Paco

Välkommen till the grand final av vår resa! Sista dagen innan hemfärd som skulle ligga närmst i minnet när vi så småningom tänker tillbaka på vår resa till Dubai och Filippinerna med svärföräldrarna 2022. Vilka ingredienser skulle bäst förhöja smakerna av denna ljuvliga kaka (dock med några russin som får symbolisera sjukdom och regn)? Jo tropiska paradisöar med finkornig vit sand och klart vatten, god mat och ett gott humör hos alla resenärer!

Söndagen skulle bjuda på strålande väder och vi ville ge oss ut på havet för att upptäcka mindre närliggande öar. Klockan 08.30 blev vi upphämtade av två tuktuk som körde oss ner till Alona beach. Där möttes vi av en man som tog oss med till en båt som var vår för dagen. Vi hade valt en heldag med privat båt och egenkomponerad rutt som bestod av besök på två vackra öar. VI gick förbi ett flertal båtar på vägen och skämtade om att vi kanske hade blivit lurade och skulle få spendera dagen i en liten eka utan tak. Vi hade inte en sån otur utan fick.en bra båt med tak och trevlig besättning. Vi tog oss i båten, satte på flytvästarna och gav oss iväg med ett högt motorljud surrande i öronen.

Första ön vi kom till hade ca 100 permanenta invånare som alla livnärde sig på turisterna som besökte ön. Det har varit två tuffa år för ön och vår ena guide berättade att han innan Covid skeppade turister hit varje dag medan att han nu endast gjorde en tur hit i veckan. Ön var verkligen vacker som ett vykort. Måste vara det klaraste vatten som vi sett under hela vår resa. Under ytan simmade fiskar och vi fick höra talas som havssköldpaddor som brukade simma in till grunt vatten under flod. Vid ebb drog de sig ut till djupare vatten. Möjligheten att snorkla erbjöds och Uffe och jag tog ivrigt tillfället i akt. Farmor, farfar och Junie njöt av bad och sandslottsbygge under tiden vi tillsammans med en ung guide tog på oss snorklar och simfötter för att ge oss ut i en liten, smal båt.

Jag var så glad att jag äntligen mådde bättre och kunde njuta av att få vara mig själv igen och göra saker som jag normalt sätt hade gjort på tidigare resor, så som snorkling. Mitt största huvudbry var hur jag med min rätt stora mage skulle komma upp i den smala båten igen. Tillsammans med Uffe och guiden gjorde vi upp en plan innan jag hoppade ner i det varma vattnet. Med cyklopet på såg vi fullt av färgglada fiskar och simmade hand i hand med guide och båt efter oss. Vi spanade efter havssköldpaddor och plötsligt såg vi en som graciöst, lugnt och vackert tog sig fram en meter under oss. Denna art var mindre än de sköldpaddor vi sett i Mexico men minst lika fina. VI simmade längs revet som plötsligt stupade rakt ner. Utanför revet var det djupt och mörkblått. Lite läskigt för såg framför mig att det plötsligt skulle dyka upp en hungrig haj från djupet. Som tur var gjorde det inte det och vi kom tillbaka till stranden med både ben och armar.

Nästa ö att besöka var egentligen igen riktig ö, utan en stor sandbädd med midjehögt vatten. Lite längre bort stod bord, stolar och små matstånd som erbjud havets läckerheter grillade på sandbädden. Här hade vi det härligt och bara flöt runt och kände lyckan att vara på semester efter två år av pandemirestriktioner. Junie njöt av att busa i vattnet och lekte busig fisk som skulle ta mamma och pappa. Här hade vi kunnat stanna hur länge som helst om inte solen varit så stark mitt på dagen. Vi meddelade vår lilla besättning om att vi var redo att ge oss tillbaka till Panglao och Alona Beach.

När kvällen började närma sig var det dags att bestämma restaurang för kvällen. Eftersom vi hade bil bestämde vi oss för att åka utanför Alona Beach och Uffe tog på sig uppgiften att dels köra men också att bestämma restaurang för vår sista kväll med gänget. Kan nämna att efter tyfonen läsa sig till om restaurangerna är öppna eller ej är ytterst oklart. Uffe hade läst om en restaurang på ett hotell som fått bra betyg på TripAdvisor och som låg ca 15 minuter iväg. Innan vi kom dit behövde vi ta ut mer kontanter för att finansiera måltiden. Problemet var att strömmen gått och att därav alla uttagningsautomater var icke i drift. Vi fick vända tillbaka till hotellet när vi insåg detta och hämta dollar som Per och Lena smart nog tagit med sig. Under tiden Per letade efter ett växlingskontor gick jag in på donken för att köpa pommes till Junie. Hon var hungrig och det var lika bra att ge efter hennes prat om Jollibee och pommes för att hålla henne på gott humör då maten skulle dröja.

Äntligen närmade vi oss restaurangen och vi följde skyltarna till Linaw Pearl. Vi kom till en parkering som inte såg mycket ut för världen bredvid något som såg ut som en lagerlokal. Tveksamma gick vi ut från bilen och följde den mörka vägen. Vid en krök tornade vackra hotellbyggnader upp sig och lampor hängde i trädkronorna. Det var verkligen ett dolt men mycket vackert hotell som låg precis vid havet. Vi blev glada att se att restaurangen var öppen. Matutbudet var stort och servicen på topp. I väntan på maten tittade vi på två valpar som busade, gungade hängmatta och gick ner till havet. Middagen var god och vi avslutade med glass till efterrätt, något som föll lilla fröken i smaken.

Väckarklockan ringde och det var dags för vår sista frukost på resan innan en timmes poolhäng följt av packning. Som sista aktivitet innan hemresan ville vi passa på att njuta av en timmes massage på närliggande massage-och nagelsalong. Här är massagen verkligen billig, ca 100 kr för en timme. Junie tycker om när vi målar och fixar med hennes naglar så jag frågade om hon ville få sina naglar målade. Det ville hon verkligen. Blixtstilla satt hon när hon fick sitt blåa nagellack och hade ett helt gäng tjejer som arbetade på salongen omkring sig. Inte varje dag en 2,5åring får naglarna klippta och målade på salongen. De bad om att få ta bilder på henne där hon så duktigt satt på en kudde för att komma upp i höjd till bordet. Tjejerna turades om att ta hand om henne. Junie kände sig så stor och stolt över sina mörkblå fingernaglar och visade oss titt som tätt dem för oss under resan hem. Flygresorna gick bra och utan anmärkningar. Hemma i Höör väntade mamma Gullvor som så snällt tagit hand om huset och katterna medan vi varit iväg. Junie var överlycklig att träffa henne och tillsammans letade de efter påskägget som mormor gömt. Våren hade kommit till Höör och det var underbart att ta en fika tillsammans i vår pergola och höra fåglarna sjunga i skogen bredvid.

Tack till Per och Lena för en fantastisk resa tillsammans!

Kramar från ossLeia mais