US East Coast&Central America

December 2014 - January 2015
A 28-day adventure by Servin Read more
  • 27footprints
  • 7countries
  • 28days
  • 235photos
  • 0videos
  • 19.3kkilometers
  • 18.1kkilometers
  • Day 28

    The Final Chapter

    January 9, 2015 in Sweden ⋅ 🌧 5 °C

    Prolog:
    Då var det dags att försöka sammanfatta 4 veckor fyllda av äventyr på en kontinent långt ifrån Sveriges trygga vrå. Min tanke är att skriva kort om varje destination och sammanfatta våra intryck och upplevelser där. Man kan väl i och för sig redan börja ana risken för att det blir en hel roman eftersom mina blogginlägg ofta tenderar bli lite långa.

    Nu ställer ni säkert er frågan hur jag kan tala för både mig och Louise om hur vi har upplevt de olika resmålen. Först och främst har vi så gott som alltid skulle jag vilja säga samma grundläggande uppfattning av det stora hela. Alltså vi upplever säkert små detaljer olika men när det kommer till hur vi reflekterar över övergripande händelser och upplevelser så brukar våra åsikter inte glida långt isär. Sen så pratar vi ju också med varandra så vi vet ju hur den andra tänker nått så när ;-)

    Så till att börja med så vill jag understryka, om det inte tydligt nog framgått från vår reseblogg att hela vår rundresa har varit helt fantastisk. Vill inte ändra på något eller ha något ogjort, även om det kan ha varit lite svettigt på lokalbussar, illamående på färjor eller typ missat en flygavgång helt... Som sagt jag hade inte kunnat önska mer av denna resan och alla förväntningar och drömmar är uppfyllda och mer därtill. Mitt resesällskap har varit utomordentligt bra och det är bara ytterligare ett bevis på att jag har satt guldringen på rätt finger. Vet inte någon annan än Louise som jag skulle ha så roligt med eller rent av stå ut med. För den delen vet jag inte någon som skulle stå ut med mig så länge utan att gå i taket!

    New York:
    Vår första destination och startpunkten på vår resa var i New York, USA. Med stor risk att låta väldigt tråkig så får vi nog medge att NYC var en av höjdpunkterna på resan. Vad jag menar med tråkig är att alla som man hör besöker New York prisar staden så högt och att det är bästa staden i världen osv. jag hatar att vara som alla andra vilket gör att jag ändå motvilligt får säga att det är en fantastisk stad som jag gärna besöker igen. Tycker det är svårt att sätta fingret på vad det är som är så fantastiskt med Manhattan och New York City precis som jag aldrig kunnat få känslan när någon annan återberättat som besökt The Big Apple. Det jag och Louise kunnat komma fram till är nog att när vi rest så relativt mycket som vi ändå gjort så är det svårt att få känslan av att man upplever något helt nytt. Som hur glasklart vatten man än kommer till så slår det inte Koh Lipe och hur många olika färgglada fiskar man ser så fanns det fler vid Similan Islands osv. Men det var nog just det som gjorde New York till en sån otrolig upplevelse just för vi aldrig skådat en så stor levande stad, mer än på film.

    Fort Lauderdale:
    Vårt nästa stopp innehöll ju också min övriga familj precis som föregående stopp. Jag har varit i Fort Lauderdale och Florida ett antal gånger tidigare med familjen, men aldrig som "vuxen" (senast var 2003). För Louise var det första gången för allt, både USA som helhet och Florida med såklart. Hon trivdes mycket bra och gillade det lite mer lugna tempot och klassiska solsemesterfirandet som The Sunshine State är känt för. Det man kan tillägga är att Weston som var stadsdelen i Fort Lauderdale där vi hade vårt resort var väldigt "laid back", med det menar jag att det inte så mycket aktivitet och håll igång utan mer en lugn ort för golfspelande pensionärer och barnfamiljer som nöjer sig med att ligga vid poolen och dricka öl. Eftersom detta var ett delmål på vår rundresa så passade det oss perfekt. Vet inte om 2 veckor där hade varit lika lockande utan 5 dagar räckte bra.

    Guatemala:
    Nästa delmål blev ju Guatemala City eftersom av tidigare förklarade anledning så kom vi aldrig till El Salvador som var planen från början. Första intrycket av Guatemala City är väl att det ganska tydligt blir kontrast att man befinner sig i Centralamerika och inte staterna längre. Alla står upp och åker på pick-up flaken på bilarna och gärna 8 personer i en vanlig Fiat panda. Med andra ord man märker att ekonomin inte är den samma som till exempel där hemma. Men annars så var staden väl hållen och städad inte massa skräp längs gatan i city i alla fall. Om man ska se till fattigdomen så visst såg man att vissa hade det lite svårare men inte i närheten av så många tiggare som vi har i Sverige idag, inte en bråkdel och då spenderade vi ändå 5 dagar i staden och åkte runt på landsbygden på olika turer. Första kvällarna så följde vi Svenska utrikesdepartementets råd och gick inte på gatorna efter det blivit mörkt, eftersom det var december blev det mörkt redan vid 18 tiden vilket gjorde att det var många timmar på hotellrummen första 2 dagarna. Sen fick vi "feeling" av att det inte alls var farligt att gå på gatorna på kvällarna så länge man följer sunt förnuft och inte viftar med massa kontanter osv. inte någon som kollade konstigt på oss överhuvudtaget. Överlag känner vi väl att just i Guatemala City finns det inte så mycket att se och uppleva mer än storstadspuls så vi är otroligt glada att vi åkte ut på de äventyrstripparna som vi gjorde. Både till vulkanen Pacaya, marknaden Chichicastenango och Lake Atitlan.

    Honduras:
    Nästa resmål att besöka var ju Copán Ruinas som ligger precis på gränsen mellan Guatemala och Honduars, men på Honduras sida. Första intrycket här var vilken vänlig och mysig stad vi kommit till. Alla var så måna om turisterna och inget jobbigt tjat från försäljare som annars kan vara en pina på de mer vanliga turistorterna runt om i världen. Det är även det billigaste stoppet på vår resa generellt. En öl på resturang kostade runt 10kr, jag hade använt mig av BigMac-index om det hade funnits McDonalds där vilket det inte gjorde. Så fick bli öl-index istället. Ruinerna från Mayafolkets tempel var faktiskt häftigt att uppleva och se. Med faktiskt syftar jag på att jag inte har fenomenalt högt intresse av kultiverade evenemang. Men Copán Ruinas var som sagt ett undantag. Summa summarum är att det är absolut värt ett besök om man får chansen.

