Backpacking adventures

November 2016 - May 2017
A 168-day adventure by Andreas Read more
  • 14footprints
  • 6countries
  • 168days
  • 54photos
  • 0videos
  • 15.1kkilometers
  • 11.5kkilometers
  • Day 168

    Extrema dagar och regnperiodens början

    May 15, 2017 in Colombia ⋅ ⛅ 41 °C

    Nicaragua och ön Ometepe var min senaste destination förra gången jag skrev vilket känns som en smärre evighet sen nu när det ligger 2 länder, många upplevelser bakom mig! Även en början av regnsäsongen har tagit vid och därmed också lågsäsongen av turism. Vi tar det från början!

    Efter ön Ometepe bar det av mot den turistiga orten San Juan i södra delen av Nicaragua vilket också blev efter en fantastisk dag av surfing med de bästa vågorna jag haft den sista platsen jag besökte i Nicaragua. Faktum är att jag cirka 2 veckor tidigare hade bokat en biljett från Costa Rica till Colombia och för första gången på länge kände lite stress över att jag hade för lite tid. Det blev alltså bara drygt 1 vecka inom Costa Ricas gränser egentligen på grund av 2 anledningar. 1: Att det är extremt dyrt (i centralamerikansk bemärkelse) i Costa Rica så ville medvetet inte stanna allt för länge där. 2: Eftersom jag inte vet hur man reser med någon sorts "tidspress" försvann tiden lite på något sätt i Nicaragua utan att jag märkte och plötsligt var det bara drygt en vecka tills jag skulle ta flyget till Colombia, märkligt!!

    Nåja, detta betydde ju inte att jag bara stog och stampade på ett ställe i en vecka i Costa Rica. Jag hann med en del också! Först och främst tog vi (jag reste ännu med svensken från förra inlägget vid det här laget) en buss mot Monteverde som ligger uppe i bergen från Nicaragua. Bussen tog oss inte hela vägen utan släpper av oss i nån håla 4 mil från monteverde. Det intressanta är att trots Monteverde är en turistig plats går det bara 2 bussar om dagen dit så det var bara att sätta sig för att vänta då vi anlände 3,5 h innan sista bussen. Nåja vi kom fram iallafall och dagen efter väntande nya äventyr!

    Antagligen den mest fullsmäckade dagen på länge började med en ziplinetour som inte kan beskrivas som annat än barnsligt roligt! Med ett stort flin åkte man relativt snabbt genom både djungel och över en dal 100 meter upp! Allt avslutades även med en "Tarzan swing" där man hoppande ner för kanske 40 meter för att sedan gunga fram och tillbaka några gånger innan man tillsist blev nerfirad och det roliga var över från den aktiviteten. Lyckligtvis hade dagen mer att erbjuda! Aktivitet 2 blev lite Wildlifespotting i djungeln där vi blev ensamma med en guide. Turen växlar mellan att man går uppe på broar till små stigar. I fågelväg fick vi se en hel del faktiskt! För er som intreserar er i det såg vi bland annat Tukaner, vild kalkon, massor av kolibris och den mytomspunna Quetzalfågeln! Faktum är att dagens upplevelser inte heller var slut där utan på kvällen väntade en nattur genom djungeln också! Den blev dock inte lika högt uppskattad som de andra aktiviteterna men en sengångare fick vi se iallafall!

    Dag 2 i Monteverde blev ännu en tidig morgon med bungyjump på schemat! Större adrenalinkick har jag nog aldrig varit med om när man med skräckblandad glädje slängde sig ut från plattformen 143 meter över dalen långt där nere. Helt fantastisk upplevelse! Senare på eftermiddagen skiljdes jag och min svenske resekamrat åt och jag tog mig själv till La Fortuna! Där verkade de tidigare späckade dagarna ta ut sin rätt och fick helt enkelt lägga en dag åt vila..

    Efter att fullständigt öst ut pengar i Monteverde valde jag att göra nånting lite billigare i La fortuna. Nämnligen åter igen praktisera trekking och bestiga min sjätte vulkan! För att göra det ennu billigare skippar jag taxin till början av trailen och går dit. Den här vulkanen är relativt enkel att bestiga och därför fullt möjlig att bestiga själv. Efter en varm hajk så belönas man även med en vacker lagun att svalka sig i nära toppen. Perfekt gratistur tänkte jag tills insikten att alla andra har inträdesarmband och det tydligen kostar 15 dollar inträde till parken och vulkanen. Det missade jag faktiskt utan att försöka smita från det helt! Sen la jag ingen energi på att försöka betala på vägen ner men det kändes mindre viktigt. Nedanför vulkanen låg nämnligen ett stort vattenfall där inträdet tyvärr inte gick att missa men valde ändå att gå in där. Vattenfallet i sig var vackert men förutom ett starkt flöde av vatten flödade det ordentligt av turister också.. Turligt nog hittade jag en lite gömd spännande trail genom djungeln som ytterst få andra traskade vilket gjorde det hela värt det!

    Dagen efter bar det av mot Sarapiqui! Ett mycket mindre turistigt område men framförallt med bra rafting (forsränning) som är den största anledningen till att jag tog mig dit. Det tråkiga i det hela är att det är så mycket lågsäsong och utan att vara en stor turistort så var det ingen annan som skulle på rafting när jag var där. Det betyder alltså att det inte blir något av det. Istället blir det en kayaktur på floden och en ridtur som absolut inte är fel. Problemet är att eftersom jag är själv får jag betala extra. Så när jag efter en dag i huvudstaden San José sedan tar flyget mot Colombia så kan jag konstatera att Costa Rica blev en dyr vecka men att det absolut var vart det också!

    Colombia, landet som jag hört så många historier om hur fantastiskt landet och folket är här och sett fram emot så mycket visar sig leva upp till de skyhöga förväntningarna! Vägen från flygplatsen till mitt hostel visar sig gå enklare än jag trodde då en linje av hjälpsamma människor ibland tillochmed utan att jag behövde fråga antingen gav mig vägbeskrivning, slussade mig på rätt buss eller gick flera kvarter med mig för att hjälpa mig hitta rätt. Helt otroligt vad alla borde lära sig av dem!

    Storstaden Bogota ligger på den kyliga höjden 2700 meter över havet där jag tror Sverige för första gången på den här resan hade bättre väder än jag själv hade! Cirka 9 miljoner invånare bor i Bogota men till skillnad av storstäderna i Centralamerika stortrivdes jag i Bogota! Mycket säkert på grund av att jag spenderade mycket tid med locals som jag träffade här som var hur härliga som helst men staden i sig hade en hel del att erbjuda också! Dessutom så hände antagligen det mest oväntade på den här resan. En kväll när jag och en kompis var påväg tillbaka till vårat hostel efter vi ätit kvällsmat gick vi förbi någon sorts inspelning. För att se vad som egentligen försigick stannade vi till ett tag för att kolla på inspelningen som visade sig senare vara en musikvideo. Kort senare blev vi också indragna av en producent som sa att om vi ville kunde vi stå med i inspelningen som "extras" i bakgrunden där vårt enda "jobb" blev att dansa runt med en hög andra medans det hände lite olika saker framför oss med dansare, trumslagare och artisten själv. För att tona ner det hela lite så ska jag påpeka att artisten som var från USA inte är särskilt känd men tydligen ändå tillräckligt känd för att spela in en ganska påkostad musikvideo. Kvällen slutade också med att jag åkte med producentteamet hem till deras studio och kom även tillbaka dagen efter och fick se lite hur de jobbade! Otroligt oväntat men ska bli intressant och se hur videon blev även om jag antagligen absolut inte kommer synas när den kommer ut om cirka 1 månad!

