- Show trip
- Add to bucket listRemove from bucket list
- Share
- Oct 21, 2022
- ☁️ 19 °C
- Altitude: 13 m
VietnamThành Phố Hà NộiGiáp NhHồ Linh Đàm20°58’23” N 105°50’24” E
Day 96
Fler bilder från Luang Prabang!
VietnamThành Phố Hà NộiGiáp NhHồ Linh Đàm20°58’23” N 105°50’24” E October 21, 2022 in Vietnam ⋅ ☁️ 19 °C
Efter en bekväm 5 timmars bussresa i en fantastisk sovbuss var vi framme i Hanoi, vid 12-tiden.
Nästa stopp var nästa land, Laos, och vi hade först inte tänkt att söka visum dit på förhand, eftersom man ska kunna få ett "visa on arrival" vid ankomst till gränsen.
Men nu när vi hade tid, och vi läst att det skulle gå snabbt att ordna beslöt vi oss för att försöka ändå! Så vi tog oss till Laos ambassad, och var först tvugna att vänta på att de öppnade igen efter lunch. Medan Joel sprang iväg för att hitta en bankomat påbörjade jag ansökan för oss båda. Jag upptäckte då att vi inte hade passfoton med oss (det stod på en Google review att man inte behövde det, men tydligen behövde man det ändå). Så för att vi skulle hinna innan de stängde kl 16 påbörjade de processen åt oss, medan jag rusade iväg för att hitta något ställe man kunde fota passfoton. Innan jag sprang iväg fick jag även OK att skriva under Joels ansökan åt honom, eftersom han inte var där än ^^ Jag tror även att de hade överseende med att blanketten inte var helt rätt ifylld, jag var så stressad när jag höll på att jag i efterhand insåg att jag glömt fylla i vissa ruto osv. Men personalen på ambassaden var helt otroligt trevlig, snabb och tillmötesgående och de verkar ha sett mellan fingrarna.
Till saken hörde att vi bara har internet på min telefon, och Joel hade min för att kunna söka efter uttagsautomater. Så när jag var ute och sprang kunde jag varken kontakta honom, eller söka något vidare bra på Google maps. När jag inte hittat något ställe där vi kunde fotas på flera försök, så frågade jag på ett café om jag kunde få låna deras wifi och skriva till Joel. Det gick jättebra. Den gulliga servitören gav mig också ett glas vatten och bjöd mig att sitta ner trots att jag inte kunde köpa något, för Joel hade plånboken. Han tyckte väl att jag såg varm och stressad ut, och sen hjälpte han mig att tyda Google maps så att jag tillslut kunde hitta ett foto-ställe ca 600 m bort.
Joel anslöt till caféet, och vi joggade till fotostället, fotades och rusade tillbaka till ambassaden och lämnade in fotona. På vägen dit plockade vi även upp Joels stora ryggsäck samt våra två "handbagage" som vi fått lämna på caféet där vi väntat på att ambassaden skulle öppna tidigare under eftermiddagen. Sen satt vi på ambassaden och väntade i ca 20 min till, småpratade med lite andra européer som också sökt visa, och sen fick vi våra pass med visumen i!! Personalen på ambassaden var verkligen magiskt trevliga och snälla!
Justja, det måste ha varit nåt strul med svenska banker den dagen, för Joel sprang runt till 20 (!!) automater innan det funkade! Varav i de tio sista testade han med två olika kort!
Sen åkte vi i alla fall vidare till busstationen där vi också lyckades köpa bussbiljetter till idag till Laos för 100kr mindre per person än vi räknat med.
Laos hade hittills bara gett ett fantastiskt intryck! (och det skulle visa sig att vi inte blev besvikna, men mer om det i kommande inlägg :) ).Read more
LaosLuang Prabang19°53’3” N 102°7’49” E
October 28, 2022 in Laos ⋅ ☀️ 28 °C
Fler bilder från Luang Prabang!
LaosLuang Prabang19°53’24” N 102°8’1” E October 28, 2022 in Laos ⋅ ⛅ 25 °C
Alltså var ska jag börja. Vi ÄLSKAR Laos sammanfattar vår känsla hittills. Människorna, maten, naturen, byarna.. Alltså wow!
Redan så fort vi lämnade gränspoliserna i Vietnam, och stötte på gränspoliserna i Laos kände vi skillnaden. De vietnamesiska var långsamma, otrevliga och kunde inte ett ord engelska. De laoitiska var trevliga, skojade med oss, var effektiva och jättebra på engelska. Om inte den laoitiska ambassaden redan hade gett oss ett otroligt gott första intryck, så gjorde gränspoliserna nu verkligen det.
En positiv sista erfarenhet i Vietnam var dock att vi, till Joels stora lättnad, blev av med våra sista vietnamesiska dong vid gränsen då en gullig vietnamesisk tjej stod vid gränsen och växlade dong mot laoitiska kip till en jättebra växlingskurs! Nöjda!
Vi hade fortsatt långt kvar på det som visade sig bli en 28 timmars bussresa (istället för 24 timmar), men resan var otroligt vacker. Naturen oförstörd och vild på ett sätt vi inte sett förut, husen, även i vad som verkade vara väldigt fattiga byar, var omhändertagna med stor omsorg, och dessutom till stor del byggda i trä vilket gör dem både vackrare och hållbarare.
Vid lunch stannade vi i en liten by där vi fick köpa ett laoitiskt simkort med fri data för lite och ingenting. Vi var också galet kaffesugna, och gav oss ut på kaffejakt, vilket visade sig vara svårt. Efter ett tag hittade vi dock en gullig fransktalande laoitisk farbror som bjöd in oss på kaffe. Han ville absolut inte ha något betalt, och gav oss istället en jätterabatt när vi sen köpte ett paket snabbkaffepåsar från hans affär (tror vi betalade typ 10 sek för 20 st koppar).
De sista 80 kilometerna var det som försenade oss mest, det tog 5 timmar!! Vägen sista biten ner till Luang Prabang var stundtals kass, där fick bussen krypa fram. Det kunde vara jättefin och slät väg i flera kilometer, och så i nästa kurva var groparna i vägen så djupa att bussen lutade läskigt åt ena hållet när vi körde igen dem. En gång fastnade vi, så då fick busspersonalen hoppa ur och lägga ett stort stenblock (som de hade i bagageutrymmet, antagligen just för det här syftet) under ena hjulet för att få upp oss.
Vi kom fram sent, vid 22, vi checkade snabbt in och gick för att äta (vi hade kört en 48 timmars fasta för enkelhetens skull, så vi var hungriga!) så vi tog första bästa ställe längre ner på gatan, vilket visade sig var en högljudd bar där ett band med en falsksjungande sångerska höll låda. Utomhus på uteserveringen var i alla fall volymen hanterbar.. :) Maten var väl sådär..
