Vardagsliv i Xi'an
6 November 2016, Cina ⋅ 🌫 15 °C
Nu har vi varit i Xian i en hel vecka och vi har valt att förlänga vår vistelse här ända fram tills tisdag. På de här två veckorna har vi tänkt ta det rätt lugnt och få lite vardagsrutiner för omväxlingens skull.
Vi har bland annat fixat så att vi kan göra gröt och snabbkaffe till frukost varje dag på hostlet och vi lyckades flörta till oss en gratis vecka på ett gym eftersom att vi är "internationella vänner" enligt den entusiastiske kinesen som visade oss det superfräscha gymmet . Vi har ingen snö som hemma i Sverige (här är det cirka 10-15 grader) men när solen går ned kl 18 är gatorna pyntade med ljusslingor och ibland har de spelat julmusik på hostlet.
Här om dagen gick vi på bio och såg "Dr Strange". Det tog oss ett tag att få fram av personalen vilka filmer som gick och om det var engelskt tal. När biljetterna väl var köpta var det ungefär som hemma i Sverige :) Skillnaden är att det bara finns karamelliserade popcorn, vilket vi inte var besvikna över. Filmen var bra! En typisk Marvel-film. Vi har även besökt några av alla hundra stora köpcentrum (som finns överallt!!!). De älskar att sälja kappor i alla färger och modeller samt sportkläder här (och såklart massvis av andra saker). I varje köpcentrum kan man hitta minst ett våningsplan med bara sportmode. Vi har hittat en favoritbutik som heter "Miniso" som är en japansk och bättre version av TGR. Vi har även hittat en mega-sportbutik som heter "Decathlon". Fredrik var helt lyrisk när vi hittade styrkeredskap och sportkläder för riktigt bra priser. Vi köpte fyra sportplagg, ett gummiband, en klocka och ett hopprep för bara fyrahundra kronor. Dessutom hittade vi choklad till rimligt pris! I Kina är utbudet stort om man går till rätt ställen (department stores) men det är dyrare än i Sverige. Vi kan ha köpt tolv chokladkakor för lite under hundralappen på Decathlon... det var ju ändå sportchoklad :) I ett av köpcentrumen var vi sugna på en typisk fika med kaffe och kaka. Vi hittade ett ställe som verkade ha både kaffe och riktigt fina bakverk. Vi köpte en så kallad "Durian cream cake". Vi reflekterade inte så mycket över det utan såg framför oss en kaka med mycket grädde bara. Det visade sig vara en kaka med frukten "Durian" som är förbjuden på bland annat tåg för att den luktar så illa och smaken var som att de hade mosat sopor och blandat ut med grädden. Fredrik gjorde några tappra försök med teorin "äta mer äckligt kanske gör det godare tillslut". Det smakade inte godare efter tre försök :(. Till råge på det så hade de inget kaffe...
Den yngre generationen kineser (under 25 år) som lärt sig engelska är väldigt välvilliga och har hjälpt oss ett par gånger att hitta eller översätta vid gatustånd och liknande. Fredrik har lärt sig ett par matnyttiga fraser på kinesiska som förvånat och imponerat kineserna (när det uttalats korrekt och i rätt sammanhang)! Mest använda frasen är "bu xiexie ni" (bo che che ni) vilket är "nej tack" när gatuförsäljare eller "guider" ättrigt erbjudit produkter/tjänster. Wu bu mingbai (wo bo ming baj) "jag förstår inte" har dock inte varit så effektivt då kineserna fortsatt tjattra på sitt språk utan mer framgång :)
Vi har också gjort några turistiga saker bland annat besökt tempel (Du city God tempel, small wild goose pagoda), torn (Bell tower, drum tower, Chang'an pagoda), museum (Shaanxi provinsens historiska museum), parker (Xian expo park) och gått på stadsmuren. Muren sträcker sig 13 kilometer runt en del av staden som förr var "imperial city" där kejsarna bl.a. bodde när Xian var Kinas huvudstad. Vi hade tänkt promenera hela varvet runt men gav upp efter sex kilometer när vi insåg att det inte fanns så mycket mer att se förutom det som vi redan gått förbi. Just den dagen var det väldigt smogit så vi kunde inte se så långt framför oss, men muren var bra upprustad och vi fick läsa om hur försvaret fungerade förr i tiden, hur man belägrade staden och så vidare. Dagen efter skulle även ett internationellt maraton hållas på muren.
När vi åkte till Xian expo park fick vi åka den sprillans nya tunnelbanelinjen (nummer 3) som invigdes bara ett par dagar innan. Det kändes lite speciellt att få vara bland de första som åkte de nya vagnarna och gick på de fräscha perrongerna. Överallt tog kineser bilder på perrongerna, vagnarna och utsikten.
De första dagarna bodde vi i det så kallade muslimska kvarteret. Här bemöttes våra förväntningar och fördomar om Kina. Gatorna var trånga och smockade med människor, mopeder och bilar och vi fick sicksacka oss mellan gatustånd med rykande mat, eller allt från turistprodukter till el/teknik/skräp och skrot (?). Vi testade kycklingkebabburgare, olika bröd, spett och godsaker. Längs vägen fanns hundratals blinkande neonskyltar i alla olika färger och storlekar. Diverse goda och mindre goda dofter kunde blåsa förbi oss och på den lilla/obefintliga trottoaren styckade de upp djur, bakade bröd eller friterade något spännande.
Med hjälp av Google har vi klurat ut reglerna i kinaschack så nu kan vi spela på kvällarna och i parkerna som lokalbefolkningen gör. Än så länge är ställningen 2-1 till Fredrik. Vi har även lärt oss ett tärningsspel som är lätt beroendeframkallande. Vi och två kompisar på hostlet spelade det i fem timmar på en kväll. Då och då varierade vi med ett parti "vänd tia" eller "tecknet".
I förrgår besökte vi Xians höjdpunkt: Terracottarmen. Vi åkte med en schweizisk kille från hostlet. Praktiskt nog så kan han tala mandarin så det blev lite enklare att ta sig dit kollektivt. Stället var superhäftigt. Det är svårt att förstå varför man skulle ta sig tiden och resurser för att göra över åtta tusen gubbar i verklig storlek för att ha med sig i sin grav (hela faktiska gravområdet täcker 100 kvadratkilometer). Det var Qin Shi Huang, den första kejsaren i Qindynastin som sägs vara den första som enade hela Kina till ett imperium, som startade detta massiva projekt. Soldaterna skulle skydda honom i efterlivet och armén hittades slumpmässigt av en bonde år 1974 som skulle gräva en brunn. Tack vare upptäckten tror man att Shi Huang utvecklade avancerad krigföring med infanteri, kavalleri och bågskyttar bland annat som Européerna inte skulle utveckla förän tusen år senare. Sedan 1974 har utgrävningen aldrig stoppats eller pausat och än finns mycket som ej är utgrävt.
