• Servin

Australia & New Zealand 2018

Una aventura de 33 días de Servin Leer más
  • Inicio del viaje
    26 de diciembre de 2017

    Shanghai på 12 timmar

    26 de diciembre de 2017, China ⋅ ☀️ 14 °C

    En fantastisk julhelg blev starten på vår nya långresa- denna gång med destination Australien och Nya Zeeland.

    Förväntansfulla flög vi först till Zürich och sen vidare till Shanghai för en längre mellanlandning på 12 timmar. Ett höghastighetståg (Manglev) tog oss från flygplatsen till staden på endast åtta minuter! Inte konstigt att det gick snabbt med ett tåg som for fram i 431 km/h. För att hinna se så mycket av staden som möjligt styrde vi stegen mot en sightsingbuss. Min vän Rainer som jag träffade under min studietid i Belfast hade gett oss tips på sevärdheter i staden som vi inte fick missa. Vi hoppade av bussen vid the Bund, Nanjing road och the Old city. Det blev en spännande mix av moderna skyskapor, shoppinggator och gamla kvarter med tempel och kinesisk kultur.

    För en billig peng fick vi smaka på kinesisk mat på en av många små genuina hak. Det var klurigt att hitta vegetarisk mat då de flesta rätter innehöll kött av något slag. Grodor, oxsvansar och kycklingfötter var populära rätter på menyn. Inte något som tilltalade oss direkt. Smask smask smask tillsammans med kinesisk musik hördes på restaurangerna. Vi gissar att man visar att maten är god genom att smaska...

    Trötta av sömnbrist och många nya intryck åkte vi höghastighetståget tillbaka till flygplatsen för vidare färd till Sydney och äventyr.
    Leer más

  • Ankomsten till Sydney

    27 de diciembre de 2017, Australia ⋅ ⛅ 26 °C

    Resan från Shanghai till Sydney gick bra, lång och dryg flygresa men utan några sensationer.

    Framme och redo för den behagliga Australiensiska sommarvärmen laddade vi på våra Opal-kort och begav oss med tåget. För att spara lite pengar valde vi att hyra ett hus utanför Sydney i Werrington i 3 nätter. Cirka 1 timmes tågresa från centrala Sydney.

    Vi hoppade av tåget vid Mount Druitt för en välsmakande lunch för att sedan ta bussen sista biten till Werrington. Buss 780 skulle vi ta, det hade vi kollat upp. När nästa buss 780 kom till hållplatsen hoppade vi på spända och glada över att vara på plats och i full färd på vårt äventyr. Vi upptäcker ganska snabbt att det inte finns någon panel eller högtalare som berättar vilken som är kommande hållplats. Eftersom vår direkta erfarenhet av Australiensiska folket är att de är väldigt sociala och trevliga så gick jag fram till vår chaufför och berättade var vi ville av och frågade om han kunde säga till. Han förklarade vänligt att det var den andra buss 780 mot Penrith som vi skulle ta. Ingen större fara då han släppte oss vid nästa hållplats som den bussen också körde förbi och så satt vi i gräset och väntade 15minuter på nästa buss. Så gick ingen större nöd på oss.

    Framme vid vårt hus i Werrington som vi bokat via HomeAway då det t.o.m. Var svårt att hitta hus att hyra via AirBnB nu under jul och nyår runt om hela Sydney. Slitna efter vår resa och aningen jetlaggade hoppade vi in i duschen följt av en underbar tupplur. När jag försökte väcka Louise efter 1,5h svarade hon med "Nej, jag ska sova!". Men efter lite ihärdighet och en kopp kaffe så fick jag upp henne.

    Vi njöt en stund av vår privata trädgård innan vi promenerade till ett shopping Village som ligger bara ett par minuters promenad bort. Vi inhandlade förnödenheter som frukost, grillmat och självklart alkohol på IGA och BWS. Fick ju ett sex-pack för bara 12$AUD om man köpte valfritt sex-pack, det erbjudandet kunde jag ju inte tacka nej till.

    Hemma igen blev det en lugn kväll med öl i trädgården och förhållandevis tidig sänggång då jetlaggen fortfarande satt i.
    Leer más

  • Sydney top picks

    28 de diciembre de 2017, Australia ⋅ ⛅ 28 °C

    En vacker och solig morgon uppenbarade sig bakom rullgardinerna - perfekt väder för en båttur in till centrala Sydney. Den trevliga mannen som ägde huset vi bodde i hade tipsat oss om att ta färjan från Parramatta till Circle Quay. En båttur som skulle ta oss under Harbour Bridge och förbi Sydneys landmärke, det kända operahuset. Efter att ha ätit en god frukost på terassen gick vi med förväntansfulla steg mot bussen.

    Väl framme i Parramatta hittade vi snabbt färjeläget och konstaterade att nästa färja skulle avgå om 50 minuter. Vi passade på att köpa en god lunch bestående av sommarrullar och sushi som vi åt med utsikt över ån. När väl färjan kom var vi många som ville med. Som tur var fick alla precis plats och med en full båt gled vi sakta fram. När vi kunde börja skymta skyskraporna gick vi ut på däck där solen gassade. Lyxvillor låg längs vattenbrynet och bara synen av dessa var en upplevelse. Båten gled förbi skyskraporna och Harbour bridge närmade sig. Vi kunde konstatera att vår hyresvärd hade rätt när han sa att båtturen skulle ge oss en wow-känsla.

    Vi passerade under Harbour Bridge och även förbi operahuset - jag kan lova att våra kameror gick varma. Vi anlände till Circle Quay och blev ett med en ström av turister. Vi styrde stegen mot the Rocks som är ett historiskt område i Sydney känt för sina restauranger och konst. Vi fick en New York känsla när vi promenerade runt med de anrika kvarteren. Törstiga gick vi till en en rooftop bar och beställde in en kanna med svalkande innehåll. Vi njöt av utsikten och att vara tillsammans på ännu en oförglömlig resa.

    När vi kände oss nöjda med the Rocks promenerade vi mot operahuset. Vi kunde inte låta bli att göra som alla andra turister, ta selfies med operahuset i bakgrunden. I parken nedanför, Botanic Gardens strosade vi runt och njöt av vyerna och det vackra vädret. Uffe blev hetare än vanligt efter ett tiotal burpees i solen. Knasboll :).

    Efter en halvtimmes glassande i parken gick vi längs vattnet in mot centrum. Vi gick längs shoppinggatorna och efter några halvhjärtad försök till shopping gav vi upp och tog tåget hemåt. Vi konstaterade att Sydney är en stad som har det lilla extra och kan nog vara den bästa staden som vi har besökt under våra resor. Imorgon väntar Bondi Beach.

    Vår hemresa gick bra tills vi kom till Werrington där vi skulle byta till buss. Nästa buss skulle gå om en timme och vi bestämde oss för att promenera hem. Uffes telefon hade laddats ur vilket resulterade i inget internet. Uffe trodde att han visste vägen och vi gick och gick. Tillsist satte jag igång internet på min telefon och det visade sig att vi hade gått åt fel håll. Vi gick hela vägen tillbaka till busstationen lagom till bussen kom. Trötta i fötterna var det extra skönt att krypa ner under täcket. Trots det lilla missödet har vi haft en underbar dag down under.
    Leer más

  • Strandhäng på Bondi Beach

    29 de diciembre de 2017, Australia ⋅ ⛅ 32 °C

    Målet för dagen var att glassa på Bondi Beach. Efter en härlig frukost i lugn och ro begav vi oss till tåget som skulle ta oss till Bondi Junction. På tåget chattade jag med Tobias, en gammal kollega som bott av och till i Australien i 6år och som numera bor i Sydney för att försöka träffas när vi nu är på plats.

    Framme vid sista tågstoppet vid Bondi Junction hopades köerna till bussarna som gick till Bondi Beach. Jag sa till Louise att vi ställer oss inte i de gigantiska köerna då jag kollat upp att det bara skulle ta 16minuter till stranden.

    Som tur var bad Louise mig att dubbelkolla rutten och upptäckte då att det var med bil det skulle ta 16 minuter. 42 minuter promenad var vi inte så sugna på i 31 gradig värme.

    Efter ett tag lyckades vi trockla oss på en buss ner till omtalade Bondi Beach. Vi var båda eniga att vi kunde tänka oss att flytta hit med den känslan som infann sig när vi tagit oss ner på stranden och lekte i de livliga vågorna. Det märktes att det var mellandagar och många var lediga denna fredag då stranden vällde av alla sorters folk som njöt av det svalkande havet. Det kändes dessutom säkert med dussins av life guards som patrullerade stranden och shark alert-helikoptern som cirkulerade hela tiden.

    Efter en stund mötte jag upp Tobias som kom ner på sin motorcykel. Vi firade vårt återseende med ett gäng bärs som så börs trots risken till böter då det är totalförbud av alkohol på alla allmänna platser i stort sett hela Sydney. Lunchen inmundigades längs strandpromenaden på en balkong med utsikt över hela Bondi Beach. Svårt att klaga.

    När klockan blev 17 så hur folkmassorna hopade sig åter igen vid bussarna. Vi tog det kloka beslutet och beställde en Uber till tågstationen. Hemma gjorde vi oss ordning för morgonens tidiga morgon som skulle ta oss till Blue Mountains och ett heldagsäventyr. Självklart startade vi vår gasolgrill i äkta Australiensisk anda och hade vår kvällsliga bbq innan det var dags för bingen.
    Leer más

  • Hissnande höjder i Blue mountains

    30 de diciembre de 2017, Australia ⋅ ⛅ 24 °C

    Nepp, denna dagen började inte lika bra som tidigare. Lousie har drabbats av influensa under natten och skakade av feber. Så typiskt att bli sjuk på semestern och speciellt på denna dag då vi bokat in en heldag med Abseiling och Canyoning äventyr i Blue mountains.

    Men vi samlade våra krafter och tog det tidiga tåget till Katoomba i Blue Mountains. Vi hade bokat ett YHA vandrarhem som tur var på huvudgatan så bara några minuters promenad från tågstationen. Vi tänkte att det är bra att testa ett vandrarhem nu i början av resan för att se om vi tycker att standarden är OK för att kunna ta fler hostels på resan för att spara lite pengar. Vi hade bokat två sängar i mixat dorm för ca 500kr, med tanke på Lojsans tillstånd var det ingen tvekan på att vi behövde ett privat rum så det var bara att dubbla övernattningskostnaden.

    Det ska gudarna veta att Australien inte är ett billigt land med vår svaga svenska krona. Sen att man köpt en tomt precis innan vi åkte på semester kanske gör att man är extra gnällig. ;-)

    För att inte vaska båda våra redan köpta aktiviteter så lämnade jag av Louise på vandrarhemmet för att sedan åka och fira mig ner från klippväggar, vattenfall och bada i grottor.

    Innan vi fått vår krättringsutrustning så hade jag blivit polare Brian, "an Irish fella" som bott och jobbat i Sydney i 4år och fått utflykten av sin fru i julklapp. Vårt gäng på 9 personer hoppade in i minibussen mot Blue mountains. Vi fick lära oss hur abseiling gick till på ett mindre klippor på ca 15m höjd. Bara det var en mix av nervkittlande och läskig känsla när man lutar sig baklänges ut över stupet för att vandra baklänges ner för bergväggen med utsikt över hela naturreservatet med flera hundra meter ner dalen. Efter ett par övningar var det direkt dags för "the abyss" som en av tjejerna beskrev det som, 35m hög bergvägg skulle vi ta oss ner från. Återigen en liten mixad känsla men där adrenalinet började ta överhand och med action-kameran på hjälmen fick man ju bita ihop och fira sig ner.

    Efter abseilingen var det dags att återigen hoppa in i minibussen för att åka djupare in i skogen. Efter en kortare lunch var det 45minuter promenad genom skogen tills vi kom till en grottkedja där vi fick byta om till våtdräkt och övrig säkerhetsutrustning innan det var att ta oss fram till vattenfallet Empress Fall. "Wiehoo" vad det var kul att hoppa ner i grottpolerna som var längs vår rutt. Det slog abseilingen överlägset. Roligaste hoppet var ca 6 meter från en klippkant rakt ner i plurret. Turen avslutades äventrysmässigt med en 30m abseiling ner för Empress Waterfall, halt och svårt att hålla sig på fötterna men likväl spännande. Hoppas filmerna med kameran blev bra. Kommer ladda upp dem också vid tillfälle så ni kan se med egna ögon lite av det jag fick uppleva.