Det slutade med att vi stannade i 6 nätter i Luang Prabang, för vi tyckte så mycket om det. Staden är mer som en liten by där husen är byggda i en blandning av kolonial och traditionell laoitisk stil, fantastiskt gulligt! Husen var pittoreskt dekorerade, med handgjorda skyltar, enorma rosenbuskar på sina ställen, fönsterluckor målade i glada färger och generellt fantastiskt väl omhändertagna. Runt om i byn fanns totalt 33 buddhistiska tempel utspridda, vilket gör Luang Prabang till en av de tempeltätaste byarna/städerna i landet. Det märktes tydligt framför allt på eftermiddagarna, då alla tempel samtidigt började låta - unga munkar (barn, kanske 10-13-åringar) slog rytmiskt på enorma trummor. Mäktigt!!
Längs floden fanns många fina restauranger, endel väldigt klassiskt laoitiska (eller sydostasiatiska generellt egentligen), med lysrörsbelysning, och låga plastbord och stolar, och endel mer turist-åtvända, med dämpad belysning och stämningsfull inredning. Alla hade dock gemensamt att utsikten över Mekongfloden, framför allt i solnedgången, var magisk, och att personalen trevlig och tillmötesgående. Maten i Laos har också varit dödsgod, framför allt första middagen på ett något dyrare ställe var otrolig. Det bästa är att det ofta är mängder av färska grönsaker till maten man beställer, sallad, koriander, gurka, tomat etc, något vi varit lite svältfödda på hittills!
Vi både tog det lugnt och utforskade under dagarna vi var där. Vi hyrde moppe och besökte bland annat två kända vattenfall, Kuang Si och Tat Sae. Båda fantastiskt vackra, med vatten som böljde fram rätt ur grönskan, precis som i Plitvice i Kroatien för er som varit där. Plitvice är dock mycket mycket större, och är mer grönt, vill Joel flika in.
En höjdpunkt var båtresan på Mekongfloden som vi gjorde andra dagen. Vi betalade säkert lite mer än man bkrde, men fick en privat båt med en kapten/guide som verkligen ville se till att vi hade det trevligt. Vi besökte en by känd för sin riswhiskey och sin produktion av handgjorda vackra tyger, ett tempel i ett berg, och det bästa av allt - vi fick av en slump se elefanter!! Det finns ett fåtal sanctuaries i området. Vi beslöt oss för att inte åka dit, eftersom de flesta verkar erbjuda att rida på elefanterna, och interagera med dem på olika sätt, vilket är ett tecken på att det inte är ett bra ställe. Men precis just när vi åkte förbi hade två elefanter gått ner till floden för att bada! Det var vår guide som såg dem, vi var då på andra sidan den där ganska breda floden. Vi bad honom att åka närmre, vilket han gjorde, så vi fick en riktigt nära titt! Häftigt!
Något som verkligen förhöjde vår vistelse i Luang Prabang var vårt boende. Pongkham Residence hette det och låg en liten bit utanför centrum. Förutom att rummen var fina, rena och stora, med en gullig liten balkong, och att de lånade ut gratis cyklar som gjorde att avståndet till centrum reducerades till 7-10 min på cykel, så var ägarna fantastiska. Så trevliga och gjorde allt för att hjälpa oss. Mannen, Ban, har varit turistguide i Laos i många år, men fick sluta eftersom hans syn försämrats väldigt. Han gav oss en hel resrutt för att utforska de norra delarna av landet. När jag skriver detta sitter vi tex i en liten flodbåt på den magiskt vackra Nam Ou, en sidoflod till Mekongfloden, påväg mellan Nong Khiaw och Muang Ngoy, något han rekommenderade.
Luang Prabang passar alla typer av resenärer, både de som vill backpacka och gå på äventyr, och de som gärna spenderar mesta tiden i själva byn. Man behöver heller inte åka långa bussresor för att ta sig dit, det går både att flyga och åka tåg dit, det finns en tåglinje med moderna tåg från huvudstaden Vientiane, och en liten flygplats.Read more
LaosLuang Prabang ProvinceBan Ngoy-NuaNam Ngoy20°42’31” N 102°40’31” E November 1, 2022 in Laos ⋅ ⛅ 29 °C
Efter sex härliga dagar i Luang Prabang åkte vi på en 11 dygns loop runt i norra Laos efter inrådan från vår senaste värd, Ban, i Luang Prabang. Han var guide i Laos i tjugo år innan han var tvungen att sluta på grund av dålig syn.
Turen började med en buss till Nong Khiew från Luang Prabang. Nong Khiaw är en väldigt vacker liten by, där vi tyvärr bara stannade en natt. Floden Nam Ou delar upp staden i två delar, men det är lätt att ta sig över via en bil- och gångbro. Staden är inklämd mellan enorma kalkstensberg som bildar dramatiska vyer, speciellt om man klättrar upp på någon av de många utsiktsplatser som finns i området. Vi kom fram tidig eftermiddag och gjorde precis detta efter att ha checkat in på ett billigt litet guesthouse med vacker utsikt över floden.
Dagen efter tog vi "lokaltrafiksbåten" till Muang Ngoy för en spottstyver per person. Byn Muang Ngoy är en oerhört "äkta" laoitisk by, i brist på bättre ord. Man kunde bara ta sig dit via floden (förutom en oerhört dålig och liten bilväg som tar många timmar, så floden är snabbare) och den består i princip av en huvudgata av stampad jord, och så lite sidogator upp på sidorna. Trots sin enkelhet är byn ett populärt ställe för backpackers, så det finns 17 (!!) guesthouses och ett mindre antal restauranger. Oklart om alla guesthouses har kommit igång efter pandemin dock.
Byn har en gammal historia minst tillbaka till 1100-talet, då man har hittat spår efter så gamla bosättningar. Vid denna tid låg byn dock ca 2 km söder om nuvarande plats. Byn flyttades till sin nuvarande plats på grund av årliga sjukdomsutbrott av någon form av virus. Omständigheterna verkar lite oklara, på en informstionsskylt i stan står det att "the elders in the village recount that many years ago Muang Ngoy was located [...] around two kilometers from its current location".
I Muang Ngoy bodde vi en en liten bungalow med utsikt över floden, i ett guesthouse som visade sig ägdes av en svensk kille, Gabriel, och hans laoitiska fru. Lite lustigt, första svensken vi träffat på hela resan, dvs fyra månader!
Under våra dagar i byn hann vi med en heldag på halvkassa mountainbikes då vi cyklade bland risfält till ännu mer avlägsna och "rural" byar. Underbar dag då vi fick trängas på vägarna med kossor, fick se magiska vyer över risfält och träffa underbara bybor som bjöd in oss på kaffe, och söta småbarn som nyfiket ropade "Sabaidee!!", dvs Hej, när vi passerade.
Sista dagen var planen att vi skulle paddla kajak uppströms, men vi hann ungefär 15 minuter från stranden när vi insåg att kajaken tog in vatten och höll på att sjunka. Balansen blev sämre och sämre, och precis innan vi hann in till strandkanten höll hela kanoten på att välta. Joel anklagade först mig för att vara vifflig, så jag var väldigt nöjd när vi hittade felet 😅 Tur att det skedde när det skedde, för bara ett par meter fram så blev floden ganska "vild". Det hade inte varit några problem med en fungerande kanot, men med denna hade vi vält på två röda.
