Kabupaten Lombok Barat

Efter Gili åkte vi över till stora ön bredvid Giliöarna, Lombok. Vi tog oss ner till södraste delarna efter tips från folk vi träffade på Gili. Kuta var innan pandemin ett av de större turistområdena på Lombok, men pandemin verkar fullständigt ha förstört detta. I själva Kuta var vi några av de enda turisterna, vilket gjorde att den enstaka timmen vi låg, helt ensamma turister, på stranden blev vi fullständigt bombarderade av försäljare som ville sälja kokosnötter, saronger och armband. Det verkade inte hjälpa att de såg att vi sa nej till alla, det kom nya hela tiden. Tillslut gav vi upp och tog istället vespan vi hade hyrt och åkte till Tanjung Aan Beach, som är en magisk plats för att se solnedgången. Vägen dit var verkligen märklig. De håller på och bygger ett enormt vägkomplex på vägen till stranden, det ser ut som om det kommer bli en enorm flerfilig motorväg. Just nu ligger bara stora betongblock nedgrävda till vägbanor, och runt om är hela naturen helt nedmejad. Det ser lite ut som att köra genom ett månlandskap.
Vi kom tillslut fram och vandrade först upp på ett ”berg” bredvid stranden där man hade fantastisk utsikt över hela Kuta. Solnedgången började redan nu och gav ett magiskt skimmer över hela bukten. Därefter tog vi oss ned till stranden och åt middag i solnedgången på Kampung Turtle (kampung=restaurang typ). Jättegod mat och som sagt otrolig solnedgång.

Dagen efter åkte vi på vespa-tur runt om i området för att titta på framför allt fina stränder. Och stränderna var verkligen fina, den enda vackrare än den andra. Ner till nästan varje strand satt det ett gäng män som tog betalt för att komma ner till stranden, i vad de sa var en väg- och parkeringsavgift. Högst inofficiella avgifter dock. Det kändes mer som om det var ett sätt de kommit på att de kan tjäna pengar på. Summan var inte stor, så det var inte hela världen, men lite trist att inte bara kunna åka runt och titta utan att behöva betala (framför allt för oss som inte stannade mer än kanske 30 minuter på många av ställena). Vi spenderade en längre stund på Tampah Beach, vår favorit. Så avskilt och lugnt, vacker natur och fint uppbyggda strandbarer och solosångar - allt i bambu!
Dagen avslutade vi på en indisk restaurang uppe i bergen med utsikt över Kuta, en av höjdpunkterna! Maten var såå god och vi drack snorgott rödvin för första gången på nästan hela resan. Vi drack det en gång första veckan på Tioman island, vilket var jättegott, men vi provade också en gång på Gili Air, men det smakade otäck saft. Denna kväll firade vi tvåårig förlovningsdag <3

Vistelsen i Kuta var tyvärr kort och präglades också diverse krämpor. Joel hade fått ett infekterat skavsår på foten efter för trånga simfenor och jag var förkyld, något som gick över fort förutom att jag fick förkylningsblåsor i halsen = helt otroligt ont när jag svalde i flera dagar efteråt! Foten lagade vi med hjälp och råd av Jojos syster Helena som är läkare, så efter en operation, rengöring och inpaketering med alsolsprit var foten åter tillbaka på banan efter några dagar.

Vi hann inte upptäcka själva Kuta särskilt mycket, det vi såg av staden var bara den första dagen på stranden, vilket var sådär. Hade vi haft tid att vandra runt mer i kvarteren runt ikring hade vi säkert haft ett bättre intryck. Marknadsområdena bakom vårt hotell såg väldigt mysiga ut, och stan sträckte sig ganska långt upp bakom oss.

Redan dagen efter vår strandhoppartur var det dags att lämna Kuta för att ta sig upp till norra delen av Lombok där vi skulle bestiga Mount Rinjanis vulkankrater!Baca lagi