Eurong

Ni vet känslan de första sekunderna när man vaknar och inte vet exakt var man är, var man befinner sig eller vilken veckodag det är. Så var känslan när jag vaknade denna dag vilket var en ganska skön känsla som snabbt förvandlades till obehag och en klump i magen när jag insåg att vi var i Hervey Bay utan någon plan att ta oss till Fraser Island. Vårt öde från gårdagen var alltså ingen dröm.

Bland de första sakerna jag gjorde efter uppvaknandet var att kolla på telefonen om taxiföretaget på ön återkopplat om de kunde köra oss till vårt Beachcamp retreat. Yes, de hade bekräftat att de kunde hämta oss en timme efter färjan anlände till Kingfisher Bay då de hade en annan körning på ön just då men för vår del kändes det ändå bra med en plan och vi kunde ju bara ta en kaffe under tiden vi väntade.

Färjan skulle ju avgå kl 9 från River Heads ca 25minuter bilfärd från vårt boende så vi hoppade in i bilen och begav oss till Woolwoths för att inhandla alla förnödenheter för vår övistelse eftersom det är svårt att få tag på mat och annat på ön som är så pass isolerad. Vi var klara med vårt handlande tjugo i nio med 16 minuter kvar att köra till färjan. Shit, kommer vi hinna?! Foten på gasen och iväg mot färjan och vi lyckades komma på plats och köpa biljett med den lilla marginalen vi hade. Vi hade också packat om så att vi bara hade vår små ryggsäckar med kläder och annat så vi kunde lämna de stora i vår hyrbil.

45 minuter senare efter färjeöverfarten var vi äntligen i land på denna jättelika sandö. Vi spenderade vår väntan på Lisa med taxin på Kingfisher Bay resortet och tittade på allt folk där. Vi insåg snabbt att de flesta inte hade mycket aning om vad ön hade att bjuda på utanför resortets väggar även om det var en stor anläggning. Vi var i alla fall väldigt nöjda med beslutet att ta oss till andra sidan ön till ett mindre eco beachcamp med glamping tält och strandhyddor där allt drivs enbart av solenergin. När Lisa väl kom och plockade upp oss med all våran mat så fick vi återigen bekräftat att det förmodligen inte hade varit så smart att åka över i en AWD (mindre SUV). Då det inte regnat på någon vecka var det extra lätt att fastna på de enkelfilga och trånga sandspåren som korsade ön. Det var ju minst sagt en skumpig resa som var i paritet med vår resa på Madagaskar där det var mer hålor än väg på en del sträckor. Här var skillnaden dock att bilen var gjord för att köra i dessa förhållanden. Det var en trevlig färd på drygt en timme med vår chaufför Lisa som berättade om många nyttiga tips för vår vistelse, de vilda Dingosarna, vilka sjöar som var bäst att besöka, om Aboriginska urbefolkningen på ön och annat intressant.

Vi lyckades förlänga vår vistelse på boendet med en natt så att det blev två nätter som det ursprungligen var tänkt. Skillnaden nu var bara att vi betalade för 3 nätter istället. Efter att gjort oss hemmastadda i vårt glamping tält traskade vi ner de 10tal meterna ner till havet för ett dopp i oceanen. Det var underbart svalkande i den gassande värmen. Vi njöt i fulla drag över att vi till slut lyckats ta oss dit och hur fantastiskt avkopplande det var att ligga själva på stranden till vågornas kluckande ljud med en och annan 4wd som körde förbi med jämna mellanrum. När vi var nöjda och en halv flaska solskyddsfaktor 50+ konsumerats gick vi upp och duschade och planerade för morgondagen. En morgonpromenad innan solen steker för mycket på drygt 8km till Lake Wabby fylld med doktors fiskar (ni vet sånna som äter på ens fötter i Thailand). Det blev planen.

Till kvällen så låg vi i hängmattorna och skrev på resebloggen för att när solen gått ner starta en "bonfire". Här grillade vi våran mat för oss själva och tittade på den totalt stjärnklara himmeln och förundrades övar att vi aldrig får det så stjärnklart och starkt lysande stjärnor hemma i Svearike.

Vi får se vad morgondagen har att bjuda på, än så länge levererar Fraser island bra!Okumaya devam et