Vi stod i alla fall i 30 minuter och tömde kanoten på vatten, det var en enorm reva längst bak där vattnet forsade in. Vi (läs Jojo) tappade sugen på att paddla så resten av dagen spenderade vi med att läsa bok i hammocken på vår balkong. Helt OK dag trots allt!
Muang Ngoy var en underbar liten by väl värd att besöka och dit vi gärna åker igen. Där drack vi bland annat resans bästa mojitos, på en liten bar kallad Riverside. Detta är under omständigheterna sanslöst egentligen, vi har varit i fantastiska turistparadis men den bästa drinken hittar vi för lite och ingenting i en pruttliten by ute i djungeln i norra Laos! Fundera på det en stund!
Nästa del av resan var från Muang Ngoy till Muang Khua. Förut gick det lokalbåtar dit, men efter att kineserna dämt upp hela floden för att skapa ett vattenkraftverk kan man inte längre lätt ta sig mellan byarna. Detta är förödande för lokalbefolkningen som använder floderna som sin huvudskaliga transportväg för både folk och gods. Men har man pengar, dvs är man västerlänning, sorgligt nog, kan man "chartra" en privat båt som tar en hela vägen. Det innebär att man åker båt till en by nära dammen, hoppar av och tar en minilastbil med flak förbi dammen, och sen hoppar in i en ny båt. Vi hade lyckats styra ihop ett stort gäng backpackers som skulle dela på båten. Tyvärr var det tre personer som hoppade av samma morgon, vilket skulle innebära en ganska stor ökning i pris för oss resterande. Vi var rätt sura på dessa svikare. Tack och lov hittade vi två jättetrevliga Italienare som tog två av platserna, och den tredje platsen hade den tredje "avhopparen" samvete nog att att betala ungefär halva summan för. Så det löste sig fint ändå.
Framme i Muang Khua checkade vi och italienarna in på "första bästa" hotell, ett billigt men lyxigt hotell. Det skulle visa sig att dessa Italienare var det trevligaste paret vi träffat på fyra månader. Framför allt kvinnan var så social och rolig, mannen var dålig på engelska, så vi fick ej samma kontakt, men han var också trevlig. Vi spenderade två nätter i Muang Khua, och båda kvällarna hängde vi med italienarna och ett annat (tyskt) par från båten. Väldigt trevligt!
Därefter tog vi en väldigt skumpig lokalbuss till Oudomxay, och sedan direkt nästa (extremt skumpiga) lokalbuss mot Luang Namtha. I Luang Namtha stannade vi i tre nätter. Vi tog det väldigt lugnt. Hyrde moppe två dagar och åkte genom makalöst vackra risfält, besökte ett vattenfall och åt på lokala restauranger mitt ute på risfälten. Själva staden var inte vacker, men omgivningarna var väldigt fina!
Vi var otroligt pizzasugna en kväll, men det enda pizzastället i stan var stängt, men när vi sedan resignerade till hamburgare istället på det lokala haket, var brödet slut och vi fick nöja oss med en söt baguette till våra burgare. Jaja, man kan nog inte förvänta sig allt för mycket! Vi hann också med att äta de dyraste vårrullarna vi ätit någonsin på resan! Vi stötte även på de två belgiska "svikarna" från Muang Ngoy. Deras undanflykt hade varit att de hade fått ändrade planer, och skulle åka söderut, så när de fick syn på oss, och vi hejade, skämdes de så mycket att de försökte ignorera oss helt. Vi hoppas att det verkligen sved... #jageintbitter
Efter ett par lugna dagar i Luang Namtha tog vi bussen till Huayxay, en vacker bussfärd med extremt bra väg! Joel räknade till två områden med mycket skump. Vilket i laoitiska mått mätt är helt sjukt lite. Vi kom fram på kvällen och tog en dyr tuktuk in till stan, med en förvirrad chaufför. Den fem km långa turen tog 40 minuter. Vi sov en en natt vid Mekongfloden, och med Thailand som utsikt på andra sidan.
Nästa dag började vår två dagars långa slowboattur tillbaka till Luang Prabang. Det var en väldigt odramatisk men vacker tur längs Mekongfloden. Magiska vyer stundtals, och spännande underhållning när lokalbefolkningen hoppade av och på båten. Ibland stannade vi typ vid en stensamling, där folk hoppade av och på i farten, ibland körde en mindre smal båt ikapp oss och släppte av folk och plockade upp säckar med okänt innehåll, och ibland stannade båten vid vad som verkade bara vara en ödestrand. Första dagen var en annan underhållning de unga backpackerserna som direkt när båten avgick vid 11, ställde till med fest bak i båten. Vi räknade, och de drack i genomsnitt minst fyra stora Beer Lao var (en stor beer Lao = 640ml). Det var ett slitet gäng som klev på båten nästa dag i Pakbeng, där vi hade spenderat natten.
Efter dag två på Mekong så var vi framme i Luang Prabang igen, där vi åt på vår favoritrestaurang, och där jag (Jojo) äntligen fick äta Phan Shin Kuay igen - makalöst gott vitlöksstekt buffelkött med en masa färska grönsaker!
Detta avslutade den loop som vi blivit tipsade om av Ban. Vi var med om en väldigt häftig tur där vi verkligen fick uppleva riktiga Laos. Vissa ställen hade vi velat stanna längre på, och andra hade vi kunnat korta ner, alltid svårt att veta på förhand!
Ett extra tillägg. Vi har under denna resa tre geckohistorier som är kvar i vårt minne.
1) I Luang Namtha. På väg tillbaka till vårt hotellrum såg vi äntligen den enorma geckovariant vi hört så många gånger under vår resa, Tokaygeckon (lat. Gecko gecko). En av de största geckoödlorna i världen. Den satt precis vid dörren in till hotellrummen, stor som tre mobiler i längd. Dessa ödlor ger ett väldigt typiskt ljud till omgivningen, ett ljud som också har gett ödlan dess namn: "tou kaay, tou kaay".
2) I Huayxay upptäckte vi en bebis-Tokay som satt på golvet i hotellrummet när vi checkade in. Sen gick vi och åt mat. Tillbaka i rummet för att lägga oss låg vi först en stund på sängen och scrollade på mobilerna. Sen gjorde vi oss i ordning för att sova, och då lyfte Jojo på kudden - och där låg den unga Tokaygeckon!! Typ lite platt?! Jojo tjöt till men sansade sig snart och skulle försöka flytta på ödlan med hjälp av en bricka och ett kaffefat. Först var den motvillig, men så plötsligt KUTADE den upp mot brickan och Jojos hand, som då tjöt och kastade brickan. Ödlan hoppade då till väggen där den bosatte sig för resten av kvällen...