    Roátan Island:
    Kanske lite svårare att sätta ett rättvist betyg på Roátan eftersom Louise inte var helt hundra hela vistelsen där. Men det var första resmålet där vi enkelt kunde göra oss förstådda med engelska sedan vi lämnat de förenta staterna. Man märkte tydligt att detta var mycket mer en turistmål än de tidigare resmålen vi besökt. Med både gott och ont. Det blir naturligt mycket dyrare dels för det är rika turister som tar sig dit och dels för att det är en ö med begränsad tillgång till det mesta som importeras från fastlandet. Fördelarna är ju att det finns många restauranger, barer och saker att hitta på för semesterfirande turister. Många som vi träffade där som bosatt sig där tycker ju uppenbarligen att det är paradiset själv, vilket i vissa bemärkelser går att förstå. Vi tycker nog att det var lite för mycket feta amerikanare som kom i land från alla dessa kryssningsfartyg som glider runt i Karibien och stannar till vid olika hamnar, varav Roátan är en mycket populär. Möjligt att vi hade haft en annan helhetsbild om vi åkt ut på någon tur på ön vilket vi inte gjorde eftersom det inte passade in. Man kunde simma med delfiner eller åka ubåt på 800m djup vilket säkert hade varit fräckt. Next time!

    Belize:
    Belize var ett av de resmål som jag var mest spänd på att uppleva på förväg. Tror att det beror mycket på att det är ett lite mer annorlunda resmål som inte många svenskar besöker. Ni som följt vår blogg vet ju att vårt första intryck inte var alls så bra av landet och Belize City. Det berodde ju mycket på att det var nyårsdagen och allt var stängt. Men när vi väl fick se landet från en helt annan och mycket charmigare sida så ändrades vår uppfattning helt. Jag skulle vilja påstå att Belize var en av de absoluta höjdpunkterna, bland många såklart. Kanske blir att bygga ett hus ute på Belizes landsbygd i framtiden, en tomt kostar bara 25.000-35.000 svenska kronor. Kanske slå sig ner bredvid Bob Marleys mamma, hon bor tydligen där ute där Bob har växt upp m.m.
    Det största intrycket jag tror vi tar med oss är nog hur vänliga och glada alla människor var, man möttes ofta av stora leenden.

    Mexiko:
    Eftersom vår sista del på resan blev en roadtrip, precis som vi gillar det har vi kommit fram till. Så har vi fått se många olika sidor av Mexiko. Första staden vi stannade till i var ju Chetumal som i sig mest är en transit-stad. Inte mycket att göra eller se i staden men lika väl var upplevelsen bra. Vi bodde på ett fint hotell får relativt billig peng. Alla vi mötte på gatorna var hjälpsamma och vänliga. Vi upplever mycket bättre intryck från folket i Centralamerika, om man får klumpa ihop dem så än vi t.ex. upplevde i Thailand m.m. när vi reste i Asien. Vi kan ju konstatera att vi har slagit hål på många myter och fördomar som man fått höra om dessa lite fattigare delarna av Mellanamerika. Nästa övernattning på roadtrippen och sluttampen på vår resa blev ju i Akumal, precis utanför den kända turistorten Playa Del Carmen. Det var en trevlig liten ort och det som förhöjde helhetsintrycket där var vårt boende vi lyckades få och det otroligt bra snorklingen. Bortser man från det så var det lite väl mycket All-inclusive charterturister från Fritidsresor som sprang runt på stränderna för vår smak.

    Sist men inte minst får vi inte glömma Cancún, vår slutdestination. Även här slås man av hur det kryllar av svenskar, tyskar och ryssar. Men man förstår ju varför, sandstränderna är ju sagolikt vackra och vattnet turkost. Väljer man ett hotellkomplex som ligger på stranden så får man ju betala där efter också. Men eftersom vi ville njuta av de sista dagarna och krama de sista dropparna ur solen på vår vistelse så tog vi just ett resort med utsikt över oceanen. De sista dagarna i Mexiko har varit fantastiska på sitt sätt och dagarna och sprungit iväg. Vi avslutade som jag anser på topp med att skapa oss ett minne för livet, som håller även när vi blir gamla och inte minns själva...
    Read more

  • Day 26

    Lojsans oväntade beslut

    January 7, 2015 in Mexico ⋅ ⛅ 27 °C

    Idag skulle bli vår sista riktiga dag och vi steg därför upp redan klockan 07.30 för att få ut så mycket som möjligt av dagen. Enligt vår hotellbokning skulle det serveras amerikansk frukostbuffé på hotellet. Med hög förväntan satte vi oss till bords men vi blev tyvärr besvikna. Det som erbjöds var mexikansk frukost som vi hade hunnit bli rätt trötta på vid det här laget. Ajja vi åt så vi blev mätta och svirade sedan om till badkläder. Jag gick ner till poolen, vek ut min handduk, la mig bekvämt ner och njöt tillfullo av solens strålar. Uffe kom ner senare eftersom han svarade på några mejl angående nya lägenheten.

    Badvakten hade satt upp röd flagg men vi tog ändå ett litet dopp nära strandkanten. Resten av förmiddagen spenderade vi vid poolen. Vi beställde in två stora tallrikar nachos med salsa, bönor och guacamole till lunch som faktiskt var riktigt gott. När klockan blev 13.00 gick i upp till rummet för att göra oss lite mer presentabla. Vi hade planerat att köra till det stora shoppingcentret som låg på vägen till vår nästa destination. Shoppingcentret var stort men riktade sig främst till välbärgade personer med affärer som Gucci, Dior och Prada men även vi hittade lite. Uffe köpte ett urläckert schweziskt dykarur samt en del kläder från Pull and Bear. Tiden var knapp så jag hann endast köpa bodymist och lotion på Victorias Secret. Vi hade som ni kanske räknat ut bokat tid hos en tatueringsstudio som både fått priser och höga betyg. Ja ni hörde rätt, även Lojsan ska tatuera sig!

