South Africa
Observatory

Discover travel destinations of travelers writing a travel journal on FindPenguins.
Add to bucket listRemove from bucket list
Travelers at this place
    • Day15

      Carte sortie de prison

      September 4, 2021 in South Africa ⋅ ☁️ 17 °C

      Bon, on reçoit un nouveau SMS ce matin pour nous annoncer que notre excursion est encore une fois annulée ... On ne verra jamais la prison où était enfermé Nelson Mandela 😢.

      Du coup, on va se faire un petit plaisir et manger dans un Food court "trendy" ... Plein de stands avec des plats trop bons, musique électro, bonne ambiance ... Et surtout blancs et noirs mélangés 😍.

      Comme il nous reste un peu de temps, on va faire un tour au jardin botanique d'où la vue est terrible ! ... On survend l'endroit aux enfants avec le fameux pont suspendu de 130 mètres de long 😱.
      En fait, le parc est nul, le pont de singe est en fait un bête pont 😳 et Joe se vautre lamentablement dans un ruisseau "maronatre" ... Oui ... Encore 😰
      Read more

      Traveler

      lol pauvre joe 🤦🏻‍♀️😆

      9/4/21Reply
      Traveler

      rohhh pauvre loulou 😂

      9/5/21Reply
      Traveler

      "t'es pas sympa maman " 😂

      9/6/21Reply
      6 more comments
       
    • Day28

      Unpacking the treasure from Germany ...

      January 14, 2020 in South Africa ⋅ ⛅ 27 °C

      Sitting, waiting (and sleeping) inside SACD's huge cargo hall while my car is beeing administratively processed by local customs. The container arrived in 11th but my carnet de passages arrived just yesterday via UPS courier with a huge delay, because, after the German customs completed their paperwork, they sent it back to my German home address instead directly to Kaapstad. In between came Christmas and "stuff" ...
      So, today, just now, after validating the vehicle identification number on my carnet the container is again closed for several hours and I am dropped at home (what I call The Buddha Garden by now). In the afternoon I get picked up again for the final arrangements and car release. While on the way back to the customs I get a call that unfortunately it'll not work out any more today because container unloading was scheduled too spontaneously (due to carnet delay) and has to be postponed for tomorrow. Damn! Haha! "Pläne und so ..."
      Read more

      Michi, der

      Tyre deflation in order to fit the fully packed J12 with its 2.26 m into a 20" container of 2.30 m inner height :D

      1/19/20Reply
       
    • Day16

      Miss blue eyes

      November 27, 2019 in South Africa ⋅ ☀️ 22 °C

      Nu två veckor in på vår resa börjar det bli mer och mer knepigt att hitta på utflykter och aktiviteter som inte redan är avbockade och uppfyller kravet på bebisvänlighet. Kvällarna brukar gå åt att kika igenom våra anteckningar där vi klottrat ner saker vi vill se och uppleva under tiden vi är här. Samt försöker vi utöka listan genom att söka runt på webben för att hitta saker att göra som kanske inte ingår i första lagret av turistattraktioner, utan det som dyker upp innanför skalet.

      Kvällensbeslut för morgondagen blev ett besök till området Woodstock och en föridentifierad lunchrestaurang vid namn The Kind Kitchen. Ni som läser detta blir förmodligen föga överraskade att det var en vegansk restaurang som Lojsan så spänt ville testa. Woodstock i sig är känt för att vara ett hippt kvarter med framförallt mängder av vacker gatukonst.

      Lunchen var till stor belåtenhet, får erkänna att burgaren badass beyond meat var den bästa vegetariska ersättaren jag testat på vårar resor. Slog även Impossible burger i New York. Här lärde vi också känna ett trevligt kitesurfarpar från Göteborg som också var i Kapstaden på gemensam föräldraledighet. Verkligen intressant att höra andras upplevelser och erfarenheter. Inte minst få en inblick i hur Junie kommer vilja spatsera rundor konstant om några månader.