    Så efter bra dagar i Bogota blev nästa station tillslut San Gil som antagligen är en av extremsporternas Mecka. Tyvärr alldeles för mycket att göra för att hinna med allt trots att Colombia är väldigt billigt så är alltid extremsporter dyrt. Första dagen blev mitt andra bungyjump som i efterhand kanske var lite för billigt för att säkerheten skulle vara mer okej men det blev också en upplevelse i sig och det 50 meter höga hoppet gick bra! Dag 2 blev en tour längs floden i en canyon. Hopp från klippor, 2 repelleringar nerför vattenfall och klättring över stock och sten för att ta sig till slutet av canyonen. Likt zipliningen i Costa Rica var även detta barnsligt roligt!

    Det sista jag gjorde innan jag lämnade San Gil var att testa på paragliding! I paragliding sitter du framför en "guide" som i en korg där guiden efter att tillsammans sprungit nerför en bergssluttning för att börja styr en stor fallskärm och använder uppåtvindarna för att ta höjd och sedan flyga högt över marken utan annat än vinden och fallskärmen till hjälp. En otrolig utsikt över berg och dalar bjöds det på under de cirka 30 minuterna flygande uppe i luften innan guiden styrde ner för en inte helt enkel landning. Även om jag blev lite åksjuk däruppe på grund av att man cirklar ganska snabbt över de uppåtvindar som finns för att ta höjd men ändå en upplevelse helt klart värd pengarna! Senare samma kväll togs det en 13 timmars nattbuss till Santa Marta där jag befinner mig nu.

    De gångna veckorna har varit ganska händelserika det ska också tilläggas att efter ha gått cirka 5 månader utan att knappt fått en regndroppe på mig har det regnat varje dag sen jag lämnade Nicaragua! Dock inte hela dagarna utan mest på eftermiddagarna. Colombia har förutom mycket regn låga priser på allt och lever hittills upp till alla förväntningar! Landet är stort med hur mycket som helst att göra och det känns som att man skulle kunna lägga en livstid åt bara Colombia men ändå inte uppleva allt (jag kommer inte lägga en livstid här). Eftersom att jag tyvärr åter igen dragit på mig någon sorts förkylning så tvingas jag ta några lunga dagar här i Santa Marta men förhoppningsvis ska det snart gå att uppleva nya saker i de norra delarna av Colombia!

    Entonces, Over and out från ett regnigt Colombia!
    Read more

  • Day 147

    Det intressanta från Nica helt enkelt!

    April 24, 2017 in Nicaragua ⋅ ☀️ 30 °C

    Från att jag i förra inlägget precis kommit till Nicaragua och börjat fundera på vad landet hade att ge så vet jag nu lite mer! Förutom bland annat spanska studier, vulkaner, religiösa tåg, surfing och sjöar har det även blivit en kort visit på sjukhuset i Léon! Intressant! Läs allt i ett här nere!!

    Så för att börja där jag slutade så hade jag alltså precis kommit till staden Léon som är en äldre kolonial stad som dessutom blivit flyttad en gång då det gamla stället blev ödelagt av ett vulkanutbrott. Förutom att vara värd för ett stort antal kyrkor lär det vara varmaste staden jag besökt så här långt på resan med gradantalet liggande mellan 35-40 och tom ibland över 40 grader! Minst sagt svettigt. I Léon fann jag om inte mitt favorithostel så iaf det mest prisvärda hostel jag bott på så här långt! För det blygsamma priset av 5 dollar per natt fick du fräscha rum, ett kök som hade allt du behöver för matlagning med ett fräscht kylskåp, (det händer aldrig på billiga hostel!!!) gratis brygt kaffe, biljardbord men framförallt en chillyta med flera träd och stampat jordgolv och flera hängmattor att slänga sig i och läsa en god bok i skuggan av träden! Shout out till alla som planerar en trip till Léon att besöka Casa Ivana!

    Nu var det inte så att jag endast stannade inne på mitt hostel under hela min tid i Léon. Först och främst så bokade jag en tur till vulkanen Cerro Negro! Cerro Negro är framförallt känt för förutom att vara en av världens yngsta vulkaner (född typ 1850) för att vara värd för vulcanoboarding! Det innebär att man först blev åtslängd en bräda viket liknade mest en liten kälke för att sen traska upp för vulkanen med kälken på ryggen, få lite info om vulkanen från guiden innan det var dags att kasta på sig overall, handskar och skyddsglasögon för att sen åka ner från vulkanen. Jag har ingen aning om hur snabbt jag själv åkte men vet att man utan större problem kan komma upp i farter över 70 km/h. Om man inte vurpar halvvägs nere då vilket jag gjorde första gången... Men med endast lite skrapsår så gick det mkt bättre gång nummer 2 efter vi traskat hela vägen upp för vulkanen för att åka igen! Kul kul!

    Dagen efter vulcanoboardingen var det dags att låta min nuförtiden otränade kropp arbeta lite mer! Nämnligen på en 3 dagarstur till en annan vulkan vid namn Cosiguina! För att börja resan/äventyret uppför dennna vulkan var det först chickenbus (de lokala bussarna) som skulle åkas i några timmar för att nå början på hajken. Jag har åkt lokaltrafiken i Centralamerika förut men den här gången var det verkligen extremt fullt! När vi stående med kanske 5 cm att röra fötterna åt var sitt håll och både taket och bagageutrymmena ovanför sätena sprängfyllda med allt man kan tänka (även levande hönor vilket är roligt då det kallas chickenbus) sig så kände iallafall jag att nu går det inte in många fler rakblad här och än mindre fler männsikor! Trots detta envisades en strid ström av försäljare av saker från klockor till tortillas att ständigt pressa sig igenom bussen genom att kliva in genom dörren där fram och gå ut där bak och försöker kränga sina varor de oftast hade i korgar på huvudet. Själv fick man hänga in över sätena fulla med folk för att släppa förbi de envisa försäljarna.

    Väl framme vid foten av vulkanen började vår hajk uppåt. Traskandet kan med ett ord beskrivas som smältvarm. Till en början en stekande sol och grader runt 40 sträcket och en vandring i sand uppför med tungt packade ryggsäckar med bl.a 8 liter vatten gav upphov till svettningar utöver det normala. Senare på eftermiddagen fick vi iaf lite moln men att det var mer eller mindre helt vindstilla var lätt irriterande. Cirka 4 h tog vandringen upp till vårt camp där vi slängde upp tälten och gick sen upp sista biten till toppen av vulkanen som idag egentligen inte är särskilt hög med sina knappa 900 meter då den det största kända utbrottet i "modern" tid sprängde bort halva vulkanen. Idag blottas istället en enorm krater med en lagun 700 meter ner i den sovande vulkanen. På en klar dag kan man även se in till både Honduras och El Salvador men den turen hade vi inte med oss men kratern gjorde resan värt det! Efter en natt i tält under på vulkanen och en soluppgång på toppen bar det av mot en mangrove forest och en båttur där och sedan tältning på stranden innan det dagen efter bar hemmåt tillbaka till Léon.