    Jag har länge varit i tatueringstankar men inte hittat något motiv som jag verkligen fastnade för. När vi var i Guatemala berättade vår guide om Guatemalas nationalfågel, Quetzal. Fågeln som nu är utrotningshotad trivs bäst i dimmiga regnskogar långt från bebyggelse. Fågeln är otroligt vacker och så tyckte även mayafolket en gång i tiden. Den som dödade en Quetzal fick själv dödsstraff. Mayafolket använde fjädrarna som betalningsmedel och detta har i sin tur gett upphov till Guatemalas nutida valuta som heter just Quetzal. Uttrycket fri som en fågel beskriver en Quetzal då den dör inom 24 timmar i fångenskap. Jag bestämde mig för att göra en Quetzal på skuldran som ett minne av resan. Jag ville göra motivet i en stil som kallas för watercolor. Istället för traditionella svarta linjer använder man sig av ett flertal färger som går in i varandra och bildar motivet.

    Uffe valde tjuren på Wall Street som motiv eftersom den symboliserar ett av hans intressen och starten på denna resan, New York. Väl framme i tatueringsstudion ritade ägaren Raul Pirana skickligt upp tatueringen och Uffe la till detaljer som skulle göra tatueringen unik. Uffe satte sig vant i tatueringsstolen och blottade sin högra axel där tatueringen skulle sitta. Jag la mig förväntansfull och lite spänd bredvid honom. Min tatuerare Roberto var yngre men även han mycket skicklig. Det kändes en del eftersom jag är rätt benig men det gick bra. Uffe verkade inte särskilt påverkad då han glatt valde musik. Tjoho fick välja två Lady Gaga låtar till min glädje men tatuerarna och Uffe skakade besvärat på huvudet. Min tatuering tog två timmar att färdigställa och Uffes tog tre. Vi blev båda mycket nöjda och kan rekommendera Pirana Tabu Studio i Cancun.

    När vi glada och lite ömma körde hem såg jag en restaurang som föll mig i smaken, 100% Natural. Mums vilken god och näringsrik mat de serverade, lätt bästa salladen på resan! Uffe tyckte även han att maten smakade bra. Imorgon har vi en låååång dag på resande fot hem till Sverige framför oss. Resan ska totalt ta 17 timmar till Köpenhamn inklusive två mellanlandningar i Newark och London. Det kommer bli tufft eftersom vi inte brukar kunna sova i luften. Har vi tagit oss såhär långt får vi minsann ta oss hem också ;) Imorgon tillbaka till Malmö, familj, vänner och såklart våra älskade katter som vi (jag) har saknat så. Då börjar även vårt nästa projekt lägenheten.
    Read more

  • Day 25

    Att simma i ett akvarium

    January 6, 2015 in Mexico ⋅ ⛅ 27 °C

    Höll på att skriva att idag har varit en jättebra dag men alla dagar är fantastiska här på andra sidan jorden. Vi har det så otroligt bra! Idag var som sagt inget undantag. Uffe tog bilen för att åka iväg och handla frukost medan jag gosade med hotellets tre katter. När min kock kom hem gjorde han varma mackor och bryggde kaffe till oss. När vi var mäta och belåtna vad det dags att trycka ner våra tillhörigheter i väskorna igen. Vi hade planerat att åka till en lagun i Akumal som heter Yal Ku. Den mycket trevliga italienska kvinnan som arbetade på hotellet tipsade oss om detta guldkorn.

    Vi fick betala en avgift för att få komma in på det natursköna området. Vi tog på oss snorklarna och hoppade i det klara vattnet. Det var som att simma i ett akvarium. Fiskar av alla dess slag och färger simmade runt oss i den fridfulla lagunen. Vissa passade på att nafsa i våra fötter i förhoppning om att hitta planton. Vi hade tyvärr inget att erbjuda dem. Vi simmade ut mot mynningen där havsvattnet rullade in i stora vågor för att eventuellt se andra fiskar. Det gick lätt att simma ut men dock mycket tuffare att simma tillbaka in i lagunen på grund av vågorna. Vi fick oss ett litet träningspass minsann och det var skönt att få använda musklerna igen.

    Vi simmade omkring ovetande om hur länge vi varit i vattnet. När man har mycket vackert att titta på susar tiden förbi. Våra kurrande magar indikerade att det var dags för lunch. Vi kände att vi var nöjda med Yal Ku och gick ut från området. Vi hittade en restaurang som hade utsikt mot havet. Jag beställde in en sallad och Uffe quesadillas med kyckling samt en varsin smoothie med banan, jordgubbar och apelsinjuice. Åh bara för man vill äta sallad betyder det inte att man vill ha lite mat. Blir tokig av att endast få några salladsblad och lite kyckling, tyvärr lär jag mig aldrig utan fortsätter att beställa in sallad. Längtar efter att få äta på Sallads and Smoothies när jag kommer hem :)

    Back on the road igen, denna gången mot Cancun. Bilresan tog 1.5 timmar och jag kan konstatera ännu en gång att Uffe kör som en kung. Snabbt och säkert susar vi förbli lyxhotell, tacorestauranger samt här och där vilsna turister. Han har dock som tur är en fenomenal kartläsare vid sin sida måste jag lägga till.

    Vi ska bo våra två sista nätter på Mia Resort som ligger mitt på stranden. Personalen hade till en början lite problem att hitta vår bokning. Det visade sig att hotellrummet var dubbelbokat. Vi blev erbjudna sviten och det tackade vi glatt ja till. Hotellrummet var stort och hade jacuzzi på balkongen och ett kök samt erbjöd en oklanderlig utsikt över stranden och havet. Det blåser en del här och vågorna rullar dag som natt in mot land. Vackert!

    Middagen åt vi på en Australiensisk restaurang över gatan. Vi åt baby back ribs till förrätt och till huvudrätt tog jag lax och Uffe kyckling med ost och bacon på toppen. Efter maten tog vi ett kvällsdopp i havet och lekte bland vågorna. Lite sandiga efter havsbadet gick vi nästan ljudlöst ner i poolen (det var inte tillåtet att bada så sent). Det var inte jättekul i poolen så vi gick ut på vår balkong för att fylla upp och starta jacuzzin. Tjingeling från blötdjuren <3
    Read more

  • Day 24

    Ännu ett bevis på att världen är liten

    January 5, 2015 in Mexico ⋅ ⛅ 27 °C

    Denna dagens historia börjar egentligen redan på flygplatsen från ön Roátan där vi började prata med ett par amerikanska kvinnor i kön till säkerhetskontrollerna som också rest runt i Syd- och Centralamerika. De frågade oss vad vi tyckte om Roátan och hur vår vistelse varit. Vi berättade att Louise hade varit lite krasslig så vi bara haft möjligheten att vara ute och snorkla en dag som annars ön är känt för att vare ett riktigt mecka för. Vi beklagade oss om att vi inte lyckats se några havssköldpaddor som vi sett så mycket fram emot att få göra. Då säger en av kvinnorna att då MÅSTE vi besöka Akumal i Mexiko där det uppenbarligen kryllar av stora havssköldpaddor längs kusten.