3) I Pakbeng satt vi på en enkel restaurang (som mamma Anette skulle älskat!) och åt god laoitiska mat. I taket upptäckte vi minst 50 (!?) vanliga geckos som hade fest på insekterna, som vi sedermera också insåg hade fest på oss. Det var häftigt att följa geckosarna när de jagade!Read more
LaosChampasakBan Khon-Nua13°57’55” N 105°55’41” E
November 16, 2022 in Laos ⋅ ⛅ 33 °C
Efter ett par veckor i de svala norra delarna av Laos tog vi oss med tåg ner till huvudstaden Vientiane. Det var en upplevelse i sig. Först och främst ligger tågstationen en mil utanför Luang Prabang, så för att komma dit fick vi ta en relativt dyr tuktuk. Väl där så var biljettkontoret stängt för lunch i 1.5 timmar. Sen upptäckte vi att det fanns en till avgång tidigare på dagen vi hade kunnat tagit, om biljettkontoret nere på stan (som varken tog cash eller kort) hade informerat oss om den.
Efter att ha suttit och väntat i en timme så började två köer typ formas. Vi, tillsammans med andra turister, försökte ta reda på vilken kö vi skulle stå i, vilket inte var så lätt. Lokalbefolkningen visste inte, eller gav oss olika svar, och det fanns ingen personal att fråga. Lång historia kort hamnade vi tillslut i rätt kö, och fick två av de 16 sista biljetterna söderut, hurra!
Tågresan var bekväm och alldeles för snabb, bara dryga 1.5 timmar. Att kliva ut i Vientiane blev en värmechock, vi hade glömt hur tryckande fuktig värme kändes efter 4 veckor i svala berg!
Vi spenderade två nätter i Vientiane och gjorde inte jättemycket mer än att vandra runt i staden, titta på tempel och äta god mat. Joel åt de godaste grillspetten han ätit hitintills. Därefter tog vi en nattbuss från Vientiane till Paksé söderut. I Paksé var planen att åka på en tvådagarstur runt Bolaven Plateau, och eftersom bussen skulle komma fram 7 på morgonen tänkte vi att det blir perfekt. Dessvärre tog den 11 timmar långa resan 15 timmar istället, så att vi var framme vid 11. Dessutom var bussen inte direkt bekväm, små sovhytter som man delade på två, alldeles för smala för att ligga två bredvid varandra, så vi sov skavfötters. Tack och lov var vi ju i alla fall ett par, svenska Liisa, pensionär, reste ensam och fick dela hytt med en 21-årig ganska stor och bred kille från Tyskland.
Trots den sena starten hade vi en mysig första dag runt Bolaven, som är en upphöjd platå som sträcker sig in i flera laoitiska regioner. Namnet kommer från den befolkningsgrupp, laverna (fritt översatt från det engelska namnet "Laven ethnic group"), som historiskt har dominerat regionen. På platån är det något svalare, temperaturerna kan droppa rejält, och ösregn är inte ovanligt, men tack och lov slapp vi båda.
Höjdpunkten första dagen var när vi besökte Mr Viengs familjekaffeplantage, där hans familj odlat kaffe i 42 år. Han var en otroligt driftig person, och det var väldigt kul att få en rundvisning på plantagen, vi lärde oss massor! Vi fick med oss en massa kaffebönor och tebönor hem som han ville att vi skulle försöka plantera (vi berättade om vårt kaffeträdet hemma som han identifierade var en arabica-planta). Vi åt en god och enkel lunch, och drack flera koppar var av hans supergoda kaffe.
Kvällen spenderade vi på ett lustigt ställe ägt av en fransman, Fandee, en enkel miljövänlig resort som låg som ute på en liten ö i en liten damm typ. Bungalowsen var väldigt enkla, med bara en madrass med lakan, men med lampa i taket och fläkt, så det var bekvämt. Där åt Jojo en av de godaste hamburgarna hon ätit på resan, och vi fick helt magiska baguetter till frukost, mums!!
Nästa dag besökte vi flera vattenfall och åt lunch på en lustig gård som hette Shared Happy Farm, också familjeägt. Där odlade de allt möjligt, både för att äta själva, laga mat till gäster, och så odlade de och sålde små avocado-, chili- och paprikaplantor. De hade också tre pluttsmå kattungar i ledsamt skick. Jag tror inte de var mer sjuka än några andra katter vi sett, men de var så små att de såg så ynkliga ut. Även mamman var liten så det var väl en liten familj. Joel körde fasta, så vi beställde bara mat till en person, och kaffe utan mjölk och socker. Det gick sådär. Kaffet hade socker i sig och Jojo fick så mycket lunch att hon aldrig hade kunnat äta upp allt. Miljötänks-Joel ville inte slösa mat, så det blev lunch även för honom. På eftermiddagen hann vi även med ytterligare ett besök på en väldigt vacker kaffeplantage, större denna gång, och mycket gott kaffe i deras lilla café.
På kvällen lämnade vi tillbaka moppen och checkade in på det hotell vi skulle spendera natten på innan vi skulle åka till Laos södraste spets, Si Phan Don, eller de 4000 öarna.
Vi vill också nämna att på kvällen åt vi väldigt gott på en italiensk restaurang, ägt av en Italienare. Framför allt Jojos mat var magisk (pasta med tomat, mozzarella, parmesan osv, sjukt gott!) och vi drack rödvin för tredje gången på resan, ett jättegott och billigt rödvin på box, bara 75kr för en halvliter, billigt för att vara i Sydostasien!
Si Phan Don är en flodskärgård med mängder av små och stora öar som är känd för framför allt två saker; 1) resterna efter Laos första järnväg, invigd 1893. Syftet var att kunna transportera båtar över en opasserbar flodsträcka förbi stora vattenfall och 2) sötvattensdelfiner, Irrawaddydelfiner som bara finns där, och i väldigt litet antal.
Vi bodde på en av fyra huvudöar, Don Khone. En relativt stor ö, men som går att cykla runt på en dag utan problem. På Don Khone var det makalöst varmt, och eftersom man inte har möjlighet att bada när man vill (man kan bada i floden på vissa ställen, men inte särskilt nära där vi bodde) så var vi väldigt glada för att vi hade AC på rummet. Vi var generellt extremt nöjda med vårt boende, vi prutade ner det från 75$ till 50$ för tre nätter. En bungalow precis vid floden, så mysigt!
Vi spenderade våra typ tre dagar på ön med att framför allt cykla runt. Första dagen på vår ö Don Khone, och andra dagen på den mindre Don Det, som man nådde med en gammal fransk bro. Såhär i efterhand skulle vi betalat lite mer och hyrt en vespa istället, för det var så makalöst varmt! Värmen var galen. En av dagarna fick Jojo lite värmeslag.
På Don Khone besökte vi bland annat ett område med ett av de jättelika vattenfall som gör det omöjligt att ta sig förbi med båt. Ett av de fräckaste vattenfallen vi sett! Enormt stort, och liksom en massa vattenfall i vattenfallet. Det var inte särskilt högt, men bredden på det gjorde det väldigt mäktigt. Påminde mig om fallet i Ronja Rövardotter, fast större. Man förstår verkligen att dessa fall skär av Mekongfloden.