    Efter en lika lång tur tillbaka till bussen med hissnande och vackra vyer tog vi oss tillbaka till Katoomba där min sjuka fru låg och väntade på vårt rum. Hon var kokande het av feber, "hetare än lava" som General Knas hade sagt. Detta trots diverse febernedsättande läkemedel. Jag fick agera sondmatare och sjuksköterska under kvällen så att hon fick i sig lite mat och vätska. Ingen kul historia för stackars Louise, hoppas hon blir frisk snart. Nyårsafton imorgon vet inte hur det ska gå men oavsett så önska vi ett gott slut där hemma!
    Leer más

  • Gott nytt år från Sydney!

    31 de diciembre de 2017, Australia ⋅ ⛅ 25 °C

    Sista dagen på året vaknade vi upp på vårt hostel i Blue Mountains, ovetande om hur dagen skulle bli. Jag hade haft många märkliga feberdrömmar under natten, bland annat hade jag haft ett långt samtal med en sked?! Som ni förstår var jag fortfarande sjuk och bävade inför utcheckningen och den långa uppförsbacken som ledde till tågstationen. Uffe som alltid är omtänksam och ställer upp för mig bar så mycket av mina saker som han kunde. Vi tog oss till tågstationen i lugnt tempo och jag kunde återhämta mig på tåget som skulle ta oss in till Leichhardt (little Italy) som ligger hyfsat centralt i Sydney. För några månader sedan hade vi efter mycket sökande hittat ett boende över nyår - som inte åt upp hela resebudgeten. Ett dubbelrum på nyårsafton på ett trestjärnigt hotell kostade från 6000kr upp mot 10 000 kr. Vi var mycket nöjda över att ha hittat det lilla italienska pensionatet som kostade 1800 kronor/natten.

    En bussresa och en liten promenad senare var vi framme vid vårt boende. Ett trevligt gammalt italienskt par hälsade oss välkomna och visade oss runt i boendet som hade kök, vardagsrum, sovrum och badrum. Kylskåpet var laddat med frukost. Efter en liten powernap gick vi ut för att äta lunch. Vi hamnade på en trevlig liten familjär restaurang som serverade fräsch och hälsosam mat. Jag beställde surdegsbröd toppad med quinoa, avokado, halloumi, grönsaker och granatäpple. Uffe tog pasta med kyckling och en smarrig sås. Efter lunch kände jag mig på bättringsvägen, till och med lite pigg.

    Tillbaka på boendet gjorde vi upp nyårsplanerna. Jag hade förlikat med mig tanken att jag skulle vara sängliggande på nyårsafton men jag hade börjat må bättre och bestämde mig för att försöka vara med. Uffes vänner från Kristianstad, Henrik och Marcus var också på plats i Sydney och vi bestämde att vi skulle mötas upp på en av utsiktsplatserna. Det kluriga var att bestämma vilken. De allra bästa platserna kunde vi glömma för de hade redan uppnått maxkapacitet klockan 10 på förmiddagen. Vi bestämde oss för Pirramara Park. Uffe och jag tog en Uber dit klockan 19 och fick riktigt bra platser med utsikt över Harbour Bridge.

    Ett skepp kom lastat med fyrverkerier på väg mot Harbour Bridge, runt ett ton skulle jag tippa på. Totalt skulle fyra ton skjutas upp klockan 21.00 och ytterligare 8 ton vid tolvslaget. Vi åt medhavd picknick och smuttade i smyg på Prosecco. Alla offentliga utkiksplatser hade alkoholförbud men vi lyckads smuggla in lite till picknicken och till nyårsskålen. Solen gick i moln och kyliga vindar blåste upp. Dumt nog hade jag inte tänkt på att ta med mig en tjockare tröja. Det blev kallt och för att inte bli mer sjuk skulle jag gå ut från området och försöka hitta en butik. Uffe tyckte det var bättre att jag satt kvar och vilade upp mig och erbjöd sig att gå på tröjjakt. Tacksam satt jag kvar och mumsade på jordgubbar. Efter en timme hade Uffe fortfarande inte kommit tillbaka och jag började bli orolig. 20.57 kom han äntligen springandes i hög fart för att se barnfyrverkerierna. Han hade gått långt för att hitta en tröja och en handduk att sitta på till mig. Det var en riktigt fin kärleksgest <3.

    Barnfyrverkerierna kan beskrivas med ett stort WOW! En otroligt vacker färgexplosion som fick alla på området att komma i feststämning. Tillsammans med Uffe kom också hans vänner från Kristianstad. Vi hade det väldigt trevligt och timmarna sprang iväg. Tolvslaget gjorde sig påmint och om barnfyrverkerierna var imponerande var de inte i närheten av de åtta ton fyrverkerierna som sköts på tolvslaget. För att fira att Australien röstat fram ett godkännande av samkönade äktenskap lös fyrverkerierna i regnbågens färger.

    Det blev dags att ta sig hemåt tillsammans med hundratusentals andra nyårsfirare. På grund av vägavspärrningar tog det lång tid att promenera till bussen som Uffe tittat ut. När vi hoppade av var vi nöjda med att kommit billigt undan.. Dock visade sig att vi åkt till fel Renweck street som låg på andra sidan stan. Gah det var bara att beställa en Uber och skratta åt missen. Slutet gott, allt gott.

    God fortsättning till alla er där hemma!
    Leer más

  • Första dagen på nya året

    1 de enero de 2018, Australia ⋅ ⛅ 28 °C

    Åh så skönt med sovmorgon efter en sen nyårsnatt. Dagens plan var att åka till Manly Beach och njuta av bad och sol. Runt tolvsnåret kände vi oss redo att ge oss av. Vi tog bussen ner till färjeläget och sen väntade en behaglig båtresa till Manly. Under båtfärden sökte vi efter billiga lunchställen på TripAdvisor. Det fanns dock inga vad vi i Sverige anser billiga lunchställen utan här är en lunch för runt 100-lappen billigt. Vi bestämde oss för en restaurang som serverade dumplings och bowls. Perfekt ställe för mig som kunde välja och vraka bland olika tofurätter. Vi gick ner till stranden med vår medköpta mat. Stranden var även denna vacker men där var betydligt fler barnfamiljer än på Bondi. Barnfamiljer = man får sand på handduken på grund av springande barn. Vi tog några dopp men det var kallt både i luften och i vattnet. Det var en molnig och blåsig dag med australiensiska mått mätt.

    Några timmar senare tog vi bussen tillbaka till boendet och spenderade kvällen med att göra upp planer för Nya Zeeland. Vi hann även se några avsnitt av australiensiska heminredningsprogram på tv. En lugn och mindre händelserik dag kort och gott. Imorgon ger vi oss norrut till Port Macquarie.
    Leer más

  • Starten på roadtripen längs Oz:s östkust

    2 de enero de 2018, Australia ⋅ ☁️ 26 °C

    Dagen började tidigt då Greyhound bussen avgick från Sydney mot Port Macquarie avgick redan 6.30. Drygt 5 timmars bussresa innan vi var framme i den lilla mysiga hamnstaden. Louise var så gott som frisk igen med endast lite förkylningsastma återstående. Hon klarade därmed bära det mesta av sin packning när vi begav oss på vandring från busshållplatsen ner till piren där vårt hotell låg beläget. Ganska hungriga efter den långa färden höll vi utkik efter bra lunchställen längs huvudgatan. När vi checkat in och lämnat väskorna följde vi en av Tripadvisor rekommendationerna och tog oss till Carlos & Co för lite mexikanska street food. Här fick vi utöver goda buritos och quesadillas avnjuta en lokalproducerad IPA från ett mikrobryggeri i trakten, Wicked Elf.

    Efter lunchen var det dags för dagens höjdpunkt. Det var dags för ett besök på ett Koala sjukhus där de tar hand om koalabjörna som är skadade och inte klarar sig i det vilda. Efter 30 minuters promenad i kvav åskvärme var vi framme. Vi kom precis lagom till dagens guidade rundtur där de berättade om de olika koalornas bakgrund och öden. Patienterna var offer från bl.a. Skogsbränder (bush fires), trafikolyckor eller synskadade till följd av klamydiasmitta. En av de stackars mjukisarna saknade ett ben och ett öga men hon hade det förhållandevis bra på sjukhuset efter omständigheterna och klarade bra att klättra med bara 3 ben. Det blev många bilder och många "naaw!" under vårt besök, både från oss och alla andra besökare av koala hospitalet.

    Vi kände båda av den tryckande värmen som var annat än den vanliga behagliga och kände att vi båda började få huvudvärk. Vi bestämde oss för att traska tillbaka till centrum och kort in på promenaden bryter ösregnet ut. Vi blir dyngsura men det är ju fortfarande runt 30 grader så ingen risk att man fryser. Tillbaka på hotellet som två blötdjur bytte vi kläder och chillade framför TVn tills det var dags för middag. Eftersom vi hade ett lägenhet-/hotellrums hybrid med matbord och balkong så bestämde vi oss för att gå till Coles och inhandla middagen där för att äta hemma och ta en lugn och skön kväll inne medan åskstormen drog förbi utanför. Det var ett lyckat beslut som avslutades med jordgubbar och Pringles framför rullen Rush hour 2, en riktig klassiker.

    Imorgon fortsätter vår roadtrip med Greyhound bussarna norrut.
    Leer más

  • Nya bekantskaper i Coffs Harbour

    3 de enero de 2018, Australia ⋅ ⛅ 25 °C

    Dagen började på hotellrummet i Port Macquarie och skulle sluta hemma hos Dayna och Matt flera mil norrut. Efter utcheckningen från det lite nedgångna hotellet hade vi fyra timmar till godo innan det var dags för nästa bussresa med destination Coffs Harbour. Vädret var soligt men en aning blåsigt och lätta moln fyllde delar av himlen. Vi styrde stegen mot stranden och passerade hundratals stenar som kantade strandpromenaden. Varje sten var unik med omsorgsfullt målade konstverk på. Vissa var minnesstenar med kärleksord till en bortgången familjemedlem, andra var hyllningar till artister och ölmärken.

    Strandpromenaderna här är aldrig tråkiga utan är fyllda med olika typer av människor, hundar, skateboards med mera. Det finns alltid något att fästa ögonen på. Vi tittade på surfarna ute i vattnet och försökte ta till oss tekniken - om några dagar skulle det bli vår tur att surfa på vågorna.

    Vi hittade en bänk i solen högt uppe på en av utkikssplatserna över stranden. Vi konstaterade hur lyckligt lottade vi är som har varandra och att vi än en gång är på en spännande långresa tillsammans. Underbart att för några veckor slippa vardagsbestyren där hemma. Vi insåg att vi hade noll koll på vilken veckodag det var. Vi lever i nuet och njuter av varje dag. Stort tack till syster Linnéa och mamma Gullvor som tar hand om våra pälsklingar där hemma <3.

    Dagen fortsatte efter den sentimentala stunden där på bänken. Vi köpte take away lunch och hämtade våra stora väskor som var kvar på hotellet. En promenad senare på 15 minuter i strålande sol och med 20 kg väskor på ryggarna kom vi fram rätt möra till busstationen. Efter en liten väntan kom bussen och resan till Coffs Harbour började.

    Tre timmar senare mötte Dayna och Matt upp oss på busstationen i Coffs Harbour. Vi hade hyrt ett rum i deras hus över natten (AirBnb) och efter ett varmt välkomnande kände vi att detta var två människor som vi gillade. Det var inte tyst många sekunder under bilresan. Vi kom fram till deras fina hus som låg några minuters promenad från stadens restauranggata och hamn. Rummet vi fick var ljust och fint inrett med tillhörande badrum. "Hey guys, do you want same wine and cheese?" Vi gick ner till köket där de dukat upp med spännande ostar, kex och vin - vilken fin gest. Under ca en timmes tid pratade vi om allt mellan himmel och jord. Verkligen supertrevliga och intressanta människor!