      Vidare vandrade vi gatorna upp och ner och beundrade dessa magnifika målningar på byggnaderna. Det som ska nämnas är att detta var den överlägset hetaste dagen såhär långt på vår vistelse. Helt stilla luft i 29-gradig värme i skuggan gjorde att vi alla tre blev blöta av svett. Lite avis på Junie som fick glida runt i vagnen iklädd enbart blöja. Louise menade på att det inte passade att jag spatserade i mina underkläder.
      Efter en relativt kort promenad kände vi att ju längre från huvudgatan vi kom ju fattigare blev det med barn som kom fram och tiggde pengar. Vi nöjde oss efter ytterligare en lyckad dag och vände på vår barnvagn hemåt.

      Med den otroligt heta dagen i minne planerade vi för onsdagens kommande utflykt. Vi måste svalka oss på något sätt var vi överens om. Vi sökte fram en vattenpark med 26min körning från oss i närheten av Bloubergstrand. Det skulle bli en lugn och härlig utflykt där Junie kunde få testa på swimmingpool för första gången på resan.

      Framme vid Milnerton Waterpark säger mannen i kassn, "A school class is here today, is that okay for you?".
      Inga problem alls för oss, plus vi hade ju kört i nästan 30min för att komma till vattenparken.
      Recensionerna på Google stämde ganska väl. Hade 3.5-stjärnor och många kommentarer om att det kunde fräschas upp men att barnen hade lika kul för det.

      Inne i parken började vi reka de olika poolerna och upptäckte att skolklassen han pratade om var säkert 50 personer. De två vuxenbassängerna var helt ockuperade, vilket egentligen inte var ett problem för oss det heller. Vårt ändamål för dagen var att låte Junie plaska lite i en barnpool då det var några veckor sedan hon hade baby sim i Höör senast. Det som hon gillar så mycket.

      Vi började med vår vetenskapliga analys hur vi skulle bära oss åt för att Junie skulle kunna bada på bästa sätt utan att riskera bränna sig i solen. Vi körde inom en baby affär på vägen för att köpa en heltäckande UV dräkt till henne. Men det hade de tyvärr inget utav det i sortimentet. Resultatet blev badblöja med en body utanpå och solhatt med komplement av solfaktor 50 för barn på de utstickande kroppsdelarna. Pappa håller nu Junie stolt i famnen och hon tjuter förväntansfullt under tiden vi smörjer henne. Efter några sekunder börja en varm känsla ringla ner längs magen. Jahopp, så lång tid tog det innan det skulle kissas på pappa. Lite ovan och osäker tänkte jag att bästa strategin var att ta henne snabbt till poolen så det inte började bildas en pöl runt mina fötter. Det nöjet ville jag inte ge de andra besökarna.

      Om det inte framgått än så var vi de enda vita i vattenparken och en klar minoritet av de hundratalet besökarna. Vilken succé vår dotter lyckades göra med föga ansträngning. Så fort vi satt oss i barnpoolen och börjat plaska kommer 20-talet förskolebarn och omringar hela poolkanten. De pekar och fnissar åt oss. Både jag och Junie trivdes i centrum och lekte vidare. Annat var det för mamma Louise som också vill komma ner i poolen men inte kunde komma fram genom klungan som bildats runt oss. "Excuse me, excuse me" upprepade hon förnämnt bakom barnen. Till slut fick poolvakten stänka vatten på dem för att de skulle skingra sig så Louise kunde ansluta till oss i bassängen. Lite komiskt. Vi gissar att de aldrig sett en blåögd bebis tidigare då de stod och upprepade "hey blue eyes" när de vill påkalla vår uppmärksamhet. Men det var bara vänliga och trevliga tillrop från alla barnen som var nyfikna på oss som enda blekfisfamiljen i vattenlandet.

