Newlands

Nu fortsätter historieberättandet i samma mischmasch anda som tidigare, flera dagar sammanflätade i samma inlägg. En mix av våra upplevelser, reflektioner och eventuellt en och annan lärdom hur det är att resa med bebis. Ett av de målen satta redan hemma i Sverige var att tidigt på resan införskaffa ett par nya löpardojjor på plats då jag ville hålla packningen hemifrån lätt och de befintliga har hängt med för många mil redan. Eftersom inga föll riktigt i smaken på köpcentret dagen innan så var jag fast besluten att efter frukost gå till en närliggande sportbutik för att köpa dessa löpskor som är en förutsättning för tränandet på resan.

Inne i butiken fick jag direkt assistans av en tjejen som frågade "What are you looking for sir?"
Jag som ville vara snabb och effektiv så jag kunde ut på en löprunda var snabb att svara "- I'm looking for a hybrid shoe that is good for trail running but also for running on ass fault (asfalt)"
(Lite frågande min tillbaka följt av) "- Eeh, What?!?"
"- ....eh, hmm for running on the road I mean."
Slutade väl med att jag fick med mig ett par nya New Balance all terrain skor som snabbt snörades på och fick en långsam men jobbig virgin ride i den närliggande allmänningen här i Rondenbosch. 9km i 15-20sekundmeter är jobbigare än vad det låter. Men rundan hjälpte ganska lång väg till vårt gemensamt uppsatta mål på 10.000 steg om dagen per person på resan. En målsättning Louise kom på redan hemma innan vi åkte. Kanske inte så smart att omnämna i en publik blogg om man skulle ligga på latsidan någon dag. Å andra sidan brukar en klok man ofta poängtera att ju fler gånger man säger det till så många som möjligt ju jobbigare blir det att inte genomföra det man lovar. Vi går efter dem ledorden istället.

Som omnämnt började dagarna väldigt soligt med omkring 25grader för att nu övergå till 19 grader, mulet och blåsigt som satan. Louise som inte var uppe i lika många steg för dagen var hemma och redo för ett besök till Botanic Gardens. Det är tydligen "the place to visit" när man är i Kapstaden. Alla kändisar och stadsmän/kvinnor, som tillexempel Obamas har besökt Kirstenbosch Botanic Gardens som ett stopp på sin vistelse kring Kapstaden. Ganska enkelt att förstå charmen även en en mulen och relativt sval dag som denna. En gedigen nationalpark med en ännu mer gedigen historia. Möjligheten att ta med sig egen picknick gjorde att mängder av familjer satt utspridda på olika gräsplättar runt om i parken. Detta gav en väldigt gemytlig känsla när man vandrade runt på alla dess lederna och stigar. Känslan av att det var mycket folk eller trångt infann sig aldrig eftersom ytorna var så enorma. Det gömde sig dessutom en hel bröllopscermoni med 80-talet gäster när vi spatserade förbi med vår barnvagn.

Louise hade läst på innan och visste att de flesta stigarna var handikapp- och barnvagnsanpassade. Så även vägen upp till den så kallade Canopy Walkway som var gångbron som slingrade sig mellan trädtopparna. Coolt tänkte jag att gå med barnvagnen ända uppe vid trädkronorna. Vi följde skyltarna mot Canopy Walkway och möttes av kullersten. Louise tyckte det var det var för bumpigt för lilla Junie men har de sagt att det är barnvagnsvänligt så har de, tyckte jag. Efter mycket skumpande i uppförsbacke kom vi till stentrappor i en hiskelig brant backe...
Vad tusan tyckte jag. Skulle det inte vara tillgänglighetsanpassad väg upp frågade jag Louise. Finns ju inte en rullstol som skulle kunna flyga upp där utan jetmotor och terrängdäck. Men nu hade vi ju gått så långt, vore ju synd att missa promenaden på gångbron vi sett på YouTube-videos. Så starka som vi är tog vi tag i varsin ända av vagnen och bar den hela vägen upp till början av gångbron. Vi fick en del blickar på vägen upp, en del förvånade och en del oraoade blickar. Det bekom oss inte så mycket då vi fokuserade på att inte flåsa ihjäl oss själva. Upp kom vi och vacker utsikt var det, även om Junie sov hela tiden så kan vi berätta för henna i efterhand hur högt upp hon varit. Framgick också ganska snart att där gångbron slutade och vi kom ut hade en perfekt anpassad plan backe nerförs som vi nu kunde följa tillbaka. Lärdom? Gå aldrig tillbaka det kan bli enklare runt hörnet. Eller kolla på kartan innan. Välj själva.

Efter de dryga 16.000 stegen för dagen kände vi oss värda tacos, öl och film för kvällen.

Nu är vi inne på söndagen, en dag i lugnets tecken. Även denna dag. Känns fortfarande lite ovant att bygga dagarna kring endast en enkel aktivitet och Junies matrutiner. Men det börjar som sagt likna en rutin. Även denna söndag ska vi ju komma upp till våra 10.000steg. Sökte på bästa trekking i Kapstaden och hittade en moderate vandringsled i ett närliggande naturreservat, Newlands Forest.

Eftersom det var nära och bra, endast 8 minuter iväg med bil och där skulle finns 3 olika slingor så tyckte jag inte det var så mycket att bråka utan vi begav oss dit. Louise frågade såklart klokt om det var anpassat för barnvagn. "- Såg ut som det på bilderna" Svarade jag och sa att vi annars få ta bärselen. - Den som vi glömt hemma? påpekade Louise.
Nu var vi framme och vägen var bred grusväg men vi var ganska oroliga att det skulle bli en bäravagn-repris även idag. Fantastiskt vacker omgivning med träd som sköt högre upp i skyn än vad man kan skåda någonstans hemma i Sverige. Men vår farhåga infriades efter en stund. Grusvägen övergick till väg med stenbumlingar. Vi stannade och resonerade oss fram. Det kan ju som sagt vara ett kort parti som har dålig väg för att sedan bli bra igen. Samt vi behöver ju komma upp i våra steg. Så jag lyfte upp Junie i famnen och Louise började asa vagnen efter sig. Spoiler alert. Det blev inte bättre väg efter en kort bit. Men även denna gång kom vi fram och runt trekkingleden med några vackra foton rikare.

Tanken var att fortsätta även med dagen i Constantia med besöken på vingårdarna. Men märker nu att även dessa ganska händelsefattiga dagar har fyllt upp en hel del text. Så vi sparar på de godbitarna till ett senare inlägg!Read more