Gert Maulin

Kapiti Island i tält och utan Wi-Fi
På söndag morgon lämnade vi Wellington för nya äventyr på Kapiti Island. Men först en skön promenad genom Wellington Botanic Garden, dit vi åkte med deras ”Cable Car”.

Därefter gick färden till Paraparaumo, cirka 45 min norr om Wellington. Vi blev hämtade med båt och båtresan till Kapiti Island tog cirka 10 min.

Kapiti Island, stort som Ven, är ett ”Marine Reserve” där det, bland många andra fåglar, bor mer än 1 000 ”Little Spotted Kiwis”. Ingen annanstans på NZ finns det så många kiwis samlade på ett och samma ställe. Ön är kuperad med klippiga kuster och är en av få öar på NZ där man lyckats utrota alla importerade djur som t ex råttor, möss, possum mfl. Här finns inga fiender till fåglarna, vilket gör att de trivs och förökar sig på ön.

Endast 80 personer/dag får befinna sig på ön, du måste komma hit med auktoriserade guider och allt bagage som kommer hit genomsöks noga i jakt på möss, myror och andra inkräktare. (Tack och lov hittade vi inget sånt i vårt bagage😱)

Vi blev visade till vårt bokade ”luxury tent”. På bilderna nedan kan du se hur tältet såg ut, likaså den toalett som hörde till. Toaletter och duschar med rinnande vatten fanns intill huvudbyggnaden men vi uppmanades att spara på vattnet eftersom de försöker att endast använda regnvatten (fast de kompletterar med vatten från fastlandet som fylls på för hand i stora tankar).

Vi satte oss ner utanför vårt tält och bara lyssnade. Det hördes inget annat än fågelkvitter - helt lugnt och stilla och fågelkvitter överallt. Klicka på en video bland bilderna och lyssna! Fantastiskt!

Efter en promenad längs den klippiga kusten var det dags för lite ost och vin utanför lodgen, där vi träffade flera trevliga människor som är här av samma anledning som vi, dvs att uppleva en liten oas på jorden med fullständigt lugn, fågelkvitter och kiwi-spotting (så klart).

Därefter serverades vi en god middag och när mörkret hade lagt sig ordentligt gav vi oss ut på ”kiwi-spotting”.

Vi tassade tysta runt i bushen, en liten grupp på 5-6 personer, efter guiden som hade en ficklampa med rött ljus. Kiwin är döv, nästan blind och är endast ute på natten för att fånga mat med sitt långa näbb. Kiwin kan inte flyga men springer snabbare än en människa.
Efter mycket letande upptäckte vi en kiwi men, tyvärr, sprang den ganska snabbt iväg igen. För vår del var det den andra kiwin vi sett. Den första såg vi på Stewart Island.

Därefter var det dags att säga godnatt och vi begav oss in i vårt tält för att sova. Fåglarna hade nog också gått och lagt sig för det var alldeles tyst (och mörkt) runtomkring oss.

Nästa morgon vaknade vi vid 7.30-tiden, alldeles lagom till frukosten som serverades kl 8. Efter en god frukost begav vi oss ut på en 2-timmarsrunda längs kusten och upp in i de skogsklädda bergen. Vilken fantastisk utsikt när vi kom upp till ”the western point”!

Efter lunchen, som serverades på lodgen, njöt vi av stillheten, fågelkvittret och en god bok utanför vårt tält.

På kvällen serverades återigen lite ost och vin men denna gången tillsammans med nya besökanden som anlänt under dagen. Efter middagen gick vi ut på en ny ”kiwi-spotting” men, tyvärr, inga kiwi i sikte. Efter mycket letande fick vi konstatera att just den kvällen behagade inte våra kiwi-kompisar gå ut och söka mat precis där vi smög fram.

Efter en nya natt i tältet serverades återigen frukost och därefter blev vi körda in till fastlandet igen.

Nu väntar en bilresa på cirka 5 timmar för nya äventyr i Tongariro National Park.Okumaya devam et