      Lite kul att kunna vistas i en mer omväxlande miljö för att få bredare perspektiv på vad Kapstaden har att erbjuda utanför de områdena med majoritetsbefolkning av europé-ursprung.

      Vi har ju lovat att väva in lite intryck kring bemötandet från lokalbefolkningen här i våra inlägg. Det finns så otroligt mycket att säga och olika situationer man skulle kunna rabbla upp men för en personlig upplevelse så säger jag följande. Överlag så blir vi väldigt väl bemötta av alla människor vi kommer i kontakt med här. Det man ska veta och ha stor respekt för är den otroliga segregation som existerar här mellan vita och svarta än idag. Det är ju galet i sig att Apartheid lagarna avskaffades så sent som 1994. Eftersom det inte finns något socialt skyddsnät eller regering som fördelat om rikedomar mellan vita och svarta sedan dess är kontrasten enorm jämfört med hemifrån. Det är som flera helt (svarta, färgade och vita) olika folkslag fortfarande som delar samma stad. De svarta har sina områden, jobb, butiker, evenemang osv. Och vice versa för de vita.

      Alla serviceyrken som städning av vägar och servering på restauranger innehas till största majoritet endast svarta. Det vill säga dem som har en inkomst och fast bostad. Resultatet av den stora mängden människor är otroligt mycket tiggeri och hemlöshet. Det är enbart svarta man ser som står i gatukorsningarna och tigger mynt. Samma gäller när du ska parkera bilen, oavsett var det om det är längs en gata eller vid en butik sitter eller står där alltid personer som pekar in till parkeringen och vill ha en slant för de t.ex vaktar bilen och hjälper till när du ska backa ut. Trots detta faktum så är bemötandet som sagt alltid eller som oftast väldigt vänligt. Möjligtvis att restaurangpersonal kan agera besviket om de får mindre än 10% dricks. Ännu en sak som vi upplever förändrats. Mer Amerikanskt än tidigare där 10-15% dricks förväntas på alla restauranger där man serveras. Det är bara att anpassa sig efter seden och räkna in det som en del av de löpande kostnaderna.

      Nu hoppar vi vidare till torsdagens bravader. Som ni märker brukar det bli bundlingar av ungefär tre dagar i varje inlägg. Som vi hoppas är en lagom lektyr för de intresserade, samt att vi kommer kunna återuppleva samtliga dagar på vår rundresa längre fram när vårat minne sviker oss.

      Eftersom även denna dag peakade på 31 celsius så var det svalkning som låg på schemat. Muizenberg, en ort som för många är ett måste vid en vistelse kring Kapstaden. Det är ett mecka för surfare då vågorna håller hög kaliber och vattnet i bukten är förvånansvärt behagligt för att vara här i Sydafrika. Den fläktande vinden som naturligt uppskattas av vågberoende surfarna var denna dag också uppskattad av oss. Värmen blev inte alls så tryckande som när vi befann oss i kitteln Woodstock tidigare i veckan. Vi placerade Junie strategiskt i skuggande och vi turades om att bada och leka i vågorna.

      Tidvatten hör man ju om ofta men jag tycker det är sällan man skådar det i realtid. Ligger snällt och solar, sluter ögonen och plötsligt får jag ett iskallt uppvaknande av att vattnet letat sig 20 meter upp på den tidigare breda stranden och sköljde över mig och alla våra ägodelar. Inte nog med det, jag sätter mig upp och kvider att något biter mig. Jag ser ett stort gäng slämmiga blåa ting ligga på min mage och mina ben. Jag skuttar upp och skakar av dem. Vad fan var det? Blue bubble jellyfish aka brännmaneter. Det var inte super behagligt för er som inte testat. Louise hjälpte såklart till att tycka synd om mig men skrämde mer upp mig med att vissa maneter kan vara livsfarliga. Jag svarade att allt jag visste var att man rekommenderas urinera på kroppsdelen som blivit bränd. Men färskt minne av Junies prestation igår, så övervägde jag väcka henne för att döva smärtan över hela min kropp. Så blev inte utfallet. Men jag överlevde ändå som ni märker då jag lyckats skriva detta inlägg. Hoppas ni har det (nästan) lika great där hemma!
      Read more