    Tillbaka Léon började ett litet smått problem för mig begynna. Från dykningen en vecka tidigare på Utila hade jag fått ganska rejäla skavsår från simfötterna. De större skavsåren hade snällt börjat läka men ett litet ett på en av mina tår tycktes inte ha trivts i den varma och skitiga tillvaron med bristande hygien på turen till Cosiguina. Därför började min tå två dagar senare inte se så vacker ut. Vid sånna här tillfällen är det ovärderligt att ha en sjuksyster som syster. Så efter konsulterat med bl.a charmerande bilder av min fot som nu hela den började bli svullen och tån illröd fick jag order från högre ort (syster Annie med kollegor) att gå till akuten för att få antibiotika. Sjukhuset var väl lite vad man väntande sig. Bristande hygienmässigt med flackande lysrör och rum som såg ut att vara tagna från början av 50-talet. Jag behövde dock inte stanna länge där utan blev snabbt inropad till ortopedmotagningen där 2 kirurger satt precis innanför dörren i en korridor där jag på stående fot fick kort förklara vad som hänt. Därefter fick jag lyfta upp foten en aning från golvet medan kirurgen slängde ett kort getöga på foten från sin position bakom skrivbordet innan jag sen kunde hämta ut ett recept från apoteket på antibiotika för 7 dagar. Allt var gratis!

    Med facit att min fot gjorde för ont för att kunna färdas några längre sträckor (iallafall inte gående) bestämde jag mig för att plugga lite mer spanska i Léon! Hade redan sen innan bestämt mig för att jag ville studera mer så nu kändes som ett bra tillfälle. Så skrev in mig för 5 dagars lektioner på en skola och flyttade till en familj för homestay i en vecka. Förutom att plugga spanska 4 timmar om dagen så gjorde jag inte jättemycket annat under den veckan då foten ändå inte tillät det de första dagarna men desto mer anledning blev det att försöka plugga med lite diceplin! Känner att jag definitivt fick ut mycket av de 5 dagarna! Samtidigt passerade semana santa (påsken) inte helt obemärkt. Eftersom Nicaragua och speciellt Léon är väldigt katolskt så gjordes otaliga procesioner längs gatorna. Jag tog mig tiden att följa några av dem vid de folkfyllda gatorna!

    Efter ungefär 2 veckor (!!) i Léon blev det dags att förflytta sig en liten bit. Det gjorde jag till las Peñitas som är en strand precis utanför Léon. Där checkade jag in på strandhostel som låg på en liten ö där en flod skillde den från fastlandet. Pga ö-läget så innebär det att all mat och dryck måste köpas från hostelet eftersom det inte finns nånting annat.. Detta utnyttjar de självklart genom att ta hutlösa priser för maten såklart. Irriterande. Samtidigt är läget lite paradisiskt med ingenting där förutom hostelet. I och med det också lite folk med hur mycket strand som helst för dig själv om du nu vill ha det. Tiden där spenderades med ganska mycket surfing och ganska mycket volleyboll och väldigt mycket ta det lugnt tid. Dessutom så fick jag för en gångs skull utnyttja mitt tält också!

    Träffade även på en svensk kille på hostelet som har samma resväg som jag för tillfället vilket gjorde att vi gemensamt åkte till Granada! Granada är en liten vacker stad vid kanten av Central Amerikas största sjö. Där besökte vi några öar runtåkandes i en en mindre båt. Min favorit från Granada med omnejd var ändå Lago Apoyo som är en sjö lokaliserad i en kratern av en slocknad vulkan. Där paddlade vi runt i kajaker, badade i det svalkande vattnet och fick för en gångs skull uppleva ett mysigt regnskyfall vilket var en välkommen förändring i den annars stekheta ständigt soliga tillvaron! Blev även en festvisit till ett trähus någon byggt upp i djungeln utanför Granada! Kul!!

    Efter Granda bar det av mot platsen jag befinner mig på nu. Nämnligen ön Ometepe som ligger i Nicaraguas näst största sjö! Här har vi hunnit med en besvikelse till lagun, strandhäng och även en tur till en av de 2 vulkanerna som huserar här på ön. Vulkanerna reser sig mäktigt upp från det annars ganska platta landskapet. 1610 meter mäter Concepción som är den högsta av de två och det är även den vi besteg. Cirka fyra timmars traskande och ibland även halvt klättrande upp till toppen tog det. Där kunde man sedan få avnjuta en utsikt över hela Ometepe, nästan hela sjön och en mäktig krater. Eller det är rättare sagt utsikten man får gotta sig i om man går upp på en klar dag utan moln. Vi såg ungefär att vi stog mitt i ett väldigt vitt moln och kicken vi fick var inte av utsikten utan av det faktum att vi höll på att blåsa bort... MEN det är resan som är målet! Sen så fick vi en ganska fin utsikt på vägen ner då molnen börjat lätta också så helt klart värt det!

    Nu ska det bara funderas ut vart man ska ta sig härnäst. Kan säga att siktet är inställt på Costa Rica nu men nånting mer ska hinnas med i Nicaragua innan nya länder väntar i horisonten!

    Over and out från en vulkanbestigen pöjk!
    Read more

  • Day 123

    Avancerad dykning och nya länder!

    March 31, 2017 in Nicaragua ⋅ ⛅ 32 °C

    Efter ett segt utlägg förre gången som mest handlade om sjukdom och tråkiga besked så har den gångna tiden kanske inte varit perfekt men oj så mycket bättre! Har lagt en hel del mil bakom mig sen sist också!

    Så efter att spenderat ännu ett tag till i Merida, tror det blev runt 2 veckor sammanlagt (!!) så åkte jag tillbaka till Cancun för att plocka upp mitt andra kort. Bestämde mig sen tillslut efter mycket om och men att boka ett flyg till Honduras ist för att ta en buss genom Guatemala som var första planen eftersom jag förlorat så mkt tid i Mexico så kände jag att det var dags att röra på sig lite snabbare så flyg fick det bli. 3 dagar fick jag sen spendera i Cancun i väntan på flyget vilket var värdelöst... Ville helst bara lämna Mexico som jag spenderat alldeles för mycket tid i och Cancun gillade jag inte alls.

    Tillslut kom dagen då flyget skulle lyfta! Ordentligt nervös var jag på morgonen då jag skulle ta mig till flygplatsen med minnen från hur krångligt de varit de förra gångerna.. Därför infann jag mig 3,5 timme innan flyget skulle gå på flygplatsen. Självklart skulle det krångla lite så tur var väl det! Pga att jag behövde byta flyg i Miami dock utan att gå in i landet så behövde jag tydligen köpa ett "esta" för 15 dollar för att ta mig förbi passkontrollen USA (greedy bastards). Lyckligtvis gick detta att köpa på flygplatsen men det tog lite tid och tydligen behövde jag en extra stämpel i mitt pass för att lämna Mexico också (lägg på 27 dollar till). Men efter det rullade allt faktiskt på och senare på kvällen landade jag i San Pedro Sula, Honduras.