Fallet var en del av en stor utomhuspark, i brist på bättre ord, och man betalade en liten summa för att ta sig in. Tidigare var det nog en stor attraktion, de hade bland annat zipline, en stor restaurang, ett strandområde och ett så kallat "Tarzanområde" där man kunde svinga sig runt med rep. Nu var dock det mesta förstört eller bara övergivet. I restaurangen fanns inte mycket kvar än en övergiven bardisk, några bord och en stackars katt som såg otroligt läskig ut, och jamade med en mörk och bruten röst. Stackarn :(
Vägarna runt ön var stundtals magiska med risfält (platta dock till skillnad från där vi varit tidigare!) kossor och bufflar överallt och pittoreska byggnader och byar.
Don Det var mycket mindre, och där vi på Don Khone cyklat på en bred betongväg runt typ hela ön, var det här skruttiga grusvägar som gällde. Det var bebyggelse nästan hela vägen runt och husen var för det mesta väldigt söta. Även här var pandemin påtaglig med många nedlagda guesthouses och restauranger. Vi hoppas verkligen för lokalbefolkningens skull att turismen kommer tillbaka igen, då de flesta på öarna lever av den.
Efter att Joel, som vanligt, styrt kosan mot någon obskyr stig så fick Jojo äntligen fota ännu en vacker fjäril i Laos. Vi hittade en öppning nära en av Mekongflodens olika gångar där fjärillarna faktiskt satt still. Så najs!
På kvällarna fick vi återigen uppleva de vackra solnedgångarna vid Mekongfloden med mycket god och billig mat.
Efter några sköna lugna dagar på Don Khone var det så tyvärr dags att lämna Laos. Vi hade initialt tänkt att stanna drygt två veckor, men vi blev helt förälskade i detta fattiga men magiskt vackra lilla land, så det slutade med att vi i princip maxade visumet som var på 30 dagar. Hit kommer vi absolut definitivt åka igen någon gång!Read more
CambodiaSiem ReapPhum Ta Sĕn Khang Tbong13°24’34” N 103°51’44” E
November 19, 2022 in Cambodia ⋅ ⛅ 31 °C
Kambodja!! Turen in i Kambodja gick från Nakasong i Laos in längs den allra södraste gränsövergången. Tyvärr är just den gränsövergången väldigt korrumperad. De laoitiska gränsvakterna tar en avgift på 2 usd/person för att bli utstämplad, och de Kambodjanska tar en på 2 usd/person för att bli instämplad. Dessutom satt det män även utanför den Kambodjanska gränsen och påstod att man var tvungen att betala för att få ett hälsointyg för att få gå över. Denna "station" gick vi helt sonika förbi, det är inget officiellt intyg, utan bara ett sätt att lura folk på pengar. Däremot känns det svårare att argumentera med gränsvakterna, även om dessa avgifter till 100% också är scams. Ingenstans står det på någon officiell sida att detta är avgifter som ska tas ut, och går man via andra gränsövergångar tas denna avgift inte ut. Hur som helst, förutom irritationen över detta gick det fint och snabbt att ta sig över.
Resan sen mot Siem Reap tog längre tid än planerat, 3 timmar längre, mycket på grund av att vi fick vänta 2 timmar i en liten stad, Stung Treng, innan nästa buss kom. Vi var också lite irriterade för enligt bokningen skulle vi bara byta buss 1 gång, men det blev totalt 4 byten... Till slut checkade vi i alla fall in på vårt hotell ganska mitt i smeten I Siem Reap vid 22-tiden på kvällen (efter att ha varit på resande fot sen kl 9 på morgonen..). Vi beslöt oss för att sova tills vi var pigga för att orka med.
Första dagen av två i det flera hundra år gamla tempelområdet Angkor ägnade vi åt de mindre templen runt områdets centrum, Angkor Thom. Tempelområdet är stort, ungefär 24 kilometer från öst till väst och ungefär 8 kilometer norr till söder, plus några ruiner en bra bit därifrån. Totalt finns där 72 större ruiner, samt ett tusental mindre lämningar. Angkor är inte inhägnat bakom några nya murar/staket utan Siem Reaps vägar går rätt in i området, men man köper dagsbiljetter för att få ta sig runt. Dessa visar man dels vid änden av vägarna som leder in i området, samt inför att man går in i varje tempel. Lokalbefolkningen behöver dock inte betala, så man sållas ut av vakterna när man passerar, imponerande att de lyckas hitta alla turister eftersom bilar och moppar far förbi i ganska hög hastighet på de stora vägarna. Vi hyrde en moppe och tog oss runt själva, men många betalar för att bli körda runt i tuktuk. Vi gillar dock friheten att själva bestämma var och hur länge, så vi hade dagen innan tittat ut hur tuktukförarna brukar ta sina gäster, och så kopierade vi därefter. Man kan också hyra guider, vilket kan bli väldigt dyrt, och det var bara inne i själva Angkor Wat vi lite ångrade att vi inte tagit en guide för att förhoppningsvis fått ut mer av besöket.
Vi gjorde en loop österut och runt, och försökte välja ut de tempel som verkade mest intressanta (för att hinna med allt behöver man minst en vecka). Templen är delvis lämnade som de är, och delvis har man lagt ner mycket resurser på att restaurera. Ibland har man bara "städat upp" bland fallna murar och väggar så att man tydligare ser hur det kan ha sett ut, och i vissa fall har man helt rekonstruerat gallerier och väggar, dock alltid med orginalstenarna. Överallt längs väggar, tak och pelare har texter och vackra och otroligt detaljerade figurer och mönster ristats in. Vissa tempelinristningar berättar historier, som tex på stora templet Bayon i Angkor Thom, centrumområdet, där inristningar från kinesernas intåg i Angkor finns illustrerade. Många tempel, av de vi besökte, har tillåtits tas över av naturen, och enorma, säkert ett par hundra år gamla träd står ståtligt, många meter höga mitt i ruinerna. Så mäktigt!
Mitt på dagen är värmen otrolig, man får bara acceptera att man dryper av svett, så stora mängder vatten konsumeras. Moppeturerna mellan tempelen är otroligt sköna, äntligen lite fläkt mot den annars så stillastående luften.
Dag två var det framför allt centrum av Angkors tur att upptäckas, detta inklusive Angkor Wat, det största och mest kända templet. Dessa stora, och till viss del väl restaurerade tempel är väldigt mäktiga - på håll! Vi konstaterade att när vi väl var inne i dem så såg man inte skogen för alla träd, vi var liksom för nära. Det är ju en av de fräcka grejerna med Angkor, att man får gå in i nästan allt, problemet blir dock när det är så stort och restaurerat som Angkor Wat, inne i de stora korridorerna så förstår man inte riktigt grandiositeten. Dessutom gillade vi väldigt mycket det vilda och övervuxna, som tex templet Ta Prohm som vi besökte på morgonen dag två eftersom vi inte hunnit med det dagen innan. Där har stora träd tagit över och omsluter och "äter upp" tex flera av de stora portarna in i olika delar av templet.