      Traveler

      ❤️❤️❤️❤️

      11/28/19Reply
      Traveler

      😮😍😍😍😍

      11/28/19Reply
      Traveler

      ❤️❤️❤️❤️❤️

      11/28/19Reply
      2 more comments
       
    • Day8

      Kontrasternas stad

      November 19, 2019 in South Africa ⋅ ☀️ 19 °C

      Detta inlägg kommer handla om Kapstaden, den staden som vi turister ser och upplever, men också staden från en annan synvinkel.

      Solen sken när vi vaknade upp på tisdagsmorgonen, hyfsat utvilade efter en natt med några uppvak (kommer vi någonsin få sova hela nätter igen?). Som vi nämnt tidigare saknar vårt boende en pool och därför bestämde vi oss denna morgon för att hitta en i närheten. Endast 200 meter från vårt boende skulle det finnas en restaurang med just en pool (enligt bilderna vi hittat). Vi bytte om till badkläder med förhoppning om att få ta oss ett dopp. Restaurangen visade sig ligga i ett så kallat gated community. För att komma in på området var man tvungen att bli godkänd av säkerhetsvakterna. De visade oss till restaurangen och där var den, poolen! Vi beställde frukost (smoothie bowl och croissanter).
      Från vår plats vid restaurangbordet kunde vi skåda en tennisplan, en gigantisk fotbollsplan, ett fullutrustat gym, blomstrande trädgårdar och vackra hus. Ett säkert område för boende med alla faciliteter man kunde önska sig. Här inne ser man inte de fattiga som ber om pengar till mat och boende (i vissa all indirekt också till alkohol och droger). Vi njöt av frukosten och fick veta att gymmet och poolen endast var till för klubbmedlemmar- attans! Dock om vi pratade med chefen för klubben skulle vi säkert få använda oss av gymmet.

      Efter en utsökt frukost körde vi till West Somerset. Där skulle Uffe träffa tatueraren som skulle föreviga Junies hand-och fotavtryck på Uffes bröst, över hjärtat. Det visade sig vara en mycket trevlig kille som med stor passion tog sig an uppdraget. Några dagar innan hemfärden bokades sessionen in. Junie som vaknat upp efter sin tupplur började bli hungrig. Vi letade upp ett litet café, beställde en kaffe och ammade i skuggan. Junie var som vanligt glad och nyfiken på allt och alla. Som ni säkert förstått är hon enkel att resa med :).

      När lillan fått ny blöja och var mätt ställde vi in GPSen på en adress som skulle ha ett utegym. När vi kört i 15 minuter kom vi till Kapstadens slum. Kilometer efter kilometer kantades vägen av bostäder gjorda av gamla plåttak och annat material man kreativt förvandlat till små hus. Så långt våra ögon nådde såg vi människor i olika åldrar som hängde tvätt, spelade fotboll, tvättade bilar och andra vardagliga sysslor. Skillnaden var att dessa människor inte hade råd att gå på vinprovningar, äta på någon av stadens fina restauranger eller åka på safari. De hade inget överskott av pengar utan det de tjänade på att arbeta som exempelvis städare och vägarbetare inne i stan räckte för att täcka basbehoven. Vissa hade inga fasta jobb utan livnärde sig på att tigga vid vägkorsningar där vita körde på väg till och från jobb och aktiviteter. Skillnaden från morgonens besök på restaurangen i det säkra området och eftermiddagens vy från bilfönstret var påtaglig.