    Till nutid. Vi bestämde oss för att ta en övernattning i Akumal på vår roadtrip till Cancún där vi ska flyga hem ifrån om 4 dagar. Vi bokade en stuga för en natt 2km från stranden eftersom vi ändå hade hyrbil och det kostade 4 gånger så mycket om man ville ha samma kvalité vid stranden.

    Vi hoppade in i bilen lite smått hungriga eftersom vi inte ätit frukost och tänkte oss ta något på vägen. Det fanns inte så många restauranger på vägen som vi hade tänkt oss utan det var mest väg kantat av skog. När hungern blev outhärdlig stannade vi till vid ett mini mart och köpte en chipspåse och två glassar som fick bli vår frukost. GPSen hade beräknat körtiden till 3,5h men vägen var mycket bra och Dodgen var inte heller så slö så efter lite mindre än 3 timmar så var vi framme i Akumal.

    Vi checkade in på Villa Tortugas Residence där vi möttes av en mycket trevlig italienska som tog emot oss och bjöd på välkomst dricka. Det är tydligt att de betyg som är lämnade på Booking.com osv. är att lita på, detta hade fått ett snittbetyg på 4,7/5 vilket det levde upp till. Louise tyckte nog det var 5 av 5 eftersom de hade tre kelsjuka katter på området som alla fick sin skäliga dos av gos nu när Louise kom.

    Vi fick en fin stuga med fullutrustat kök med kaffebryggare och toaster. Det ingick både filter och kaffe så jag kunde brygga den absolut godaste koppen kaffe på hela resan! Det man får på frukostrestaurangerna runt om är som te, riktigt blaskigt kaffe.

    Vi hoppade in i bilen och körde ner till Akumal Playa för att prova turen och se om vi kunde få syn på någon havssköldpadda. Vi åt lunch vid vattenbrynet och avnjöt ett par kalla bärs med lime innan vi gav oss ut för att snorkla.

    Det fanns flera snorkelturer som de ville sälja på turister nere vid stranden. Men vi kände att vi inte ville simma runt i en klunga med andra svenskar med flytväst utan begav oss ut på egen hand. Kan ju som sagt nämna det att vi inte hört en ända svensk röst mer än våra egna på vår resa fram tills nu. Här är 50% Svennebanan-familjer som åkt charter hit, resten är amerikanare..typ.
    Så helt plötsligt får man passa sig för vad man säger ;-)

    Efter att vi simmat ut ungefär 20 meter från strandkanten hand i hand så klämmer Louise åt min och pekar ner på botten. Där är en jättestor havssköldpadda som betar sjögräs, minst 1 meter lång och bara några centimeter från oss när vi simmar runt den. Det är inte ofta jag saknar att ha en undervattenskamera men detta var en av gångerna. Otroligt nöjda simmade vi in för att skåda hur solen sakta gick ner i horisonten.

    Tillbaka vid vårt hotell satt vi och tog det lugnt vid poolen och kollade på tatueringar både jag och Louise. Plötsligt fick jag ett SMS från min gode vän Martin som jag visste också skulle befinna sig i Mexiko denna veckan men jag visste inte riktigt var. Vi hade haft sporadisk kontakt på Facebook och vi hade förstått det som de skulle till Cancún på sin semester. Jag slog han en signal för att se om vi kunde mötas upp när vi skulle dit dagen efter.
    Då säger Martin "Vi bor ganska långt i från Cancún egentligen, vi bor på en jätteliten ort som heter Akumal"... hahaha, fan vad världen är liten ibland? Visade sig att de bodde på ett hotellkomplex precis över vägen från där vi bor.

    Vi bestämde oss för att vi skulle ut och äta tillsammans med Martin och Elin nu när möjligheten fanns. Vi körde till deras anläggning där det stod vakter och frågade om vilket rumsnummer vi hade. Försökte pedagogiskt förklara att vi bara skulle hämta upp ett par vänner för att sedan köra ut och äta. Det var lättare sagt än gjort, men efter lite mex-engelska och teckenspråk så vinkade han förbi oss. Vi hämtade upp det glada svenska paret vid entrén och körde sedan ut på den stora vägen som korsade byn igen. Vi tänkte oss att vi skulle ta någon trevlig resturang längs vägen men åter igen var det ganska öde förutom ett par bensinmackar, vi övervägde faktiskt att gå in och ta en korv med bröd. Till slut blev det så att vi körde hela vägen till Playa del Carmen, 40min bilfärd från Akumal och stannade till vid en resturang vid namn Don PP´s precis i utkanten. Det visade sig att det inte var en dålig lösning alls, det var en mycket trevlig och gemytlig inhemsk mexikansk resturang. Ägaren var mycket trevlig, pratglad och stolt över sin mat. Det skulle tydligen inte alls vara som de andra restaurangerna inne i stan som kallade sig för mexikanska men som bara ville tillfredsställa amerikanska turister och inte alls hade genuin mexikansk mat. Vi beställde in lite olika rätter som vi blev rekommenderade. Martin och Elin tog en mix-tallrik med olika sorters kött med tortillas och salsa-såser. Louise tog några konstiga vegetariska encheladas med kaktusblomma och någon mögelsvamp som växte på majs...tydligen inte så värst gott enligt Louise. Själv tog jag ett helstekt grisben in någon form av gryta. Det var gott och smakade ungefär som pulled pork.

    Innan vi fick in vår mat så kom ägaren ut igen med en bruk med rostade skalbaggar. Vet inte om det var syrsor eller kackerlackor men han ville att vi skulle äta det...skulle tydligen vara bra för potensen?! Hans fru hade aldrig klagat menade han på stolt. Jag och Martin tog vars en och började tugga. Det var inte så värst farligt smakade mest rostat och lite syrligt, så det gick ner med en klunk öl efter.

