassenparadies

      January 5, 2018 on the Philippines ⋅ 🌫 0 °C

      Juhuu! Schon wieder so ein magischer Ort, und diesmal gar nicht am Strand, sondern mitten in den Reisterrassen. Aber es dauerte eine Weile, bis wir dort waren.

      Von Sagada fuhr uns Marvin, unser super Fahrer über kurvige Bergstrassen an Erdrutschen vorbei nach Banaue. Für die 65km brauchten wir 2,5 Stunden. Schon direkt um Banaue liegen wunderschöne Reisterrassen und die Strasse ist gesäumt von Häusern, die selbst wie Reisterrassen gebaut sind.

      Am nächsten Morgen hatten wir irrsinnig Glück, denn schon beim Sonnenaufgang kündigte sich ein Traumwetter an. Das erste Mal in der Gegend seit 11 Tagen. Wili holte uns mit dem Jeepney in Banaue ab und Irene sollte unser Guide für den Tag sein. Man braucht so wenig um glücklich zu sein: Sonne, eine kurvige Strasse und ein Jeepney Dach. Und so fühlten wir uns hoch oben auf dem Jeepney frei und waren einfach nur happy. Etwas mulmig wurde uns nur, als wir ein zerbeultes Jeepney sahen, bei dem am Vortag an einem steilen Stück bergab die Bremsen ausgefallen waren. Aber es war nichts passiert. Nach weiteren 15 Minuten Wandern bekamen wir den ersten Blick auf Batad, ein Dörfchen in einem Reisterrassenamphitheater. Die Terrassen sind schon ca. 3000 Jahre alt und haben immernoch eine magische Wirkung. Wir wollten bleiben, an diesem Ort, wo man das Plätschern des Wassers, die Grillen und das Rauschen des Flusses hört, wo die Menschen alle so freundlich grinsen, wo man die Magie fühlen kann. Wir wanderten für Stunden durch die Reisfelder (autsch Muskelkater) zu einem Wasserfall und waren begeistert. Während Ute und Andreas statt des letzten Teils die Aussicht von einem Restaurant aus genossen.

      So kamen wir auch viel später als vereinbart, aber glücklich wieder in Banaue an und fuhren noch weiter nach San Jose. Wieder über eine kurvige Strasse, diesmal im Dunkeln und mit LKWs. Die einen schliefen und die anderen spielten Sudoku um sich abzulenken.

      In San Jose trennten sich dann wieder die Wege und Ute, Andreas und Lisbeth machten sich auf den Weg nach Manila, während wir weiter magische Orte suchen.
      Read more

      Christa Und Fredi

      Toll was die weite Welt so alles bietet! Postkartenfotos! Wieso haben die Jeepneys so grosse Kuhfänger?

      1/17/18Reply
      Traveler

      Dank Flo‘s Fähigkeiten, Neuer Kamera und Bearbeitungssoftware haben wir jetzt noch tollere Fotos ☺️ Die Kuhfänger sind sicher für die Touristen 😋

      1/18/18Reply
       
    • Day292

      Banaue Reisterrassen - 2 Tage

      June 14, 2019 on the Philippines ⋅ ☁️ 26 °C

      Philippinen da assoziiert man Traum-Strände, klares Wasser, Palmen, Hängematte ....

      Aber Mony will erst in den Norden nach Banaue. Ein Kaff in den Bergen - um sich Reisterrassen anzuschauen. Auf mein Einwurf "ob wir denn davon in den kommenden Monaten nicht genug sehen ?"
      Sagt Mony "diese seien 2000-6000 Jahre alt und UNESCO-Weltkulturerbe".

      Wir fahren also nach Banaue.Und die Terrassen sind wirklich sehr sehr schön. Um 4:00 kommen wir nach 9H Nachtbus an und wandern nach nem kurzen Schläfchen zum Aussichtspunkt. 2,5 H Fußmarsch durch das malerisch schone Weltkulturerbe.
      Der Fußweg führt über Stock und Stein auf den Dämmen der Reisfelder durch Dörfchen und vorbei an Wasserfällen. Es macht wirklich Spass.

      Noch ein Vorteil. Weil die meisten Touristen eben wegen der Strände usw kommen, ist hier wenig los. Die Einheimischen freuen sich über den Besuch, sind wahnsinnig hilfsbereit und freundlich.

      Außerdem, ist es in dem kleinen Örtchen deutlich einfacher sich in die Kultur einzufinden. Wir können erste verlässliche Reverenzwerte für Zimmerpreis, Essen, Taxi usw. sammeln.
      Read more

      Echte Luxusunterkunft;)

      6/16/19Reply
      Traveler

      Die konnten wir uns leider nicht leisten 😁

      6/16/19Reply

      marlon hat mal wieder nen neuen freund gefunden;)

      6/19/19Reply
       
    • Day66

      Hello Banaue!