      Under mitt första besök i Uganda 2008 fick jag se en slum från insidan. Se hur det såg ut i de små skjulen, träffa människorna som bodde där och uppleva problematiken. Från utsidan ser allt ut som kaos - hur är det ens möjligt att hitta bland stigarna mellan husen. Det jag fick erfara var att varje liten stig hade ett namn och i slummen fanns restauranger, hårfrisör, skolor och fotbollslag. I Kapstaden bor en tredjedel av alla invånare i slummen, troligtvis är andelen ännu högre då slummen växer för varje dag. Trots att det gått över 20 år sedan Apartheid avskaffades är skillnaden mellan vita och svarta fortfarande signifikant.

      Tillbaka till bilturen och sökandet efter utegymmet ledde GPSen oss in till ett litet bostadsområde inte långt från plåtskjulen. Vägen ledde oss in bland fallfärdiga hus och längs gatorna gick människor med söndriga skor. Detta var inget område som vi ville träna i, desto mindre ta ut Junie i. Hjärtat börjad klappa när vi körde in på återvändsgator i sökandet efter vägen tillbaka. Vår bil fick uppmärksamhet och folk ropade efter oss. Vi kom ut på stora vägen igen och bestämde oss för att titta lite noggrannare på kartan innan vi ger oss ut nästa gång i sökandet efter gym. Hur sorgligt är det inte att områden som detta finns och bara någon mil iväg finns designhus och överflöd. Att åtminstone ha tillgång till toaletter är inte självklart i slumområden. De temporära som finns är inte säkra för kvinnor och barn att använda på kvällstid. Våldtäkter till och från toaletterna är skrämmande nog inte ovanliga.

      För att få en paus från alla intryck och tankar som dagen rört upp åkte vi till en park i Rondebosch för att träna. Det blev 20 minuters Amrap (as many reps as possible) av knäböj, situps och armhävningar i gräset. Nästa gång ska vi försöka planera in träningspassen under Junies tupplurer. Det blir inte så effektivt med en uttråkad bebis :).

      Ännu en dag i kontrasternas stad led mot sitt slut.
      Read more

      Traveler

      😮😍😍😍

      11/22/19Reply
      Traveler

      😍😍😍😍

      11/22/19Reply
       
    • Day48

      ALLERLAATSTE DAG!!!

      September 17 in South Africa ⋅ ☁️ 12 °C

      Ik wil niet naar huis :(( laatste dag gingen we nog naar Kaapstad, daar gingen we nog eens naar Waterfront, en bezochten we het aquarium(wat trouwens super leuk was!). Ook bezochten we de orangeview city farm market, wat heel leuk was, maar méga druk. 's Avonds hadden we de mooiste zonsondergang ooit, en moesten we naar huis vertrekken :(((Read more

    • Day13

      Roadtrip med Lady "Gaga"

      November 24, 2019 in South Africa ⋅ ☀️ 21 °C

      Går tiden inte lite snabbare i Sydafrika? Den frågan har dykt upp vid ett flertal tillfällen sedan vi landade i detta spännande land. Nu har tre dagar gått sedan besöket i Bo Kaap och vi har utforskat mer vad staden och dess omgivningar har att erbjuda. När jag tänker efter är det inte bara dagarna i Kapstaden som går fort, utan snarare har hela föräldraledigheten gått som tåget. Det känns som igår den där varma dagen i juni då vår flicka kom till världen. Snart har hon varit hos oss i sex månader och lyckligare kan vi inte vara. Det är fantastiskt att se henne bli lite starkare/pratigare/busigare för varje dag som går. Det är ett privilegie att få spendera fem veckor tillsammans alla tre - utan måsten och vardagliga bekymmer. Vi är här och nu. Tiden går fort när man har roligt och lever i nuet, kanske går tiden lite snabbare i Sydafrika trots allt.