Nu har vi har vi fem dagar kvar i Xian. Vi har inga jättestora planer förutom att njuta av de vardagsrutinerna som vi lyckats fixa och besöka några marknader/köpcentrum och planera nästa steg. Som ni kanske har märkt så kommer inläggen med större och större mellanrum och blir därför längre. Vi hoppas på att kunna uppdatera lite tätare :)Baca selengkapnya
Det heliga berget
15 November 2016, Cina ⋅ ☀️ 15 °C
Vi blev övertalade av ett brittiskt par i vårt rum att följa med till ett av Kinas mest heliga berg - Hua Shan. Vi och den schweiziska killen hade pratat om att åka dit men sen bestämt att strunta i det för att det är rätt dyrt och långt att åka. Det krävdes dock inte så mycket övertalning.. vem kan säga nej till ett sånt heligt berg :) Berget är även känt för att ha världens dödligaste vandringsleder. Bland annat finns en 50 cm bred väg av plankor längs en klippvägg. Förut hade de inte ens säkerhetslinor och många försökte korsa varandra på den lilla leden. Enligt inofficiell statistik dör cirka hundra personer per år (!) på Hua Shan trots att säkerheten blivit bättre med åren. Ännu en gång var vi tacksamma över att ha med oss någon som kan kinesiska eftersom det gjorde resan dit med kollektivtrafik lite smidigare :) att gå upp för berget kändes lite som att vandra upp till Machu Picchu fast delvis ännu brantare! Ibland var trapporna 80 grader i lutning och vi klamrade oss fast vid järnrepen på sidorna. Det var väldigt vackert högst upp och vi hittade bästa wifiet någonsin. Väldigt lämpligt haha! Vandring upp tog dubbelt så lång tid än väntat så solen var på väg ner ganska snart. Därför blev promenaden ned lite mer spännande i mörker.
De andra dagarna spenderade vi med att promenera runt i Xian. Vi hamnade bland annat på Daming palace i norra delen av stan. Vi hyrde en "cykelkärra" och trampade runt i parken runt palatset. Palatset var som störst fyra gånger större än Förbjudna staden men tyvärr förstördes nästan alla hus vid skiftet mellan olika dynastier.
I onsdags flög vi till Shanghai. Innan vi åkte såg vi till att måla en fin teckning till hostlet. Om vi kommer tillbaka dit inom 10 år och hittar vår teckning så får vi boendet gratis. Man vet ju aldrig :) Ett inlägg kommer snart om våra senaste dagar i den här superstora staden!Baca selengkapnya
Skyskrapor och nattklubb i Shanghai
20 November 2016, Cina ⋅ ☁️ 16 °C
Klockan 23 i onsdags landade vi i Shanghai. Även den här gången fick vi sällskap av vår schweiziska vän från hostlet. Efter ett mindre (läs stort) bråk med vår taxichafför vilket resulterade i att vi alla tre hoppade ur bilen började vi promenera till vårt hostel istället. Vi gick med våra tunga ryggsäckar i en timme innan vi provade en annan taxi. Då insåg vi att vi hade gått åt helt fel håll hehe. Vi kom iallafall fram till slut.
Shanghai är stort och vi bor lite utanför centrum. Det tar cirka 20 minuter med tunnelbana eller 45 minuter med buss. Vi har promenerat på den berömda sträckan längs Huangpufloden som kallas The Bund. Längs vattnet finns 29 kända byggnader som härstammar från olika tidsepoker och stilar. På andra sidan kan man se den klassiska skyskrapesiluetten med bland annat tv-tornet Oriental Pearl TV tower och Shanghai World Financial Center aka kapsylöppnaren.
I förrgår blev vi medbjudna av vår schweiziska vän till ett födelsedagsfirande på Modu Club. När vi kom dit fick vi gratis inträde och gratis alkohol och det var minst sagt party! I mitten av klubben stod en DJ och en EMCEE. Kineser är inte så förtjusta i att dansa utan sitter/står helst vid ett bord och dricker och därför fanns det inget dansgolv. Men vi hade kul ändå! Det tyska gänget som höll i partyt verkade nöjda iallafall :) vi hade lyxen att det gick en nattbuss hela vägen till hostlet och som dessutom bara kostade två yuan (= mindre än tre kronor) per person.
Idag har vi besökt den kända Yuyuanparken. Vi fick inte det roligaste vädret men det var en fin park med många småöar och söta kinesiska hus. Nu sitter vi och planerar vår tid i Tokyo. Vi åker dit om bara fyra dagar :) tänk att vi redan har varit i Kina i en månad!Baca selengkapnya
Hejdå Shanghai!
24 November 2016, Cina ⋅ 🌙 7 °C
Shanghai... Imponerade inte på oss som vi kanske hade förväntat oss. Xi'an var så himmelskt bra och vi hade hoppats på att Shanghai kunde erbjuda lika bra upplevelse. Men icke.
Så varför var inte Shanghai lika bra enligt oss?
Allting var mycket dyrare jämfört med Xian. Dubbelt så dyrt att bo (fast "sämre" hostel). Aktiviteter dvs. inträdesavgifter blev mycket dyrare. Tempel of 8 immortals i Xian = 6¥ totalt medan Jingan tempel i shanghai skulle kostat 100¥ totalt. Dyrare med tunnelbana och mat. Färre möjligheter till billig (och god!!!) street food (som var galet fantastiskt i xian). Dyrare i supermarkets och få eller inga möjligheter att pruta på priset på diverse marknader (F blev mäkta besviken av stenhårda butiksägare som vägrade förhandla om priset). Dessutom var det relativt snålt med backpacker aktiviteter (om man inte vill supa, shoppa och spendera överdrivet mycket ur sin budget). Dessutom bjöd Shanghai på riktigt skitväder som gjorde det svårt för oss att följa vår planering varpå saker sköts upp eller struntades i helt :(.
Det fanns dock ett par höjdpunkter.
Bra jäkla nattliv. Club Modu, gratis inträde, gratis alkohol, bra tryck, bra show. 'nuff said.
Imponerande arkitektur/byggnader. Som imponerade mer när det var mörkt.
Sista dagen räddade upplevelsen i Shanghai litegranna. I princip för första gången sen ankomst så var det behagligt och bra väder!
På sista dagen (planet gick 01.25 på natten) hann vi med att klämma in massor av saker som inte hanns med tidigare. Vi gick till Fuxing park och såg "french concession" alltså de gamla franska kvartererna i SH. Vi hann med en jättegod middag on the go i från en lokal "street food" restaurang. Magdalena fick äntligen se "the bund" på dagtid (sett det två gånger kväll/natt innan). Vi fick tag i souvenirer för ett schysst pris (ej prutat även om F försökte). Vi åkte även upp i världens näst högsta byggnad för att se utsikten över shanghai i världens högsta publika observatory, och för att komma dit åkte vi världens snabbast hiss som åkte över 70kmh. Shanghai tower toppade vi med att åka världens snabbast magnet-tåg (som flyger i lyften mha magneter) till flygplatsen som åker upp till 431kmh. 3 mil gjorde vi på knappa 8 minuter.
