Abu Dhabi Municipality

Det är kyligt, mörkt och små tomtar har flyttat in i varje vrå i vårt hus. Tiden känns snabbspolad från dagen vi satt i Per och Lenas vardagsrum och diskuterade olika destinationer för firandet av två blivande 60-åringar. Tanzania och Kenya var redan topplistade när Linnéa läser upp en lista över länder att besöka under de kalla skandinaviska månaderna. Indien säger hon och jag utropar ja! Länge hade jag haft Indien i toppen på länder att besöka. Maten och den spirituella stämningen har alltid lockat mig. Goa är känt som "Indien light" med mindre kaos och mindre kryddor för smaklökarna. Vi lämnade Horna den kvällen med en planerad destination för firandet. Resans olika delar bokades i allt sporadiskt under året.

Dagen före avresa tänder vi alla ljusen i ljusstaken trots att endast andre advent står för dörren. Det är fullt upp från morgon till kväll för att utföra alla must does på listan jag skapat lagom till frukost. Skräp körs till tippen, kylskåp rensas och tvättas, mormor och jag kör och handlar mat inför hennes kommande tid i Höör som kattvakt, väskorna packars, syster Annelie kommer på besök med mera. Trötta och möra lägger vi oss och faller i sömn inför kommande avresedag.

Klockan 06.30 rullar vår bil mot tågstationen för att börja vår resa tillsammans med resten av våra medresenärer. Barnen blev överlyckliga när det såg farfar, farmor, Emmie och Linnéa. Vi anlände till Kastrup och lämnade väskor och gick genom säkerhetskontrollen. Flygresan flöt smidigt på och båda barnen var små stjärnor. Just det, jag har glömt nämna att vi inte bara kommer besöka Indien, utan också spendera fyra dagar i Abu Dahbi, huvudstaden i Förenade Arabemiraten. Där slog flygplanets hjul ner och vi möttes av en annan kultur än den vi är vana vid. Det är andra gången i detta intressanta land, 2022 spenderade vi några dagar i Dubai.

Från flygplatsen delade vi upp och oss tog två bilar till hotellet. Lena, Emmie, jag och barnen kom först fram. Vi checkade in och letade sedan upp en restaurang i närheten. För endast 300 svenska kr fick vi mat till hela sällskapet. Vi hämtade stolar och slog oss ner hela gänget i Per och Lenas rum. Finns det stjärtrum finns det hjärterum - eller var det tvärt om.

Jag vaknade utvilad efter att ha, för ovanlighetens skull, sovit en hel natt. Ian sussade sött hos farmor och farfar. För att fira starten på en efterlängtad resa gick vi till ett finare café för att äta frukost. Ägg, bullar, bacon, korv, chiapudding, juice, kaffe och smoothie beställdes till vårt bord. Vi satt längre och njöt av allt det goda som serverades. Bikinin under klänningen påminde oss om nästa stopp, stranden. Som vi längtat efter värme, strålande sol och genomskinligt vatten. I två timmar badade vi, lapade sol och busade med barnen på sand och i vatten. Härligt och njutbart hade vi det. Promenaden tillbaka till hotellet blev också trevlig och vi passade på att prata om kvällens aktivitet - nämligen ett besök på Stora moskén.

Innan vi kunde åka till moskén behövde vi byta om från våra strandkläder. Klädkoden för kvinnor var tydlig - inte visa varken ben eller armar. Jag fick gräva en stund i väskan och mäta byx- och tröjlängden innan jag var redo. Två Ubers beställdes och efter ca 30 minuter kunde vi skåda den magnifika byggnaden - med en design tagen ur filmen Aladdin. Vi gick igenom visitor center där personal kontrollerade så håret var täckt av en sjal och huden gömd under kläder.

Vilken magisk plats och vilken arkitektur! Marmor, målningar och heltäckningsmattor utöver dess like väntade på oss när vi kom upp från den underjordiska gången. Hundratals pelare löpte längs moskéns ytterkanter och minst lika många invändigt, som med taket formar valv, vackert utsmyckade med målningar. Tysta gick vi inom den markerade gången för turister förutom när Junie vid något busade till det och dök upp på andra sidan markeringsbanden. Per och jag kallade snabbt in henne igen och tog ett samtal om att man måste hålla sig inom markerade områden. Det blev många bilder tagna och mycket poserande. Lena och Uffe köpte en digital guide som berättade hela historien om moskén rakt in i öronen samtliga som ögonen vandrade från ena utsmyckningen till nästa. Ian och Junie blev trötta av allt promenerande så när vi kände oss klara tog vi en golfbil modell större tillbaka till visitor center. Vi gick till den underjordiska gallerian och köpte mat från foodcorten. Lagom till alla butiker stängt var vi redo att ge oss hemåt. Jag som lovat Junie glass fick snällt lova om till dagen efter inklusive en peng om jag inte skulle uppfylla mitt löfte. Väl hemma på hotellet sov Junie hos Linnéa och Ian hos farmor och farfar. Ohlala lite egentid!