      Lördagen bjöd på molnigt väder med en temperatur på 19 C i skuggan. Vi hade tidigare under veckan sett gatupratare som aviserat om en keramikmarknad i en av Rondenbosch parker den lördagen. Perfekt, enkel lördagsaktivitet som kunde kombineras av ett träningspass i parken. När vi närmade oss så insåg vi att det var ett typiskt "vitt" arrangemang. Inte en mörkhyad syntes till bland raderna av stånd. Vi gick runt bland borden där lokala keramiker ställde ut sina alster till en ansenlig peng. Vi tröttnade ganska snabbt och hittade en parkbänk i stål som skulle agera träningsredskap. Vi turades om att utföra övningar som dips, box jump, utfall och plankan medan Junie låg i vagnen. Hon var på gott humör och var nöjd med att titta på våra övningar. När vi var klara åt vi den inköpta enkla lunchen som bestod av drickyoghurt och en varsin macka. Vi hade båda sett framför oss hur vi åtminstone några gånger i veckan tränade tillsammans. Det har visat sig svårt att hinna med eftersom vi varje dag åker på utflykt och anpassar oss efter Junies behov. Våra 10 000 steg har vi nästan alltid nått upp till. Dagen fortsatte med en välbehövlig massage för min del. Amning och icke ergonomiska lyft sliter på ryggen och det var riktigt skönt att bli knådad. Som jag började inlägget med är det fantastiskt kul att följa Junies utveckling. Denna kväll precis innan hon somnade hittade hon orden "gaga" och dada". Hon har för övrigt blivit riktigt stark i benen och har börjat förflytta sig lite på mage med hjälp av benspark och rullningar.

      När Junie väl lärt sig orden går de på repeat vilket vi upptäckte på söndagen i bilen på väg till ett animal sancturay. World och Birds Wildlife Sanctuary hette stället vi besökte. Rätt snabbt insåg vi att det inte endast var ett sanctuary utan också en djurpark. Skillnaden är att ett sanctuary tar hand om de djur som inte kan leva i det fria av olika anledningar så som skador och tidigare hem i fångenskap. En djurpark köper, säljer och föder upp djur i fångenskap. Det var extra sorgligt att se lemurerna som satt i sina burar (dock stora) när vi sett dem vilda, skuttandes mellan träden i deras naturliga miljö långt in i Madagaskars regnskogar. Besöket blev kort men Junie hann träffa sina långväga släktingar som nyfiket satte sig bredvid henne.

      När vi ändå var på roadtrip ville vi fortsätta och se vad omgivningen mer hade att bjuda på. Vi hade blivit tipsade om Chapmans Peak Drive av Lars Malmqvist och efter 20 minuters körning var vi framme vid grindarna. En liten vägtull betalades och vi fortsatte uppåt på den slingrande vägen. Utsikten påminde oss om Nya Zeelands fantastiska landskap. Det var verkligen en mäktig utsikt, och en körning som vi tipsar vidare om. Vi fortsatte och kom till samhället Nordhoeek som låg vackert vid en lång och bred sandstrand. Vi stannade till på the Farm Village som erbjöd små intressanta butiker och restauranger. Vi delade på en glass i solen och sedan fick Uffe sug efter en öl. Det uppskattades av Junie som började bli hungrig och vi tog plats vid ett bord i den ena restaurangen. Stegräknaren på telefonen visade endast 4000 steg. Med solen i ryggen gick vi mot stranden för att klara dagens mål. Den visade sig ligga mycket längre iväg än vi trott. Vid 7000 steg valde vi att vända tillbaka. När vi kom till allmänningen fick några tavlor målade av en man i gräset oss att stanna till. Så vackert landskapet runt Nordhoeek var fångat i tavlorna som stod lutande mot närliggande träd var. Konstnären pillade med penslarna och tittade på tavlan som stod på staffliet. Jag noterade att den såg färdigmålad ut men tänkte att han nog arbetade med små detaljer. Vi slog oss ner snett bakom konstnären för att äta vår medhavda lunch. Vi noterade båda att så fort vi gått förbi la han ner penseln och tog upp sin telefon. För varje förbipasserande återupprepades scenariot. Han tog upp penseln, pillade lite bland sina färgburkar för att sedan lägga ner penseln och ta upp sin telefon. Vi fick båda känslan av att han inte alls var den konstnär han utgav sig för att vara. Snarare kanske det var så att han köpt tavlorna och genom att agera konstnär skulle han kunna sälja dem vidare till en dyrare peng. Han gav oss åtminstone en lunchunderhållning som hette duga.

