Changwat Trat

Så var det dags för resans sista land. Thailand. Konstigt hur både snabbt och långsamt tiden gått, resan vi planerat för så länge hade nu bara en dryg månad kvar.

Resa in i Thailand började sådär. Vi hade bokat hela resan mot gränsen mellan Kambodja och Thsiland via en kille på ön som kändes ärlig. Hela vägen till gränsen för $25 /person, ganska dyrt, men det var svårt att hitta alternativ såhär kort efter att landet öppnat efter pandemin. På morgonen tog vi färjan över. Vi får vänta en stund vid färjeterminalen, sen kommer en tuktuk och hämtar oss och kör oss till bussbolagets kontor. Där väntar vi i typ 1-2 h, och träffar bland annat en tysk, Joachim, som också ska till Koh Chang, så vi bestämmer oss för att dela på taxis och sånt. Tillslut kommer minibussen. Chauffören kör dock runt och plockar upp folk under lång tid, vi åker tex TILLBAKA till färjeterminalen där vi var tidigare för att plocka upp en person... Sedan efter ca 1 h körning så stannar bussen i en stor korsning i en by och säger att vi som ska till gränsen ska byta buss här. Där står en man med en bil, en liten en, som vi tydligen ska åka med. Vi stoppar in våra grejer i bilen, men han vägrar åka om det inte kommer 2 pers till (i en bil för 5,och vi var redan 4 med chauffören...). Det kunde ta 2-3 timmar meddelade han. Vi försökte prata m minibusschauffören, men han försökte typ bara verka oförstående. Vi stod och tjafsade en bra stund, försökte få tag i killen vi bokat via etc. Sen kom plötsligt en annan, större, bil där en man som kunde engelska kom ur och frågade vad problemet var (kändes prick som om att detta var planerat..). Han bekräftade att den andra chauffören ville vänta på fler passagerare. Den nya ville först ha $10/pers för att köra oss vidare mot gränsen, efter lite om och men tog han oss till gränsen för $7.5 för oss tre personer. Joel satt dock med ett stort däck bakom huvudet den första biten... Gränsövergången gick bra. Sen på andra sidan fortsatte transportproblemen. Vi tre fick tillslut ta en minibuss för 1200 baht till Trat (gick ej att förhandla lägre än så och det fanns inget annat alternativ så sent). Vi var dock ej tillräckligt tydliga med att vi skulle till ett hotell nära färjan, så de körde oss bara till Trat busstation och vägrade ta oss längre. Så vi fick betala ytterligare 400 baht för en songthaew till hotellet... Känslan efter allt strul var typ ilska, trötthet och att vi var rejält scammade. Hotellet vi landade på i Trat var i alla fall bra, sköna sängar och låg fint vid havet, så frukosten morgonen efter var mysig. Då träffade vi också på en Mustachparakit som verkade bo där, först flög den bara runt oss, men sen satte den sig upprepade gånger på Johannas huvud och ville typ socialisera, lustigt!

Äntligen tog vi sen färjan över till Koh Chang, en båttur som tog bara någon halvtimme. Vi blev sedan skjutsade i minibuss till vårt hotell på sydvästra ön, byn runt Lonely Beach, vilket visade sig vara en väldigt mysig liten backpackerort. Den skiljde sig ganska mycket från andra delar av Koh Chang, mindre och "yngre", med mestadels folk i 20-30-årsåldern. Redan första kvällen träffade vi Karin, en tjej från Österrike/Tyskland som vi sedan hängde med i princip resten av vistelsen på ön. Tillsammans med henne åkte vi på moppeturer runt hela ön, hängde på stranden, åt god mat och besökte byns nattliv, väldigt roligt!

Koh Chang är en magiskt vacker ö, med slingrande vägar. Smakfullt nog har de lagt vägarna ett snäpp in, så man slipper vägar med trafik precis bakom stränderna. Östra sidan är mycket mer öde än den västra, där skulle jag inte rekommendera någon att bo, man måste absolut ta sig runt med moppe/taxi där, om man vill besöka andra platser, restauranger etc, än hotellets. Dessutom är vädret mycket sämre, regnmoln från fastlandet fastnar liksom på den sidan av ön och regnar av sig innan de tar sig över bergskedjan till västsidan. Dagen vi utforskade den sidan tog vi oss hela vägen ner till Long Beach i den södraste delen. Den stranden var vacker, men ändå lite av en besvikelse. Strandremsan var rejält tunn, och det var ganska skräpigt. Det har nog inte återhämtat sig från pandemin än.
Tyvärr kan man inte åka runt hela ön (egentligen bra, för anledningen är att det ska ge en frizon till djurlivet på ön), så när vi skulle åka hem igen så var vi tvugna att åka tillbaka samma väg vi kom,vilelt skulle ta en dryg timme. När vi bara hade kört en kort bit så insåg vi att regnet var påväg, och efter bara några minuter så hällregnade det över oss, vi var tvugna att stanna för att inte spolas bort typ!
När vi sen äntligen kunde köra igen och tagit oss nästan hela vägen tillbaka, så bevittnade vi en olycka, som tack och lov gick bra. När ett annat par skulle ta sig ner för en ruggigt brant, och nu hal, serpentinväg, så tappade de fästet på den brantaste biten. Moppen for rakt fram, tjejen åt ena hållet och killen åt andra. Tack och lov gick det bra, antar dock med lite skrubbsår och kantat självförtroende.

En av höjdpunkterna var dagen då vi låg på den otroligt fina Lonely Beach (vid vårt favoritställe Nature beach Resort) och sen beslöt oss för att hyra en kajak och paddla runt utanför Koh Chang. Under ett par timmar paddlade vi tre runt på ett kav lugnt hav och tog oss runt två av de öar som ligger precis utanför, Koh Man Nai och Koh Man Nok. På den första kunde vi gå iland och hänga en stund på en helt öde sandstrand och bada i det varma vattnet. Paddlingen gick så lätt eftersom det var vindstilla, och det var en härlig känsla att vara ute på havet i strålande sol. Det var en riktig toppenupplevelse som i alla fall jag kommer minnas länge!

Mycket tid spenderade vi också på vårt toppenhärliga boende, Paradise Cottage. Fina bungalows med havsutsikt, och framför allt ett jättemysigt poolområde med små solbås med hängmattor, puffar och sittmadrasser. De serverade toppengod mat (drömmer fortfarande om deras cheese dumplings...!) och goda shakes, så det var lätt att spendera hela dagar där vid poolen. Tyvärr ingen strand (men det var få hotell som hade sandstrand), utan det var en stenig strand, som man visserligen kunde bada vid, även om det var lite mer ett äventyr. Karin bodde på samma ställe, så det var enkelt och problemfritt att hänga.

Efter att ha stannat bra mycket längre än vi tänkt var det sen dags att åka vidare söderut. Vi tog oss med minibuss mot Bangkok, sov en natt och flög sen söderut till Krabi och Ao Nang, där vi skulle träffa Joels kollega Jitin och hans fru Vega!Читать далее