    Uffe och jag fixade till oss lite extra och gick ner till restauranggatan. Vi valde en indisk restaurang som visade sig servera utsökt mat. Restaurangen bredvid serverade kinesiskt och vi kunde inte låta bli att tycka synd om kvinnorna som jobbade där. De hälsade på varje person som passerade men ingen valde att slå sig ner vid ett av deras bord. Vi ångrade lite att vi inte valde att stötta dem.

    Efter en trevlig middag gick vi ner till hamnen och vidare till Muttonbird Island Nature Reserve. Lite frusna i vinden valde vi att inte gå hela vägen upp för berget. Vi träffade på två unga hippisar som visade oss konster de kunde med en "pinne" och berättade att de skulle fortsätta resa hela livet, life is an journey. Kvällen fortsatte på ett nöjesfält och senare på en trevlig bar innan det var dags att krypa ner i sängen.
    Leer más

  • Coffs Harbour till Byron Bay

    4 de enero de 2018, Australia ⋅ ⛅ 24 °C

    Denna morgon fortsatte i samma underbara anda i Coffs Harbour som föregående dag och kväll. Vaknade underbart utvilade hemma hos Dayna och Matt, de två fantastiska Airbnb värdarna som flyttat från Kanada till Australien som vi bodde hos. Båda var lärare som nu hade sommaruppehåll och hyrde ut ett rum i sitt hus som en sidoverksamhet under sommaren. De hade också en stor passion för att resa och vi hade besökt många gemensamma resmål och erfarenheter. Vi fick även många nya tips av dem för framtida resor runt om i världen, och delade med oss av andra tips till dem.

    När vi kom ner till köket var frukosten uppdukad med hemmagjord fruktsallad och mycket annat tillsammans med en handskriven lapp om att vi skulle ta för oss och lämna disken när vi var klara. Kändes nästan som när man sover över hos svärmor Gullvor, fast inte riktigt lika lyxigt som i Sösdala. ;-)

    Efter frukost på deras uteplats i solen så begav vi oss på en spännande utfärd för att hyra Stand-up paddel boards. Vi checkade ut våra stora brädor och bar med dem till kanalen där vi kunde paddla utan stora vågor som störde oss. Vilken fullträff det beslutet var att ge oss ut med ståbrädorna. Så fantastiskt härligt och rogivande att glida runt på vattnet tillsammans. Jag plumsade i ofrivilligt ett par gånger i början när jag testade var vikten var som mest stabil på brädan. Som tur var stötte jag inte på några krokodiler i det grumliga vattnet denna gången.

    När väl Louise samlat modet till att doppa sig också var det en utmaning att få upp henne igen. Hon ville plaska runt i det ljuvligt ljumna vattnet i all evighet. När vi till slut återlämnat brädorna var det dags för en välförtjänt öl och lunch därtill. Jag hade fått erfara det tunna ozonskiktet genom att bränna min skalp under vår första vecka i Oz. Därför behövde jag införskaffa en huvudbonad omgående för att inte förvärra saken. Keps var uteslutet så det stod mellan cowboyhatt eller stråhatt. Valet landade på en somrig stråhatt; bästa investeringen såhär långt på resan.

    Innan det var dags för att bege oss mot bussen för avfärd mot Byron Bay hade vi några timmar att slå ihjäl. Det gjordes i vanlig ordning genom att checka av ytterligare en härlig vit sandstrand i Coffs Harbour.

    Dayna och Matt körde oss tillbaka till busshållplatsen där vi hoppade på vår Greyhoundbuss mot Byron Bay. Några timmar senare hoppade vi av med våra ryggsäckar i ett skymmande Byron Bay. Första känslan som slog oss var "Oj, här är ju bara unga backpackers". Den känslan höll i sig bortsätt från en handfull övervintrande surferdudes och A-lagare. Det var ett helt nytt ställe med en helt ny atmosfär vi kommit till. Ett myller av folk överallt på gatorna, vilken puls på huvudgatan som gick genom hela Byron.

    Vi var ju naturligtvis hungriga efter den långa bussresan och promenaden i fel riktning då Louise hade uppgiften att visa vägen till vårt boende. Vi gick in på en Thai restaurang för att äta. Även här på så många andra restauranger vi besökt i Australien så stod där BYO license. Vi frågade om det innebar att man fick ta med och dricka sin egen alkohol på restaurangen, och mycket riktigt gjorde det just det. Jag vill ju inte vara sämre än att ta seden dit jag kommer så jag sprang till närmaste bottle shop och köpte ett 4-pack öl. Mätta och nöjda fortsatte vi vår promenad mår vårt boende för 2 nätter i Byron Bay. Det var ett Yoga-retreat för modern medicin vid namnet The Health Lodge. Som ni kanske förstår så var verkligen allt slutsålt nu under högsäsongen så vi var glada att vi hittade någonstans att bo över huvud taget. Väl framme kröp vi ner i sängen och funderade spända och lite nervösa på hur det ska gå på morgondagens surfninglektion.
    Leer más

  • Ridin´ them waves

    5 de enero de 2018, Australia ⋅ ☁️ 25 °C

    Nu kom dagen vi med spänning sett fram emot, kommer vi eller kommer vi inte lyckas surfa på vågorna. Vi vaknade upp ca 20 minuters promenadväg från Byron Bays livliga gator. Vi hade bokat in eftermiddagslektionen (klockan 13.30) och hade god tid på oss att ta det lugnt på området där vi bodde. Stranden vi skulle surfa på heter Clarke´s beach och det skulle ta ca en timme att promenera dit. Vi siktade in oss på bussen till centrum som gick varje timme förbi vårt boende. För att ha mycket ork i benen satsade vi på en ordentlig frukost på det trendiga haket the General Store. Den lilla restaurangen var fullsatt av människor som liksom vi ville ha en nyttig och näringsrik frukost. Jag beställde en proteinrik bowl med bland annat bananer, jordnötssmör och chiafrön. Uffe slog till på en ordentlig korv. Under tiden vi väntade på maten tittade vi på folk och två hundar som slagit sig ner för att äta i hängmattor och på pallar.

    Mätta och redo för lite äventyr tog vi bussen in. Vi började promenera mot stranden och insåg att det skulle ta längre tid att gå än vad vi beräknat. Med lunchsolen i nacken promenerade vi så snabbt min astma tillät. När vi väl kom till parkeringen vi skulle mötas upp på var vi tio minuter sena och ordentligt svettiga. Samtidigt som vi flåsande började titta runt efter surfgruppen kom instruktören körandes med ca tio surfbrädor på släpet. Puh vi hann. Vi träffade den lilla trevliga gruppen och de två instruktörerna som vi skulle surfa med. Ett glatt och förväntansfullt gäng hjälptes åt att bära ner surfbrädorna till stranden.

    Lektionen började på land och vi fick lära oss grunderna. Vi hoppade upp på surfbrädorna från magläge och fick lära oss hur vi skulle stå för att balanserat åka på vågorna. Efter lite introduktion om strömmar och hur vågorna rörde sig blev det dags att bära ut surfbrädorna i vattnet. Vi la oss på mage och paddlade med hjälp av armarna den sista biten. Just idag var havet rätt lugnt och det dröjde några minuter mellan varje "perfekt" våg. En och en fick en knuff att instruktören när vågen kom och sen var det dags att ställa sig upp och surfa. Både Uffe och jag ställde oss upp på första försöket. Vi lyckades surfa rätt bra för att vara första gången. Det som var lite tråkigt var att det blev rätt mycket väntan då vi i turordning fick surfa på de få bra vågorna. Efter tre timmar i plurret var vi ganska trötta och kände att vi inte utvecklades mer. Lektionen var nu slut och vi simmade in med våra brädor till stranden där gruppfoto skulle tas.

    Vi var rätt nära fyrhuset på ön som enligt källor var värt ett besök. Fyrhuset låg på ett berg i Australiens östligaste ände. Vi fick lift upp med en av instruktörerna. Vi började besöket med en tvåkulors glasstrut. Så svalkande och välbehövligt i värmen. När glassen var uppäten och kalkonen (stor fågel som gick runt på området) fått smaka på struten gick vi upp till fyrhuset. Uffe gjorde burpees i värmen två omgångar då jag misslyckades med att filma första gången ;). Vi gick sedan stigen nedåt som var en känd vandringsled. Vackert var det allt med utsikt över stränder och skogsdungar. Dagen till ära flög militärplan över stigen och visade upp våghalsiga manövrar.

    Vi kom ner till en strand och såg vid första anblicken inte en fortsättning på stigen. Stranden gick runt ett krön och vi bestämde oss för att promenera längs stranden tillbaka. Det var lättare sagt än gjort. Stora stenbumlingar bildade labyrinter ju längre vi gick. Vi zickzackade oss runt de vassa stenarna och kom till ett passage som det inte gick att komma runt om man inte ville ge sig ut bland vågorna. Klättra var ett alternativ men stenarna såg både vassa och hala ut. Jag fick uppgiften att bestämma hur vi skulle göra härnäst. Antingen gå tillbaka eller försöka ta oss runt/över stenarna. Klättra med flip-flops uteslöt jag och när Uffe såg en stor stingrocka i vattnet bestämde jag att vi skulle vända tillbaka. Trötta i benen efter en ansträngande dag bestämde vi oss för att beställa en Uber när vi kom tillbaka till stigen. Anledningen till att vi inte gjorde det från början var att Uber/taxi är dyrt i Australien och speciellt när det var kväll. Vi fick wifilösenordet av en snäll receptionist på ett hotell i närheten och beställde lift tillbaka.

    Vår chaufför Adam var en trevlig man som glatt berättade om sina dagar som surfinstruktör. Enligt honom hade vi haft de bästa förutsättningarna för en bra första lektion. Vädret var varmt, ca 32 grader i skuggan och havet var lugnt. Väl hemma och några hundralappar fattigare tog vi en svalkande dusch för gjorde vid oss för en kväll/natt på stan. Jag hade tittat ut en vegansk restaurang som jag gärna ville testa. Uffe tyckte det lät som ett bra förslag och vi började vår promenad in mot staden.

    The Beet var en mysig och trendig restaurang med en spännande meny. Vi beställde in två rätter som innehöll bland annat seitan och vegansk ost. Både Uffe och tyckte maten var smaskens. Vi gick vidare hand i hand längs centrumgatorna och tittade in i kvällsöppna butiker. Kvällen avslutades på två olika hippa barer. Vi hade en trevlig kväll med mycket kärlek och trevliga samtal. En riktigt lyckad dag i Byron bay.
    Leer más

  • Surfers Paradise

    6 de enero de 2018, Australia ⋅ ☀️ 28 °C

    Efter en händelserik gårdag kände vi oss nöjda med Byron Bay och redo att fortsätta norrut till Surfers Paradise. Vi checkade ut från the Health Lodge klockan 10 och spenderade ca en timmes tid på boendets innergård i väntan på att tiden skulle gå. Jag hann med en manikyr där på bänken och Uffe utforskade boendets olika anläggningar, bland annat en yogasal. Det var längesedan vi tränade och tänkte utnyttja tillfället och promenera med varsina två ryggsäckar (en där bak på ryggen och en framtill på bröstet) in till centrum. Lunchsolen gassade när vi promenerade gatan fram. Varma kom vi fram till den lilla busstationen och satte oss ner för att dricka det medhavda vattnet och få lite ny energi från en chipspåse. Vi turades om att titta i affärer i väntan på bussen. Bussen som kom var fräschare och hade skönare säten än de vi tidigare åkt med. Resan upp till Guldkustens flygplats skulle ta en timme. När en timme hade gått var vi inte i närheten av en stad. Det visade sig att vi hade passerat en tidzon och var nu 11 timmar före i tiden jämfört med Sverige. Istället för en timmes bussfärd blev det två.

    Vi kom fram till flygplatsen där vi skulle hämta ut vår hyrbil. Vi hade tidigare skickat in en förfrågan om en uppgradering till en fyrhjulsdriven bil eftersom vi skulle åka till Fraser Island nästkommande dag. Ön är världens största sandö och det är nästintill omöjligt att köra på ön med en tvåhjulsdriven bil. Dessvärre hade de inga fyrhjulsdrivna bilar tillgängliga så vi fick nöja oss med vår lilla bil. I vanlig ordning tog Uffe på sig rollen som chaufför och jag som kartläsare. Körningen till Surfers Paradise gick snabbt och enkelt. Vi checkade in på fyrstjärnigt trendigt hotell någon minuts promenad från stranden. Vi fick rummet på 22e våningen och utsikten var fantastiskt. Vi skuttade omkring på rummet och kände oss glada över lite lyx på resan.

