Lapu-Lapu City

Beslöt oss för att ta ytterligare en lugn dag på hotellet Costabella. Redan hemma var vi överens om att planen var att ta det betydligt lugnare än våra tidigare rundresor. Helt enkelt anpassa oss efter att resan med en 2,5åring och en 7månader gravid fru.

Extremt svårt att avgöra hur det varit tidigare, innan en kombination av 2år av Covid-pandemi och dessutom supertyfonen Rai som drog igenom Filipinerna och över Cebu Island i december 2021. Den första kategori 5 tyfonen som dragit igenom filipinerna sedan 2016 och förstörde allt i sin väg med vindhastigheter på 260km/h. Mycket har hunnit att återuppbyggas och restaureras på de ca 3 månader som gått. Men man hör fortfarande lokalbefolkningen prata om det överallt. "Closed since the typhoon". För oss som inte varit här tidigare är det svårt att avgöra vad som är normaltillstånd på byggnader, hus, hyddor och vad som är orsakat av tyfonen.

Konsekvensen som vi märkt av är att på hotellet är det väldigt få västerländska turister. Det är dock gäster men inhemska Filipino-turister som vistas där och framförallt över helgerna. Så nu när det blivit måndag är det väldigt lugn och vi har i stort sätt båda polerna och den privata sandstranden för oss själva.

Efter en lugn dag med strand och poolhäng med enda aktivitet lite kajakpaddling, 6km löpning på löpbandet för farsan och ett kort gympass för mig började jag och farsan klättra på väggarna. Tråkigt nog började både Louise och mamma Lena känna sig lite krassliga. De bestämde sig för att hålla sig hemma på hotellet för kvällen och äta på restaurangen medans jag och pappa gav oss gående ner mot byn utanför murarna.

Det var ca 1km väg till "centrum" där det fanns McDonalds och lite restauranger. Vi kunde ju gå men eftersom vi inte provat tuk-tuk på Filipinerna ännu så frågade vi vad det kostade när de ville erbjuda oss skjuts. 10peso per person fick vi höra. 2kr!? Helt galet vi hoppade glatt på och satt i stort sett i varandras knän då dessa tri-cykels inte var byggda för två vuxna män med breda höfter. Efter en mysig tripp ner gav vi oss i färd att leta mat. Farsan ville ha något inhemskt gatustånd och jag var lite skeptisk till de rökiga skjulen. Vi enades om en gatuvagn som sålde hamburgare. Vi köpte 4 små cheeseburgare, motsvarande 40 SEK, vi missade dock skylten "buy 1 get 1 free". Så vi fick 8 hamburgare för 40 spänn. Mycket goda också.

Efter käket var vi på jakt efter ett ställe att ta en pilsner. Mycket var som sagt "temporary closed" antingen pga. Tyfonen eller pandemin. Vi hade koll på att det spelades musik i närheten av där vägen ner till hotellet gick så vi tog en ny tuk-tuk tillbaka dit. Det var hemma hos en familj som köpt en karaokemaskin där byn samlades för att roa sig som musiken kom ifrån. Vi hoppade av vår skjuts och hann inte stirra mer än några sekunder innan de kom ut för att välkomna oss. De frågar farsan "Where you from?" - Sweden. Svarar han såklar.
"-Ah, Spain" säger mannen. No, No, north Europé, above Germany. Denmark, Norway Finland and SWEDEN, you know?.
"Si, buenos dias Senior." :'D …Vi gav upp med ett leeende på läpparna och svarade "gracias".
Han vinkade in oss att sätt oss på plaststolarna där de redan satt personer och sjöng till blandat Filippinska och Engelska låtar, i ärlighetens namn inte med högsta kvalité på sången men underbar stämning. Vi frågade om de sålde öl. Mannen som visade sig äga skyffet med plåttak sprang in och hämtade en 1liters Red Horse 6.9% till oss med 2 glas. Samtidigt öppnade sig himmeln med ösregn och vi slussades in under taket av de vänliga människorna. Nu kom karaoke-bibeln med alla tusentalssånger till oss. "You pick song!" Farsan slår upp en slumpmässig sida och väljer The Lady In Red med Chris de Burgh… herregud. Jag kommer för alla skull inte dela denna video även om våra Filippinska vänner var mycket glada och nöjda. När det blev min tur hade jag inte mycket att sätta emot trots på tok för lite öl innanför västen. Inte ett dugg bättre än far min men gav mig på en singel-duett med Aquas Barbie Girl. Förvånansvärt uppskattat när jag gick upp i falsett som Barbie.

Sedan fick de en bonuslåt i form av Basket Case (Green Day) där jag gjorde så gott jag kunde. Tanken var att en av de andra Filipinos, med som så vanligt orangeblonderat hår skulle sjunga låten jag valde. De diggade till den instrumentala punken och tryckte upp micken i mitt ansikte samtidigt som han headbangade…Vilken fantastisk och surrealistisk upplevelse att bli inbjudna till deras hem. Fantastiskt gästvänliga och genuint trevliga alla Filipinos vi träffat såhär långt. När vi tycker det är dags att ge oss mot vårt hotell frågar vi vad mannen som bor där jobbar med annars och han berättar att han är dykare. Intressant säger vi och slutar med att vi köper två dagsturer med dykning med ö-hoppning till Olango Islands morgonen efter. När vi promenerar hem i den kolsvarta kvällen utan gatubelysning frågar vi oss hur vi alltid lyckas hamna i dessa märkliga och samtidigt minnesvärda scenarion när jag och farsan är ute på tur på egen hand.

Tisdagen börjar tyvärr tråkigare då Louise fått en fullfjädrad influensa med astma och feber under natten. Vi får helt enkelt ställa in våra planer och vaska vår handpenning genom att gå till karaokebaren och förklara situationen för vår nya vän.
Dagen blev av dubbel anledning en lugn dag då Louise och Lena inte var krya samtidigt som ösregnet som tidigare bara kommit under nätterna nu stod som en kaskad ner i backen i stort sätt hela dagen. Då vi köpt lokala SIM-kort och satt i våra telefoner fick vi under dagen varningslarm där telefonerna började tjuta med orange och röda varningar för regnovädret som dragit in över Cebu. Det blev åtminstone ett mysigt kvällsdopp tillsammans med Junie som fortfarande hade energin på topp.Read more