Därefter chillade vi på flygplatsen med lite BK innan vi hoppade på flyget med nya förhoppningar på Tokyo!Baca selengkapnya
En vecka i Tokyo
2 Desember 2016, Jepang ⋅ ☀️ 14 °C
Trots att flygresan till Tokyo bara tog drygt två timmar från Shanghai så kändes det som att vi landade i en helt annan värld. Vi möttes av reserverade och mer serviceinriktade personer och mer strikta regler kring bland annat kösystem och trafik. Här ska man inte dra uppmärksamhet till sig genom att till exempel prata högt, spotta eller på något annat sätt sticka ut från normen om hur man beter sig (till skillnad från Kina där man spottar hej vilt och halvskriker till varandra). I tunnelbanan står man fint i kö och kliver först på när alla som ska gå av har kommit ut (i Kina får man kämpa sig igenom en ström av människor när man ska av). Här kör man på vänster sida och försiktigt. Bilarna stannar och släpper fram fotgängare både vid vanliga övergångsställen och rödljus (i Kina har bilar och mopeder alltid företräde, även vid övergångsställen). Röka får man sällan göra inomhus (i Kina var det mer eller mindre vedertaget att röka inomhus och överallt annars) och här får man inte ens röka utomhus på vissa gator, utan man hänvisas till rökrutor som finns i kvarteren. Språken är inte lika heller utan japanska låter mer som finska och tecknen skiljer sig mycket från Kinesiska. Här använder man tydligen inte deoderant, kanske för att man inte svettas (?). Vi har letat och letat i butikerna och tillslut hittade vi en roll-on för 60 kr! Vi har även fått berättat för oss hur jobbkulturen ser ut. Här finns otroligt många businessmän- och kvinnor som helt lägger sina liv i företaget. Från och med första dagen på jobbet förväntas man jobba över. Man går inte hem förän chefen går hem, oavsett om man är klar med sina uppgifter eller ej, och vill chefen gå på afterwork (vilket är väldigt vanligt här) så måste man följa med. Dagen efter förväntas man jobba som vanligt. På tunnelbanorna och tågen ser man alla dagar i veckan onyktra och sovande företagspersoner på kvällarna. Affärerna har massor av olika bakispiller och energdrycker. Man förväntas jobba på företaget resten av sitt liv, och att byta jobb är i princip uteslutet pga att det ger en dåligt rykte och det är otroligt svårt att få ett nytt jobb. Företaget sparkar väldigt sällan personer, utan är det nödvändigt så får de personen att säga upp sig själv. Vi har sorgligt nog hört att det är vanligt att dessa överarbetade personerna begår självmord för att de inte orkar mer. Ett väldigt uppmärksammat och hjärtskärande exempel är en 19årig tjej som hoppade framför tåget för några veckor sedan efter att ha jobbat 19 timmar per dag på sitt företag.
Fredag: Vi landade kl 5 på morgonen och passade på att sova några timmar på flygplatsen (jättesköna bänkar!) och tog oss sedan till hostlet. Eftersom att vi nu är i världens mest tätbefolkade storstadsområde på 36 miljoner invånare som dessutom är en metropolitan (flera områden som växt ihop) så är allt ganska utspritt och det finns flera transportsätt. Vanligast är tåg och tunnelbana. Vi har skaffat ett kort som fungerar på både och och som vi kan fylla på med pengar. Det är dock rätt dyrt att åka tyvärr. Vi snittar på ungefär 100 kr per person och dag på bara transport.
På kvällen mötte vi upp Fredriks kompis Felix i en stadsdel som kallas Shinjuku. Vi promenerade runt både på större gator med stora köpcentrum och mindre bargator där barerna inte är större än ett litet rum.
Lördag: Vandrade upp på Takao-berget strax utanför Tokyo. Vi fick sällskap av Felix och tre vänner till honom. Berget var kanske mer som en kulle men vi fick fint höstväder och vacker utsikt högst upp. Vi kunde ana det kända Fuji-berget.
Söndag: Vi gjorde ett tappert försök att vara lite spontana, vilket misslyckades ganska stort. Vi hade redan gjort upp planer för dagen men när vi kom till en station så promotade de Japan Cup vilket är en stor galopptävling. Kul tänkte vi! Vi pratade med en av funktionärerna som berättade hur vi skulle ta oss dit och att tävlingen skulle starta om 50 minuter. Det tog oss drygt en timme att ta oss dit (hade räknat med en halvtimme) och vid stadion möttes vi av en ström av människor på väg därifrån. Två äldre herrar berättade att tävlingarna redan var över och det visade sig att funktionären hade sagt fel tid till oss med 20 minuter. Besvikna fick vi helt enkelt åka tillbaka. Dagen räddades dock med att gå på bio på kvällen. Vi såg den nya Harry Potter-filmen. Förutom spöregn och lite krångel med att ta ut pengar så blev kvällen lyckad. Filmen var bra och vi fick äta vanliga saltade popcorn för första gången sedan vi åkte hemifrån :D
Måndag: En riktigt turistig dag då vi gick i fina parker och besökte tempel. Strålande sol, jättefina höstfärger och massor av fåglar. Vi åkte även upp i en hög skyskrapa (gratis!) och fick se Tokyo från ovan. Vi besökte den kända Shibuya-korsningen som tydligen har varit med i ett flertal filmer. När det blir grönt för gångtrafikanter så korsar flera hundra personer korsningen samtidigt åt alla håll och kanter. Väldigt häftigt att se och vi gick över några gånger bara för att det kändes coolt. I Shibuya finns även en staty på den kända hunden Hachiko. Om ni inte har sett filmen om Hachiko så borde ni verkligen göra det. En riktig gråtfilm. På kvällen provade vi ett sushi-tåg, det vill säga där man har ett rullande band med sushi som åker förbi bordet. På en liten skärm beställde vi och när tallriken var framme vid vårt bord plingade skärmen. Det fanns allt mellan vanliga fisk-sushis och cheesburgar-sushis :)
Tisdag: Lika bra väder den här dagen :) Först på vår dagsplanering stod Kejsarpalatset. Tyvärr är själva palatset stängt för allmänheten men vi strosade runt i den otroligt vackra trädgården medţöstträd, blommor, fåglar och vattendrag. Vi gick sedan till ett shoppingområde som heter Ginza och sedan vidare mot en fiskmarknad. Vi hade dock helt missat att de bara har öppet på förmiddagarna (hehe) så vi fick vända. Vi har hört att de har tonfiskauktioner jättetidigt på morgonen mellan fiskhandlarna. Det finns hundra åskådarplatser som man kan köa till om man är sugen på en tidig morgon. Tokyo tower var sista turistgrejen för dagen. Det liknar Eiffeltornet fast aningens mindre. Vi fick några coola bilder på det när solen gått ned men vi åkte aldrig upp. Vid tornet fanns även ett fint tempel där de precis hade börjat meditera när vi kom dit. De sjöng och trummade på grodtrummor (trätrummor som ger ett grodaktigt ljud ifrån sig). Kvällsaktiviteten blev en efterlängtad tacomiddag. Vi hittade till och med en liten hylla med tacogrejer på affären! Det mesta var dyrare än i Sverige och värst var gräddfilen som kostade 60 kr för mindre än två deciliter. Syftet med kvällen var att visa vår Taiwanesiska vän hur en "svensk" taco ser ut och vi svenskar var otroligt nöjda med resultatet :)
Onsdag: Tempel och ännu mer fåglar fick starta dagen. Vi gick längs en sjö och hamnade vid en fågelmatning. Småfåglarna var så tama att de åt direkt ur en mans hand. När han såg Magdalenas förtjusta min så insisterade han på att även hon skulle försöka. En väldigt annorlunda känsla att ha tiotals småfåglar sittandes på handen samtidigt :) Vid ett tempel har de en eld brinnandes för alla offer efter atombombningarna mot Hiroshima och Nagasaki. En av höjdpunkterna i Tokyo var att åka till Skytree, en jättehög byggnad, men inte för att åka upp utan för att fika på Mumin-cafet längst ned. Cafét liknar muminhuset, fikat är mumininspirerat och de har stora muminfigurer. Det är inte varje dag man får fika med självaste muminfamiljen! :)
Torsdag: Väderprognosen sa regn så vi planerade en dag på nationalmuseet. Vi hade hoppats på mer detaljerad information om Japans historia gällande krig, dynastier, kejsare osv men vi hittade mest olika hantverk. Vi tröttnade ganska fort. Dock är det inte museets fel utan det beror nog på att vi känner oss mer än nöjda efter alla tiotals museum vi har besökt under resans gång. Vi får köra ett museum-uppehåll ett tag framöver.