    Uffes kalsongutbud hade blivit knapert och det var dags att tvätta kläder efter ca 1.5 veckor på resande fot. Vi fnös åt hotellets tvättpriser och sökte upp en tvättomat i närheten. Den låg inte långt ifrån en helvegansk restaurang som serverade en all you can eat buffé till ett bra pris. Vi styrde stegen mot restaurangen med hungriga magar. Två fulla tallrikar var mumsade vi i oss och kände oss mätta och belåtna när vi kom fram till tvättomaten. Medan våra kläder snurrade runt i tvättmaskinen gick vi ner till stranden. Wow så vacker strandlinjen var med höga byggnader och pudervit sandstrand - påminde lite om Cancún i Mexiko. Vi njöt av vågorna som slog mot våra ben och kände oss lyckliga att vara på plats i omtalade Surfers Paradise. Vi gick tillbaka för att slänga in tvätten i torktumlaren. Medan tvätten torkade tog vi det lugnt på bänken tillsammans.

    Med ljuvligt doftande tvätt i våra tygpåsar besökte vi några butiker som sålde bikinis. Jag hittade många fina med var inte villig att betala 700 kronor för en ny. Vi gick tillbaka till hotellet och sökte efter den bästa bilvägen till Fraser Island. Planen fastställdes och imorgon skulle vi åka över till ön via Rainbow beach. Det skulle ta ca 5.5 timmar att komma till boendet på ön och för att inte komma dit alltför sent bestämde vi att köra klockan 10.30 morgonen därpå. När resplanen var fastställd bytte vi om till badkläder för att ta hissen ner till utomhuspoolen och ta oss ett dopp. Resten av kvällen mös vi framför TVn och fick reda på att det är värsta värmeböljan i Sydney, med temperaturer högre än på 80 år. Känns som att vi lämnade storstaden just i rättan tid. Här är det runt 32 grader, en härlig och uthärdlig värme.
    Leer más

  • Resan till Fraser - Hur svårt kan de va?

    7 de enero de 2018, Australia ⋅ ☀️ 29 °C

    Denna morgon vaknade vi utvilade i vår king-size säng på 22:a våningen på det lyxigaste hotellet än så länge på vår resa. Placerat längs strandpromenaden i Surfers Paradise. Idag hade vi en spännande dag framför oss med lång körning hela vägen till Fraser Island i vår hyrbil.

    Vi spenderade ju gårdagskvällen till att söka upp bästa rutten för att ta oss till Fraser Island, också känt som Great Sandy Island som är världens största sand ö!

    Vi kom fram till att bästa sättet att ta oss till vårt förbokade boende på Eco Beachcamp på denna gigantiska sand ö var att ta färjan från södra spetsen av ön från Rainbow Beach. Det skulle totalt ta 5:30h att köra från Surfers Paradise till vårt boende för 2 nätter, som vi fick boka för ett halvår sedan för att få plats.

    Vi gottade oss ordentligt vid hotellpoolen fram tills 11 och det var dags för avfärd. Var inte fel att variera allt strandhäng med lite poolhäng. Vi hoppade in i vår Kia Rio på det bästa tänkbara humöret, nu var det dags för roadtrip med egen hyrbil igen som är vårt absoluta favoritfärdmedel när vi är ute och reser. Vi skruvade upp radion och sjöng med till alla top100 sommarhits genom tiderna som rullade på radion, det är ju trots allt deras sommar här nu. Vi stannade till för en kort lunch längs vägen för att sedan cirka 4 timmar senare rulla in i Rainbow beach.

    Vi bävade lite för hur överfarten skulle gå till då vi läst på online om att det krävs 4wd för att ta sig runt på ön samt ett permit för att få köra på ön, varav vi hade ingetdera. Vi hade ställt förfrågan till Enterprise, hyrbilsföretaget i förväg om att vi ville uppgradera till en 4-Wheel drive men när vi hämtade ut bilen vid Gold coast så förklarade de att de var helt slutsålda att de till och med hade överbokat alla 4wd:s. Men vår plan nu var att ta oss till ön och vårt resort med vår 2wd för att sedan hyra en sandtålig SUV 4x4 på plats för att utforska ön. Vi kollade ju i förväg på färjeföretagets hemsida där biljettpriserna var specificerade $120AUD t/r för Car/4wd. Då måste det ju betyda att man kan åka över antingen med vanlig bil ELLER 4wd eftersom det var ett slash emellan.

    När vi gled genom byn försökte vi se om vi kunde se några skyltar med mer information angående överfarten till ön. Först när vi kommer ner mot stranden där skyltarna med bild på färja pekat kommer det en skylt som säger "No 2wd beyond this point". Nu kom första knytningen i magen, kommer vi inte ens komma över med vår bil? Vi tänkte att de kanske överdriver då grusvägen som gick förbi skylten såg hur packad och bra ut som helst. När vi kör några hundra meter längs vägen och möts av monster truck efter monster truck med 4x4 på sidan på samtliga bilar börjar vi bli tveksamma. Nu tog den packade grusvägen slut och övergick till lös sandstrand. Bara de meterna jag var ute i sanden när jag skulle vända kände jag att bilen började sladda även om vi inte fastnade och att det fanns en väldigt god anledning till att 2wd inte var tillåtna. Skit också. Vad gör vi nu?

    Vi ställde bilen där vi stod för att se om vi kunde gå ut sista biten till färjan och se om vi kunde komma på en lösning. Det var lättare sagt än gjort att tänka i den 40gradiga värmen och solen gassade på max så trots att vi gick utan någon packning höll vi på att smälta bort totalt. Ända lösningen vi kom att tänka på var att ringa resortet och fråga om de kunde hämta oss vid färjan om vi åkte över utan bil. Men inget svar, direkt till telefonsvarare. Tydligen kass teckning på ön.

    Vad är plan B då? Vi kan ju inte åka över utan någon plan på hur vi tar oss 1h med bil, utan bil, till vårt boende. Vi åkte tillbaka till parkeringen där skylten var som sista anhalt för 2wd. Klockan var nu 15:30 och sista färjan gick 17:00. Jag började ringa runt till alla 4wd uthyrningsfirmorna i hela Rainbow beach. Ingen av dem hade bil att hyra ut till oss omgående. De flesta hade 7 dagars väntetid och en firma kanske kunde fixa en till morgondagen. Dubbel skit! Vi hade ju redan bokat och betalt boende men hade ingen möjlighet att ta oss över till ön. Louise ställde sig längs vägkanten och ut med tummen i hopp om att vi skulle kunna lifta över till ön. Tyvärr ingen lycka med liftandet heller, ingen som ville stanna och plocka upp oss och tiden började också rinna ut.

    Vi kollade upp om det fanns andra överfarter där man kunde komma över med vanlig bil. River Head låg 2h iväg med bil och en färja som gick om 2:45h alltså borde vi ha 45min tillgodo även om det var en dryg resa. Frågan var ju bara hur vi skulle ta oss från Kingfisher Bay där färjan anländer till Eurong som ligger på andra kusten. Vi hade hittat en taxi service, tydligen den ända på ön med endast 1 taxibil som vi ringde för fullt för att fråga om de kunde hämta oss. Dock samma sak där, inget svar utan direkt till telefonsvarare. Plan C var nu att se om vi kunde hyra en 4wd vid River Head som vi sedan kör över till ön med färjan 18:45. Vi fick snabbt svar att det inte fanns någon chans då alla bilar var uthyrda och även om någon hade bilar inne så var det en säkerhetsgenomgång på ca 1h på hur man kör på ön för att hämta ut bilen, vilket innebar att vi aldrig skulle hinna både köra dit och hämta ut bil.

    Vi fick nu förlika oss med att vår första natt på ön var vaskad. Trippel bajs. Men vi hade fortfarande ingen plan på hur vi skulle ta oss till ön ens dagen efter. Vi ringde tillbaka till firman som sa att de kanske kunde ordna en 4wd till dagen efter för att se om vi kunde hyra den 2dagar med en övernattning på ön som vi hade kvar. Efter många om och men med samtal fram och tillbaka så erbjöd de att vi kunde hyra ägarens pickup med 4x4 med manuell växellåda. Det var ju snällt av dem att försöka hjälpa oss nu var det bara priset och betalningen kvar, vi hade ju inte frågat tidigare i all hets. $620AUD skulle de ha för två dagar med färjeöverfart och permit, mer än 4000kr. Jesus Kristus tänkte vi, är det värt det för 1 dag på ön? Tidvattnet skulle komma 10 på förmiddagen på tisdag vilket gjorde att det bara blir en hel dag på ön med bilen. Nej, det var det faktiskt inte värt.

    Vad är vi inne på nu? Plan D, E? Vi satte oss och åt middag på en indisk restaurang och försökte komma på en lösning på vårt missöde. Vi resonerade att det var ockerpris då det borde vara mycket billigare att hyra en 4wd på en vanlig hyrfirma och sen köra över. Närmsta flygplats var i Hervey Bay där de stor firmorna hade närmaste kontor. Eftersom vi inte hade något boende för natten och klockan var nu närmare 20 bestämde vi oss för att boka ett billigt boende för natten i Hervey Bay med planen att hämta ut en bil där tidigt imorgon.

    Vi hoppade in i bilen igen med något sämre humör eftersom vi förlorat första natten på Fraser Island men ändå glada att vi hade varandra. 2 timmar med snabb men varsam körning i nattsvart mörker med varning för vilda kängurus längs hela vägen. Framme i Hervey Bay checkade vi in på vandrarhemmet och började direkt söka efter bil för morgondagen. Inga 4wd alls fanns tillgängliga. Det de hade var Mitshubishi Outlander AWD (= All wheel drive). Hmm...skulle vi chansa och beställa en sådan för att köra över till ön? Vad har vi för alternativ?

    Vi bokade då det inte kändes som vi hade så mycket annat val. Efter utökad efterforskning på nätet där 98% avrådde från att köra över på ön med AWD speciellt genom ön som vi skulle, det hade kunnat gå bra att köra på stränderna men var väldigt tydligt avrådande av att köra till Eurong med en AWD då risken att fastna var överhängande. Vi läste också på villkoren för hyrbilen vi precis bokat "all offroad driving is prohibited". Quadruppel skit också. Vi kunde dock avboka hyrbilen utan kostnad.

    Nu gör vi ett sista försök annars får vi bli utan Fraser Island helt och hållet på vår resa, vilket vore otroligt synd. Vi skickade ett meddelande till taxibolaget på ön och bad om att få åka från Kingfisher Bay till Eurong imorgon om vi tar 9am färjan över utan bil.

    Nu var klockan midnatt och vi gick till sömns helt ovetande om hur morgondagen skulle utspela sig. Fortsättning följer...
    Leer más

  • En liten bit av paradiset

    8 de enero de 2018, Australia ⋅ ☀️ 30 °C

    Ni vet känslan de första sekunderna när man vaknar och inte vet exakt var man är, var man befinner sig eller vilken veckodag det är. Så var känslan när jag vaknade denna dag vilket var en ganska skön känsla som snabbt förvandlades till obehag och en klump i magen när jag insåg att vi var i Hervey Bay utan någon plan att ta oss till Fraser Island. Vårt öde från gårdagen var alltså ingen dröm.

    Bland de första sakerna jag gjorde efter uppvaknandet var att kolla på telefonen om taxiföretaget på ön återkopplat om de kunde köra oss till vårt Beachcamp retreat. Yes, de hade bekräftat att de kunde hämta oss en timme efter färjan anlände till Kingfisher Bay då de hade en annan körning på ön just då men för vår del kändes det ändå bra med en plan och vi kunde ju bara ta en kaffe under tiden vi väntade.

    Färjan skulle ju avgå kl 9 från River Heads ca 25minuter bilfärd från vårt boende så vi hoppade in i bilen och begav oss till Woolwoths för att inhandla alla förnödenheter för vår övistelse eftersom det är svårt att få tag på mat och annat på ön som är så pass isolerad. Vi var klara med vårt handlande tjugo i nio med 16 minuter kvar att köra till färjan. Shit, kommer vi hinna?! Foten på gasen och iväg mot färjan och vi lyckades komma på plats och köpa biljett med den lilla marginalen vi hade. Vi hade också packat om så att vi bara hade vår små ryggsäckar med kläder och annat så vi kunde lämna de stora i vår hyrbil.

