Kryssning Suez-kanalen

2018-10-20 lördag

Det är tur att det finns några vilodagar då och då så att vi får lite semester. Dagen var dock ingen sådan.

I dag var det frukost 06:00 och avfärd 07:00. Vi har nämligen varit i/på/vid världsarvet Petra i Jordanien.

Bussresan tog 2.5 timmar och det var fascinerande natur. Berg överallt och mestadels var de kala med lite eller ingen växtlighet. Så kom plötsligt en grön plätt och där odlades tomater, paprika mm. På de platserna pumpade de upp vatten till bevattning.
En hel del annan mark var plöjd och beredd i väntan på regnet som snart ska komma. Troligen har de sått också så att det blir en rivstart. Då blir det grönt överallt.

Naturen och omgivningarna påminner i mycket om Afganistan, vi har Iofs inte varit där men det man ser på TV ser ut så.

Rederiet hade förberett oss på vad som komma skulle. I går förmiddag såg vi ’Indiana Jones and the Last Crusade’, där klippstaden i Petra agerade kuliss i den rafflande avslutningen, och kvällen avslutades på pool-döck med utomhusbio: ’Lawrence of Arabia’. Vi stannade inte hela filmen men det var speciellt att halvligga (i solstolarna) i mörkret och värmen och se film.

Nåväl - åter till dagens äventyr. Vår buss, samt en hel hög med andra bussar (flera från vår båt) kom fram till Petras stora bussparkering, och vi kunde börja det egentliga äventyret.

Petra har varit bebott sedan 7000 före Kristus men också under långa perioder bortglömt. Staden hade sin storhetstid 500 f.kr - 100 e.kr då staden var en hub (man kanske inte uttryckte det riktigt så på den tiden) för karavanhandel. Staden är naturligt befäst genom klipporna i och omkring staden. De hade god tillgång till vatten och byggde vattenledningar så att alla i staden hade tillgång till vatten.

Staden drabbades av flera jordbävningar och dessa samt ändrade handelsvägar gjorde att den minskade i betydelse. 600 e.kr blev staden en del av romarriket och en del byggnader användes som kyrkor. När södra sidenvägen ersattes med sjöfart och jordbävningar skedde oftare minskade Petras betydelse och på 1200-1300-talet glömdes staden bort.

1812 återupptäcktes staden av en schweizisk upptäcktsresande och nu är Petra både världsarv och ett av världens sju underverk.

Som vanligt vid stora turistmål fylkas månglare och köpmän. Vid början på vandringen fanns det tältstånd med varor artistiskt exponerade men när vi kom längre in i klippstaden ersattes de av pojkar som ville sälja på oss DVDer och dragspel med foton. De var tack och lov inte alltför många och inte heller alltför påträngande.

Merparten av byggnaderna i Petra är uthuggna i klipporna. ’Indiana Jones’-kulissen (the Treasure) finns på en större plats där ’Siq’, klippkorridoren som leder in till Petra, tar slut. Den är 40 meter hög och 25 meter bred. Utifrån ser man två våningar men på insidan är det bara en våning. Man får tyvärr inte gå in där längre.
Teatern är gjord för större föreställningar då den har 33 rader och tar 5000 åskådare.

Vi såg en del av staden och vände tillbaka när klipporna blev mindre och det blev mera grus. Vägen in i Petra hade varit sluttande och lätt att gå vilket som bekant har den nackdelen att vägen tillbaka var uppför - hela tiden. Vi var rätt trötta när vi kom tillbaka till bussen.
Under vandringen uppvaktades vi av försäljare av åsneritt, hästritt, kamelritt samt kärra dragen av hästar. Rederiet hade starkt avrått från att använda dessa tjänster och påmint om att deras försäkring inte täcker eventuella skador.
För den som inte orkar med vandringen är de dock en förutsättning för att kunna se Petra.
En medresenär med stegräknare konstaterade att vi hade gått en mil under dagen. Bra rehab-övning för min höft.

Det var en upplevelserik dag och absolut värd både bussresa och uppförsbacke. Åk dit om ni får den möjligheten!Read more