    I San Pedro Sula spenderades det bara en natt innan det bar av mot den verkliga destinationen i Honduras. Nämnligen ön Utila! Utila har varit med på min lista väldigt länge av platser jag vill besöka faktiskt! Ända från Jamaica ville jag ta mitt dykarcert där. Sen råkade de ju bli så att jag tog det i Mexico istället men det tog inte bort Utila från listan! Istället bestämde jag mig för att ta nästa steg i dykningen vilket är advanced Open water diver. Enda skillnaden är egentligen från "vanlig" padi Open water diver får du "bara" dyka ner till 18 meter men med advanced får du dyka ner ända till 30 meter! Plus att du får lära dig lite mer om hur du blir en bättre dykare helt enklelt.

    Olyckligt nog lyckades jag på nått sätt bli sjuk ännu en gång precis när jag kommit till Utila... Den här gången dock väldigt mycket mer lindrigt och bara kort tid men oj så frustrerande och med en stor hemlängtan knackande på dörren när jag åter igen inte kunde göra så mycket. Blev iallafall snabbt tillräckligt frisk för att kunna börja dyka!

    Advanced Open water kursen är väldigt rolig också då du egentligen inte gör så mycket övningar utan dyken är mest bara fun dives! Det första dyket som gick ner till exakt 30 meter var ett vrakdyk där vi fick simma runt och upptäcka en båt på botten! Väldigt speciellt och häftigt! Förutom ett till "deep dive" där vi fick testa att leka med ett knäckt ägg och dricka cola med sugrör på 30 meters djup (ägget går inte sönder och vättskorna blandas inte pga trycket) så gick vi även ut en kväll och gjorde ett nattdyk! Sjukt coolt att simma runt i mörkret och leta efter olika sorters fiskar och djur med endast en ficklampa som ledljus! Förutom en del krabbor 2 humrar och ett hela tiden växande stim av småfiskar som drogs mot ljuset och simmade in i dig hela tiden såg vi bland annat även en bläckfisk! Fett!

    Första dyket som certifierad advanced diver så fick vi även testa på att simma genom en liten grottgång vilket också var sjukt häftigt! Dagen efter fick jag även se min första haj!! En bebi nurseshark som låg och sov på havsbotten! För att sammanfatta min dykningssession så känns det helt enkelt som att wowupplevelserna under ytan aldrig slut!

    Dock tar dyknignsupplevelserna för mig slut för den här gången nu då det är dags att röra på sig. Även om dykning på Utila är billigt så är dykning över lag väldigt dyrt. Därför styrs kosan redan mot nästa land, Nicaragua!

    Det är just där jag befinner mig nu, Nicaragua! Närmare bestämt i staden Leon som jag kom fram till vid 01:30 i nättres efter att lämnat Utila tidig morgon igår vid 06:30. Bussen som skulle vara framme mellan 20:00-22:00 tog alltså lite längre tid än beräknat. Den utlovade AC:n och gratis frukten verkade ha uteblivit också.. Men jag kom fram till Leon så ska väl inte klaga för mycket!

    Så vad som nu står på schemat är att komma fram till vad jag egentligen ska göra i Nicaragua då jag har rätt dålig koll på landet. Men det brukar klarna ganska så snabbt!

    Over and out från ett än så länge oupptäckt Nicaragua!
    Read more

  • Day 100

    Ibland är det inte så lätt!

    March 8, 2017 in Mexico ⋅ ☀️ 20 °C

    Kan börja med att skriva att det här blir ett väldigt annorlunda inlägg från de alla de tidigare jag lagt upp. Faktum är att sen jag skrev förra gången har jag knappt gjort nånting alls. Så från att uppleva saker hela tiden och resa runt och förflytta mig när jag vill så var det tydligen dags att uppleva lite extra mycket att allt inte alltid är så lätt. Särskilt inte när man är ensam i ett främmande land. Så varför dessa seriösa och lite dystra rader? Läs så får du veta mer!

    Så bara någon dag efter jag la upp mitt senaste inlägg och allt var frid och fröjd och jag var så sugen på att se vad staden San Cristobal mer hade att erbjuda då jag hade hört så mycket om hur härlig den skulle vara! Lite visste jag då om att jag en vecks senare skulle längta otroligt efter att få lämna för mig skitstaden San Cristobal som inte gett mig något bra alls.

    Faktum är att jag helt enkelt blev sjuk i San Cristobal. Ganska ordentligt sjuk också.. Ungefär 2 dagar låg jag bara i sängen och fick knappt i mig någon mat alls. Sen blev det lite bättre. Men en vecka blev mer eller mindre spenderad bara i sängen på mitt hostel. Gick mest bara ut för att äta mat. När du bara är sjuk och har ingen ork till att göra nånting, springer på toaletten alldeles för ofta och känner dig allmänt ganska äcklig så är du heller inte särskilt sugen på att lära känna nya människor. Så veckan blev ganska ensam också då jag höll mig mest för mig själv vilket dock också var självvalt.

    Alltså ingen rolig vecka direkt... MEN för att strö lite extra salt i såren så fick jag från min far meddelandet hemifrån att BÄGGE mina bankkort skulle spärras på fredag... (det var tisdag när jag fick beskedet). Tydligen har jag tagit ut pengar i högriskområden för bedrägerier och scaming och därför hade banken tagit beslutet att det är säkrast att Spärra mina kort. Dock var de snabba att skicka ut 2 nya kort hem till Gotland! Vilken tur va? Där gör de ju mycket nytta!

    Allting löser sig på ett eller annat sätt, alltid. Det betyder dock inte att det är lätt och att lösningen kommer flygande när du sitter i en solstol och funderar på vad det egentligen var för frukt du åt till frukost. Det gör det aldrig. Så efter att ha pratat en del med banken så kom vi fram till att det antagligen är bäst att skicka korten till Cancun. Egentligen var min tanke att åka ner tillbaka till Guatemala från San Cristobal men eftersom det bara fanns en plats att skicka post till genom DHL (korten skicka genom DHL express) i Guatemala som de dessutom sällan använde och eftersom jag vet att det finns stora problem med posten i Guatemala vågade jag inte ta risken att skicka korten dit. Det tråkiga med att skicka korten till Cancun som var det närmaste alternativet är att det är ungefär ett dygns bussresa bort och att jag redan varit i det området. Men inte mycket att välja på så Cancun fick det bli och fick veta att det antagligen skulle ta 7-10 arbetsdagar för korten att komma fram. Tog ut tillräckligt med pengar för att klara mig i cirka 2 veckor och lämnade San Cristobal efter 12 dagar i staden.

    Jag bestämde mig för att först ta mig till Merida. Merida ligger ungefär 4 timmar från Cancun och jag gillade staden väldigt mycket förra gången jag var här. Så efter en mindre rolig bussfärd på 17 timmar var jag tillbaka va reag framme. Fortfarande inte helt frisk spenderade jag ungefär 4 dagar i Merida. Sen så hade faktiskt redan 1 kort kommit till Cancun så fick ta bussen mot Cancun för att hämta upp det. Dock bara ett kort. Det andra ligger kvar i Sverige än så länge och tyvärr kommer jag behöva det kortet också.