    Så småningom körde vi hem igen och lämnade av paret efter en trevlig och unik kväll.
    Read more

  • Day 23

    Idag har vi verkligen haft en fantastisk dag i soliga Mexiko. Vi började dagen med att äta frukostbuffé på hotellet. Där fanns en uppsjö av både mexikanskt och amerikanskt att välja mellan. Priset var 95 kronor per person, lite dyrt för vår budget men absolut värt det. Eftersom det inte finns så mycket att göra i Chetumal ringde vi Europcar igår för att lägga till en dag på kontraktet. Jag hade tittat ut ett vackert utflyktsmål för dagen - Mahahual. När jag läste om Mahahual skulle det ta 1.5 timmar att köra. Dock när jag slog in det på Google Maps så skulle det ta över 2 timmar. Lite väl långt så vi bestämde oss för att åka till Laguna de los Siete Colores, Lagunen med de sju färgerns i Bacalar. Enligt Tripadvisor skulle det vara en sjö olik alla andra sjöar.

    Vi tog taxi ut till flygplatsen där vi skulle hämta upp bilen. Väl framme var flygplatsen stendöd, inte en människa att skåda. Den snälla taxichauffören visste var Europcar hade sitt kontor och körde oss dit. Ingen hade informerat kvinnan bakom disken att vi skulle hämta bilen redan idag men hon ringde ett samtal och löste det. En röd Dodge Attitude rullade fram och vi satte oss bekvämt i framsätena. Vi hade ställt in Google Maps på adressen och började köra enligt vägbeskrivningen. Något vi snabbt lärde oss var att vara extra vaksamma på vägen. Stora vägbulor var placerade lite här och där men var inte speciellt bra utmärkta. De smälte så pass bra in i vägen att vi vid ett flertal tillfällen tog dem i hög fart. Tur att det inte var Jaguaren där hemma vi körde med ;).

    Efter ca 40 minuters körning rullade vi in på den lilla vägen som enligt Google Maps skulle leda fram till Lagunen. Vi möttes av en militär med gevär och han förklarade snällt att vi kört fel och att Lagunen var en bra bit iväg. Vi körde tillbaka på vägen vi kom från och letade efter skyltar med en simmande gubbe. Tillslut kom vi fram. För att parkera och bada behövde vi betala en avgift, 1.50 kronor per person. Helt okej pris ;). Lagunen var helt fantastiskt och som namnet antydde skiftade vattnet i flera olika färger. Vi och flera mexikanska familjer njöt av det svalkande vattnet. Jag brukar inte gilla att vara under vattnet och bli kastad med men gav det en chans till Uffes glädje. Det var faktisk rätt kul att åka på Uffes axlar och bli slängd i vattnet. Det roligaste var dock att försöka slänga Uffe i vattnet.

    Vi köpte godis av en ung kille längs vattenbrynet för att hålla hungern borta en timme till. När klockan närmade sig 15.00 hoppade vi in i vårt vrålåk och körde till ett hotell i närheten. Menyn var verkligen sliten men innehöll billiga rätter. Jag beställde in vegetariska tortillas och Uffe kycklingtaco. Vi blev båda besvikna på maten som inte var särskilt god. Uffe hällde på massa sås som kom i en liten skål. Den var så stark att den brände i munnen på honom och han tvingade i sig maten med glansiga ögon och svettig panna. Vi styrde sedan hemåt för en liten tupplur på hotellet. Lojsan gillar att sova lite på eftermiddagarna.

    När det blev middagsdags kollade vi upp restauranger i närheten. Vi bestämde oss för en restaurang som serverade lokal mexikansk mat. Vi beställde in vin och två stora köttbitar. Det var verkligen gott men det godaste var enligt mig det hembakta brödet vi fick i väntan på huvudrätten. Vi skålade för en underbar dag tillsammans.
    Read more

  • Day 22

    Sista landet för den här resan - Mexiko

    January 3, 2015 in Mexico ⋅ ⛅ 28 °C

    Efter tre veckor på resande fot bland både skyskrapor, mayaruiner och vackra sandstränder är det dags för det sista landet på listan, Mexico. Dit skulle vi ta oss med lokalbuss, en resa på ca 3-4 timmar. Vi hade inget planerat för första dagen i Chetumal och tog därför lite sovmorgon i Belize City. Vi valde att äta frukost på samma restaurang som föregående dag. När vi promenerade dit regnade det lite lätt. När vi 30 minuter senare kom ut från restaurangen hade gatan vi gått på svämmat över. Vi fick lite förvånade och uppspelta ta av oss våra skor och vada ut i vattnet för att komma tillbaka till hotellet. En kul promenad som vi kommer minnas med ett leende.

    När väskorna var packade och vi utcheckade tog vi en taxi till bussterminalen. Bussar till Mexico avgick varje halvtimme så det var bara att hoppa på den första som kom. Vi behövde inte vänta många minuter men hann både med ett toalettbesök och att köpa lite snacks. Det var många som ville på bussen och eftersom vi kom långt bak i kön fick vi ta de platser som fanns kvar. Uffe hamnade med en äldre mexikanare och jag med en pratglad engelskman. Han berättade att han hade rest i 16 månader med start i Brasilien och att han bokat en flygbiljett hem nästa månad från Las Vegas. Personligen så hade jag nog inte klarat att vara borta från familj och vänner så länge. En månad räcker gott och väl :).

    Det tog fyra timmar att komma till gränsen eftersom bussen stannande titt som tätt för att släppa av och på passagerare. Vi fick betala ca 200 kronor för att komma ut ur landet. När vi fått stämpeln i passet förväntade vi oss att immigrationskontrollen skulle vara precis utanför byggnaden. Vi gick ut tillsammans med engelskmannen och tittade förvånat oss omkring - inte en kontroll i sikte, likaså ingen buss, den hade kört ifrån oss. Vi lyfte upp våra väskor på ryggen och började promenera i en riktning vi gissade att kontrollen var. Efter en promenad på 10 minuter kom vi äntligen fram. Vi fyllde vant i immigrationsblanketten och fick ännu en stämpel. Bussen skulle egentligen ta oss till Chetumal men tydligen orkade den inte vänta på oss. Vi tog en taxi in till staden som kostade 35 kronor. Engelskmannen ville spara pengar och tog därför bussen som kostade 6 kronor.

    Hotellet vi bokat (Fiesta Inn) var fyrstjärnigt och mycket fint. Vi var trötta efter resan och lyxade därför till det med roomservice. Mätta och glada tog vi ett kvällsdopp i hotellets pool på sky deck. Med utsikt över staden plaskade vi runt och kunde inte vara lyckligare över att vara framme i underbara Mexico.

    Puss och kram från oss <3
    Read more

  • Day 21

    En helt annan sida av Belize!