      Veckan efter började precis lika bra som den förra slutade. Dagen visade sig bli riktigt varm och längtan efter att bada fick oss att söka efter ett alternativ till det kalla havet. Uffe, som är den som planerar det mesta av våra utflykter hittade en sjö i en nationalpark 30 minuter iväg med vår silverfärgade budgetbil. På vägen stannade vi till vid den helvegetariska indiska restaurangen och köpte med oss två wraps. Framme i vackra Silvermine nationalpark lyfte vi ut den sovande Junie i bilbarnstolen och satte oss i skuggan. Vi åt och tittade på kartan som visade att vi inte var många 100 meter från sjön. Junie vaknade och vi hämtade vagnen för att gå runt sjön. Några familjer med hundar satt utplacerade på olika ställen runt sjön. Efter lite amning hittade vi en plats vid sjökanten. Vattnet var mörkt och bara några meter ut i vattnet försvann sikten. Det var stenigt och vid första svalkningen gick vi inte så långt ut. Två vackra vita hundar kom följt av sig ägare. De gick ner och ställde sig i vattnet för att kyla ner sig. En gick fram till mig och nosade nyfiket.

      Medan Junie sov gott i vagnen solade vi och efter att tagit modet till oss gick vi längre ut i vattnet och badade. Uffe korsade sjön och jag höll mig i närheten av lillan. Vårt vatten började ta slut och vi bestämde oss efter en stunds tvekan att gå tillbaka till bilen. Det fanns vandringsleder i nationalparken och den kortaste skulle ta 1.5 h att gå runt. Lite väl långt i gassande sol utan vatten och något att mumsa på. På tillbaka vägen stannade vi till vid en mataffär som Uffe tittat ut. Food Lovers Market hette affären som hade ett stort utbud av färsk frukt och grönsaker. Med framsätet fyllt av färgglada läckerheter körde vi hemåt. Det var inte bara tomaterna och paprikan som var röda, vi kände hur våra axlar också började anta samma färg. Imorgon får det bli en utflykt med lite mindre sol.

      Hejdå och gaga från oss <3
      Read more

      Traveler

      Finisar. Ser härligt ut!! Tror det är samojeder.

      11/27/19Reply
       
    • Day3

      28.01.2019 - Ankunft

      January 28, 2019 in South Africa ⋅ 🌙 20 °C

      Wir sind angekommen!
      Wir wurden mit 4 anderen Deutschen und Schweizern vom Flughafen abgeholt und mussten uns direkt mit 6 Leuten und 6 großen Rucksäcken und Koffern in ein nicht allzu großes Auto quetschen.
      Im Hostel angekommen gab's eine kleine Einführung und dann sind wir auch schon mit einem Uber zur Waterfront, der sehr touristischten Einkaufspassage aufgebrochen um uns ein erstes Bild von Kapstadt zu machen. Von da aus sind wir dann noch weiter zum Camps Bay Strand gefahren. Der Strand soll eigentlich auch immer sehr voll sein und vor allem an einem Sonntag haben wir viel zu viele Menschen erwartet. Im Endeffekt war der Strand aber fast komplett leer und wir haben auch schnell gemerkt warum. Es war ziemlich windig und wir haben den Sand überall gegen gepeitscht bekommen.
      Den Abend haben wir dann ganz entspannt mit Kochen, die anderen Hostelbewohner- die meisten sind tatsächlich aus Deutschland oder Schweden- kennenlernen und einer spontanen Haarschneideaktion beendet.

