Mimaropa

Nästa stopp var alltså El Nido på ön Palawan i Filippinerna. Och vilket jäkla ställe! Vi blev båda helt förälskade! Naturen där var helt magisk, skärgården består av både större och mindre öar, med höga klippväggar med en djupt mörkgrå färg som skapade en dramatisk kontrast mot det kristallklara vattnet. Detta tillsammans med den fantastiska filippinska maten, de vänliga människorna och det faktum att det är enkelt att kommunicera (pga alla filippiner pratar jättebra engelska) blev El Nido kronan på det filippinska verket! Vi älskade det, och det enda vi ångrar är att vi inte stannade längre.

Detta inlägg består av alldeles för många positiva förstärkningsord (någon kan ju roa sig med att räkna antalet "magiskt", "fantastiskt" och "otroligt") men det gick bara inte att låta bli!

Även denna plats får också två inlägg, ett med bara bilder, pga kan ej låta bli. (man kan alltså ha max 10 bilder per blogginlägg..)

Vi tog oss till El Nido i en minibuss som vi fixade på flygplatsen. Den blev riktigt billig (i förhållande till vad det skulle kosta att förboka) så vi var nöjda. Resan tog ca 5 timmar men gick bra, vi kom fram lagom till solnedgången, som vi fick avnjuta på en restaurang nära hotellet, som låg på en strand som heter Corong Corong. Själva den stranden var inte så kul, extremt långgrunt och massor av båtar, men solnedgångarna där var helt otroliga! Solen gick ner bakom en horisont av berg, och färgskådespelet var bara inte klokt.

Liksom på de flesta öar vi är på, hyrde vi en motorcykel för att se så mycket som möjligt och kunna åka in på alla småvägar vi ville. Första dagen besökte vi först Marimegmeg beach, som blev ett av våra favoritställen, framför allt för att vi långt bort runt hörnet på stranden hittade ett magiskt litet ställe med otroliga trädhus. När vi beundrade dem kom ägaren ut från ett av husen och erbjöd oss att kika in. Det var ännu mer magiskt på insidan. Vi hade föreställt oss enkla stugor, men de var riktigt lyxiga med separat badrum, sovrum, vardagsrum och ett litet kök. Badrummet hade panoramafönster ut mot havet, och sovrummet AC. Balkongen, också den ut mot havet, var otrolig. Vi frågade om de hade en restaurang, vilket de inte hade, men ägaren erbjöd sig att laga mat till oss om vi ville en annan dag, vilket vi gärna tackade ja till!
Sedan tog vi oss vidare till kända Nacpan beach, vilket var en ca 40 min färd, där sista kilometern var över totalleriga vägar. Gick dock bra! Nacpan var fint och hade lite trevliga ställen där man kunde beställa mat, och drycker, både typ smoothies och öl/drinkar. Vi åt middag på ett Hostel där som hette Mad Monkey, mysigt!

Dagen efter åkte vi på en båttur runt El Nidos kust! Väldigt vackert, även om det var mycket turister på vissa platser. Vissa ställen hade helt fantastisk snorkling med massvis av koraller och fiskar. Vi besökte också en "hemlig" lagun (man var tvungen att klättra in genom en liten öppning i berget) och en stor lagun som man tog sig in i genom att paddla kajak. Den var såå häftig, och vi önskade att man hade fått snorkla där inne, för vi kunde se vackra koraller från ytan och djupt ner längs kanterna. Det som framför allt slog oss under hela dagen var just det kristallklara vattnet och mängden koraller, har inte varit lika fräckt på någon annan plats egentligen.

Nästkommande dag hyrde vi moppe igen, och tog oss till Duli beach där vi hängde nästan hela dagen. På vägen dit stannade vi först i ett litet samhälle/by och klippte Joels hår, blev riktigt bra! Duli var magiskt vacker, lång och bred, och vi var i princip helt ensamma! Vi såg ett annat par när vi kom dit, sen kom det ett par till under dagen. Vi hängde på en jättefin liten resort som ägdes av ett holländskt par som flyttat till Filippinerna för 10 år sen, efter att ha backpackat och förälskat sig i landet. Väldigt härlig och lugn dag.

Vi fortsätte även nästa dag med moppetur, vi åkte på fågelskådning och försökte hitta alla biätar-fåglar vi hade sett dagen innan (det gjorde vi, och fick se en kungsfiskare också!). Efter en förmiddag med snigelfart längs vägarna styrde vi moppen mot vattenfallet Bulalacao. Det var en ca 40 min vandring genom skogen/djungeln, och man var tvungen att korsa forsen fem gånger genom att vada genom ibland lårhögt vatten. Bitvis regnade det, men som tur var hade vi med våra regnponchos att skydda oss med. Vattenfallet var fint men inget speciellt, det var turen dit och tillbaka som var det häftiga. Som det varit nästan överallt var vi typ helt ensamma, vi råkade dock påbörja vandringen nästan exakt samtidigt som en stor familj.

Vår sista dag var nästan den bästa. Vi hyrde en kajak och paddlade från vår strand runt längs kusten bland annat till en av de stränder vi varit på under båtturen. Det var en otrolig dag där vi tog oss precis dit vi ville, snorklade en massor i det kristallklara vattnet och bara hade det härligt. På ett snorklingsställe såg vi en stor havsorm, läbbigt! Jag (Jojo) råkade simma precis ovanför den när jag såg den, och när jag simmade åt ena hållet iväg från den ändrade den riktning åt samma håll, hjälp! Det är alltså världens giftigaste orm....! (dock också helt fredliga och bits bara när den verkligen känner sig trängd och hotad). Joel hittar också en muräna, fräckt, men lite otäck! Denna var dock en baby, så ganska liten.
Den kvällen var också den då vi bokat in att äta på det vackra trädhusstället vi hittat tidigare. Så på eftermiddagen svidade vi om och tog en tricycle/tuktuk bort till Marimegmeg och gick sen den lilla promenaden bort till Sunset Cliffs, som vi fick lära oss att det hette. Fen, ägaren, hade lagat supergod adobo, och vi fick också en skål med det som familjen skulle äta den dagen, samt en smakbit från morgondagens rätt. Så lyxigt! Solnedgången var rent magisk och vi hade en såå mysig och vacker sista kväll i El Nido och Filippinerna.
När vi åkte nästa dag var det vemodigt, men vi lovade också varandra att hit ska vi åka tillbaka, snart!Read more