      June 5, 2018 on the Philippines ⋅ ⛅ 23 °C

      Day 1
      I took a let morning flight to Manila and arrived around 12:30. I had been advised by fellow travellers to avoid Manila and spend my time elsewhere in the Philippines so I booked a bus ticket for that afternoon to the north of Luzon island to Banaue, home to a UNESCO world heritage rice terrace (yes another one). My bus wasn’t until 8pm but I decided to just get a grab taxi (Asia’s version of Uber) to the bus station anyway and find somewhere nearby to wait (hopefully find WiFi and food). My first impression of Manila during that taxi ride was it is BUSY! So many people and cars everywhere! When i got to the “bus station”, aka parking lot in random suburb (all bus companies have their own bus depots so there’s not just one main bus station in the city) I picked up my ticket and asked if there was anywhere I could wait. I was then given directions to a nearby mall. That first afternoon I learnt that although the Philippines is a developing country, and the streets are what you’d expect from that, if you go into any mall in any city here you could be in any city in America. Outside it’s all run down buildings and street markets, and inside the mall it’s Starbucks, sketchers and a cinema. It’s very bizarre. I also learnt in my few hours waiting for the bus that pretty much everyone in the Philippines speaks English (also due to the large American influence in the country). It was finally time to get the bus to Banaue (no more nice train journeys for me). The bus ride was overnight and for the first two hours they played Skyfall (though the volume was so low no one could really hear it). I managed to sleep most of the way which was good.

      Day 2
      I arrived in Banaue at 5am and was met off the bus by a driver from the hostel I had booked. Before I got on his trike I had to pay a small fee to the Banaue tourism board for conservation of the area. We then took the short 30 second journey to my hostel (seriously I could’ve walked it in 2 minutes) where my very kind host let me go straight to sleep and said I could check in later. After a very welcome three hour nap I was ready to start exploring Banaue. I decided to ignore all the waiting trike drivers offering to drive me to the various view points of the rice terraces and walk to the route myself. And boy I am so glad I did. It took me about two hours to walk to all the way to the main view point along the main road, but on the way I passed 6 other view points all with amazing views. This was nothing like the Longji rice terraces. It was so green it was like a feast for the eyes. Even the views between the official view points were stunning. I spent the whole two hour walk thinking how amazing it was and taking photo after photo. Halfway up I met two lovely Philippino girls (Arielle and Daniela) who helped me take my staple jumping shot (thanks girls!). When I got to the main viewpoint I had a much needed drink break and consulted my trusted Maps.me app to see what to do next. I saw that there was a footpath that went down into the rice terrace and up the other side that looped back to the village. I asked the owner of the shop I was in if it was ok for me to walk the track and she said absolutely, just ask the locals I pass which way to go. Sounded good to me! I followed the steps all the way down to the bottom of the terrace, crossed over a small bride and started following the path along and up the irrigation of the various rice pools (not sure what the technical term is). After about 20 minutes I came across a small farm house and a local man came out and greeted me. I said “Banaue?” And he said “yes mam you follow the path, when you get to the bottom you see two paths, you go up, not flat, you go up”. I thanked him and went on my way. At the bottom I did indeed see two paths and I took the left one which ”went up”. Let me tell you that path was pretty damn steep! I was practically rock climbing up it instead of walking. At this point I thought maybe doing this walk alone wasn’t the best idea, but I was too far in to turn back now (and there was no way I could climb back down this section!). Finally I reached the top and the path became wider and started to follow the irrigation. For the next hour and a half I followed the path through varying widths of irrigation (trying not to fall into the rice pools). At one point it started to rain and again I questioned why I was doing this. But I had my raincoat and soldiered on. And the views were pretty stunning. Eventually I started to see more houses, asking each person that I saw “banaue?” And getting nods of encouragement as I went. Finally after a 5 hour round trip I reached the village again, pretty hungry but also pretty chuffed that I had completed my trek. I found a local cafe for dinner and then headed back to my quiet hostel for an early night.

      Day 3
      I woke up early to the sound of voices outside my room. It looked like my quiet hostel had some more guests. I went out and said hello to the four new people, two English guys a french guy and a french girl. We spent the morning swapping travel stories and trying to decided what to do today. The two english boys wanted to rent bikes and drove around the area. I wasn’t so keen as they had only learnt to drive bikes while travelling. We went into the village anyway to see if we could find anything. Unfortunately for them (fortunately for me) this wasn’t really the place to rent bikes, well at least not the automatic ones the guy were used to. Instead we decided to follow the main road in the other direction from the main rice terrace to a small natural pool we were told we could swim in. It took almost an hour to walk there and I’m not going to lie it was a bit of a disappointment. It was a very small rock pool in the middle of a small river. We also discovered that the water was absolutely freezing! And unfortunately by this point it was overcast so it wasn’t even that hot outside to make the pool a nice place to cool down. Nevertheless we had walked all the way there so we manned up and got in. It took me at least 10 minutes linger than the others to work myself up to getting in, and when I did I nearly died of shock it was that cold. And unlike most places you swim the initial shock or cold took a good 2 minutes to wear off. We stayed in the pool for around 20 minutes until it started to rain (on queue at 2pm). Luckily for us there was a small cafe right next to the pool where we took shelter and had a pretty tasty meal of noodles and vegetables. After the rain died down we headed back to the village where I got some snacks for my bus journey that evening. It was then back to the hostel to pack and wait for my bus back to Manila.