    Allt är dock inget så farligt som det låter. Det mesta har gått väldigt bra ändå. Visst har det varit lite tungt och vissa tillfällen när jag låg i sängen och inte orkade nånting kände jag mig väldigt liten och skör utan att ha någon nära att luta mig mot. Då var det jobbigt! Men blev snabbt ändå tillräckligt frisk för att äta okej och det gick snabbt åt rätt håll och med konsultation från sjuksyster (syster i dubbel bemärkelse) Annie hemifrån så kunde det avfärdas att det antagligen inte var något allvarligt!

    Faktum är att efter 3 månaders runtresande och upplevelser hela, hela tiden så var jag lite trött också. Ville egentligen stanna nånstans lite längre och bara ta det lungt. Bli sjuk och vara tvingad att inte göra ett dyft och sen också bli tvingad att åka tillbaka till en plats jag varit på förut var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig men på ett sätt inte helt fel heller. Plötsligt så är jag så otroligt mycket mer sugen på att uppleva nya saker igen! Och även om att vara så sjuk att jag inte orkar nånting eller hur man löser spärrade kort i ett främmande land inte stog på min lista över vad jag vill uppleva under den här resan så är det erfarenheter. Kände mig heller aldrig otroligt stressad över de här sakerna även fast bägge är jobbiga så kände jag att det kommer lösa sig tillslut. Fick även komma tillbaka till staden jag gillat mest hittills så här långt vilket inte var helt fel! Nu är typ helt frisk också vilket är väldigt skönt!

    Eftersom jag hellre är i Merida än Cancun och väntar på mitt andra kort som jag tyvärr behöver också så är jag nu tillbaka i Merida igen. Vad jag gör när jag väl fått mitt andra kort vet jag inte riktigt men det får jag se då! Nu verkar saker vara på väg att lösa sig iallafall och tror att nästa gång jag skriver kommer allt vara mer som förut igen!

    Over and out från en tillfrisknande pöjk!
    Read more

  • Day 87

    Öst till väst och lite där imellan

    February 23, 2017 in Mexico ⋅ ☀️ 21 °C

    Yes! on it again! Efter några dagar med kanske den största beslutsångest så långt, försvunna och glömda saker och alldeles för mycket bussåkande är det åter dags att skriva en hög rader! Con mucho gusto!

    Så från att äntligen fått komma bort från den värsta turismen som var största ämnet i mitt förra inlägg till värmeböljan i Valladolid så kastade jag mig dagen efter tillbaka till extremturismen... Men är det ett av världens 7 underverk så är det! Chichen itza var enligt mig absolut inte den bästa mayastaden jag upplevt utan ligger ganska långt ner på listan. Men största pyramiden var trots allt mäktig men med drivor av turister och högvis av folk som vill sälja dig precis samma sak som den du gick förbi för 2 sekunder sedan tar iallafall ifrån mig mycket av wowkänslan. Dessutom var det stekhett med alldeles för lite skugga. Ska dock tillägga att trots min lilla sågning så var det helt klart en värd upplevelse. Platsen var trots allt häftig!

    Efter en kortare vistelse i Valladolid inkluderat med Chichen itza tog jag utan att veta om det antagligen den långsammaste bussen möjligt till Merida (resan på 2,5h tog istället 4h). Ännu roligare blev det när jag hittar ett bra hostel att checka in på i Merida och öppnar väskan för att visa upp passet och inser att det ligger tryggt och säkert kvar 2,5 - 4 timmars bussresa bort inlåst med mitt eget lås på mitt förra hostel i Valladolid... Snällt nog av hostelet fick jag checka in ändå och efter en halvtimmes irriterat förbannande över mig själv så kom jag till insikt med att det kunde varit mycket värre. Så bestämde mig efter att skrivit till hostelet i Valladolid att låta passet vara där tills jag kände mig klar med staden Merida.

    Merida blev dessutom min absoluta favoritstad så här långt! Första kvällen bjöds på utekväll med 2 locals som jag träffade med bland annat en sjukt bra jazzkonsert med en galen harpaspelare som "huvudattraktion"! Det var egentligen just det som gjorde att jag blev lite kär i den här staden. Att i en princip varje dag var en folkfest på ett eller annat sätt. Gick du ner till huvudtorget en kväll så var du näst intill säker på att det var något som hände där, och om inte där så nånannanstans. Det var allt från konserter till dans för allmänheten och uppvisningar av såväl militären som clownshower! Söndagskvällen var fantastisk då de stängde av alla gator runt torget smällde upp en stor scen på en gata med dansplats framför och på andra sidan fullt av streetfood! I mitten av torget bytte olika uppträdanden av varandra och själv gick jag bara runt och myste i allt som hände. Kul kul!

    Hela provinsen Yucatan är som en ost med alldeles för många hål i som förutom osthål också kallas cenotes. Osthål är den mer använda beteckningen. Så i Merida tog jag chansen att ta en tur runt några av de närmaste osthålen här. I en liten by en bit utanför Merida hyrde jag en taxi som där bestod av en flakmoppe att ta mig runt till 3 olika osthål. Den första var definitivt den bästa. På en usel skramlig väg på en flakmoppe låg den ungefär 30 min ut i skogen. Där låg mitt i ingenstans ett litet hostel med ett vackert osthål som var mer eller mindre en stängd grotta. Genom att rikta in solljuset med speglar och några få strålkastare kunde man simma runt i det kristallklara och svalkande vattnet inne i grottan med snorkel och se de stora stalaktiterna och några få fiskar samtidigt som jag var ensam i vattnet! Mycket härligt! De andra 2 osthålen var enligt mig inte lika mäktiga med mer folk men fortfarande värda sina besök!
    Obs! Det kan diskuteras om beteckningen osthål används mer än cenote.

    Efter 4 härliga dagar i Merida kände jag mig mer eller mindre tvungen att hämta upp mitt pass i Valladolid och gjorde mig mer säker på att ta en snabbare buss tillbaka den här gången. Väl efter upphämtat pass i Valladolid så kom beslutsångesten... Skulle jag stanna en natt till i Valladolid, åka tillbaka till Merida och stanna där eller åka direkt från Merida till Palenque som var 9 timmar bort.. Efter lite av och till blev direktbuss till Merida och senare på kvällen nattbuss till Palenque beslutet. Men efter att ha blivit kär i staden Merida så är jag fortfarande lite irriterad över att jag inte spenderade lite mer tid där.. Men men Palenque hade en del att erbjuda också!

    Palenque är precis som Valladolid och Merida äckligt varmt vid tillfällen. Trots att det är vinter så ligger gradantalet runt 35 på dagen och i en gassande sol är det nästintill outhärdligt ibland. Duscha känns också lite som bortkastad tid då ansträngningen av att torka sig ofta innebär att du är lika svettig som innan.

    I Palenque så förutom att träffa en massa roligt folk drog jag till 2 olika vattenfall! Det ena bättre än det andra. Förutom att imponeras av de vackra fallen och grönblå vattnet simmade jag och en till ungefär en timme upp längs floden. Skiftandes mellan att simma i polerna mellan de små fallen till att klättra upp för dem ensamna i inget annat än djungel runt oss. Otroligt härligt i det lagom svalkande vattnet! Längre ner längs fallen gick det att åka kana ner längs en klippa på en tillplattad 2-liters colaflaska, simma in till en grotta och duscha under vattenfallen. Antagligen den bästa platsen med vatten jag besökt så här långt! Förutom vattenfall besöktes även Palenque ruinas som absolut var värde sin tid och så vidare men känner också att min fascination av att titta på gamla stenar efter att ha gjort det en hel del på min resa så här långt börjat svalna lite.