Fredag: Vi började med att ta oss till Ryogoku där nästan alla sumo-stall (ja stall, sumobrottare är som hästar?) finns samt sumoarenan där det går flera stora sumoturneringar. Dessutom gick vi på ett litet sumomuseum! Med massa bilder på yokozunas (sumomästare). Efter det tog vi oss till Odaiba och promenerade runt där och sedan till Tokyo city keiba (gallopbana) där vi kollade på lopp och män som spelade bort sina förmögenheter.
Imorgon flyger vi till varmare breddgrader: Vietnam. Som vi har längtat efter sol och bad! :)Baca selengkapnya
En kostsam resväg till Vietnam!
3 Desember 2016, Taiwan ⋅ ⛅ 22 °C
Fy fan.
Det sammanfattar dagens hets.
Med dålig information och lite blåögdhet (dålig koll?) blev en resa till flygplatsen som skulle vara 45 minuter lång, 2 timmar lång. Vilket gjorde att vi missade check-in med precis 5 minuter :( detta brände hål på plånboken då lösningen var att ta första bästa (billigaste) plan till Taipei för att hinna med anslutningen till Hanoi.
Under denna resa har vi gjort flera roliga och mindre roliga misstag som vi kallar för "rookie mistake". Detta är vår största blunder under resans gång hittills. Vi trodde att vi skulle bli världsvana och erfarna av vår jorden runt resa. Men de vi har lärt oss är att vi är två små fis-rookiesar med väldigt tunnt skinn på näsan. Hoppas vi blir klokare med åren.
Trots hålet i plånboken sitter vi nu äntligen på rätt plan till Ha Noi från Taipei.Baca selengkapnya
Ha Noi
5 Desember 2016, Vietnam ⋅ ⛅ 25 °C
Framme i Vietnam! Äntligen är det så pass varmt att vi kan gå i shorts på kvällarna och maten är mycket billigare än Tokyo. Vi hade en heldag i Hanoi där vi gick runt i gamla stan och runt sjön i gamla distriktet (hoan kiem) där en folkfesten pågick. Söndagar måste vara en riktig familjedag då vägarna runt sjön stängdes av för vanlig trafik. Barnen åkte sparkcykel eller i små radiostyrda bilar som föräldrarna styrde. Vi var glada över att äntligen kunna köpa en deoför rimligt pris :) Vi och vietnameserna verkar ha lite skilda åsikter gällande hur vänliga de är här. Vi har upplevt att en del har varit ganska otrevliga och inte hjälpsamma. Exempelvis så behövde vi hjälp på ett postkontor för att skicka hem ett paket men personerna bakom disken suckade, himlade med ögonen och sa att vi var tvungna att sitta och vänta medan de hjälpte alla andra först (även de som stod bakom i kön), tvingade oss att köpa begagnat bubbelplast för att få kunna skicka paketet osv. Fredrik blev lagom sint och fick lov att sitta och tjura vid ett bord medan diplomat-magda skötte ärendet på ett fredligt sätt. Vi har även läst att andra har känt samma sak när de besökt Vietnam och att det tydligen ska bero på Vietnam/indokina-krigen då amerikaner och fransoser krigade här och orsakade mycket förödelse. Därför bemöts kanske många västerlänningar ganska dåligt och vi har fått frågan ett flertal gånger om vi är amerikaner. Vietnameserna själva anser att de är en av världens vänligaste länder.
Nu kan vi även meddela att resan hem till fina Sverige är bokad till den 25e januari. Lite senare än tänkt men eftersom att halva Sverige firar jul och nyår i sydostasien så var priserna skyhöga fram tills 20 januari. Nu ska vi bara försöka spara på pengarna ändå fram till dess och överleva.
En vänlig swish-donation för att hjälpa två svenskar hem igen, eller dryga ut vår öl-kassa, uppskattas stort :D (skämtåsido?)Baca selengkapnya
Ha long bay
6 Desember 2016, Vietnam ⋅ ⛅ 28 °C
Ett av världens sju natur-underverk gjordes på en 2 dagar/1 natt tour/kryssning med Open tours Vietnam. Redan när vi hämtades på hostlet hade vi blivit "upgraded" till en "lyxigare" båt.
Sant? Ja, nej, kanske? Bussresan dit var inte bekväm med dåliga vägar, chaufför och ett stopp vid en tourist trap (bussresan hem var ännu värre!)
Båten var iallfall ett vackert träskepp på både utsida och insida. Aktiviteter så som solning, kajak-ing, bad (resans första dopp i havet!), squidfishing (metning) och kareoke (F sjöng som en riktig vietnamesisk popstjärna) gjordes första dagen varvat med god femrätters lunch och middag. Efter en skön natts sömn gick M upp kl 05.45 för morgon-tai chi följt av frukostbuffé. Därefter åkte vi småbåt ut till en väääldigt stor grotta med vackra stalaktiter och stalagmiter, därefter solades det och lästes böcker (Inferno av Dan Brown och All dressed in white av Mary Higgins Clark) följt av en avskeds-lunchbuffé.