    45 minuter senare efter färjeöverfarten var vi äntligen i land på denna jättelika sandö. Vi spenderade vår väntan på Lisa med taxin på Kingfisher Bay resortet och tittade på allt folk där. Vi insåg snabbt att de flesta inte hade mycket aning om vad ön hade att bjuda på utanför resortets väggar även om det var en stor anläggning. Vi var i alla fall väldigt nöjda med beslutet att ta oss till andra sidan ön till ett mindre eco beachcamp med glamping tält och strandhyddor där allt drivs enbart av solenergin. När Lisa väl kom och plockade upp oss med all våran mat så fick vi återigen bekräftat att det förmodligen inte hade varit så smart att åka över i en AWD (mindre SUV). Då det inte regnat på någon vecka var det extra lätt att fastna på de enkelfilga och trånga sandspåren som korsade ön. Det var ju minst sagt en skumpig resa som var i paritet med vår resa på Madagaskar där det var mer hålor än väg på en del sträckor. Här var skillnaden dock att bilen var gjord för att köra i dessa förhållanden. Det var en trevlig färd på drygt en timme med vår chaufför Lisa som berättade om många nyttiga tips för vår vistelse, de vilda Dingosarna, vilka sjöar som var bäst att besöka, om Aboriginska urbefolkningen på ön och annat intressant.

    Vi lyckades förlänga vår vistelse på boendet med en natt så att det blev två nätter som det ursprungligen var tänkt. Skillnaden nu var bara att vi betalade för 3 nätter istället. Efter att gjort oss hemmastadda i vårt glamping tält traskade vi ner de 10tal meterna ner till havet för ett dopp i oceanen. Det var underbart svalkande i den gassande värmen. Vi njöt i fulla drag över att vi till slut lyckats ta oss dit och hur fantastiskt avkopplande det var att ligga själva på stranden till vågornas kluckande ljud med en och annan 4wd som körde förbi med jämna mellanrum. När vi var nöjda och en halv flaska solskyddsfaktor 50+ konsumerats gick vi upp och duschade och planerade för morgondagen. En morgonpromenad innan solen steker för mycket på drygt 8km till Lake Wabby fylld med doktors fiskar (ni vet sånna som äter på ens fötter i Thailand). Det blev planen.

    Till kvällen så låg vi i hängmattorna och skrev på resebloggen för att när solen gått ner starta en "bonfire". Här grillade vi våran mat för oss själva och tittade på den totalt stjärnklara himmeln och förundrades övar att vi aldrig får det så stjärnklart och starkt lysande stjärnor hemma i Svearike.

    Vi får se vad morgondagen har att bjuda på, än så länge levererar Fraser island bra!
    Leer más

  • Räddningsaktionen på stranden

    9 de enero de 2018, Australia ⋅ ⛅ 29 °C

    För ett litet ögonblick ångrade vi beslutet att gå till Lake Wabbi när vi väcktes av den välbekanta väckningssignalen på mobilen. Klockan var inte mer än 06.00 och det fanns ingen tid att snooza om vi inte ville gå hela vägen i stekhet sol. Vi tog oss upp ur sängen och vaknade till liv smuttandes på varsin kopp kaffe. Med lite mat i magen var vi nu redo för vandringen till en av öns många sötvattensjöar. Lake Wabbi låg närmast tillhands, åtta kilometer till fots varav fem längs den pudervita sandstranden.

    Temperaturen denna morgon var redan uppe i 27 grader när vi påbörjade vår vandring. Rätt snabbt insåg vi att vi inte var ensamma där på stranden. Stora surrande getingar flög runt oss och försökte lifta på våra kläder. Ni som känner mig vet hur rädd jag är för getingar och ni kan säkert föreställa er hur jag skuttade fram på stranden flaxandes med armarna. Uffe var nöjd så länge jag fortsatte framåt och inte sprang bakåt. Efter att ha tagit en närmare titt på våra fans konstaterade Uffe att de inte var getingar utan stora flugor. Jag var fortfarande misstänksam mot de surrande varelserna och fortsatte med piruetter och skutt, dock inte lika skräckslagen som tidigare.

    Stranden på östra sidan av ön är milslång och då och då kunde man se bilar torna upp sig i horisonten. Det charmiga med Fraser Island är att man kan köra på stranden, förutsatt att man har en fyrhjulsdriven bil. Har man tur kan man få syn på dingos (vildhundar) som strövar fritt på ön. Det är viktigt för alla djurvänner att inte socialisera sig med dem utan låta dem leva i det vilda. Dingos som blir kontaktsökande mot människor skjuts av viltvårdarna. Vi hade dessvärre inte turen på vår sida och såg aldrig de ljusbruna vildhundarna.

    Vi nådde skogsbrynet och stigen som ledde in mot sjön. Nästkommande tre kilometrarna gick vi på en smal stig med vegetationen nära inpå. Då och då prasslade det till i gräset bredvid våra fötter och ut ringlade ormar och sprang ödlor. Det var både spännande och lite läskigt att gå där på stigen. På flyget till Sydney såg vi en dokumentär om Australiens farligaste djur varav ormarna hamnade högt upp på listan. Svettiga kom vi ut från skogen och såg sanddyner torna upp sig. Vi följde skyltarna och såg en grönskimrande sjö nedanför en hög sandkulle. Wow, ingen människa i sikte, vi hade sjön helt för oss själva. Vi drog av oss våra t-shirts och shorts och sprang med ivriga steg mot sjön och kastade oss i vattnet. Hundratals små fiskar simmade runt oss och så fort vi stod stilla började nafsa på oss. Fiskarna i Lake Wabby är så kallade pedikyrfiskar och äter döda hudceller. Kanske har ni varit på ett fiskspa i Thailand? Där är det vanligt att med hjälp av fiskar få bort döda hudceller. Det kittlas ordentligt när de nafsar under fötterna.

    Den privata känslan varade i ca 40 minuter innan sjökanten invaderades av turister. Fiskarna fick istället för två rätter välja på ett helt buffébord. Vi var inte lika poppis längre. Timmarna gick där vi låg i vattnet och gottade oss. Vårt boende som tipsat oss om sjön hade erbjudit sig att komma och hämta oss på parkeringsplatsen klockan 11.00. Det fanns två parkeringsplatser i närheten av sjön. Dels den vi kom ifrån som låg tre kilometer iväg på stranden och dels en som låg ca en kilometer längre in i skogen. Vi var övertygade om att det var den närmsta parkeringsplatsen de skulle hämta upp oss vid. En halvtimme till godo innan upphämtningen packade vi ihop våra saker och gick upp för den branta sanddynan och in i skogen. Terrängen gick mestadels uppåt och vi var rejält trötta när vi kom fram till parkeringen. Vår skjuts var inte där och då gick det upp för oss att de kanske menat parkeringsplatsen på stranden. Uffe ringde upp boendet och dessvärre var det som vi misstänkte, de väntade på oss på andra parkeringsplatsen. De hade inte tid att vänta på oss och trodde att vi skulle kunna hitta lift på stranden.

    Vattnet var slut och likaså maten. Torra i munnen hade vi inget val att gå tillbaka till stranden som låg fyra kilometer iväg. Tuffast var det när vi kom fram till stranddynorna som absorberade solstrålarna och gjorde det nästan outhärdligt att gå med flip-flops på sanden. Vi hann ifatt ett stort gäng som liksom vi var på väg till stranden. Vi höll oss i närheten och hoppades kunna få lift när vi kom fram. Efter många tuffa partier var vi framme på stranden. Vi började fråga runt efter lift tillbaka till Eurong. Oturligt nog var antingen alla säten upptaga eller skulle de åt andra hållet. Vi fick börja promenera längs havet. Jag kände mig svimmfärdig av uttorkning och den skarpa solen. Uffe tog upp telefonen som endast hade två procent batteri kvar och ringde boendet. Direkt till röstbrevlådan. Han testade några gånger till och hörde en vänlig röst i andra änden. Receptionisten förklarade att hon inte hade någon bil tillgänglig för tillfället och lovade ringa upp om hon hittade någon. Efter några minuter ringde hon tillbaka och sa att hon var på väg. Yes vi skulle bli räddade!

    Vi blev upphämtade av receptionisten och en man som bodde på boendet. Vi var otroligt tacksamma över vänligheten och glada över att återvända till till vårt lyxiga tält. Vatten har nog aldrig smakat så gott som de första klunkarna efter vårt lilla missöde. Uffe och jag tog en kylande dusch och kände hur vi återvände till verkligheten. Kvällen var betydligt lugnare och vi kände oss nöjda över dagen trots det som inträffade. Lite äventyr och svårigheter gör resan/dagarna mer minnesvärda.
    Leer más

  • Sista dagen på Fraser Island

    10 de enero de 2018, Australia ⋅ ⛅ 29 °C

    Åter igen en underbar morgon med uppvaknande till vågornas kluckande mot stranden på vårt beachcamp. Dock inte lika tidigt som föregående dag då vi vill hinna ut innan solen rest sig helt. Idag var planen att klämma ut det sista bästa ur Fraser island innan vi beger oss tillbaka till fastlandet och vidare mot Brisbane.

    Vi planerade länge under gårdagskvällen vad vi ville göra sista dagen på ön. Vi diskuterade om vi skulle åka taxi den lång sträckan till Eli's creek och snorkla vid fartygsvraket Maheno, eller om vi skulle spendera dagen vid Fraser Islands mest kända färskvattensjö Lake McKenzie. Efter att läst lite recensioner och rekommendationer från vårt boende så bestämde vi oss istället för Lake Birrabeen som är lite mer undangömd men minst lika vacker som McKenzie. Vår 4x4 taxi hämtade oss lite i 9 för avfärd till sjön. Vår chaufför Lisa bekräftade att vi hade fått trängas med tusentals andra vid Lake McKenzie en het och solig dag som denna under högsäsongen och tyckte att vårt beslut att spendera dagen vid Birrabeen var bättre. Hit tog hon också alla sina familjemedlemmar och vänner när de kom på besök till ön eftersom det var mycket mer privat och avslappnat.

    Vi hade tur även här, Lisa kände till en annan mer okänd parkeringsplats längre in med access till sjön där hon släppte av oss och när vi kom ner till sjön hade vi hela stranden och det kristallklara vattnet för oss själva. Det känns lite extra lyxigt!

    Efter flera timmar med sol och bad i det ljumna vattnet så begav vi oss på en lång och skumpig bilresa genom ön tillbaka till Kingfisher Bay där vi skulle ta båten. Återigen en givande och intressant färd där vi diskuterade allt från Skandinavisk och Australiensisk historia till släktforskning och var man härstammar ifrån.

    En god glass senare vid färjelägret avgick båten mot fastlandet där vår Kia Rio stod och väntade. På vår bilresa söderut mot Brisbane så stannade vi till vid Sunshine Coast för en grymt mysig take-away måltid vid stranden. Framåt kvällen var vi framme i Brisbane och vårt nya AirBnB ovanpå en tangolokal. Ägaren David var en trevlig prick som visade oss runt i boendet även om det inte lämnades mycket åt fantasin om hans partnerpreferenser om man säger så.

    Imorgon har vi bokat en en heldagstur till Moreton Island som är en ö utanför Brisbanes kust. Man kan tro att vi är helt galna i öar med sol, bad och sandstränder vilket är delvis sant men beslutet föll på att vi inte fått använda vår snorklar än så länge på vår rundresa. Runt Moreton finns 15 olika fartygsvrak som bildar ett konstgjort korallrev med mängder av fisk där vi förhoppningsvis ska få användning av dem.

    Det vi kan konstatera efter att ha vistats på världens största sandö är att man får sand överallt, även på ställen man inte visste fanns...
    Leer más

  • Bland vrak och sand på Moreton Island

    11 de enero de 2018, Australia ⋅ ⛅ 30 °C

    God morgon från Brisbane!