    Efter Palenque var det dags för nästa nattresa med buss på 9 timmar till San Cristobal de las casas! Kan säga att jag verkligen har svårt att bestämma mig om det är värt att ta nattbussar eller inte. Tar du bussen på dagen förlorar du mer eller mindre en dag men på andra sidan tar inte mycket sovning plats på nattbussen heller vilket leder till att jag dimper direkt i säng efter bussturen... Svårt! Faktum att bussarna inte heller kan ha nått mellanting mellan att sitta och frysa i långbyxor och tjocktröja eller ha det så varmt så du smälter fast i sätet gör det inte roligare heller. De längrebussturerna har dock nästan alltid det på fryssidan så när du kliver av fullt påklädd med allt du har möts du av en värmechock utanför. Dock inte den här gången! Istället för att vanligtvisbehöva kasta av mig alla kläderna direkt på busstationen (nej inte riktigt alla) så möttes jag av riktigt kylig luft på kanske 5-7 grader och gå huttrande tidig morgon för att hitta ett hostel. San Cristobal ligger nämnligen på cirka 2200 meters höjd! Lite roligt att jämföra med Sveriges högsta berg, Kebnekaise som är 2100 meter och San Cristobal är ändå en relativt stor stad! Kylan innebär både lite positiva och negativa saker. För det första så tappade jag min sovsäck i Palenque nånstans och tydligen har jag tappat bort en av mina 2 tjocktröjor någonannanstans så kvällarna är rätt kyliga utan rätt utrustning här. Det positiva är att jag svettas väldigt lite och känner mig därför oerhört fräsch typ hela tiden vilket inte här inträffat på väldigt länge! Fräscht helt enkelt!

    Hittills i San cristobal har jag hunnit med en gratis guidad tur runt staden innehållande gratisprov av inhemsk mat och dryck (gratis är ALLTID gott). Även en tur till en vacker kanjon med båt där jag förutom att kunna beundra de kilometerhöga klipporna längs bägge sidorna från floden fick äntligen se mina första krokodiler! Fett!!

    Nu ska jag snart bestämma mig för var jag ska göra här näst också. Beslutsångesten är dock inte lika stor den här gången. Kan även meddela att jag snart har varit iväg i 3 månaders tid! Detta innebär också att jag kan ge ett mer säkert svar på när jag tänker komma hem!! Nämnligen att jag vet inte.. Eller rättare sagt inte än iallafall.

    Så där har ni det! Känns som det blev ett väldigt långt inlägg den här gången men sen var det också länge sen jag skrev. Nästa gång kanske det inte tar lika lång tid! Vem vet?

    Over and out från ett kyligt San Cristobal!
    Read more

  • Day 72

    Djupdykning i Mexicos turistiga delar

    February 8, 2017 in Mexico ⋅ ⛅ 29 °C

    Hej hej hallå! Här kommer återigen vissa uppdateringar om vad som försigår här i Mexicos sydöstra delar! Trevligt läsning!

    Senast jag skrev befann jag mig kampande i Bacalar. Jag blev kvar där ännu nån dag till och testade bland annat på SUP (stand up paddling) men mer intressant är att jag även hade min mest space:ade typ hippie upplevelse så här långt på min resa också! Intressant eller hur?! Det jag fick vara med och uppleva var en temazcal. En gammal Centralamerikansk typ spirituell healing som mer eller mindre går ut på att hela kropp och själ och baseras på de fyra elementen, jord, eld, vatten och luft. Att förklara allt i detalj om vad du egentligen gör eller hur allt går till tar för lång tid och är för krångligt att skriva eftersom jag ändå inte förstod allt så det får ni fråga om senare om ni är intresserade. Men kan säga att det mesta av healingen tar plats i en ångbastu där en "spirituell ledare/schaman leder gruppen. Ibland sjungs det och ibland även skrikjublas det (japp skrikjubla är antagligen bäst beskrivningen) samtidigt som det då och då bryts av kort mellan sessionerna för att langa in nya heta stenar som vi välkomnade med sång... Svårt att förklara men tänk er nått spirituellt och släng in lite trummor, sång och en schaman i en liten ångbastu så har ni det där nånstans! Kul och intressant var det iallafall!

    Så efter att blivit spirituellt helad så plockade jag första bästa bussen till Mahahual (försök uttala det korrekt!) som är en kustby. En ganska turistig sådan på dagen då kryssningsfartygen kommer in men annars en väldigt vacker plats som jag blev lite kär i under tiden jag spenderade där.

    Det första jag gjorde i Mahahual var att snorkla och blev snabbt fascinerad av livet under vattnet. Så efter kollat lite efter dykarcertpriser här så blev det att jag bröt en av de ytterst få planerna jag har för den här resan vilket VAR att ta dykarcert på Utila, Honduras där det ska vara superbilligt. Men för cirka 2500 kronor fick det vara värt att göra det nu! Så i 3 dagar var det bara dyk och plugg för hela slanten och kan nu stolt titulera mig som certifierad dykare! Yeah!

    2 av dagarna var verkligen fullspäckade. Och första dagen blev det nog till och med lite väl mycket.. Efter ett längre första dyk i grundt vatten med massa olika övningar blev eftermiddagen till att göra 2 dyk i djupt vatten med några övningar men även tid för att utforska korallrevet också! Problemet blev i båten tillbaka då vågorna som var rätt stora slog på ganska hårt på den lilla guppande båten vi satt i. Min tålighet för sjögång kan klassas som ganska urkass och innan vi är tillbaka på fast mark så hade jag kräks 2 gånger. Ingen vila för det! 10 min senare så sitter vi i båten för dyk 2! Hinner kräkas en gång i båten innan vi går ner och en gång till efter dyket är avklarat. Trevligt! Som tur är så går det bra nere på botten för där är det toppen (havet är djupt) men sitta i båten är inget för mig! Dag 2 blev lika fullspäckad som dagen innan men en lugnare sjö och prostafen gjorde den lite enklare! Dag 3 var det bara att skriva det slutgiltiga teoretiska provet på förmiddagen innan jag kunde titulera mig som certifierad och göra mitt förta "fun dive" på eftermiddagen! Härligt!! Lite av det livet jag såg under ytan var förutom en hel hög med färgglada fiskar: en Sköldpadda, flera Stingrockor, en sjukt stor Muräna, en baracuda som visade tänderna när vi kom för nära och flera lionfishes! Det häftigaste var dock under mitt första dyk när en cirka 2,5m stor mantaray (vet inte vad den heter på svenska men en stor rocka) simmade precis över oss. Ägaren till dykcentret som dykt i Mahahual i fem år har aldrig sett någon! Galen tur!!

    Lite tråkigt var det att lämna Mahahual sen som också hade det bästa hostelet jag besökt hittills men förutom att dyka som också är dyrt för mig så fanns där inte så jättemycket att göra. Så istället bar det iväg till Tulum!