Den tredje dagen på resan skulle bli fartfylld fram emot eftermiddagen. Morgonen började i en lugnare takt med frukost på närliggande café. Dessvärre blev inte frukosten fullt så lugn som vi hoppats på. Ian vägrade äta och Junie tog två bett på sin äggbagle innan hon deklarerade att hon minsann var mätt. Två barn som inte var sugna på att sitta still och femårstrots på hotellet tidigare på morgonen bidrog till att Uffe och jag inte var på topphumör. Uffe gick ut med Ian för att prata om att man inte får skrika på caféet och då ville Junie absolut inte vara kvar inne. Så det blev ett kort besök på caféet. Imorgon tar vi hotellets frukost som både visade sig vara billigare och bättre. Man måste testa för att veta och uppskatta det man har. Ytterligare en fördel är att fler vuxna kan hjälpa till att underhålla.

Efter den mindre roliga frukosten svirade vi om och gick hela gänget till ett närliggande hotell. I foajén sa vi att vi ville få tillgång till poolen och att vi checkat ut tidigare samma dag. Välkommen upp sa de. Sneeky jag vet men gratis är förjäkla gott. Uffe och Per gav sig ut på en löptur medan resten av oss busade med barnen i vattnet. Så kul med lilla "vattenfallet" och vattenleksakerna som vi hade med oss hemifrån. Klockan blev lunch och grabbarna kom tillbaka svettiga och redo för ett dopp innan promenad tillbaka. Vi åt lunch på separata håll. Junie var sugen på tacos så Uffe gav sig ut på tacosjakt medan barnen och jag gjorde oss redo inför eftermiddagens äventyr.

Ca kl 15 kommer våra vita fyrhjulsdrivna bilar men en varsin vitklädd man bakom ratten. I vår bil satt jag, Uffe, Junie, Ian och Per. En bilstol till Ian hade Uffe lyckats ordna till den fartfyllda turen. Den första timmen körde vi på motorväg med siktet inställt på öknen. Vår förare, en kille från Yemen stannade 15 minuter för att be på vägen och då passade Uffe och jag på att inhandla dryck och lite snacks till resterande mil. När vi kom fram till öknen släppte föraren ut luft ur däcken och Ian vaknade från en eftermiddagslur. Det blev även ett kort stopp vid några kameler för selfies innan det riktigt roliga började.

Stämningsfull, fartfylld arabisk musik började strömma ur högtalarna när vi gasade fram över sanddynerna. Som vi tjöt, skrattade och hejade på när vi körde över och nedför de höga sanddynerna. Bilen skumpade, gled och gasade så sanden sprätte. Barnen liksom vi tyckte det var spännande och kul. Uffe höll extra som Ian som satt i mitten i sin bilstol. Junie satt på medhavd dyna och utbrast att nu har jag mycket att berätta för mina fröknar och kompisar på förskolan. Dessvärre blev det för mycket för Lenas mage och vi såg hur deras bil stannade och Lena snabbt ut för att kräka.

Framme vid ökencampet hade vi många aktiviteter att välja mellan. Först för vår del blev sandboarding. Junie, vår älskade tuffing gled snyggt och stabilt ner för sanddynerna. Enkelt att ta sig ner men svårare att ta sig upp, något som Emmie fick erfara. Hon hade träningsvärk dagar efter. Vi tjejer gick till tältet för hennamålning och fick en varsin hand utsmyckad. Det fanns även ett tält för te och dadlar samt ett för att testa traditionella kläder. Innan maten passade Per, Junie, Ian, Uffe, Linnéa och Emmie på att rida en runda på kamelerna. Läskigt men kul tyckte Emmie och Junie.

Middagen serverades och bestod av traditionella arabiska rätter. Vi satte oss ner på kuddar vid framför låga bord. Supermysigt. Vi fick till maten njuta av både en magdansös och en kille med kjol som snurrade och snurrade utan att bli magsjuk. Junie och Ian fick en ny kompis, dottern till kvinnan som gjorde hennamålningar. De lekte och kommunicerade utan att kunna varandras språk. Det blev mörkt och temperaturen sjönk lagom till den sista aktiviteten - stjärnskådning. Vi la oss ner på kuddarna och tittade upp på stjärnorna. Månen lyste som en strålkastare i nattmörkret.

Barnen somnade rätt snabbt i bilen på väg hemåt. Vi fick styra musiken och som kontrast till den arabiska musiken spelade vi artister som Maskinen och Swedish House Maffia. Lagom till bilen parkerade framför hotellet vaknade båda barnen och Junie påminde mig om löftet jag svurit. Bäst att hålla vad jag lovat. Klockan 23.30 köpte vi glass och åt den ute i den arabiska natten. Semesterfeeling de lux.Read more