Natursceneriet är verkligen vackert trots det överexploaterade området med hundratals skepp. Det var ändå lugnt och idylliskt (läs när ägaren/crewet inte stelt alkoholhetsade gästerna). Servicen var ändå väldigt god och vi är nöjda över att ha varit i Ha Long bay.
Ikväll åker vi nattåg till staden Hue.Baca selengkapnya
Regnigt Hue
8 Desember 2016, Vietnam ⋅ 🌫 21 °C
Vår upplevelse av Hue kan enklast beskrivas av Forrest Gump: "One day it started raining, and it didn't quit for four months. We been through every kind of rain there is. Little bitty stingin' rain... and big ol' fat rain. Rain that flew in sideways. And sometimes rain even seemed to come straight up from underneath. Shoot, it even rained at night..."
Det är ungefär det vi har att säga om staden Hue. Enligt en annan på hostlet så hade det regnat i fem veckor och på obegränsad tid framöver. Vi gick en promenad runt deras "Forbidden city", fram-och tillbaka till en minimart och till restaurangen mitt emot gatan.
Två nätter spenderade vi där och sen var det dags att åka buss mot staden Hoi An istället. Efter lite förvirring kring hur vi skulle ta oss till bussen så hamnade vi på en så kallad 'half-sleeper". Det innebär att alla får ett säte som är formad som en divan-soffa. Problemet för oss var att vi var fler personer på bussen än säten så någon fick sitta i gången (inte vi som tur var). Att tillägga är att bussen såg ut att vara från 80-talet och väldigt välanvänd och Fredrik började känna att det kröp på kroppen. M skrattade åt det och trodde att F inbillade sig men tji fick hon när vi upptäckte ett myrbo bakom sätena. Med insektspray från Peru lyckades vi dock hålla myrorna på avstånd under den tre timmar långa resan :)Baca selengkapnya
Hoi An
13 Desember 2016, Vietnam ⋅ ⛅ 26 °C
Hoi An mötte oss med efterlängtat solsken. Vi slängde in sakerna på hostlet, hyrde cyklar och tog oss till stranden i rekordfart. Fin väg dit omgivet av vattendränkta fält och kor och det kändes som en varm sommardag på en landsväg i Sverige. Att bada och sola var gudomligt skönt och vi var fyllda med ny energi efter några timmar i solen. På kvällen åt vi middag med vår svenska rumskompis Dennis. Han var med om en mc-olycka för två veckor sedan och har varit näst intill sängliggandes sedan dess. Då det har regnat här också under två dagar så har vi tagit det lugnt och pratat om allt mellan himmel och jord.
M och Dennis gick igår en promenad i stadens gamla kvarter som F & M utforskat några dagar tidigare (medan Fredrik var kvar och läste den rysligt spännande boken Inferno). Kvarteret har många söta hus med caféer och butiker med lyktor som hänger från taken och träden. Vi provade två typer av kakor som de säljer på gatan och som ska vara specialiteter för Hoi An. En såg ut som en potatisbulle men var gjord på bönor, kokosnöt och sötpotatis och den andra hette "Mango-cake" men vi kunde dock inte detektera någon mangosmak. Kakan hade en kärna av krossade jordnötter blandat med socker och utanpå en risdeg. Spännande konsistens och god smak :)
Idag åker vi alla tre till staden Danang. Först ska vi äta en riktig god burgare på ett ställe som heter Burger Bros och sen ta oss till flygplatsen. Vi flyger till Ho Chi Minh medan Dennis ska till Hanoi för att möta upp sina vänner och fortsätta sin resa :)Baca selengkapnya
Ho Chi Minh
16 Desember 2016, Vietnam ⋅ ⛅ 26 °C
Nu har det redan gått två veckor i Vietnam och eftersom att vårt visum inte gäller längre så är det dags att åka in i Kambodja.
Vi avslutade i staden Ho Chi Minh (också kallad Saigon) som är Vietnams största stad med 7.2 miljoner invånare. Här har vi fått fint väder och bra ac på hostlet = perfekt kombo. Vi har promenerat runt mycket och bland annat sett deras Independence Palace och "notre dam"-kyrkan. Vi besökte Krigsminnesmuseet som är inriktat på Vietnamkriget. Riktigt ruskigt. Tänkt att vi människor kan vara så elaka mot varandra. Museet har en hel samling med krigsflygplan, kanoner och stridsvagnar som användes av amerikanerna i kriget. Vi fick även en inblick i vilka hemskheter som skedde i de fägelser som fanns på öarna utanför kusten. Taggtrådsburar, tortyr och minimala celler är bara en del av det. En av de jobbigaste avdelningarna på museet var den som visade konsekvenserna av det kemiska vapnet "Agent Orange" som användes av usa. Medlet användes i första hand för att minska vegetationen i landet för att hitta gömda vietnamesiska soldater och begränsa födotillgången, men det visade sig påverka flera generationer efteråt genom att orsaka missbildningar hos foster och höja risken för andra sjukdomar. Det är ämnet dioxin i Agent orange som påverkar människan så hårt. Vissa säger att så lite som 85g kan utplåna en hel stad på åtta miljoner människor...