    På bussen till Tulum träffade jag på 2 killar. En från Spanien och en från Italien. De spenderad jag min tid i Tulum med. Förutom att hänga på stranden, besöka en cenote, besöka ruinerna här och laga egen mat (vilket jag inte har gjort på länge) så var det första gången för mig jag endast pratade spanska med de jag varit med en lite längre tid. Inte helt lätt men sjukt lärorikt!

    Det blev bara 2 dagar i Tulum innan jag åkte vidare till den extremt turistiga staden Playa del carmen. Du kan till och med ta ut pengar från automaten på svenska här!! Som ni kanske förstår så blev inte allt för mycket tid lagd här eftersom jag kräks på de här superturistiga platserna som är mer Amerika än Mexico.. Playa del carmen var dock bra för en sak, Nämnligen att köpa ett tält då det inte är helt lätt att hitta det här annars och jag är sugen på att campa lite! Här finns både Mega som är Mexicos motsvarighet till Walmart och amerikanska Walmart. Så mycket som jag hatar att slänga pengar till stora företag och till superturistiga platser i allmänhet så var det nödvändigt i det här fallet. Tält och sovsäck blev iallafall köpt på Mega som ändå känns lite bättre än Walmart...

    Fick även kanske en liten insikt i hur möjligtvis en som röstar på Trump tänker när jag hörde hur en grupp amerikaner irriterat diskuterade hur illa det är att ingen i personalen här i Mexico på Walmart kan engelska... Kan sätta min sista krona på att de inte kan mer än säga möjligtvis hej och tack på nått annat språk än engelska själva men är ändå snabba på att klaga när andra inte kan engelska. Helt enkelt äkta träskallar...

    Så efter att ha irriterat mig lite extra på oförstående turister låt oss gå vidare! Från Playa del carmen går också färjor till Isla Cozumel som också är superturistigt men också en exelent dykplats! Så 2 dyk blev det här och en moppetur runt ön och även 2 nätter i tält så nu är det invigt! Kan också lätt säga att det är ganska enkelt att spara in pengarna jag spenderade på att köpa tältet plus att det är härligt att campa! Särskilt när du har havet 3 meter ifrån dig! Hade gärna dykt mer på Cozumel men det är långt ifrån billigt och är ordentligt sugen på att komma bort från den värsta turismen nu...

    Så efter en del velande om vart jag skulle ta mig näst blev tillslut valet fallet på Valladolid och tanken är att börja dra mig västerut i Mexico nu! Så mot de billigare och mindre turistiga delarna av Mexico!

    Over and out från en certifierad dykare!
    Read more

  • Day 58

    Djungelskoj och diverse annat!

    January 25, 2017 in Mexico ⋅ ⛅ 26 °C

    Ny uppdatering och har lagt många mil bakom mig sen förra gången! Både med buss men även till fots!

    Flores var min station efter senaste uppdateringen och för att ta mig dit var det cirka 12 timmars bussresa som väntade, Yäy. Det blev dock en nattbuss men med ett "misslyckat" byte fick jag vänta 2 timmmar i Guatemala city också. Drygt men inte mkt att göra åt! Flores är därimot en plats att njuta av! En ö i mitten av en sjö utgör byn Flores med nära till fastlandet och en större stad på alla håll men en lugn oas har skapats här! Det är lite turistigt också men inte allt för farligt!

    Det första jag gör i Flores är att träffa på en äldre gubbe i 70-årsåldern som jag spenderar lite tid med här och kräver några rader! Han har varit i Flores förut och visar mig en strand en bit bort från Flores och de flesta turisterna. Trots att han är över 70 och jag skulle ranka mig som en okey simmare så är han i god form och jag får ta i för att hänga med när han crawlar på! Får även se mina första apor med honom på vägen till stranden, najs! Han har varit ute och rest mkt i sitt liv men blir ändå väldigt imponerad av min resa och sa till och med att han såg mig och min resa som en förebild och något han ville göra likadant! (ja i 70 års ålder). Det värmde verkligen att höra och är definitivt något att tänka på när det går lite tyngre ibland. Det är otroligt roligt, spännande och en upplevelse att resa själv men du är också just precis själv när nånting måste göras eller när nånting inte går riktigt som planerat för och just då kan det ganska självklart bli lite tungt ibland men jag skulle heller inte byta ut resan mot något!

    Så från den lilla utsvävningen så tillbaka mot huvudorsaken till varför jag egentligen åkte till Flores, nämnligen att uppleva mayafolkets historia! Så dag 2 i Flores bar det av mot Tikal som är en av de största mayastäderna och dessutom väldigt restaurerad till hur byggnaderna såg ut från början! Definitivt en mäktig upplevelse och jag plus 2 andra från Spanien jag traskade runt med inne på området med lyckades komma undan de större grupperna med turister och fick gå rätt mycket i en princip ensamma runt Tikal!

    Hela den här veckan gick i tidiga morgnars melodi. Tikalmorgon började cirka 04:00. Dag två av "mayadagarna" bar det av mot den mer spännande delen! (även det 04:00...) En buss tog mig och 6 andra personer mot El Mirador och en resa på 5 dagar! Tillsammans med en guide, 5 hästar, en kock och en "hästskötare" traskade vi ut i djungeln mot mayastaden El Mirador! Resan dit är ganska lång och ofta på rätt krävande stigar och jag bärde bara med mig en lätt packning och lite vatten när vi gick. Hästarna bär all mat, tält och övrig packning som övriga i gruppen inte ville bära plus kocken, Rosita!

    Vägen dit är uppdelad i 2 etapper. Den första dagen gick vi ungefär 2 mil innan vi kom fram till första campet. Båda campen är ganska ordenligt uppbyggda, både för turister men framförallt för arkeloggrupper som bor där från och till. Framförallt under regnperioden då vatten här är en bristvara och under Augusti till september bor bara i El Mirador 300 arkeloger som ganska självklart kräver stora mängder vatten!

    Första platsen vi bodde på var Tin Tal som även set är mayastad. Denna dock ytterst lite upptäckt och byggnaderna här syns mest som höga kullar här. Solnedgången från den högsta byggnaden är dock otroligt vacker med utsikt över inget annat än djungel. Vi bor i tält och får all mat serverad åt oss från kocken Rosita. Lunchen blir bara mackor med någon sorts pålägg på vägen men middagarna och frukosten lagas i de uppbyggda små utekök som finns på campen. Det kan ha varit pågrund av att vi satt ute i djungeln eller att man var väldigt hungrig men maten vi fick var tipp topp! Guiden vi hade, Santiago var otroligt kunnig inom arkeologi när det gäller historia om mayafolkets och om hur alla utgrävningar och restaureringar går till. Och trots att han gjort vandringen 300 gånger och och bara är 22 år (!!) så berättar han duktigt och gör det intressant. Ändå problemet är att han bara talar spanska.. Jag hänger väl med okej men det är tufft att uppfatta alla ord när där gäller historia osv. Lyckligtvis kunde en i vår grupp både bra engelska och spanska och översatta för oss övriga.