    Som Uffe skrev i förra inlägget hade vi bokat in en heldagstur till Moreton Island dagen till ära. Bussen skulle avgå från Brisbane Transit Center redan klockan 07.00 på morgonen så det blev ingen sovmorgon för oss. Uppe i ottan beställde vi en Uber som skulle ta oss till den första organiserade turistturen på resan. Våra tidigare utflykter hade vi planerat själva och pusslat ihop transfer och aktiviteter. Vi tyckte att det skulle bli rätt skönt att bara "hänga med" för en gångs skull. När vi bokade turen föregående dag sa arrangören att än så länge var vi de enda inbokade. Han måste talat i nattmössan eller så bokade två busslass fulla med andra turister in sig efter oss. Vi var långt ifrån ensamma som skulle åka till Moreton Island och testa på sandboarding, snorkling och genomskinliga kajaker.

    Bussen tog oss till en liten hamn där en båt väntade på oss. Så fort alla bilar rullat på var det vår tur att traska ombord och hitta en sittplats. Båtresan på 1,5 h var rätt händelselös, mest en transportsträcka. Vi pratade med en av guiderna som rekommenderade oss att göra sandboardingen först på grund av tidvattnet som skulle komma in på eftermiddagen. På förmiddagen skulle det vara rätt grunt vatten runt vraken och inte så mycket fiskar. Han ville gärna att asiaterna skulle ta förmiddagsturen eftersom många inte kunde simma särskilt bra. Sandboardning nästa!

    Väl framme hoppade vår grupp in i en rejält sandig buss som skulle ta oss ut i öknen. Mängden sand gav oss en indikation på hur sandiga vi skulle bli under aktiviteten. Den fyrhjulsdrivna bussen skumpade upp och ner längs vägen - likaså passagerarna. Väl framme bland sanddynerna fick vi en varsin träbräda som vi skulle åka på. Guiden pekade på en punkt högt över oss att det var där vi skulle åka ner från. Långsamt gick vi upp i den heta sanden som brände under fötterna. Två steg fram och ett tillbaka i de flytande sandmassorna. När alla var uppe var det fler än jag som skruvade lite oroligt på sig, det var rätt högt upp! Några modiga killar tog täten och la sig på mage, lyfte upp brädan framtill och höll axlarna högt. De gled snabbt ner och sanden yrde. Vissa som åkte lyfte inte upp brädan ordentligt blev därför rejält sandiga. Det blev Uffes tur och han gled orädd ner för backen. Riktigt långt kom han också. När det blev min tur la jag mig ner och gjorde som guiden sa. Snabbt åkte jag ner på stranden och någonstans i mitten av backen slutade jag lyfta upp brädan. Ett ordentligt misstag. Jag åkte snett ner i sanden och som tur var höll jag munnen stängd. Jag hade efter kraschen sand precis överallt. Tydligen var jag den som blev mest sandig i gruppen och den som gjorde värst vurpa. Jag nöjde mig att åka en gång medan Uffe som var duktig på att följa instruktioner åkte tre snygga åk.

    Tillbaka på stranden tog vi ett dopp i det turkosa vattnet och försökte skölja av sanden som letat sig in i bland annat öron och näsa. Det serverades lunch och det var skönt att ta det lite lugnt innan nästa aktivitet som skulle bli kajakpaddling. Guiden vi fick var en ung, flummig kille som hade noll koll på dels var han skulle paddla och dels på historien bakom vraken. Det enda han visste var att det var totalt 15 vrak och att han inte kunde något om båtar. Lite irriterade över att vi inte fick paddla vart vi ville fick vi snällt följa efter honom och resten av gruppen. Vi såg många fiskar genom kajaken - ett riktigt akvarium under ytan. Äntligen blev det dags för snorklingen vi sett fram emot. De var kul att se korallerna som bildats på vraken och alla fiskar som simmade omkring. Vi fick en varsin bit bröd som vi matade fiskarna med. Precis i slutet av snorkelturen ropade guiden för snorklingen att en haj var inne i ett av vraken. Det var en haj (Wobbegong) som höll sig strikt till vegetarisk föda så vi behövde inte vara oroliga. Vi simmade under vattnet och kikade in i en liten lucka. Där var den. Uffe fick en tydlig bild av den men jag såg bara fenan (dålig på att hålla andan). Det var väldigt ovanligt att få syn på haj bland vraken - få förunnat. Efter den sista aktiviteten var det dags att ta båten tillbaka till Brisbane.

    Klockan var efter 19 när vi kom tillbaka till vårt boende hemma hos David. Vi lagade nudlar och halloumi samt diverse rester vi hade kvar i kylskåpet. Vid matbordet reflekterade vi över att vi är glada att vi organiserar många av våra turer själva. Även om det är smidigt att hänga med på en tur som någon annan har planerat blir det mycket väntan och anpassning. Vi har nog blivit lite bortskämda med att kunna åka enligt våra egna preferenser. Vi skänkte även en extra tanke till farmor Ann som fyller år där hemma. Stort grattis från oss :)!
    Leer más

  • Kompletteringen för fulländad Aussietrip

    12 de enero de 2018, Australia ⋅ ☀️ 31 °C

    Sista dagen i Brisbane och sista fulla dagen i Australien för den här resan. Helt klar mixade känslor, både lite sorgligt att lämna detta fantastiska land men också spännande med att få komma till Nya Zeeland och uppleva det landet.

    Australien förknippas ju ofta med sina för oss ovanliga och exotiska djur. De har många av de dödligaste djuren i världen men också många otroligt gulliga som t.ex. Koalas, wombats, dingos, flygande hundar och inte minst kängurus. Vi var båda överens om att vår Australienresa inte var komplett innan vi fått se dessa skuttande muskulösa varelsers i egen hög person. Vi ställde in GPSen på Lone Pine Koala sancturay som är Australiens äldsta fristad för koalor och numera även andra Australiensiska pälsklädda ambassadörer. Enligt många recensioner på Tripadvisor även Australiens bästa sancturay då kängururna har en stor inhängnad där de får röra sig helt fritt och där man kan gå in och gosa och mata dem.

    Det var också höjdpunkten på vår vistelse när vi fick mata, kela och ta selfies med de häftiga djuren. Ända gången vi blev lite rädda, eller iallafall överraskade var när en stor exalterade hane ställde sig raklång på bakbenen med erigerad "sak" och slog sig på bröstet och rafsade upp och ner på sin djupt hängande pungpåse. Det var en häpnadsväckande syn som gjorde att vi var så till oss att vi tyvärr inte hann få med det på film. En australiensisk kvinna kom fram till oss när vi matade en känguru och sa att hon tyckte vi var så söta där vi satt och matade att hon tog ett par bilder som hon skickade över till oss. Hur gulligt som helst och en indikation hur snälla och sociala Australiensare generellt är.

    Nöjda med vårt kängurubesök hoppade vi in i bilen för att ta oss till något lunchställe i närheten. Det blev en vietnamesisk restaurang i en liten byhåla. När vi satt och väntade på maten så diskuterade vi att vi var väldigt förskonade från fadäser, missförstånd och pinsamheter såhär långt på vår resa. Vi kom fram till att det med stor sannolikhet har att göra med att det inte är någon större kulturkrock från vårt västerländska levande samt att de har Engelska som förstaspråk. Lite skillnad mot när man reser runt i Asien, Afrika eller Centralamerika där toaletter ofta är enkla hål i marken och det är en hel omgång "levande charader" krävs när man försöker göra sig förstådd för någon som endast förstår ett par ord engelska. Det är ju skönt på ett sätt att allt bara funkar.

    Nu fick vi in vår mat, Louise fick en vegetarisk tofu gryta med ris UTAN ris...och jag Beef BBQ sommarrullar med ...räkor. Jag lyckades ganska snabbt få servitrisen att förstå att jag ville ha det jag beställt och fick mina sommarrullar med biff istället för räkor. Louise funderade ett tag på om hon skulle säga till om riset eller bara äta böngroddar till. När servitrisen gick förbi passade hon på att fråga om riset kommer snart. Hon nickade och log och gick in i köket för att komma tillbaka 10 minuter senare med en tom plastlåda för take away. Hmm..osäker hur hon fick "rice please" till "plastic box" men men. Louise gav upp sin jakt på riset och åt upp sin gryta ändå. Vi fick alltså uppleva språkförbistring även på denna resa.

    Vi hade inte gjort så mycket shopping än så länge på vår resa så vi bestämde oss för att sätta kurs mot ett outlet Village utanför Gold Coast. Det var precis som liknande outlets runtom i världen med välkända märkesbutiker i överflöd. På alla populära stränder vi besökt under vår rundresa så bär de flesta yngre tjejer i tidig tjugoårsålder små bikinitrosor som visar större delen av sina stjärtskinkor för perfekt bränna. Louise kände ett kall att försöka vara lika modemedveten och hipp som dessa tjejer och hade siktet inställt på en ny bikini. Efter många butiker hittade hon både en perfekt bikini och en tjusig klänning på köpet. Jag köpte också ett par "thongs" till mig, alltså ett par flipflopp på Ripcurl. Vi avslutade vår mysiga eftermiddag med froyo innan vi körde till vårt Airbnb för natten i Colengatta bara 5 minuter från flygplatsen.

    Branta och slingriga vägar upp så hade Richie en schysst tvåvåningslägenhet med grym utsikt. Det var inte så konstigt att det blev detta boendet när Louise fick välja. Richie hade också en kelen "rescue" katt vid namn Lola. Det var bara att ta mina allergitabletter och se en lycklig tjej busa med kissen. Richie som flyttat från Irland till Australien under förra lågkonjunkturen 2008 och hade inga som helst planer att flytta tillbaka. Han erbjöd sig laga hemmagjord pizza till middag som vi gladeligen tackade ja till. Gott med lite hemlagad mat när man är ute och reser.

    Imorgon bär det tidigt av mot nytt land och nya upptäckter, Nya Zeeland. Vi får som om det är så storslaget vackert som alla där hemma som besökt öarna säger!
    Leer más

  • Nya Zeeland - på plats i sagornas land

    13 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ ⛅ 27 °C

    Endast katten var vaken när vi lämnade vårt AirBnb-boende och begav oss mot flygplatsen. Klockan 06.30 skulle vårt flyg avgå till Queenstown Nya Zeeland, vilket var startskottet till kapitel nummer två av vår resa. Så snabbt tiden flyger när man har kul, känns som igår som vi landade i Sydney. Med förväntan och en gnutta sorg gick vi om bord på planet. Vi hade fyra timmar i luften innan vi skulle vara framme i sagornas värld. Jag har rätt höga förväntningar på landskapet efter att ha sett Sagan om ringen filmerna x antal gånger. Jag var i min tonår förälskad i Orlando Blom som spelade Legolas i Sagan om ringen. Nu är jag inte lika förtjust i killar med långt vitt hår och spetsiga öron. Nog om min gamla kärlek/besatthet. Lina och Lennart, vänner från Malmö har för några dagar sedan lämnat NZ efter några veckors semester. Deras bilder och berättelser lovar mycket gott!

    Vår AirBnb-värd Richie i Guldkusten var en social kille och vi pratade sent och länge vid hans köksbord. Det hade inte blivit många timmars sömn under natten så vi lyckades faktiskt sova några timmar på planet. Utvilade och glada meddelade kapten i högtalarna att det var dags för landning och att han skulle ta en annan väg ner än normalt. Det skulle bli vackert utanför våra fönster. Det blev det verkligen när vi flög in bland berg och turkosa sjöar, wow så vackert. När vi gick ut ur planet såg vi att hela staden var omringad av högt tornande berg, vissa med snö på toppen. När vi väl kom igenom tullen (de var väldigt noga vad man hade med sig, ingen mat av något slag samt inga smutsiga vandrigsskor) fick vi en bättre vy över staden. Bilfirman låg några minuter med bil från flygplatsen och vi blev upphämtade av en ung kille som visade sig vara svensk. Han och flickvännen var i landet för att jobba och resa runt några månader. Det tog lång tid att hämta ut bilen eftersom deras internet hade samma hastighet som på 90-talet. Vi var tvungna att maila över kopia på Uffes översatta körkort. När vi tillsist fick vår bil körde vi direkt och åt. Det blev en pizza på en liten trevlig restaurang.

    Vi ställde in Google Maps på Te Anau Downs och vårt boende för de två kommande nätterna, Fiordland national park lodge. Under den två timmars långa bilresan slutade landskapet aldrig att vara vackert. Jag har aldrig sett så klarblåa sjöar och så höga berg. Man kunde nästan se alver, dvärgar och hobbies titta fram bakom träden längs vägen eller springandes på slätterna. Introt till Sagan om ringen gick på repeat i mitt huvud hela vägen.