På hostlet träffade vi på ett kanadensiskt par som vi delade rum med i Beijing för över en och en halv månad sedan. Så lustigt att mötas igen på ett litet hostel i Ho Chi Minh :)Baca selengkapnya
Huvudstaden i Kambodja
17 Desember 2016, Kamboja ⋅ ☀️ 27 °C
Gränsövergången med buss till Kambodja gick smärtfritt, med undantag för lite förvirring kring hur allt skulle ske :)
Första stoppet i Kambodja blev hvudstaden Phnom Penh. Här spenderade vi fyra nätter och hör och häpna; vi träffade det Kanadensiska paret igen! Vi åkte tillsammans till Toul Sleng/S-21-museumet. Ännu en gång blev vi tagna över hur hemska vi människor kan vara mot varandra. Byggnaden som museumet ligger i var från början en skola, men när Khamer Rouge tömde Phnom Penh 1975 och skickade alla till landsbygden för att jobba med jordbruk gjorde de om den till ett fängelse för alla som var "emot" revolutionen. Här torterades man tills man bekände sina brott mot Pol Pot, fick därefter sin dödsdom och skickades till "Killing Fields". Där klubbades man till döds och begravdes i massgravar. Dessa hemskheter pågick under tre år och resulterade i att tre miljoner kambodjaner dog antingen av svält eller på dödsfälten. För att ventilera allt vi hade sett på museumet så avslutade vi med att äta pizza från ett mobilt pizzakök och spela kort. Pizzaägaren blev överförtjust att få laga och sälja pizza till ett helt gäng blekfisar och bad om att få föreviga ögonblicket med några selfies som han sedan la upp på sin Facebook-sida för att visa världen om hans framgångsrika företag! Gott som tusan vad det iallafall :) man kanske ska fixa en rullande stenugn hemma sen :)
Vi promenerade längs floden i staden, kollade på all häftig arkitektur och besökte Wat Phnom, kullen där hela staden startades.Baca selengkapnya
Söta Kampot
22 Desember 2016, Kamboja ⋅ ☀️ 30 °C
Några dagars mellanlandnig i staden Kampot, en liten söt stad vid en å. Promenader längs vattnet och på landsbygden kan sammanfatta våra dagar här. Trafiken är rätt lugn här så vi vågade oss på att hyra moped. Vi åkte tillsammans med en jättetrevlig kvinna från Island till den ännu mindre staden Kep som ligger vid havet. En dag på stranden, vilken resulterade i två röda svenskar, och sen en tur in djungeln. Kep kändes lite som en spökstad med stora gator men nästan bara övergivna hus och tomter. Mitt i djungeln hittade vi ett "gästhus"/resort som de precis har börjat bygga upp. Stället var övergivet i några år men nu har ett australiensiskt par börjar rensa och renovera. Vi blev varmt välkomna och Fredrik fick en ny kompis med namn Kiwi, en apa som blev ömhändertagen när hon var liten för att hennes mamma dog. Hon älskar att bli klappad av män så Fredrik fick sitta med henne i knät en lång stund. Hon är kedjad för att hon är så tam att om hon skulle tappa bort sig i djungeln skulle de vilda aporna högst sannolikt döda henne. Men hon brydde sig inte om kedjan så länge hon fick leka med hundvalpar eller riva tak på ett rivobjekt precis brevid.Baca selengkapnya
Julfirande i Sihanoukville
24 Desember 2016, Kamboja ⋅ ⛅ 21 °C
Julafton startades med en väldigt guppig bussresa till Sihanoukville där vi hade bokat platser på ett svenskt julbord! Ett imponerande julbord med tanke på att vi är i Kambodja. De svenska arrangörerna hade till och med tagit en liten tripp till Bangkok för att handla på Ikea. Glögg, julskinka, potatissallad, revbensspjäll, sill, köttbullar, rödbetssallad, janssons frestelse, mannagrynsgröt, pepparkakor, alladinask och pepparkakshus med mera fanns på bordet. Alla verkade väldigt nöjda, svensk som icke-svensk :) På kvällen blev det firande tillsammans med ett par vi träffade på buffén och en kille från hostlet. Vi spelade biljard och gick på "klubb" mitt ute på landsbygden :) en lyckad jul trots att vi saknade familjen där hemma!Baca selengkapnya
Suns of Beaches
25 Desember 2016, Kamboja ⋅ ⛅ 17 °C
På juldagen åkte vi båt till ön Koh Rong med vår kompis från julfirandet, Noud. Vi blev avsläppta på en liten pir och vi fick promenera cirka tio min. Där på en helt egen strand låg vårt lilla hostel, Suns of Beaches. De fem nätterna spenderades i ett litet tält bara trettio meter från stranden. Hostlet försöker köra så ekovänligt som möjligt med begränsad elektricitet och de använder inga kemikalier för att rena grundvattnet från järn som de tar cirka femton meter under marken. Därför fick vi vänja oss med att duscha och spola i brunrött vatten, vilket gick alldeles utmärkt :) Ett riktigt relaxställe med hängmattor överallt och vissa dagar spenderades med att bara slappa, läsa bok, mysa med supersöta hundvalpar och bada. När solen gått ned kunde vi bada med fluorescerande plankton som gjorde att vattnet fylldes med små blixtar när vi rörde oss. Grädden på moset blev ett stjärnfall från den klara himlen. Magiskt! Eller "illidyliskt" som Fredrik säger :) Inget wifi fanns på hostlet men efter drygt en timmes promenad i djungeln, över vattendrag och på långa stränder tog vi oss till den "stora" byn för att äta lite billigare mat, shoppa på minimarkets och för att få lite kontakt med omvärlden. Den långa promenaden toppades sedan med ytterligare 45 minuters vandring/klättring i djungeln för att komma till öns längsta strand med den vitaste sanden. Lite spänning i vardagen blev det när vi sedan missbedömde hur snart solen skulle gå ned, vilket resulterade i att vi på tillbakavägen fick vandra de sista tjugo minuterna till hostlet i en kolsvart djungel och med vetskapen att det finns tiotals giftiga orm- och spindelarter på ön.. Fredriks frenetiska bankande med sin vandringspinne måste dock ha skrämt bort de flesta farliga djuren längs vägen!
Efter dessa dagar var vi ordentligt utvilade inför nyårsfirandet på fastlandet!Baca selengkapnya
Varmt väder, varmare omständigheter
8 Januari 2017, Kamboja ⋅ ☀️ 29 °C
Tillbaka på fastlandet!
Vi välkomnades till hostlet "FootPrints" som ligger på Otres 2. Ja det finns alltså flera Otres.. Otres 1 ligger cirka två kilometer norr om Otres 2 om man går längs stranden. Otres Village ligger mitt emellan dem men en bit upp från stranden. Otres 2 är det minsta av dem och består av ett tiotal restauranger/hotell/hostel och mellan dem finns den enda vägen i hela byn. Vårt rum hade inga heltäckande väggar utan vi fick nöja oss med fläktar och myggnät vid sängarna. I det gemensamma rummet fanns tv och soffor och det spelandes filmer oavbrutet under hela dagarna. Väldigt mysigt om man varit ute en hel dag :)
Nyårsfirandet startades på eftermiddagen med att måla oss med ultraviolett färg. Fredrik trodde att någon hade glömt sin färg på ett bord så han lånade lite, men strax efteråt visade det sig tillhöra en professionell kroppsmålare. Hon hjälpte så snällt Fredrik att fortsätta sin målning och tillslut var han täckt både i färg och glitter och han passade perfekt in i kvällens firande. När klockan slog tolv stod vi alla på stranden och kollade på fyrverkerier och tände tomtebloss. Därefter var det dags för en tuktuk-resa ut i djungeln där en fest med namn "Kerfuffle" var igång. Vi möttes av ett område som såg ut som ett nöjesfält. Först fick vi gå ned i en grop med brinnande bilar på varsin sida för att komma upp på andra sidan. Där fanns både parisehjul och karusell som vi kunde åka. Dj'n stod i en kraschad lastbil och ovanför honom åkte en miniberg-och dalbana. Svårt att förklara men det var minst sagt en märklig syn! Festen höll på ända till kl 10 på morgonen dagen efter, men vi nöjde oss med att vara tillbaka på FootPrints lagom till kl 5 :)
På nyårsdagen firade vi vår 6årsdag med en trerätters middag på restaurangen Otres Sailing Club. Resterande vecka gick sedan i avslappningens tecken då vi varvade sol, bad och filmtittande med promenader och träningspass på stranden. Lugnet avbröts dock mitt i veckan av en smäll och en brand bröt ut cirka hundra meter från vårt hostel. Snabbt kom vi på fötter och sprang till platsen för att undersöka och såg till vår förskräckelse ett helt övertänt hus och ett annat delvis brinnande hus. Med tanke på att byn nästan endast består av trähus med palmbladstak och att det dessutom blåste ganska rejält den dagen vilket är optimalt för en spridande brand så blev det snabba puckar tillbaka till vårt hostel för att packa ihop våra saker och ställa dem längre bort på stranden. Medan Magda stod och vaktade våra värdesaker på stranden sprang Fredrik tillbaka till branden för att hjälpa till genom att springa in i hus och rädda folks tillhörigheter. När han hörde sirener sprang han ut på gatan. Det tog ett tag innan den Kambodjanska brandkåren kom dit och det verkade som att det inte fanns något direkt protokoll på hur släckningen skulle gå till. Det verkade som att de aldrig hade släckt en brand förut. Det fanns brandbilar, chaufförer och ledare, men inga faktiska brandmän, så det var modiga volontärer ur lokalbefolkningen och turister som fick springa in och runt brinnande hus med vattenslangen. Första brandbilen som kom gjorde misstaget att stanna för långt bort från branden och blockerade den lilla smala vägen för de andra brandbilarna. Dessutom när slangen hade kopplats och det var dags att släcka så brast slangen pga. felkoppling. Kaos, fastkörda och blockerade brandbilar förlångsammade släckandet, men efter mycket om och men så hade branden släckts. Resultatet - två helt nedbrända ägor (faktiskt de två största tomterna med mest hus i byn, varav en var den restaurang där vi ätit vår årsdagsmiddag) och en tredje som blev gravt påverkad. Tack och lov kunde det blivit mycket värre och endast ca 1/10 av byn brann upp och ingen skadades.
