Sunset Beach

Ömma i kropparna efter gårdagens bravader upp och ner för Signal Hill. 11.3 km vandring över 629 höjdmeter under 2h 27min lutade det åt en följande dag på lågvarv. När en lugn morgon var avklarad och rastlösheten började smyga sig på tyckte jag det var läge att satsa på lite Uffe - Junie tid. Slungade upp henne i bärselen och sen var vi på färd. Först en sväng inom mataffären för att fylla på det sinande vattenförådet följt av nästa vätskekontroll på närliggande "bottle shop". 6-pack Castle lager i ena näven, en femlitersdunk vatten i andra och en sprallig dotter på bröstet så gick vi båda nöjda tillbaka till vårt poolområde. Mamma Lojsan passade på att ta en förmiddagslur medan Junie och jag chillade på gräsmattan vid poolen med en öl och bus.

Då dagen bjöd på förhållandevis mulet väder kändes det helt okej att spendera denna återhämtningsdag på vårt lägenhetskomplex. När eftermiddagen dykt upp som en förvåning inser vi att vi är långt ifrån våra tiotusen steg för dagen. Vi ger oss därför iväg på en promenad längs det kilometerlånga strandstråket till Sea Point Outdoor gym. Vi svingar oss på utegymmet i tjugo minuter för att sedan nöjda, eller åtminstone uttömda på fantasi för övningar vända hemåt. Med våra kurrande magar lockas vi till Mojo Market, den super hippa och trevliga saluhallen vi besökt härom dagen. Trots det närmade sig Junies sovtid så låg hon så go och glad i vagnen så vi beslöt oss för att vår middag på plats. Noteringen blir åter igen att det finns en anledning till att vi inte haft så sena kvällar med uteliv. I den redan bullriga och levande miljön börjar ett liveband spela. Då vänder en glad och trött Junie över till att bli våldsamt ledsen. Även denna situation löser vi genom att skyndsamt äta upp vår mat för att ge oss ut ur sorlet. Junie somnar snabbt i vagnen längs den vaggande strandpromenaden där vi avslutar kvällen med att dela en glass på en bänk i solnedgången.

Tänk att sex månader kan gå så snabbt. Denna dag är det redan sex månader sedan vår lilla Junie kom till världen. Vi börjar dagen med att diskutera hur vi symboliskt kunde fira henne lite extra nu när det var den 3:e december. Vi tyckte båda det var passande med en tur till Kapstadens välkända akvarium, Two Oceans som vi fått rekommendation att besöka redan hemifrån. Vi tänkte att det nog kunde vara lite spännande att uppleva alla dessa fiskar för vår lilla krabat.

Jag snörade på mig joggingskorna för att ta mig till hyrbilskontoret 5km från lägenheten. Förena lite nytta med en joggingtur. Andra hyrbilen för vår vistelse som vi ska ha tills vi flyger hem. Hämtade upp brudarna i vår nya Nissan Micra som ändå kändes som en uppgradering mot tidigare Suzuki Celerio.

Vi fick rätt, Junie tyckte det stora akvariet var så spännande med alla dess fina färger och vattendjur som svävade i de enorm tankarna. Hon blev så exalterad att hon glömde av att sova. Hon gjorde sömntecken redan när vi kom dit men all spänning gjorde att hon fick uppleva allt från nemo fiskarna till pingviner och hajar. Lagom till de största rovfiskarna i slutet slocknade hon utmattad i vagnen. Nöjda föräldrar vandrade vi vidare till crafts market intill stolta över vår sexmånaders solstråle sussandes i vagnen.

Efter en stunds sökande efter presenter till stundande julklappslekar hemma i Sverige och en mysig middag på saluhallen vid V&A Waterfront begav vi oss till parkeringsgaraget. Det första jag ser är att vår röda metallic hyrbil är helt vitrispad längs hela sidan. Första tankarna som flyger genom huvudet är, "hur fan har detta kunnat hända". Vi spekulerar om vi varit emot något utan och märka det vilket vi snabbt konstaterar att så inte fallet kan vara. Vidare påminns man om den extra försäkringen man alltid får tjata sig fri ifrån, "standard only, no extra insurance please!". Kunde detta vara första gången vi ångrar att vi inte tagit den extra försäkringen på närmare tretiotalet bilhyror i samtliga världsdelar?
Då skulle det vara på grund av att någon jävel kört på vår parkerade bil i en väl tilltagen parkeringsruta, där vi inte har något som helst med olyckan att göra. I frustrationen hittar Louise en lapp på framrutan. "Sorry for swiping your car." Tillsammans med mailadress och telefonnummer. Förutsatt att det var korrekta uppgifter var det ju schysst att de lämnat lapp.

Vi fick under kvällen snabbt kontakt med Perry och hans livspartner Gideon (som också var svensk) som bad så hemskt mycket om ursäkt för incidenten i parkeringsgaraget. Nu håller vi tummarna att det det löser sig på ett smidigt och ekonomiskt sätt för oss.

Följande dag började med lite morgonshopping. Normalt sätt omnämns inte dessa vardagsbestyr som matvaruhandling om inte något kul inträffat. Som vi nämnt tidigare är Kapstaden fyllt av så kallade "enkla jobb" så som samla in kundvagnar och följa med och packa in varorna i bilen. Inne i butiken vid grönsaksavdelningen finns också män som hjälper att hålla upp påsar för att kunderna enkelt ska kunna lägga ner sin färska frukt och grönt.

När Louise står och plockar mellan de finaste paprikorna dyker en man upp med en påse bredvid henne. Smått förvånad börjar hon lägga ner paprikorna och mannen räcker fram påsen. Problemet nu är att Louise förstår inte att han räcker fram påsen för att han vill att hon ska ta den. Utan hon blir osäker och börjar fylla på med fler saker han har löst liggande i kundvagnen. Kiwi, potatis, ja allt ska ner i samma påse tänker hon. Mannen börjar se förvirrad ut men låter henne lasta på. Till slut inser hon sitt misstag och tar emot påsen lite generad och vi handlar vidare.

Vi är vanligtvis inte super fanatiska kring museum, samtidigt som vissa kan vara riktigt intressanta och givande. Vi hade Apartheid museet i Johannesburg och the Met i New York på näthinnorna när vi valde att göra ett besök till District 6 museet. Detta var till minnet av de 60.000 familjer som blev tvångsförflyttade från sina bostäder i sjätte distriktet i Kapstaden under Apartheid regimen på 1970-talet. Tyvärr tillhörde detta besöket inte till de där mer minnesvärda besöken som sticker ut i mängden. Utan mer ett sövande besök där det är svårt att ta in all information som är dokumenterad i meterlånga texter längs väggarna. Jag förstår Junie som däckade så fort vi kom in och hängde helt lealös i bärselen.

Efter förmiddagsutflykten stod det aktivitet mer i Lojsans smak på schemat. Träningspass på gymmet och poolhäng. Detta njöt vi av ända fram till sen eftermiddag då vi dagen i ära bokat en visit till The Roundhouse. En smakfull rekommendation vi fick av Lars när vi efterfrågade tips på aktiviteter här i Kapstaden i ett av våra tidigare inlägg. Vid deras gräsmatta i etage kunde vi njut av en picknickkorg fylld med delikatesser till solens sorti i väster. En helt underbar kväll som började i gassande hetta och tre timmar senare endast lystes upp av den dekorativa belysningen i träden. Allt där emellan var ren njutning.Read more