Spagettitåget

Efter att ha hoppat i plurret, blivit vattnade och matade och strosat igenom Monterossos gamla gator bestämde vi oss vid fyratiden för att fortsätta färden mot nästa by i Cinque Terre - Vernazza. Denna gång fick vi betala för att använda leden. Det gäller att vara ödmjuk och ha tålamod för att kunna samsas med mötande trafik (läs vandrare) om de smala klippavsatserna som utgör vandringsleden.

Stigen slingrar sig genom vingårdar och citronodlingar. Ibland dyker karga tallar och enorma kaktusar upp. Ödlor pilar iväg över leden när vi kommer och stör. Samtidigt som det delvis är kargt är andra sträckor beströdda av blommor i cerise, blått, rött och gult.

Efter ytterligare två timmar i kuperad terräng och några hinkar svett belönas vi med utsikt över Vernazza. Klockan är sex men vi dyker direkt ner i vattnet från den minimala stranden. Monterosso verkar som en metropol i jämförelse när vi går uppför Vernazzas små, små gränder. Efter middagen avjuter vi en öl på stranden innan vi är snälla mot oss själva och tar tåget hem. Den vandring som tagit fyra timmar till fots är över på tio minuter med tåg.

Nu närmar sig klockan midnatt. Sofie sover gott trots det italienska dansband som spelar för fullt på torget utanför vår balkong. Det är nog dags för mig att ta efter henne! Imorgon bär vägarna till de tre kvarvarande byarna i Cinque Terre - Corneglia, Manarola och Riomaggio. Men först väntar sovmorgon till halv nio.Weiterlesen