Dagen efter hjälpte vi till att rensa på den tomt där restaurangen vi ätit på några dagar tidigare hade stått. Kambodjanerna visade stor tacksamhet genom att bjuda på mat och dricka. Ryktet i byn var att branden kan ha varit anlagd, därav avspärrningarna, men vi kunde inte se några poliser på plats. Vi blev dock chockade över hur de flesta turisterna i byn fortsatte sin semester som att inget hade hänt medan andra var förtvivlade över de värdesaker som de förlorat dagen innan.
Näst sista kvällen firades på Otres Market, vilket är en kombinerad mat- hantverk- och musikmarknad. Kvällen efter var det dags för en 13 timmars nattbuss till Siem Reap.Baca selengkapnya
Siem Reap
9 Januari 2017, Kamboja ⋅ ⛅ 28 °C
Hej och hå! Inlägget skapades 2017 men blev bra ett utkast. Nu fem år senare 2022 skriver vi färdigt det :D håll till godo!
Nattbussen bestod av små "compartments", med en liten madrass som vi delade på och tack och lov ett skynke som gav oss lite privacy :). Sedvanligt bed bugs letande och resfeber förekom. Vad vi minns så gick resan helt smärtfritt och vi anlände till Siem Reap.
Vistelsen på första hostlet blev inte långvarigt. Av lite oklar anledning såhär i efterhand så vill Fredrik minnas att det handlade om lite svindleri av ägaren om att vi skulle vara tvungna att betala mycket mer för boendet än vad vi hade bokat det för. I arg protest bokades ett annat hostel! Innan vi lämnade stötte vi på en indier som hade sålt allt han hade ägt, lämnat sitt boende och familj och blivit en heltids-vagabond tillika internet influencer! Han var måttligt skrytig över sina beslut och hur han tjänade pengar på oklara sätt över internet. Vi accepterade hans stories med jantelags-sinnelag, tackade och åkte vidare.
Det första som hände efter att vi checkat in på det nya hostlet var att springa på Emma Hansson, en bekant 4H:are. Det var en trevlig överraskning såhär på andra sidan jorden. Vad är oddsen? Världen är liten för svenska backpackers!
Efter första natten var Magdalena hopplöst förtvivlad! Det som vi fasat för hela resan, och lyckats skickligt undvika så länge hade tillslut skett - paniken var ett faktum! "Don't let the bugs bite" brukar man säga, men Magdalena hade misslyckats att följa rådet den här natten. Hon vaknade med typiska "bed bugs"-bett på ena armen och ena benet, samt typiska blodspår som inte kunde förklaras på andra sätt. Visuellt kunde vi inte spåra fram dem i rummet, men vi visste vad som skett! Hostelpersonalen var dock svårövertalade, de trodde prompt inte på vårat detektivarbete, men efter en hel del förhandling lyckades vi få ett annat rum. PHEW! Resterande av dagen var att googla husmorsknep och behandlingar för att bli av med krypen, så vi inte skulle ta med dem hem till kära Sverige i ryggsäckarna. Planen blev att lägga allt vi hade i våra väskor för att sedan grilla ihjäl dem i den stekheta kambodjanska solen uppe på hostlets takterrass. Medan krypen pinades så passade vi på att sola och bada i hostlets pool och lugna ner nerverna med diverse drinkar.
Vi hade sju dagar att spendera i Siem Reap, och huvudmålet med orten var att se Angkor Wat (ett UNESCO World Heritage Site), men förutom det hade vår resfeber svalnat en hel del och "upptäckarlusten" var inte på topp och hemlängtan stor. Vi besökte lokala marknader, hängde vid poolen och lyckades hitta ett "riktigt" gym att träna på - Angkor muscle gym - det var uppskattat att få lyfta lite skrot. Den humida värmen gjorde att man svettades enormt mycket, vilket förstärkte tron på att man hade tränat hårt och ordentligt. På våra promenader fram och tillbaka till gymmet kunde man följa kambodjanska klassresan på väldigt korta avstånd, det vill säga från "vanlig god" levnadsstandard, till dem som levde i små träruckel utan ordentliga dörrar och full insyn.
Vi började med att hyra cyklar för att smidigt ta oss fram på 162 hektar Angkor Wat, kallat på engelska "city of temples". ett buddistiskt tempelkomplex från tidigt 1100-tal. Huvudstaden i det forntida Khmeriska kejsardömet. Det var en väldigt varm dag som vi hade lyckats pricka in, och turisterna gick runt med paraply för att skapa skugga. Det blev många cykeltramp för att ta oss runt och vi såg mycket, men inte i närheten av allt. Vi såg huvudtemplet som också kallas Angkor Wat (se bild), vi blev häpna över antalet turister som var där, den enormt långa kön in till templet av folk som stektes i solen för att komma in. Vi skippade. Vi kollade så gott vi kunde från utsidan vilket ändå var magnifikt. Innan vi cyklade vidare så hann vi se en kambodjansk militärceremoni samt tama makaker (apor) som blev övermatade av turister. Vi cyklade vidare och nådde då Angkor Thom en del av ruinstaden Angkor. Wikifakta:
"Angkor Thom är den centrala delen av ruinstaden Angkor i norra Kambodja. Området är 9 km² stort, kvadratiskt och omgärdat av en mur och vallgrav. Angkor Thom uppfördes av kung Jayavarman VII i samband med återuppbyggnaden av Angkor efter att chamfolket förhärjat staden år 1177. Angkor Thom rymmer flera tempelruiner. Här inkluderas Bayon i dess mitt[1] samt det äldre Baphuon, vilket tillhör den tre århundraden äldre staden Yashodharapura som Angkor Thom delvis ersatte."