Efter ännu en varm men häftig dag så tog vi tillslut vår moppe tillbaka till hotellet, där vi redan hade checkat ut samma morgon, men lämnat våra väskor. Hotellpersonalen var så snälla, och lät oss låna ett rum helt gratis för att duscha och byta om från våra svettiga kläder! Vi kan verkligen rekommendera Side Walk hotell i Siem Reap om någon ska besöka Angkor. Centralt, fina rum, en ren och fräsch pool att svalka sig i efter en lång dag, enkel men god frukost och väldigt trevlig personal.
Innan nattbussen mot Sihanoukville gick, där vi skulle ta båten ut mot Koh Rong Sanloem, åt vi för andra gången middag på restaurangen precis bredvid, Try Me. Vi gick dit första dagen för att den hade fått väldigt fina recensioner, och det var så gott och så bra service att vi åt där även dag två.
Sen var det alltså dags att ta sig mot kusten för att äntligen få kasta sig i havet igen!Read more
CambodiaKoh KongPhumĭ Kaôh Rŭng Sâmlœ̆m KhnŏngKos Rong Sam Lem10°35’6” N 103°18’3” E November 25, 2022 in Cambodia ⋅ ⛅ 28 °C
Vårt andra och sista stopp på vår förhållandevis korta tur i Kambodja var på paradisön Koh Rong Sanloem i sydvästra Kambodja. Kambodja har inte så mycket öar, men dessa två är populära resemål. Vi valde den mindre, Sanloem, som ska vara lite mer orörd. Och ja, ön var så vacker, men vi hade sån otur med vädret. Googlar man Koh Rong-öarna är det bilder på ett paradis som dyker upp, vita stränder, turkost vatten etc. Även om vi hade lite solglimtar de fem dagar vi stannade där, så var det regnigt och stundtals blåsigt. Vi hade rejäl otur, för vi träffade folk som var där både innan och efter oss, och de hade haft betydligt bättre väder.
Dagarna på Koh Rong Sanloem spenderade vi i alla fall så mycket som möjligt med sol och bad, väldigt efterlängtat efter en vecka i norra Vietnam, därefter direkt till Laos och sedan några dagar i storstad, vi törstade efter havet!!
Vi bodde vackert precis vid havet, lite åtskiljt från resten av stranden där restauranger och andra hotell fanns. Vi hade som en egen strand, och dessutom en naturlig pool, eftersom de dämt upp vattnet som kom ner från ett litet vattenfall några tiotal meter in i skogen. Poolen "läckte" långsamt in i havet, så vattnet i poolen var alltid fräscht och svalt. Skönt, eftersom havet var så varmt att det knappt svalkade!
Första kvällen bjöd hotellet in till BBQ på stranden, men precis innan de skulle börja laga mat bröt ett otroligt åskväder ut. Det regnade helt makalöst mycket, så vi alla hotellgäster plus personal satt och tryckte ute på den pir där restaurangen låg. De beslöt sig ändå för att försöka laga mat. Det blev väl en sådär kulinarisk upplevelse. Helt ok grillad mat, men inte mycket tillbehör, och inte särskilt kryddat.
Resten av dagarna spenderade vi antingen vid vår bungalow eller på utflykt över ön till någon av stränderna på andra sidan. Till det ena stället, Lazy Beach, gick det en behaglig stig genom djungeln, men till Sunset beach var det tyvärr en trist väldigt brant stig, som var svårklättrad. Vi hade sett på solnedgången på Sunset beach och skulle ta oss hem, det var inte jättekul genom djungeln, och dessutom var det fullpackat med enorma myggor som festade på oss. Tur att solnedgången hade varit så vacker!! (vi hörde dock att den var lika fin på Lazy Beach..). Lustigt nog var det på den bra vägen till Lazy Beach som jag (Jojo) slog upp en gammal skada på tån. Det låg en ensam sten på vägen, ocj just den råkade jag förstås sparka till så att det började störtblöda..
Efter några avslappnade dagar på Koh Rong var det alltså sedan dags att ta sig över resans sista landövergång till Thailand! Det blev en intressant resa.. Mer om det i nästa inlägg!Read more
ThailandChangwat TratBan Khlong HinHat Tha Nam12°0’31” N 102°17’36” E
December 4, 2022 in Thailand ⋅ ⛅ 30 °C
Så var det dags för resans sista land. Thailand. Konstigt hur både snabbt och långsamt tiden gått, resan vi planerat för så länge hade nu bara en dryg månad kvar.
Resa in i Thailand började sådär. Vi hade bokat hela resan mot gränsen mellan Kambodja och Thsiland via en kille på ön som kändes ärlig. Hela vägen till gränsen för $25 /person, ganska dyrt, men det var svårt att hitta alternativ såhär kort efter att landet öppnat efter pandemin. På morgonen tog vi färjan över. Vi får vänta en stund vid färjeterminalen, sen kommer en tuktuk och hämtar oss och kör oss till bussbolagets kontor. Där väntar vi i typ 1-2 h, och träffar bland annat en tysk, Joachim, som också ska till Koh Chang, så vi bestämmer oss för att dela på taxis och sånt. Tillslut kommer minibussen. Chauffören kör dock runt och plockar upp folk under lång tid, vi åker tex TILLBAKA till färjeterminalen där vi var tidigare för att plocka upp en person... Sedan efter ca 1 h körning så stannar bussen i en stor korsning i en by och säger att vi som ska till gränsen ska byta buss här. Där står en man med en bil, en liten en, som vi tydligen ska åka med. Vi stoppar in våra grejer i bilen, men han vägrar åka om det inte kommer 2 pers till (i en bil för 5,och vi var redan 4 med chauffören...). Det kunde ta 2-3 timmar meddelade han. Vi försökte prata m minibusschauffören, men han försökte typ bara verka oförstående. Vi stod och tjafsade en bra stund, försökte få tag i killen vi bokat via etc. Sen kom plötsligt en annan, större, bil där en man som kunde engelska kom ur och frågade vad problemet var (kändes prick som om att detta var planerat..). Han bekräftade att den andra chauffören ville vänta på fler passagerare. Den nya ville först ha $10/pers för att köra oss vidare mot gränsen, efter lite om och men tog han oss till gränsen för $7.5 för oss tre personer. Joel satt dock med ett stort däck bakom huvudet den första biten... Gränsövergången gick bra. Sen på andra sidan fortsatte transportproblemen. Vi tre fick tillslut ta en minibuss för 1200 baht till Trat (gick ej att förhandla lägre än så och det fanns inget annat alternativ så sent). Vi var dock ej tillräckligt tydliga med att vi skulle till ett hotell nära färjan, så de körde oss bara till Trat busstation och vägrade ta oss längre. Så vi fick betala ytterligare 400 baht för en songthaew till hotellet... Känslan efter allt strul var typ ilska, trötthet och att vi var rejält scammade. Hotellet vi landade på i Trat var i alla fall bra, sköna sängar och låg fint vid havet, så frukosten morgonen efter var mysig. Då träffade vi också på en Mustachparakit som verkade bo där, först flög den bara runt oss, men sen satte den sig upprepade gånger på Johannas huvud och ville typ socialisera, lustigt!