    Den lilla lodegen låg vackert belägen vid en sjö och ägaren var en glad och skojig prick. Vi fick ett väldigt bra första intryck av stället. Vyn utanför vårt fönster gick inte av för hackor. Resten av dagen spenderade vi på boendet och gjorde upp en plan för de två kommande dagarna. Imorgon skulle vi vandra till Lake Marian och dagen efter skulle det bli en båttur på Milford Sound som är den enda fjorden man kan besöka via landvägen.

    Fortsätt häng med oss på resan där hemma. Jag är säker på att Nya Zeeland kommer vara fantastiskt!
    Leer más

  • Utflykten till Lake Marian

    14 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ 🌙 -3 °C

    Vilken obeskrivlig vy man vaknar upp till här i Fiordland utanför Te Anau långt ner på Nya Zeelands sydö känt för sina majestätiska omgivningar. Det är svårt att beskriva omgivningarna här utan som så mycket annat måste de upplevas. Är säker på att alla där hemma som har besökt dessa delar av Nya Zeeland vet precis vad vi menar. En överdos av magnifika vyer där skog, sjöar och berg möts i en magisk kombination. Detta är överallt, inte bara på ett fåtal utsiktsplatser utan längs hela den slingriga vägen från Queenstown mot Millford Sounds. Inte svårt att förstå varför den anses vara en av världens vackraste bilsträckor av Lonley planet.

    Utan någon väckarklocka som ringde fick vi sova ut ordentligt och vaknade av oss själva vid halv tio. Vi var ganska snabbt redo att möta dagen och utforska omgivningen som så många pratat om. Vi hade fått en rekommendation från en kollega där hemma som studerat på Nya Zeeland i 2 år att vi absolut inte fick missa den avlägsna sjön Lake Marian med en vandringsled på 1,5h enkel väg. Innan vi gav oss ut på vår vandring så körde vi inom matbutiken i Te Anau och köpte både mat för vår utflykt och framtida måltider nu när vi är i campinglandet nr.1 där man ska tillaga sin egen mat då det är svårt att hitta restauranger, ibland på många mil.

    Det var verkligen en härlig och utmanande promenad i ganska brant terräng mot sjön. Louise sa första minuten när vi började promenera att det var ganska svalt då solen var i moln och temperaturen strax under 25 grader. 4 minuter senare lät det annorlunda, nu var vi genomsvettiga och fick ta av klädlager tills vi var barbröstade. Väl framme möttes vi av en magisk utsikt, en glaciärsjö med isblått genomskinligt vatten omringat av höga berg med snö på topparna och molntussar som glorior runt bergen. Här njöt vi av vår medhavda lunch på en liten klippa under träden när det kom några droppar duggregn. Efter lunchen var det ju givet ett dopp i denna Lake Marian. Fy fanken vad kallt det var i vattnet, kan inte varit många grader varmare än sjöarna uppe vid Kebnekajse i norra Sverige. Inte så konstigt kanske med tanke att det är iskallt bergsvattnet som fyller sjön. Men ett snabbt dopp blev det iallafall innan vi klädde oss och vandrade tillbaka.

    Eftermiddagen och kvällen spenderades i solen på vårt hotell med planering för kommande dagar och rundresa här på Nya Zeeland. Louise lagade en fenomenalt god pastasallad som fyllde en 30L kastrull. Nu har vi pastasallad att äta ett par dagar framöver iallafall.
    Leer más

  • Milford Sounds - det åttonde underverket

    15 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ 🌙 25 °C

    Av min kompis Aidan från Nordirland fick vi tipset att boka aktiviteter i Nya Zeeland via www.bookme.co.nz. Där hittade vi en prisvärd båtresa i Milford Sound som skulle avgå klockan 08.55 denna morgon. Vi var uppe i ottan för att köra de 1,5 h till en av Nya Zeeland vackraste platser, fjorden Milford Sound. Det är svårt att i ord beskriva hur otroligt vackert det är här. Vi körde runt berg, ner i dalar och genom en liten tunnel under ett högt berg för att komma fram. Vi hade bokat den första avgången för att slippa de stora busslassen med turister som skulle komma in runt lunchtid.

    På båten med plats för 75 personer (vi var endast 19 passagerare denna morgon) serverades te och kaffe. Vädret är väldigt olikt det vi upplevt i Australien, i NZ känns det som en svensk sommar, någonstans mellan shorts och långbyxor. Vi fick se vattenfall, olika fåglar och en grupp sälar som låg och tog igen sig på en klippa efter morgonenens simtur. Vi hörde rätt snabbt att vi inte var de enda svenskarna ombord. Av 19 passagerare var vi 6.5 stycken svensktalande. Det ena paret som vi pratade mest med hade en 9 månaders bebis med sig på resan. De passade på att resa när hon var mammaledig. Totalt skulle de spendera två månader på resande fot.

    Milford Sound var verkligen en vacker plats, liksom så många andra platser vi sett längs vägen. Det var definitivt värt att åka dit men vi blev inte så överväldigade som vi trodde att vi skulle bli. Efter endast tre dagar i Nya Zeeland har vi redan sett vyer vi aldrig kunnat drömma om att se. Bilresan tillbaka var även den mycket trevlig. Vi stannade några gånger längs vägen och åt både lunch och fika. Vädret klarnade och temperaturen låg strax över 30 grader. Framme i Queenstown fortsatte vägen till vårt AirBnb-boende uppåt och in bland lyxiga villor med fantastisk utsikt över staden och sjön. Huset som vi skulle bo i var nybyggt med modern arkitektur och hade stora fönster som erbjöd en panoramautsikt. Ägaren var inte på plats men vi träffade på en tjej som också skulle bo i ett av de många rummen för natten. De stora fönstren släppte in mycket solljus och värmde upp huset. Inne i vårt rum var det galet varmt och vi kunde varken hitta en fläkt eller fjärrkontrollen till ACn. Efter en svettig timme på uteplatsen började våra magar efterlysa mat. Vi bestämde oss för att köra in till stan och äta mat på en gedigen pub som hade 20% rabatt på menyn just denna dag. Vi grävde långt ner i våra väskor och tog på oss klänning och skjorta för att sätta guldkant på kvällen.

    Puben vi kom till var mysig och hade en trevlig uteservering. Vi beställde in mat och njöt av varandras sällskap. Det var rätt underhållande at titta på andra backpackers och på byggarbetare som var ute på afterwork. Vi gick sedan runt i Queenstown hand i hand - en perfekt avslutning på dagen.
    Leer más

  • Queenstown och Glenorchy

    16 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ ☀️ 8 °C

    Vi vaknade upp i vår moderna lyxvilla med utsikt över Lake Wakatipu som är sjön som hela Queenstown gränsar till. När jag stekt ägg och Louise tillagat sin gröt så njöt vi av vår frukost innan det var dags för att packa ihop våra ryggsäckar igen med lite nytvättade och väldoftande kläder. Eftersom vi har blivit av med vår kameraladdare till vår Nikon på resan så bestämde vi oss för att ta en tur på stan och se om det fanns någon kamerabutik som hade reservladdare till salu. Vi strosade på Queenstowns gator och hittade en butik som hade laddare men till 10x priset som de säljs för på Amazon. Så efter att kontoutdraget säger -55k redan så bestämde vi att vi tar bilder med våra telefoner på resterande delen av vår resa.

    Vi tog to-go-kaffe och hoppade in i vår Mazda Axela och körde till Bob's Cove som skulle vara en liten gömd strandskatt 20 minuter utanför Queenstown. Förmodligen bortskämda av alla vita finkorniga sandstränder i Australien blev vi inte så imponerade av den steniga strandrämsan längs Bob's Cove. Men vi hade en mysig stund nere vid vattnet där vi passade på att skriva på resebloggen och äta lunch. Precis, pastasallad såklart.

    Nästa hållpunkt och övernattningsort för de kommande två nätterna var Glenorchy. En liten lantlig by med vacker omgivning och massor av vandringsleder. Mest känt för diverse storslagna filminspelningar som tagit plats här. Bl.a. Narnia, Sagan om ringen, Hobbit-filmerna och Wolverine. Här tog vi in på ytterligare ett glamping tält, precis som vi hade på Fraser Island bara för några dagar sedan. Men detta kändes betydligt mer som riktig camping. Det var lite mindre, ingen toalett och dusch inuti tältet och man behövde ett externt batteri för att få tillgång till ström. Det kändes supermysigt, lite som en mjukstart på vårt campingliv de kommande 9 dagarna med husbil som vi ska brumma runt med på öarna efter vi checkar ut här.

    När vi utforskat campingen med dess "general store" som Louise spenderade lång tid att kolla genom hela sortimentet med närodlade produkter och annan krimskrams. Hon funderade länge på om hon skulle köpa en sagan om ringen-faktabok som hon var så fascinerad av som tonåring. Hon beslutade sig för att hon nöjer sig med att rida runt och fantisera om att hon är en alv när hon ska på en rundridning i Isengard imorgon. Vi delade en glass innan vi gav oss ut på en rofylld kvällsvandring runt en av sjöarna i närheten. En ganska händelsefattig dag i våra mått mätt men nog så underbar.
    Leer más

  • Ridning runt Isengard!

    17 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ ☁️ 0 °C

    Med regnet hamrandes mot tältduken vaknade vi upp till en ny dag. Vädret såg inte så lovande ut inför min ridtur runt Isengard klockan 09.00 men det skulle säkert bli en fin upplevelse ändå. Frukosten serverades utanför tältet och bestod av kaffe och bakelser, eller rättare sagt en matig muffins och ett "wienerbröd" med vaniljsås och russin. Rätt onyttig frukost men den skulle ge oss energi att uppleva ännu en dag i vackra Glenorchy. Uffe körde mig till stallet ca 15 minuter iväg. Han bestämde sig för att stanna kvar under min ridtur och busa med stallets hund och skriva på bloggen.Vi som skulle rida Sagan om ringen turen hoppade in i en buss och blev körda till ett område som kallas för paradiset. Där väntade ett gäng vackra hästar på oss, sadlade och redo. Regnet var ihärdigt under hela ridturen och gjorde den så annars vackra, gröna omgivningen grå och inte lika fantastisk. Det var kul att se var de spelade in scenerna från Isengard men utan information hade jag aldrig kunnat gissa att kullarna/bergen var inspelningsplatsen. Tornet och själva plattan hade lagts till i efterhand med hjälp av datorn. Vi red genom inspelningsplatser för the Hobbit, Narnia, Wolverine och Taylor Swifts musikvideo (Into the Woods). Jag hade hoppats på att få galoppera fram men tråkigt för mig så hade vi många nybörjare med oss så det blev endast skritt. Det var mysigt men inte riktigt som jag tänkt mig.

    Uffe stoltserade med två färdigskrivna blogginlägg när jag kom tillbaka från ridturen. Vi körde tillbaka till vårt fina tält och bytte om för att ge oss ut på lunchjakt. Det blev en liten restaurang i byn som serverade god mat och dryck. Vi valde att sitta ute under ett stort träd och fick fågelsällskap som tålmodigt satt på ena stolen och hoppades på rester. Lite gottis "råkade" vi lämna efter oss :).Tillbaka i tältet tog vi en lång tupplur. Uffe väckte mig och var ordentligt uttråkad. Om ni inte träffat en uttråkad Uffe så kan jag beskriva honom som all over the place. För att jag skulle få lite lugn och ro skickade jag ut honom på en löprunda. Jag kunde då vakna i min egen takt för att sedan hälla upp ett glas vin och skriva ett blogginlägg. När Uffe kom tillbaka var det min tur att bli lite uttråkad. Vi gick ut till det gemensamma köket och bredde mackor med sylt och kokade havregrynsgröt. Vi ville bli av med det sista från vår föregående handling så vi kunde börja om på ny kula vid nästa handling. Vi tyckte båda att det var lite pinsamt att äta vår torftiga mat bredvid de andra gästerna som lagat fina middagar från grunden. Aja vi åt billigt i alla fall.