Höjdpunkter i Angkor Thom var "ansiktstemplet" och hur naturen tog över ruinerna med väldigt maffiga träd som växte på och i dem. Upplevelsen av Angkor beskrivs bäst i våra bilder.
Efter Siem Reap var det dags att bege sig iväg till resans sista måldestination - Bangkok - innan hemfärd. En bussresa på 6+ timmar som bjöd på lite förvirring vid gränsövergång, då vi ombads kliva av och ta med väskor - gå några hundra meter - för att sedan kliva på exakt samma buss igen. Dessutom väl inne i Thailand trodde vi att vi hade glömt en medresenär på ett toalettstopp vid en bensinmack, men icke, personen hade valt att hoppa av där frivilligt.
Där på macken slog det oss att det var avsevärt MYCKET billigare i Thailand än i Kambodja.
Vi kom iallafall fram till slut, safe and sound, till Bangkok på kvällen. Men little did we know vad som väntade oss i Bangkok...Baca selengkapnya
Bangkok
25 Januari 2017, Thailand ⋅ ☀️ 26 °C
När vi kom fram var det mörkt och de första timmarna i Bangkok började inte bra. Det absolut första vi ser när vi kliver in i vår tilltänkta sovsal är inte bara en, utan flera vägglöss krypandes på golvet. I ett hörn längs golvet fanns deras bo som var fullt av dem! Äcklade lyckades vi förhandla oss till ett annat rum just den natten då det var så sent, men dagen efter tog vi vårat pick och pack till ett annat hostel. Som tack och lov var väldigt mysigt, men framförallt lössfritt.
Syftet med Bangkok var egentligen bara som ett avstamp för hemfärd då det billigaste flygen hem till Sverige från sydostasien gick därifrån. Vi spenderade drygt en vecka där, vilket medförde att vi inte hade någon riktig plan för resmålet, utan tog det som det kom.
Vi hade läst på att det kungliga palatset och Koh san road var typiska sevärdigheter för staden, men annars promenerade vi mestadels runt. Vi passade på att testa Bangkoks båtkollektivtrafik längs med den stora floden. Kul att se staden från ett sådant perspektiv! När vi anlände till den kungliga parken så förvånades vi av den stora ansamlingen av svartklädda människor som bildade en lång virvlande kö. Hör och häpna, Thailands kung hade dött i oktober och landet hade därför utlyst ett års landssorg. Människorna som vi såg på plats var där för att visa respekt till kungafamiljen. Det kändes därför inte lämpligt att turista i området och vi gick vidare.
Vi hamnade istället i Lumphini Park, en stor grön oas mitt i storstaden. Hit kommer Bangkokborna för att göra allt från att sjunga karaoke till att utöva morgongymnastik. Parken har en stor konstgjord sjö där man kan hyra båtar. Vid den sydvästra sidan av parken finns en staty av kung Vajiravudh. Längs promenaden stötte vi på olika djur, till exempel egretthäger och andra coola fåglar, en simmande varan och en solande sköldpadda. Väldigt farschinerande och exotiskt för oss nordbor!
Koh San road är en av de större marknadsgataorna för turister i Bangkok och vi ville se det med egna ögon, Vi strosade runt och var på souvenirjakt inför hemresan. Bara en kort stund inpå gatan ville Fredrik utmana ödet då två svindlare fångade hans uppmärksamhet. Magda var inte jätteroad över situationen då Fredrik hamnade på en liten plaststol i en mörk gränd. Han förstod att de var svindlare och ville utmana dem för att exponera deras bluffmakeri, men fick efter en lång stund ge upp då insatsen blev för stor. Han lyckades ta sig därifrån med livhanken och ägodelarna i behåll.
Under de absolut sista dagarna i värmen så var Magdas högsta prioritet att kunna chilla vid en pool och vi bytte därför till ett hotell lite utanför centrum. Mycket tid spenderades vid takpoolen men utöver det så rörde vi oss runt i området. Pengarna började sina så vi snålade lite på maten och vi åt mest streetfood för en väldigt billig peng. Däremot så blev det en tradition att nästan varje dag köpa en cola och varsin glass på vårt stammisställe nära hotellet. Det var ju trots allt de sista ljuva dagarna av semstern!
Vid en lite längre utflykt då vi båda hunnit bli ordentligt hangry så stannade vi till slut vid ett gediget streetfood-ställe. Vi valde något som såg ut som kyckling i en gryta varpå kvinnan i matståndet repeterade frågan "you like spicy?" ett par gånger och vi svarade kaxigt att det inte var något problem. Tji, fick vi. Grytan vi hade köpt platsade utanför scoville-skalan och Magda gav upp efter bara några tuggor med fara för sitt liv. Fredrik tacklade situationen annorlunda. För det första var han så hungrig att han ville äta till varje pris, för det andra så tänkte han att hettan inte kunde bli så mycket värre än det redan var just då. Resultatet blev att han faktiskt motvilligt och smärtsamt lyckades sleva i sig hela portionen. Därefter fick han betala ett högt pris för detta. Fredrik såg ut som en hund som dreglade och fick i panik ta en flämtande promenad runt kvarteret. En desperat nödlösning blev att köpa mjölk på 7eleven men med föga lindring. Till ett stort pris blev vi iallafall något mätta.
Sen kom dagen D. Dags att åka hem, äntligen! Flygplatsen låg en bra bit därifrån och vi hade därför beställt taxi. Bilen såg risig ut, och chauffören likaså. Han svajade på vägen, nickade till och såg inte ut att ha sovit på hela natten. Även bilen gav upp lagom när vi kommit upp på motorvägen. Ett kontinuerligt dunkade ljud började låta från den bakre delen, vilket eskalerade mer och mer och vi började bli ordentligt oroliga att vi inte skulle komma fram till flygplatsen, Vi hade missat nog med flyg under denna resa.. Vi kom med nöd och näppe fram och väl ute ur taxin såg vi att ena bakdäcket hade sett sin sista dag. RIP
Flygresan gick smidigt och vi landade i Sverige med mindre än en 500-lapp på kontot. Det kändes skönt men minst sagt märkligt att komma tillbaka till Uppsala. Fredrik hade fixat nytt jobb medan vi var i Kamodja som han skulle starta bara några dagar senare och Magda var i fullt sjå med att gå på arbetsintervjuer. Efter lite om och med lyckades vi vända ekonomin och återgå till arbetslivet, och med många fina minnen i bagaget :)Baca selengkapnya