      Heute hatten wir dann eine "Orientierung", bei der wir nochmal mehr Infos zu unseren Projekten und generellen Verhaltensregeln bekommen haben. Danach haben wir noch eine kleine Tour von "Ulrich"- unserem südafrikanischem Tourguide- durch einen Teil von Kapstadt bekommen.
      Dadurch dass es die letzten beiden Tage total heiß war sind wir dann nachmittags wieder zum Strand, diesmal aber zum Clifton Beach, der auch so voll war wie wir erwartet haben.

      Jetzt erwarten wir unseren Projektstart morgen. Wir haben von den anderen Volunteers schon einige Geschichten gehört, bei denen einem schon einige kulturelle Unterschiede aufgefallen sind. Wir sind also sehr gespannt die ganze Antmosphäre und den Umgang dort morgen selber mitzubekommen.
      Read more

      Das klingt ja alles ganz schön aufregend, aber auch so, als hättet ihr es gut angetroffen. Und die Fotos sind absolut zum neidisch werden (zumal hier seit heute für unsere Verhältnisse richtig viel Schnee liegt).

      1/30/19Reply

      Ups - ich war noch gar nicht fertig :-)

      1/30/19Reply

      Ich freu mich schon auf's Weiterlesen. Danke für eure Eindrücke, liebe Grüße, Claudia

      1/30/19Reply
       
    • Day7

      Bea kommt - Capetown

      December 26, 2021 in South Africa ⋅ ☀️ 24 °C

      Frühmorgens holen wir Bea vom Flughafen ab und frühstücken dann im Bootlegger! Leider keine gute Sicht, weil dichter Nebel über Blouberg hängt!
      Wir fahren nach Kapstadt rein zum Neighboorgoods Market - wo uns die Sonne und etwas Sekt anlacht! Kurzer Besuch im Boo-Kap, wo Mario&Mieke wohnen.
      Später kommt der Nebel zurück - Fiasko im Primi Piatti!
      Read more

    • Day22

      First appointment after two years +

      February 5 in South Africa ⋅ ☀️ 25 °C

      Für mich ganz ein spezieller Tag.
      Am Mittag gingen wir wie jeden zweiten Tag ins Crossfit (T-Shirt gekauft).
      Danach gingen wir nach Woodstock zum "Old Biscuit Mill", dann zum Barber 😅 und am Abend traf ich nach über zwei Jahre das erste mal wieder Kim.
      War wirklich toll sie zu sehen. 😊
      Read more

    • Day7172

      Test Kitchen

      August 20, 2019 in South Africa ⋅ 🌙 14 °C

      Test Kitchen
      The Old Biscuit Mill, 375 Albert Road, Woodstock,
      Cape Town

      #44 50 best Restaurants of the world
      https://www.theworlds50best.com/the-list/41-50/…

      Was für ein toller Abend! Und waren wir betrunken!!!

      Nach einem außergewöhnlichen Tag in Kapstadt sind wir am Abend noch in das Test Kitchen; kurz mit dem Taxi von der Innenstadt in ein nahes Industriegebiet.
      Empfangen wurden wir im Dark Room. Fast kein Licht, leise, tiefe Teppiche. Nach ein paar sehr leckeren, sogleich seltsamen Gerichten, ein paar Cocktails ging es dann in den Light Room für das eigentliche Essen.
      Sehr viele Gänge, eines besser als das andere, immer mit einem Glas passenden Wein, hatten wir einen wirklich h spaßigen Abend verlebt.

      Muss man erleben!!!

      „The first fine dining restaurant to open in Cape Town’s gentrifying Woodstock, The Test Kitchen kicked off an artistic boom. With food based on popular global dishes with South African ingredients and twists, Chef Luke Dale-Roberts’s restaurant has two intimate dining areas – one “dark”, one “light”.“
      Read more

    You might also know this place by the following names:

    Observatory

    Join us:

    FindPenguins for iOSFindPenguins for Android