    Glenorchy är en sömnig by som inte erbjuder så mycket fler aktiviteter än ridning och vandring. För att ha något att göra tog vi bilen och körde runt i den lilla byn med omnejd. Uffe hade hittat en vandringsled som han hade planerat att gå med mig, eller i alla fall en del av den sju timmars långa leden. Vi körde ut bland fårhagar och efter att ha kört länge på en gropig landsväg så uppenbarade en skylt som informerade om att vandringsleden skulle börja sex kilometer längre fram. Klockan hade börjat närma sig skymning och vi bestämde därför att fortsätta på en asfalterad väg. Vi stannade och kikade på fåren längs vägen och på en livlig flod som passerade bron där vi stod. Vår lilla biltur avslutades i hamnen där vi stod på bryggan med armarna om varandra och tittade på det magiska landskapet i skymningsljuset.
    Leer más

  • Kraftigt bakslag i rundresan

    18 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ ⛅ 26 °C

    Planen för dagen var att hämta vår husbil i Queenstown och bege oss norrut mot Mount Cook för att utforska kända vandringsleder och besöka Lake Tekapo och Lake Pukaki som är heta tips från tidigare besökare av NZ hemifrån (Gör gärna en Googling så förstår du varför). Efter vår trevliga frukost med nykokt kaffe och färska bakelser vid Mrs. Woolly's campground begav vi oss för att lämna vår nuvarande hyrbil i Queenstown.

    Att köra till Hitch Car rental för återlämning gick utan svårigheter. De frågade om allt gått bra med bilen och vi svarade att allt varit bra förutom att ena torkarbladet var kasst och alla menyer i bilen var på Japanska, som vi fattade nada av. Biluthyraren bara log och sa att majoriteten av deras bilar var direkt importerade från Japan och de fattade inte heller hur man ställde om språket på dem. Hon själv hade också en Mazda som pratade på japanska med henne. Hyfsat meningslöst.

    Återlämningen gick bra och vi fick skjuts till Maui Motorhome kontoret så vi kunde hämta ut vår husbil. Vi har sedan länge bokat två relocation deals vilket innebär att uthyrningsfirmorna som vill förflytta husbilar mellan städer erbjuder kunder att transportera dem åt dem till förmånligt pris. Vi har bokat en husbil från Queenstown till Christchurch och sedan hämta upp nästa i Christchurch för att lämna i Auckland som vi ska flyga hem ifrån om 10 dagar. När vi kommer fram till disken för att checka ut husbilen säger hon att alla relocation för dagen redan är utlämnande. Jag visar vår bekräftelse och hon meddelar att den har blivit avbokad av dem då de fått en fullt betalande bokning på husbilen. Samt att de ringt och meddelat oss det på vår telefonsvarare. Va fan!? Kan dom gör så? Tydligen en av nackdelarna med relocation att de kan avboka upp till 24h innan.

    När vi landade på NZ i lördags köpte vi ett Vodafone kontantkort laddat med surf och samtal så vi skulle klara oss under vår rundresa. Därmed plockade vi ut mitt SIM-kort och har inte kunnat ta emot samtal sedan dess. Jäkla piss! De meddelar också att de inte har en ända husbil att hyra ut till oss.

    Det förstör ju hela vår plan som vi gjort upp för kommande dagar. Fly förbannade för att de inte skicka ett vanligt hederligt mail och informerat om avbokningen sätter vi oss för att tänka ut en lösning. Vi vill ju inte missa Mount Cook och jag har ju ett inbokat fallskärmshopp i Fox Glacier på lördag. Hur ska vi få ihop detta?

    Louise börjar söka på hyrbilar och boenden och jag börjar ring runt till husbilsfirmor i Queenstown. När Louise söker runt på sin telefon andra sidan av uthyrningkontoret utbrister hon upprepade gånger "Jag har hittat boende nära Mount Cock!", "Jag har hittat vilken vandringsled vi ska gå runt Mount Cock!". Hon bara - Mount Cock, Cock, Cock. Jag känner mig till slut tvungen att tillrättavisa henne genom att väsa "LOUISE det heter Mount COOK!".

    Hon inser sitt misstag och ser nyfikna besökare och personal i hela lokalen som förundrat kollar och förmodligen undrar vilket penis-berg hon talar om. Louise har tydligen problem att särskilja på uttalet av Cook och Cock, dock två ganska särskilda betydelser. I våra fortsatta diskussioner kring planerna för morgondagen sa hon bara "Mount ..." följt av total tystnad i rädsla för att säga fel igen. Nya Zeelands högsta berg är alltså numera känt som kort och gott, Mount.

    Saken blir ju inte heller bättre av att vandringsleden vi ska gå heter Hooker Valley trail. Lika så här har Louise lite utmaning med uttalet. Jag bara väntar på (och ser fram emot) när hon ska gå fram till någon Nya Zeeländare och fråga om vägen till Mount Cock och Hooker Valley. Tror ni förstår vilket nöje jag får vara med om. xD

    Tillbaka till vårt dystra öde och planeringen för vår fortsatta resa på NZ. Efter att ha ringt runt till alla uthyrningsfirmor stationerade i Queenstown och fått beskedet att det var omöjligt att hyra en husbil med så kort varsel nu under högsäsongen. Vi ringde till sist till Imoova som vi bokat vår relocation igenom och frågade om det fanns någon chans att de får in någon relocation från Queenstown till Christchurch för transport imorgon. De svarade att det fanns en liten chans att de fick in något och att vi då låg etta på VIP listan att få den bilen. Vi beslutade att vår plan blir att försöka hitta en hyrbil för 1 dag i Queenstown och köra en 24h trip till Mount Cook och hålla tummarna att vi får tag i en relocation till Christchurch imorgon. Vi letade efter en hyrbil för att hyra direkt och vi hittade en Nissan Tilda hos Ace Car Rentals för 300kr/dygn. Vi slog till på hyrbilen som blir den 3:e för denna resan såhär långt, jag kan det där med att signera hyrbilskontrakt nu. Louise fick uppgiften att hitta ett billigt och bra boende till oss med närhet till Mount ...

    Det blev en husvagn på en lavendelfarm med hästar, kor och får. Inte superoväntat att det blev en djurfarm vi skulle bo på när Louise fick välja AirBnb. På vår roadtrip till vårt boende i Kurow stannade vi till och åt lunch på AJ Hacket Bungy Jump och vittnade våghalsade människor handlöst hoppa ner mot floden. Precis när vi anlänt till vår husvagn för natten 'Bettsy' öppnade sig himlen och en ordentlig regnskur föll över oss. Nu kan man inte ens säga att vi iallafall hade tur med vädret... ;-) Men det var ganska mysigt att sitta i husvagnen medan regnet smattrade på taket. Det ingick alla förnödenheter i anslutning till husvagnen så som gasolvärmd dusch, spolbart utedass och gasspis. När det slutat regna och Louise fått gosa lite med djuren och skuttat rundor på lavendelfarmen (bokstavligen) så lagade vi mat vid vårt camp och drack nya zeeländskt vin i kaffemuggar. Alltså en bra kväll efter förutsättningarna trots dagens missöde.

    Detta inlägga får avslutas lite senare än vanligt för spänningen fortsatte efter vi lagt oss till ro för att sova. En stund efter vi lagt oss hör vi nätta, prasslande steg i gräset följt av skrammel i porslinet som vi ställt utanför husvagnen för att självdiskas i regnet. Louise skickade ut mig med ficklampa för att se vad för varelse som var på besök, men inget syntes till när jag stack ut huvudet. Ena skeden var dock inte kvar i skålen längre utan en bit bort. Vi försökte sova igen och efter en kort stund började det skramla igen. Det svåraste för att sova var att få tyst på Louise som låg och mumlade för sig själv "Undra om det är en liten räv som är där ute". Helt klart charmen med att bo spartanskt ute i vildmarken att vilda djur kommer så tätt inpå även om det fanns mer komfort att önska från britsen vi försökte sova på.
    Leer más

  • Mount ... och färden till Fox Glacier

    19 de enero de 2018, Nueva Zelanda ⋅ ☁️ 10 °C

    Det var nästan en befriande känsla när väckarklockan ringde klockan 05.30 denna morgon. Det hade inte blivit mycket sömn i den lilla trånga husvagnen. Dels på grund av att vi legat och lyssnat efter ljud utanför husvagnen (kanske skulle det mystiska djuret komma tillbaka) och dels för att det var väldigt obekvämt att ligga på den tunna madrassen. En halvtimme efter klockan väckt oss var vi tvungna att köra för att hinna till vandringsleden vid Mount Cook och sedan vidare tillbaka till Queenstown för att lämna bilen i tid. Det blev en väldigt effektiv halvtimme då vi tryckte ner våra pinaler tillbaka i väskorna, kokade och drack det uppiggande kaffet och återställde röran vi alltid lyckas åstadkomma.. Det charmiga med att vara på resande fot är att man kan vara ofixad och naturlig. Man tar en snabbtvätt i vasken, sätter upp håret i en knut på huvudet och drar på sig kläderna man haft föregående dag för att spara tid.

    Den drygt två timmar långa bilresan gick snabbt, konstigt nog har vi alltid mycket att prata om med tanke på hur mycket vi umgås. Det såg ut att bli en vacker dag till skillnad mot den blöta gårdagen. När vi kom fram till Hooker Valley såg vi människor som sömnigt rörde sig runt sina parkerade husbilar. Fördelen med att starta dagen tidigt är att man slipper trängas med andra turister. Vi började gå längs den trevliga vandringsleden som löpte runt stora stenar och över brusande forsar. Vi var nästan ensamma där på leden vilket var härligt. Uffe och jag var båda på riktigt gott humör och passade på att imitera Gollum/Smeagol när de andra vandrarna var utom synhåll. Vi poserade för kameran på utvalda platser längs leden med vigselringen i högsta hugg och väste my precious... Hysteriskt kul!

    Totalt passerade vi tre långa hängbroar som gungade under våra fötter, högt över strömmarna nedanför. Undrar varför det gungade så mycket när Uffe gick på bron, förmodligen för att han tycker om att retas med mig som är höjdrädd. I ca en timme inklusive fotosessionen traskade vi fram i skugga. I samma stund som vi nådde fram till vårt mål, en gråglittrande sjö, tittade solen fram bakom berget. Ett magiskt ögonblick när solen kastade sitt ljus över sjön och isklipporna som glidit ner från berget. Vi stannade en halvtimme på denna fascinerande plats och njöt av allt vackert runtomkring oss. Lätt värt flera timmars körning för att komma hit. På tillbakavägen hade vi solen som sällskap samt en stadig ström av turister som gick mot sjön.

    Då var vi på plats i bilen igen för en lång körning tillbaka till Queenstown. Vi stannade lagom till träsmaken i rumpan började infinna sig och köpte lunch i en liten by. Då kom samtalet som vi väntat på från Imoova. Killen i luren berättade glatt att han hittat en husbil som behövde transporteras från Queenstown till Christchurch... den 22/1. Det var inte aktuellt för oss med tanke på vår tighta tidsplan. Den goda nyheten var att de hade en SUV som vi kunde hämta idag och köra till Christchurch. Vi tackade ja till erbjudandet och bestämde att vi skulle leta boende så fort vi lämnat in hyrbilen. Uffe hade redan hemma i Sverige bokat in fallskärmshoppning i Fox Glacier den 20/1 och vi skulle behöva hitta boende i närheten.

    Efter många timmars körning kom vi fram till Queenstown och lämnade in hyrbilen utan några problem. Vi bokade två sängar i en sovsal på ett populärt vandrarhem i Fox Glacier. Nöjda över det billiga boendet hämtade vi upp bilen som vi skulle förflytta. Endast 162 kronor betalde vi för tre dagars bilhyra/förflyttning - en riktigt bra deal. Ytterligare fyra timmar spenderade vi i bilen längs slingriga bergsvägar innan vi kom fram till Fox Glacier. Trötta efter en lång dag och ca nio timmar i bil checkade vi in på vandrarhemmet. Vi delade rum med två medelålders män från Schweiz som spenderade kvällen med att titta på tecknade serier på sina telefoner och skratta högt med jämna mellanrum. Vi blev påminda om varför vi inte brukar välja vandrarhem, dels på grund av att man delar sovrum med okända människor samt att det nästan alltid är undermåligt städat. Hur som så lyckades vi glida in i drömmarnas rike och sov gott hela natten igenom.
    Leer más