    January 2, 2015 in Belize ⋅ ⛅ 26 °C

    Denna historien börjar ju som en fortsättning på gårdagen. Eftersom om vi nu skulle få åka på vår utflykt som vi ville, vilket vi inte visste än så skulle vi bli upphämtade kl 8. Så vi ställde klockan redan på 6 för att se om vi fått bekräftelse på vårt mejl från natten innan.
    Visst hade vi det, kl 05:07 hade jag ett mejl där det stod att om naturreservatet där vi skulle åka Cave Tubing var öppet så skulle vi bli upphämtade kl 9 vid vårt hotell. Men det var som sagt fortfarande inte säkert eftersom det hade regnat kolossalt mycket under natten och om vattennivån var för hög i floden så öppnade de inte parken.

    Kl 8 fick vi nästa meddelande om att allt var grönt! Yes :-)
    Glada av att vi lyckats få bekräftat utflykten så gick vi och åt frukost på en närliggande restaurang. Tjugo i 9 kommer en man in på restaurangen och presenterar sig som David från Cave Tubing R Us och ska hämta oss för vår dagstrip. Alltså lite tidiga men det gjorde inget då han körde oss till hotellet där vi kunde göra oss i ordning det sista med myggspray osv.

    I bilen möttes vi av två extra turguider, Davids döttrar. Två otroligt söta små tjejer Zoe och Heidi.
    Det visade sig att David som hämtat oss var ägare till Tour-företaget och hade 10 anställda men alla hade ledigt eftersom det var julledighet även i Belize och det var inga kryssningsfartyg som skulle komma in idag. Därför tog han oss själv i sin privata 8 cylindriga Jeep tillsammans med hans döttrar trots att detta skulle varit hans ända lediga dag i jul. Kändes redan här att detta skulle bli en toppendag!

    Vi började med att köra till Belize Zoo som de små tjejerna brukade besöka titt som tätt. De kände till och med ägarna som de firat nyår med bara någon dag tidigare. Tack vare dessa kontakter fick vi hålla och klappa de ogiftiga ormarna i parken som inga andra besökare fick. Vi förstod snabbt varför detta Zoo var så högt rankat på Tripadviser osv. djuren hade det så fantastiskt bra och blev omhändertagna som små barn till ägaren. Alla levde i sin naturliga omgivning inte alls som andra djurparker jag besökt utan här gick vi mer in i djungeln där de bodde än att de var tagna till människan. Djurparken kom till en gång i tiden för att amerikanska BBC filmade en dokumentär om vilda djur i Belize. Men när de inte kunde släppas tillbaka i det vilda av olika anledningar var kvinna som tog hand om dem så förälskad i dem att hon öppnade Belize Zoo ut i djungeln istället.

    Vi var också lite busiga och smugglade in lite bananchips vilket egentligen inte var tillåtet men "little cheating" som David uttryckte det var okej för att vi skulle få ännu närmare upplevelse av dessa fantastiska djur. Se bilderna för att få en liten uppfattning av utbudet. När vi var på väg där ifrån så såg vi lite fotografier med Harrison Ford och Dolly Parton som båda besökt Belize Zoo.
    Harrison Ford spelade nämligen in filmen The Mosquito Coast från 1986 i just Belize.

    När vi satt oss i bilen igen så ringde en av Davids anställda och sa att vi skulle snabba oss till naturreservatet eftersom de var på väg att stänga på grund av grumligt vatten och hög vattennivå efter nattens spöregn. David satte plattan i mattan och Jeepens 8 cylindrar fick jobba.

    Det gick som tur var bra och vi han dit innan de hann stänga av parken. Alla bytte om och fick den utrustningen vi behövde för att sen gå djupt in i djungeln. Vi vandrade i 35minuter genom obeskrivlig regnskog, så fantastiskt! På vägen berättade David för oss och sina döttrar om olika träd och växter som fanns i djungeln som Mayafolket använde och som vi faktiskt använder än idag. Vi stannade också till vid ett termitbo för att vi skulle få göra en liten "Fear Factor"-utmaning, äta termiter. Jag ville inte vara mesig och testade såklart, kände mig lite som Mowgli i djungelboken. Louise skyllde på att hon var vegetarian och slapp undan. Var inte så farligt, smakade lite som de tandpetarna med mintsmak som finns på vissa restauranger.

    Framme pumpades våra stora badringar upp för att sedan läggas i floden med våra rumpor däri.
    Eftersom allt vi hade med oss skulle bli totalt blött kunde vi inte ta med oss kameran och ta några bilder men tro mig när jag säger att om ni får möjligheten att göra det någon gång, GÖR DET! Fantastiskt härlig, spännande och rolig upplevelse. Vi gled genom grottor som var miljontals år gamla med våra pannlampor som ända ljuset. Mayafolket använde dessa grottor som heliga platser där de bad och annat. Allt vatten som kom från "taket" i grottorna ansågs vara heligt vatten, så nu är vi dunderhelgade ;-)

    När vi guppat ut från grottorna möts vi av strålande solsken. Så där ligger vi på floden och bara njuter medan strömmen tar oss neråt omgivna av regnskog och djur. Det var "Livet på en pinne" kom vi fram till. Att vi sen ägnade hela kvällen till att ta reda på var ifrån det uttrycket kommer är en helt annan historia...haha!

    Nu hade vår upplevelse av Belize förhöjts till helt oanade höjder. Från att ha varit smått negativt inställda hade nu David och hans döttrar totalt vännt på detta. Alla är väldigt glada här i Belize och man möts ofta av stora leenden när man går längs gatan. Många som stannar till och frågar om de kan hjälpa till och visa vägen m.m. de ska tydligen vara 1 av världens 3 lyckligaste folk, invånarna i Belize. När vi frågade David om det var mycket fattigdom i landet så sa han både ja och nej. Han förklarade att han kallar det "The way of life" för många som bor här har inte högre ambitioner än att ha ett hus, ett jobb med fast lön och se barnen gå till skolan utan nöjer sig med det och är lyckliga. Så de har ingen extra lyx med tv-spel och iPads men de är lika lyckliga för det. Vi fick lite mer inblick i hur de föga 320 tusen invånarna i landet tänker.

    Efter Cave Tubingen åkte vi till en lunchrestaurng vid namn Cheers och åt god mat. Jag åt Sloppy Joes och Louise vegetariska Quesedillas. Nu var vår äventyrs späckade dag nästan slut.
    Vi blev avlämnade vid vårt hotell där vi sov middag och bokade ett nytt hotell i Mexiko i Akumal, havsköldpaddornas näste.