Äntligen tog vi sen färjan över till Koh Chang, en båttur som tog bara någon halvtimme. Vi blev sedan skjutsade i minibuss till vårt hotell på sydvästra ön, byn runt Lonely Beach, vilket visade sig vara en väldigt mysig liten backpackerort. Den skiljde sig ganska mycket från andra delar av Koh Chang, mindre och "yngre", med mestadels folk i 20-30-årsåldern. Redan första kvällen träffade vi Karin, en tjej från Österrike/Tyskland som vi sedan hängde med i princip resten av vistelsen på ön. Tillsammans med henne åkte vi på moppeturer runt hela ön, hängde på stranden, åt god mat och besökte byns nattliv, väldigt roligt!
Koh Chang är en magiskt vacker ö, med slingrande vägar. Smakfullt nog har de lagt vägarna ett snäpp in, så man slipper vägar med trafik precis bakom stränderna. Östra sidan är mycket mer öde än den västra, där skulle jag inte rekommendera någon att bo, man måste absolut ta sig runt med moppe/taxi där, om man vill besöka andra platser, restauranger etc, än hotellets. Dessutom är vädret mycket sämre, regnmoln från fastlandet fastnar liksom på den sidan av ön och regnar av sig innan de tar sig över bergskedjan till västsidan. Dagen vi utforskade den sidan tog vi oss hela vägen ner till Long Beach i den södraste delen. Den stranden var vacker, men ändå lite av en besvikelse. Strandremsan var rejält tunn, och det var ganska skräpigt. Det har nog inte återhämtat sig från pandemin än.
Tyvärr kan man inte åka runt hela ön (egentligen bra, för anledningen är att det ska ge en frizon till djurlivet på ön), så när vi skulle åka hem igen så var vi tvugna att åka tillbaka samma väg vi kom,vilelt skulle ta en dryg timme. När vi bara hade kört en kort bit så insåg vi att regnet var påväg, och efter bara några minuter så hällregnade det över oss, vi var tvugna att stanna för att inte spolas bort typ!
När vi sen äntligen kunde köra igen och tagit oss nästan hela vägen tillbaka, så bevittnade vi en olycka, som tack och lov gick bra. När ett annat par skulle ta sig ner för en ruggigt brant, och nu hal, serpentinväg, så tappade de fästet på den brantaste biten. Moppen for rakt fram, tjejen åt ena hållet och killen åt andra. Tack och lov gick det bra, antar dock med lite skrubbsår och kantat självförtroende.
En av höjdpunkterna var dagen då vi låg på den otroligt fina Lonely Beach (vid vårt favoritställe Nature beach Resort) och sen beslöt oss för att hyra en kajak och paddla runt utanför Koh Chang. Under ett par timmar paddlade vi tre runt på ett kav lugnt hav och tog oss runt två av de öar som ligger precis utanför, Koh Man Nai och Koh Man Nok. På den första kunde vi gå iland och hänga en stund på en helt öde sandstrand och bada i det varma vattnet. Paddlingen gick så lätt eftersom det var vindstilla, och det var en härlig känsla att vara ute på havet i strålande sol. Det var en riktig toppenupplevelse som i alla fall jag kommer minnas länge!
Mycket tid spenderade vi också på vårt toppenhärliga boende, Paradise Cottage. Fina bungalows med havsutsikt, och framför allt ett jättemysigt poolområde med små solbås med hängmattor, puffar och sittmadrasser. De serverade toppengod mat (drömmer fortfarande om deras cheese dumplings...!) och goda shakes, så det var lätt att spendera hela dagar där vid poolen. Tyvärr ingen strand (men det var få hotell som hade sandstrand), utan det var en stenig strand, som man visserligen kunde bada vid, även om det var lite mer ett äventyr. Karin bodde på samma ställe, så det var enkelt och problemfritt att hänga.
Efter att ha stannat bra mycket längre än vi tänkt var det sen dags att åka vidare söderut. Vi tog oss med minibuss mot Bangkok, sov en natt och flög sen söderut till Krabi och Ao Nang, där vi skulle träffa Joels kollega Jitin och hans fru Vega!Read more
ThailandChangwat PhangngaAo NangKhuan Tok Ban8°2’0” N 98°49’12” E
December 7, 2022 in Thailand ⋅ ☁️ 29 °C
Efter Koh Chang for vi alltså till Ao Nang i Thailand för att möta upp med Joels kollega Jitin och hans fru Vega som påbörjat sin långresa någon månad tidigare. Vi kom till Bangkok med buss sent på kvällen, och flög sen tidigt på morgonen till Krabi flygplats.
Ao Nang ligger på fastlandet, och är en liten turiststad tillhörande just Krabiregionen. Vi bodde på ett hotell nära stranden, väldigt praktiskt "mitt i" utan att det var alltför störande med ljud från omringade nattliv. Vi stannade totalt 4 dagar och 3 nätter, vi kom tidigt på morgonen så vi kunde utnyttja hela den första dagen.
Vi inledde Ao Nang med att hyra moppar och åka till något som kallas Tiger Cave Temple, ett buddhistiskt tempelområde, där ett av templen ligger högt upp på ett berg, ruggigt brant klättring på en trappa 300 meter upp, men det var det värt! Galen utsikt över omgivningarna, tyvärr en massa palmplantager, men även dramatiska karstberg och regnskog. Efter att ha pustat ut på toppen tog vi oss ner igen, och besökte själva Tiger Cave, det grotttempel i samma berg som området fått sitt namn ifrån. Namnet kommer från att innan människor tog området i beslag, så bodde det en tiger inne i grottan. Bybefolkningen kunde ofta höra den vråla i morgontimmarna när den sökte skydd efter nattens jakt. Men så togs tyvärr grottan över av en grupp buddhistiska munkar och nunnor, så tigern flyttade och sågs aldrig igen. Moppeturen till och från templet gick genom ett trädtäckt karat-landskap, som gav känslan av Ha Long Bay, fast utan vatten, mäktigt!
På kvällen åt vi god middag och såg på en makalös solnedgång på restaurangen The Last Fisherman vid stranden i Ao Nang.
Dagen efter åkte vi båt över till en grannstrand (tyvärr var enda sättet att komma dit via båt), som hette Railay beach. Väldigt vacker! Vi hängde i solen, snorklade, spelade lite pingis och åt god (och dyr!) lunch innan vi promenerade genom Railaybyn till stranden Phra Nang Cave Beach. Oh my god så vackert det var!! Man promenerade längs med en bergvägg med enorma stalaktiter och stalakmiter samt stora trädrötter som slingrade sig, innan man kom ut på stranden, där bergväggen hängde ut, typ hundra meter hög, över stranden. Man liksom "åts upp" av naturen. Heeelt otroligt, och då har vi ändå sett mycket vackert under denna resa. Själva stranden var också magisk med fin vit sand, klart vatten och många små pluppöar utanför som gav en otrolig bakgrund till stranden. Vi satt inte ner under tiden där utan bara badade och gick runt och njöt och fotade miljön. Det fanns också flera stora grottor i berget (därav namnet) och efter ett tag där inne upptäckte vi att det överallt var instucket.. penisar i trä! Vi skrattade först, men insåg snart att det måste finnas en anledning eftersom det var så många. När vi kikade in i ytterligare en av grottorna så såg vi plötsligt en enorm hög av träpenisar, alltså vi snackar hundratals, varav en var 1.5 m hög och 2 dm bred. Då började vi googla och insåg att det var ett fruktbarhetstempel. Par som har problem att få barn kan lägga en sån träfallos där inne och sen ska grottans prinsessgudinna hjälpa till med fertiliteten.
