Tỉnh Quảng Ninh

Quan Lan var en relativt okänd liten ö för oss, Joel hade hittat något på nätet om att det var fint, så vi tänkte att vi chansar och ser. Det är ju när man reser på detta vis som man kan våga testa sådant man inte är säker på!

Vi åkte från Cát Bà mot fastlandet på förmiddagen, och efter lite båt- och bussbyten var vi tillslut framme på Quan Lan, vilket är en putteliten ö rätt österut från Halongbukten. Den 2 timmar långa båtresan genom Ha Long Bay var en riktig höjdare, små vackra pluppiga öar överallt. En gång i tiden har nog Quan Lan varit ett populärt resemål (innan pandemin?) för vi såg nerstängda hotell typ överallt längs huvudgatan i huvudorten i södra/mitten av ön. Befolkningen verkade dock väldigt ovana vid att se västerlänningar, för så fort vi gick in i de centrala delarna så stirrade alla och hälsade på ett sätt som folk inte gjort tidigare, och vi hade snart en skara nyfikna barn efter oss som följde efter minsta steg vi tog. Lite småjobbigt faktiskt när vi mest ville lösa praktiska saker, typ som var vi kunde hitta vatten.

Vi försökte även hitta en restaurang i byn med utsikt över havet, men det var stört omöjligt, alla ställen pekade bara in mot gatan. Vi gick istället tillbaka till vårt hotell och ägarens syster lagade mat åt oss och vi avnjöt den väldigt goda maten (om man bortser från de sockrade (?!?) pommes fritesen vi tog som för-snacks) i den vackra solnedgången med utsikt över havet och solen stor och röd som en blodapelsin.
Trötta efter en lång resdag såg vi fram emot att gå och lägga oss. Joel la sig ner i den ena sängen och... BRAK! Hela botten föll ur!! Trälisten som höll upp hela trossbotten lossnade från sängstommen, så han föll med en smäll rätt ner i backen! Som tur var, var inga händer eller tår på fel ställen, för i så fall hade vi garanterat fått brutna ben i fötter eller händer.. Vi kallade på personalen som snickrade i en halvtimme, och sen var sängen "som ny". Vi la oss dock ner, och vände oss om i sängen, med stor försiktighet efter det!
Vi kan också lägga till att sängarna på detta hotell var de absolut sämsta vi legat i någonsin! De var så hårda att det är bekvämare att ligga på liggunderlag på sand! När man låg på rygg fick man ont i ryggslutet eftersom det inte var någon svikt alls i madrassen. Så man låg som en planka över stenar typ. Det är inte ofta vi skriver negativa saker i recensionerna på ställen vi gillar i övrigt, men här gjorde vi det, för att alltså det var galet. Vi funderade mycket på hur inköpsprocessen av dessa madrasser gick till egentligen.

Quan Lan är som sagt jättelitet. Vi hyrde moppe andra dagen och åkte runt till varenda "Point of interest" på kartan, inklusive alla stränder. Det var helt ärligt inte jättemycket att se. Vi försökte tex besöka ett tempel som skulle finnas där, men det var först svårt att ens hitta dit, och när vi kom fram så fanns det liksom ingen entré och det så lite ut som en byggarbetsplats. En del saker hittade vi helt enkelt inte, vägarna dit fanns liksom inte i verkligheten. De stränder som fanns utmärkta gick antingen inte att ta sig till (vägarna övervuxna) eller så var de helt förstörda av plastföroreningar och stranden i sig liksom gick inte att vara på. De stränder som en gång haft lite restauranger och liknande var för det mesta övergivna och såg sorgligt skräpiga ut.
Det fanns dock stränder som var heeelt otroliga. En fick vi vada över ett litet vattendrag för att komma till,​ men väl där var det verkligen värt det. Den var helt obebyggd, och enormt stor, bred och lång. Djungel hängde ut över stranden och det enda man hörde var vågornas skvalp.
Tillslut hittade vi också en strand med en liten restaurang där vi åt lunch och hängde ett tag i deras solstolar.

Vår resterande dag på Quan Lan spenderade vi på den första stranden vi åkte till dagen innan. Där fanns en liten bar/shop som verkade ägas av samma kille som ägde vårt hotell. Man märkte att de höll på att rusta upp efter pandeminedstängningar, alla små ställen runt om var stängda och slitna, men just detta ställe höll på att komma tillbaka. Det fanns ett par solstolar, de hade sopat bort allt skräp framför stället, och de hade dryck och lite snacks till försäljning. Vi var de enda där under dagen, så återigen hade vi en strand för oss själva. På eftermiddagen verkade det dyka upp lokalbefolkning dock, så förhoppningsvis fanns det fler som kunde köpa lite saker och hålla det igång. Mysig och lugn dag!

Vi beslöt oss dock för att åka tidigt morgonen efter och påbörja resan mot Sa Pa i norra Vietnam!Read more