    Senare på kvällen gick vi ut till en lite finare restaurang Riverside Tavern som låg bara några hundra meter från hotellet och precis vid flodkanalen som går genom Belize City. Lite yrvaken tänkte jag inte vad jag hade på mig när jag gick ut från hotellet och blev nekad inträde när jag kom med linne och flip-flops...haha. Vilket man kan förstår. Jag lämnade av Louise och fick gå hem och byta om till skjorta och riktiga skor. När jag kom tillbaka en kort stund senare sken dörrvakten upp och sa "That's what I meant!" och jag var mer än välkommen in.
    Vi avnjöt vår sista kväll i Belize med god mat och dryck innan vi gick hem och jag föll till sömns av ljudet från TVn och "Big Woman, Big Love" en produktion med tjocka kvinnor som dejtar i USA. Mycket underhållande tyckte Louise.

    Imorgon bär det av till tacosen och guacamolens land, Meeehiiicooo!
    Read more

  • Day 20

    "One way trip to Belize"

    January 1, 2015 in Belize ⋅ ⛅ 29 °C

    Vår nyårsafton blev en ganska lugn tillställning, vilket var ganska tur med tanke på vår tidiga flight på nyårsdagen.

    Vi var uppe och redo redan kl 05.30 för att åka till Roátan Airport. När vi kom fram var det tydligt att det var tidigt dagen efter stora festligheter. Den lilla personal som var på plats såg ganska utmattad ut och många kontrollstationer var inte ens bemannade när vi kom. Men vi checkade in vårt bagage och gick vidare till gaten på denna minimala flygplats. Jag var ganska exalterad över flygresan eftersom det var ett propellerplan vi skulle flyga med från ön till Belizes fastland. Inte så ofta men åker med ett sådant, nu var det i och för sig inte så länge sedan eftersom vi flög med ett propellerplan när jag friade till Louise i september. Men som sagt det var lite extra spännande och förenades med en positiva och bra minnen tyckte både jag och Louise som tänkte tillbaka till den underbara dagen 20 september.

    Det var totalt 12 platser i flygplanet men denna dag var vi bara halv besättning, alltså 6 personer. Längst fram satt de två piloterna som skulle flyga maskinen utan någon som helst avdelning till oss andra. Så klart satte vi oss längst fram precis bakom piloterna där vi kunde övervaka alla hundratals knappar och spakar. Flygresan gick smidigt och tog endast 45 minuter, Louise klamrade sig fast i sätet med båda händerna en gång under resan när vi flög igenom ett regnmoln och det blev aningens turbulens.

    Nu var vi framme i ytterligare ett nytt land, Belize. Vi får hoppas för allt i världen att vår trip till Belize inte slutar som för Mike Ehrmantraut i TV-serien Breaking Bad. För er som inte är inbitna Breaking Bad-fans så kan jag förklara att de använder "En resa till Belize" eufemistiskt som ett sätt att säga att en person skulle "göras av med"/mördas. Vet egentligen inte anledningen till deras sägen men efter att avsnittet sänts blev Belize vida känt över hela världen, om än i ett relativt negativt ljus...

    Framme vid Belize International Airport fick vi vänta i vad kändes som evigheter för att komma in i landet. De fick tydligen inte rätt på sina system efter årskiftet. En amerikansk kvinna som bott på Roátan i 35år och brukade pendla sträckan sa att hon aldrig varit med om att flygplatsen var så öde som den var idag. Inte ens bagagebanden snurrade med vår väskor utan vi fick hämta dem från en hög. När vi till slut kom igenom tullen och fick vår stämpel i passet så hoppade vi in i en taxi för att ta oss till vårt hotell i Belize City. Det var en exklusiv Town Car som vi åkte så utrymme var det ingen brist på.

    Vi kom fram till vårt hotell Bakadeer Inn tidigt på morgonen. Vi hade valt ett lite billigare hotell nu i två nätter eftersom vi bott lite lyxigare tidigare och även ska göra det i Mexico. Så ett 2-stjärnigt hotell fick duga som kostade oss 600kr för 2 nätter. Men de hade åtminstone air-condition vilket är det ända måstet i denna värmen.

    Eftersom vi var tidiga kunde vi inte checka-in och få tillgång till vårt rum direkt så vi gav oss ut i staden på jakt efter mat.

    Vilken spökstad vi kommit till! Allt var igen bommat, jag menar verkligen allt. Fick känslan av att någon naturkatastrof dragit förbi som en tornado eller något eftersom det var inte en käft ute.
    Eller så hade de fått hör att vi skulle komma, vet inte vilket?! ;-)

    Det visade ju sig vara att det var nyårsdagen som gjorde att alla höll sig inne och allt var stängt.
    Vi lyckades tillslut få tag på lite bananer och några Snickers som fick bli vår frukost. Vårt första intryck av Belize City kan man ju inte säga var någon höjdare direkt, nergångna byggnader och stendött. Vi insåg att vi var tvungna att hitta på något under morgondagen för att inte börja klättra på väggarna. Vi surfade ut på det välkända internet och hittade två saker som vi verkligen ville se och upptäcka medan vi var i Belize. Det var så kallad Cave Tubing när man åker med en badring på flodströmmar genom grottor djupt inne i djungeln. Det andra var Belize Zoo som ansågs vara ett av världens bästa zoo som bara har inhemska djurarter som lever i området som tagits omhand av en eller annan anledning på grund av skador eller liknande. De får bo i sin naturliga miljö samtidigt som besökare kan få möta dem på nära håll.

    Jag började mejla till diverse turguider i hopp om en utflykt med kort varsel. När det närmade sig för mat igen så insåg vi att vi var tvungna att kolla upp vad som var öppet innan vi gav oss ut. Tacka gud för att kineserna har ett annat nyår än oss, så alla kinakrogar var öppna. Vi gick till en i närheten och åt lunch. Louise som var extra exalterad över att hon skulle kunna beställa vegetarisk tofu som det annars är brist på här i Centralamerika. Hennes hopp förvandlades snabbt till förtvivlan efter att ha stoppat den första tofubiten i munnen. Den smakade tydligen bara stekolja som det var indränkt i. Missnöjd Lojsan, men jag var nöjd med min heta kyckling med cashew-rätt.