Den kvällen var alla fyra sugna på indiskt, och eftersom Jitin och Vega är från Indien fick de i uppdrag att välja en indisk restaurang (det fanns massor!) och sen också välja ut maten. Och herregud så gott det var! Vi beställde ett gäng olika rätter som vi delade på, tillsammans med naanbröd av olika slag (ost, vitlök, smör, vanlig) samt roti (en annan, billigare, brödvariant, lik naan, som Joel tyckte var godare till maten). Vi rullade ut från restaurangen när vi ätit upp, och sen pratade Joel om maten resten av kvällen, haha.
Sista hela dagen i Ao Nang åkte vi på en båttur runt Hong-ön utanför Ao Nang i Krabibukten. Vi stannade på fem olika ställen för snorkling, lunch, bad och sightseeing. Höjdpunkten var själva Hong-öns strand. Dramatiska klippväggar, härligt vatten och vacker, vit sand. Vi spelade strandpingisturnering och njöt av solen innan båten tog oss tillbaka till Ao Nang. På kvällen åt vi sjukt god fried rice och pad thai i en liten kiosk vid stranden. Solnedgången var magisk, så vi satt kvar på stranden till solen helt var nere, och drack några kalla Leo-öl från samma kiosk. Livskvalitet!!
Ao Nang rekommenderar vi verkligen till de som vill bo bekvämt mer i en liten stad som fortfarande har en vacker strand. Från Ao Nang går många turbåtar både runt till öarna runtikring, och vidare till andra delar av Thailand. Det är lätt att ta sig hit via Krabi flygplats, och lätt att ta sig därifrån. Lite för mycket stad för vår smak, men väldigt praktiskt!Read more
ThailandPhi Phi DonKo Phi Phi Lee7°44’17” N 98°46’3” E December 11, 2022 in Thailand ⋅ 🌧 28 °C
Efter Ao Nang åkte vi hela gänget, inklusive Jitin och Vega, en tretimmarsfärja till Koh Phi Phi Don. Där hade vi bokat tre nätter på ett hotell på den södra stranden, nästan längst västerut, så en bit ifrån det värsta turistområdet. Jag (Jojo) var på Koh Phi Phi med familjen för 11 år sedan, så jag hade en aning om att ön skulle vara överexploaterad (det var den redan då, men inte i denna storlek), men Joel fick sig en liten chock när han kom dit. Han beskriver det som om att han nästan grät när han såg hur denna ö, som är fantastiskt vacker, totalt har byggts sönder. Det finns säkert mer avlägsna delar av ön som är mycket bättre, men tyvärr kom vi aldrig dit eftersom vädret var ganska dåligt under våra dagar där och vi ville inte stanna längre. Det första som möter en när man går i land är ett McDonalds och ett Burger King, det andra är en massiv avloppslukt, pga ett underdimensionerat avloppssystem, som ligger som en tung matta över de allra centralaste delarna. Tack och lov låg som sagt vårt hotell en bit iväg, så borta hos oss var det lugnt och ganska mysigt och utan lukt. Vädret var som sagt dåligt, och i kombination av att Joel och jag var lite krassliga, samt att Jitin och Vega var upptagna med att ta dykcert, så hängde jag och Joel ganska mycket kring vår bungalow som låg vackert precis vid stranden. Vi satt på vår urmysiga veranda och tog en sundowner nästan varje kväll under tiden där, riktigt najs!
Vi hann dock med en dyktur (vi hängde på Jitin och Vega under två av deras dyk i utbildningen), men tyvärr var sikten snordålig. Monsunen är 1-2 månader sen i år, vilket gjorde att den precis höll på att sluta där i början av december, istället för början av november. Det är ju alltid kul att dyka, men vid ett tillfälle tappade vi bort andra halvan av vår dykgrupp pga att sikten inte var mer än 3-4 meter. Trist!
En av dagarna småregnade det hela dagen, så då gick Joel och jag på en tur genom sandsnorpen som går mellan bergdelarna av ön. Vi åt billig fried rice och good fruktsmoothie innan vi tog oss upp på de två utsiktsplatserna där man har utsikt över delar av ön. Jag var där för 11 år sen, och det var både sig likt och helt annorlunda. Man hade byggt upp en massa "instagramvänliga" strukturer att posera med. Vi tycker sånt är helt värdekasst, och bara förstör utsikten. Tack och lov var det så mest på utsiktspunkt 1, lite högre upp ligger utsiktspunkt 2, den var mer naturlig, bara med utsiktsdäck uppbyggda, samt ett litet café.
Efter att Jitin och Vega hade åkt vidare åt ett annat håll, stannade vi kvar en natt till. Joel ville gärna åka på båttur och se kända Maya Beach (känd från filmen The Beach med Leonardo DiCaprio) så vi gjorde det, jag var där med familjen för 11 år sen. Kul grej är att han som skrev boken The Beach, som var grunden för filmen, fick inspiration till den när han var i El Nido i Filippinerna, där ju vi varit. Så det var kul att nu också åka dit där man spelade in vissa scener.
Hur som helst. Stranden har varit helt avstängd för turister i typ 5 år för att låta den återhämta sig från överturism, och det är först för några månader sen som man fick börja åka dit, dock får man inte bada.
I början av båtturen trodde vi att vädret skulle vara bra, men när vi satt i båten påväg till Koh Phi Phi Lee där Maya Beach ligger, började det öööööösregna. Vi landsteg ändå på ön, där man är tvungen att gå på en trägång från andra sidan av ön, över till själva stranden, och tog oss dit. Folk stod och tryckte under taket på typ toaletter och andra småhus på vägen till stranden, men vi tänkte att vi ändå är så blöta, och har badkläder på oss, så det är bara att knata på. Så trots ösregnet hade vi nog tur, för eftersom det regnade var vi i princip ensamma på stranden, andra stod och sökte regnskydd! Maya beach är verkligen mäktig, höga berg som omsluter stranden på båda sidor, och så den relativt lilla öppningen in. Häftigt! Mot slutet av timmen där sprack det upp, och vi fick se det även i solljus.
Sista stoppet för dagen var att snorkla efter solnedgången, där man ser "självlysande" plankton under vattenytan. Sjukt coolt att titta på! Bäst effekt fick man om man sprattlade med armar och ben framför sig i vattnet, då såg det ut som glittrande damm typ!
Dagen efter for vi ifrån Koh Phi Phi, med speedboat till en annan plats jag varit på förr - Koh Lipe!Read more