      So there you have my first three days in the Philippines.

      Next stop Bohol island.

      Paalam!
      Read more

      Traveler

      Great! Day 2 is my fave read - how brave - 5 hours !! Were you scared at all? I just love the vision of locals coming out of their houses to ‘guide and encourage’ you! Im so pleased that even though you’re so behind in your blogs that you are continuing to write in such depth. It’s really great to read and so appreciated 😘

      7/7/18Reply
      Traveler

      So nice to speak to you earlier xxx

      7/7/18Reply
      Traveler

      You must be so fit now Lois,five hours walking is a long time.I would of thought that was risky walking on your own,but I know you well enough that when you put your mind to do something ,nothing will stop you.😂Well done and it was great that there were kind people to help you find your way .Thank you for your latest blogs ,I have now more news to tell our customers.Take care and stay safe xx

      7/7/18Reply
      8 more comments
       
    • Day3

      Banaue rice terraces. Philippines

      November 5, 2016 on the Philippines ⋅ ⛅ 31 °C

      We set off from Manila airport at 930am in a hire car that took some getting used to.
      Driving through the city during Saturday market time was insane, but completely worth it as we got to see Manila from another angle and experience the mania of day to day life.

      Eventually we got on to the expressway (a drivers dream) which only lasted an hour or so unfortunately. It then became an A road of some sorts, cutting itself into the Carrabello mountains, 70 miles took us 6hrs!!!

      We arrived to native village inn, 9km outside Banaue town, 12 hours later.
      It was twilight when we were shown to our Ifugao style hut, we had no idea what awaited us in the morning.
      At 6am I opened the hut door .....
      I'll let the pictures do the talking!!

      Highlights/Top tips

      • hire you're own car and drive it yourself, not as scary as you'd think and we saw so much more for it

      • Native Village Inn - paradise!
      Cosy, peaceful stay and an experience in itself.
      www.native-villageinn.com
      Read more

    • Day65

      Banaue Reis Terrassen trekking

      January 15, 2017 on the Philippines ⋅ ☀️ 11 °C

      Nach insgesamt 2 Tagen Anreise von Süd nach Nord, einer Bootsfahrt bei der ich dachte wir kentern wegen den riesigen Wellen und 2 Nächten im Bus erreichte ich endlich Banaue was bekannt ist durch das "8. Weltwunder" die Reisterrassen. Eigentlich sind diese 6 Bilder die ich hier höchstens hochladen kann viel zu wenig für das was ich die letzten 2 Tage während meines treks gesehen habe.. ich wanderte mit einer Gruppe Israelis und meinem Guide stundenlang durch 1200 m hohe Berge die mit Reisterrassen geschmückt waren. Auch wenn jetzt nicht die Saison ist wo der Reis grün blüht, war es ein Wahnsinns Anblick.
      Am ersten Tag legten wir 18 km zurück, weil wir ein paar Schnecken in der Gruppe hatten erreichten wir unser Bergdorf in der Dämmerung, was interessant war da es zum teil keine Wege gab sondern wir nur auf den Steinen der Terrassen balancierten.
      Das Dorf in dem wir übernachteten war noch sehr ursprünglich, die Menschen feierten eine totenzeremonie, sie sangen 5 Tage am Stück Tag und Nacht Lieder für den Toten der im Sarg in der Mitte lag. Sie machen das damit die Seele in Frieden zum Himmel kann.
      Die Dorfbewohner nutzen diese Zeremonie ebenfalls um Tag und Nacht Gin zu trinken, zusammen zu sitzen und u.a. Hund zu essen 😱 den ich dankend ablehnte 😅
      Wir bekamen noch eine Tanzaufführung von den Kindern die im Dorf leben, wurden animiert mitzutanzen, dann brachen wir auf zum 2. Teil der Wanderung, 5 h zum view point der reisterrassen. Kaputt aber glücklich kam ich abends zurück in Banaue im guesthouse an.
      Read more

    • Day2

      Banaue Rice Terraces

      April 4, 2019 on the Philippines ⋅ ⛅ 21 °C

      מהנחיתה במנילה לבלאגן של העיר הזאת ישר לאוטובוס לילה שאיתו מגיעים בבוקר לבנאווי. אבנר המדריך מחכה לנו עם טרייסיקל ולוקח אותנו להומסטיי. יוצאים ביום הראשון לבטאד, שם נמצאות טרסות האורז המפורסמות של הפיליפינים. באמת מראה מטורף. הלכנו ממש על הטרסות (לפעמים היה קצת מלחיץ) אבל החוויה הייתה טובה.
      ביום השני אח של אבנר לקח אותנו עם מדריכה חדשה בשם נידה לטרסות ולמעיין החם של הפאו, לא מלהיב מאוד אבל נחמד. כשחזרנו אכלנו, התארגנו ולקחנו חזרה אוטובוס לילה למנילה.
      Read more

    You might also know this place by the following names:

    Banaue

    Join us:

    FindPenguins for iOSFindPenguins for Android