    Fortfarande hade vi inte lyckats få tag på något företag som kunde ta oss på utflykten dagen efter och kvällen närmade sig. Vi började tappa hoppet medan vi låg på vårt hotellrum och kollade på Million Dollar Listing: New York. Vi började bli hungriga igen och Louise var supersugen på indiskt. Så hon ringde till en indisk resturang i närheten och frågade om de kunde köra ut maten till vårt hotell, vilket gick bra. Främsta anledningen var att vi blivit rekommenderade att inte gå ute på gatorna när det är mörkt. Efter en stund kom de med maten och vi kunde äta oss mätta och belåtna, mycket smidigt.

    När kvällen blev framåt 22 tiden fick jag ett mejl om att de kunde ordna en tur för oss till morgondagen. Det var ganska dyrt för att göra den kombon vi ville, USD $100/person ca 750kr för oss var. Efter att funderat ett tag och kommit fram till att vi verkligen ville göra det och tror det var värt det så mejlade vi tillbaka vid midnatt i hopp om att det inte var för sent att bestämma sig. Utan att vet hur morgondagen skulle utspela sig gick vi till sömns.
    Read more

  • Day 19

    Gott nytt år från Honduras

    December 31, 2014 in Honduras ⋅ ☁️ 25 °C

    Som rubriken säger, gott nytt år från oss <3

    Vi hade planerat att njuta av ännu en dag på stranden men vaknade av att regnet smattrade på taket. Regnet höll i sig mer eller minde hela eftermiddagen. Runt lunchtid blev det dock ett uppehåll och solen tittade försiktigt fram. Vi passade då på att bada i poolen och sola. När vi hade blivit torra promenerade vi 10 minuter till en mack för att inhandla en lättare lunch.

    Vi hade blivit inbjudna till det holländska paret som ägde Vilargio Verde för en skål på tolvslaget svensk tid. Vi klädde upp oss och tog med bubbel som vi köpt på macken. Vi kände oss direkt lite felplacerade där eftersom deras vänner endast bestod av äldre par. Vi fick smaka på en Holländsk nyårsspecialitet tillsammans med gott i glasen. Denna specialité påminde mycket om wienerbröd men var flottigare och inte alls lika söt. Fler av deras vänner kom, bland annat en kvinna som såg ut att vara hämtad från Hollywoodfruarna med sina höga klackar och opererade ansikte. Hon hade med sig en liten söt hund och visade stolt upp hundens skinande tandrad - "lilla Izzty tycker om att ha nyborstade tänder".

    Efter det svenska tolvslaget tog vi taxin till West End för att hitta någonstans att äta. Klockan var bara 17.30 lokal tid och det var fortfarande lite folk på gatorna. Vi hoppade högt då smällare avfyrades precis bakom oss. En man med en hund i koppel gick och slängde smällare bakom folk för att se deras reaktioner. En äldre man framför oss skällde ut honom efter noter och ifrågasatte hans intelligens som smällde smällare precis bredvid sin hund. You go old man!

    Efter att ha promenerat en stund hittade vi en restaurang som föll oss i smaken. Den var placerad på ett trädäck med utsikt över havet. De erbjöd tyvärr ingen speciell nyårsmeny så vi valde nachos till förrätt och till huvudrätt valde jag fisk och Uffe Fajitas. Vi njöt av att se solnedgången och pratade om 2014 - vårt år. Vi pratade bland annat om den oförglömliga förlovningen och lägenheten som vi köpt. Så lyckliga vi är med våra liv tillsammans och vilken tur att vi har en sådan fantastisk familj och underbara vänner som alltid ställer upp.

    Vi valde att åka hem efter middagen eftersom det fortfarande var flera timmar tills tolvslaget. Vi packade klart för att sedan koka te som vi drack på terassen. När klockan närmade sig 24.00 klädde vi om till badkläder. Vi hoppade ner i poolen, kysstes och lyssnade på fyrverkeriernas dån ovanför våra huvuden.
    Read more

  • Day 18

    Snorkling i kristallklart vatten

    December 30, 2014 in Honduras ⋅ ⛅ 27 °C

    Hejsan hoppsan från vår Bungalow!

    Vår dag började redan klockan sex i morse då klockan ringde. Vi hade blivit informerade om att vi måste ha vår AC avstängd mellan klockan sex och åtta på morgonen på grund av ett inplanerat strömavbrott. Detta för att diselaggregatet som ska strömförsörja anläggningen blir överbelastat om air-condition är igång. Vi somnade gott om och vaknade tre timmar senare. Idag bjöds det på pannkakor och frukt, mums! Inte helt fel att få frukosten serverad på vår terass.

    Några timmar senare tog vi taxi till West End för att besöka apoteket och sedan ta en vattentaxi till West Bay. Vi åkte båt på det kristallklara vattnet och kände vinden blåsa svalkande. Här på Roatán är det 32 grader, betydligt varmare än i Guatemala. Framme i West Bay var det liv och rörelse på stranden. Varje dag stannar stora lyxkryssare till och just idag var det amerikanare och italienare som besökte stranden. Det finns många olika typer av vattensporter och andra akriviteter att prova på. Eftersom jag fortfarande var ordentligt förkyld valde vi istället att bada och snorkla. Bara några meter ut kunde vi skåda korallrev och färgglada fiskar. Eftersom vi lämnat vår tillhörigheter på stranden var vi bara ute en kort stund.

    Vi gjorde upp en plan för att kunna bada och snorkla i lugn och ro. Vi åt på en liten restaurang längs stranden, burgare och kyckling blev det. Tråkigt nog var där dålig service, dyr och inte så värst god mat. Efter lunchen lämnade vi våra saker till barpersonalen så vi kunde ge oss ut i vattnet igen. Denna gången blev det en längre snorkeltur. Mysigt att simma hand i hand och titta på vackra fiskar. Vi hade läst att det skulle finnas stora havssköldpaddor i havet kring Roatán men vi såg inga tyvärr.

    Klockan 17.00 tog vi vattentaxin tillbaka till West End för att dricka lite öl och äta mat. Jag hittade en liten pratglad katt som jag matade (brukar alltid ha lite kattmat i väskan om jag skulle råka träffa på hungrig misse). Vi drack en varsin öl och tittade på solnedgången. Tyvärr så hade vi inte tillräckligt med pengar med oss för att äta på restaurang. Vi köpte lite kött, bönor, ägg, mjölk och pasta med oss hem. Måltiden blev väl inte jättegod men ack så billig.

    Imorgon hoppas jag på att må toppen!

    Adios amigos :)
    Read more