    Dag 2 går vi ungefär 23 km och sista biten till El Mirador! Djurlivet på vägen är tyvärr inte jättestort pga av att det finns sparsamt med vatten här men en del ormar får vi se! Giftiga som ofarliga och får testa på att hålla i en av dem! En antaglig liten pytonorm som man kunde känna försökte strypa fingret när den fick chansen! Häftigt! Annars såg vi mycket fåglar, spindlar på kvällen, rävar, nått som vi kallade röd tvättbjörn och nått som var besläcktat med råttor!

    Dag 3 så går vi runt El Mirador, och blir fullpumpade på information och olika byggnader från mayatiden av Santiago. Allt mycket intressant men svårt att förklara nånting av i skrivande text utan bilder.. Dagen avslutades med solnedgång från världens största mayabyggnad! Mäktigt!!

    Dag 4 och 5 ägnades mest åt att ta oss tillbaka hela vägen till den lilla byn Carmelita där vi började! Sammanlagt gick vi 110 kilometer på 5 dagar! Dessutom snabbt då vi enligt Santiago slått nytt rekord i att gå tillbaka till Carmelita! Nytt rekord för 2017 iallafall...

    Eftersom jag sällan spenderar särskilt mycket tid med samma personer hann jag komma ganska nära de 6 personer som jag var med efter 5 hela dygn oavbrutet tillsammans! Vi avslutade resan tillsammans med en sen kväll i Flores samma dag som vi kom tillbaka trots att alla var trötta efter vandringen! Kommer faktiskt att sakna det gänget!

    Dagen efter bar det sedan tidigt iväg för mig igen mot Mexico! Resan gick genom Belize så kan enligt reglerna för vad som gäller om man besökt ett land eller inte säga att jag även varit i Belize under den här resan! Trots att besöket dock bara varnade ett antal timmar i buss och ett för stort antal minuter vid gränskontrollerna som tog en halv evighet också... Plus att alla som lämnar Belize måste betala det oresoneliga priset på 20 USdollar för en visit på endast få timmar för att lämna landet! Giriga grisar! Men men inte mycket att göra åt och tillslut efter cirka 12 timmars resande kom jag fram till Chatumal, Mexico. Där stannade jag dock inte längre än nödvändigt eftersom jag träffat 2 tjejer på bussen som skulle till Lago Bacalar. Jag en till kille från som visste typ ingenting om Mexico hängde på så buss vidare till Bacalar blev det direkt och sen en del sökandes efter boende på kvällskvisten vilket tog ett rätt bra tag då allt typ var fullt!

    Bacalar är en bra plats för att slappna av och ta det lugnt. Efter en natt på ett hotell hittade vi en väldigt mycket billigare plats vid vattnet där vi nu bor i tält! Får se hur länge jag stannar här men det känns som det börjar bli dags att röra på sig igen!

    Har hört mycket gott om Mexico dock mest utan att veta vad man egentligen kan göra här så är spänd för att se vad som mer finns att erbjudas så stayed tuned!
    Over and out från ett soligt Mexico!
    Read more

  • Day 45

    Berg, hav, sjö!

    January 12, 2017 in Guatemala ⋅ ⛅ 21 °C

    Efter att ha en halvdålig anledning till att inte ha skrivit på länge (inget wifi under en vecka) så är det dags att dra ihop några (eller en hög) rader igen. Hope you enjoy!

    Får väl börja där jag slutade! Vilket är typ runt nyår vilket känns som en evighet sen! Just då studerade jag fortfarande spanska och en av dagarna gjorde jag 2 andra kompisar och deras lärare en utflykt till San Juan som är en mindre by utanför Antigua. Här fanns en choklad och kaffe"fabrik" som gick att besöka! Den var inte stor men vi fick vara med under en del av processen och provsmaka en hel del! Mums!! En vin"fabrik" låg också i närheten så lokal vinprovning bjöds det också på mot att vi köpte en flaska. Intressant med tanke på att vin inte är nog direkt stor dryck här men vinerna var väl inget för systemet i Sverige kanske men ändå okej!

    På självaste nyårsafton avslutar jag mina studier på Los amigos och måste ändå säga att det gett mig mycket! Särskilt efter en del mer träning med samtal med olika locals som inte kan ett jota engelska och du måste kunna en del för att kunna ha en konversation med dem och efter att fått grunderna är det lättare att bygga vidare själv! Så tack till spanskaskolan Los amigos! (de kommer definitivt inte att läsa det här men ändå!)

    Efter firat nyår i ett knökfullt Antigua så bar det 2 dagar senare av för att bestiga Acatenengo! En vulkan på 4000m precis bredvid den aktiva vulkanen Fuego som ofta får utbrott! Dagen innan ägnades endast åt att packa, handla lite mat och vatten till resan upp och låna ihop kläder för att klara av kylan på toppen! Resan började 9:00 från mitt hostel med buss så framme vid berget för att börja klättra var vi strax efter 10:00. Med mig hade jag i en princip alla mina plus en hög ihoplånade kläder, en liten matpåse som vi fick på plats, en del mer mat som jag köpt själv, 4 L vatten, en sovsäck och ett 4-mannatält som jag plockade åt mig på plats och bar hela vägen upp men dock aldrig sov i eftersom det blev bättre om jag sov i ett annat... Men men fick en öl för besväret av de som sov i 4-mannatältet efteråt! Worth it!
    Med tanke på de nämnda tältet och sovsäcken så krävs det inte den högsta IQ för att lista ut att vi man övernattar på vulkanen på den här trippen. Att traska upp till Basecamp där vi slog upp våra tält för natten tog runt 5 timmar traskande dock inräknat med ganska många pauser. Det ska inte skjutas under stol med att det är en jobbig tur att bestiga Acatenengo men i en princip alla klarar det så det är inte heller det värsta man kan hitta på att göra. Även fast de som hellre lägger tid på sofflocket än på gymmet ofta tycker det just är det jobbigaste de någonsin varit med om... Vill också belysa att de FLESTA klarar av det med tanke på att vi hade en person som på vägen ner även fick smeknamnet la tortuga (sköldpaddan). Hon klarade ungefär 50 meter innan hon behövde hyra en häst för att ta sig till Basecamp och var ungefär i ålder med mig... Inte snällt smeknamn men hon fick aldrig höra det och enligt mig borde hon även ta en större funderare innan hon bestämmer sig för att bestiga en vulkan på 4000 meter nästa gång. Andra som misslyckas med att ta sig upp har ofta fått ytters bristfällig information om hur kallt det är. Uppe vid Basecamp på kvällen blev det ungefär -5 grader på natten men vi kunde också se utbrotten från Fuego från tälten, mäktigt!! Mest utbrott fick vi de när det var ljust men ett stort såg vi även i mörkret där vulkanen exploderar i ett hav av eld och lavan lyser starkt när den rullar ner från vulkanen! Än en gång, så MÄKTIG!!
    Klockan 4 på morgon lämnade vi Basecamp och våra tält och ryggsäckar för en tung promenad på cirka 2 timmar till toppen för att få se soluppgången. Vi hade tur och fick en klar morgon med få moln och utsikten var fantastisk! På vägen ner blev det frukost vid Basecamp innan vi traskade ner till bussen. Allt detta för cirka 180 sek! Värt!!

    Efter att ha spenderat ungefär 2 veckor i Antigua var det dags att lämna för nånting nytt! Så dagen efter utflykten till Acatenengo bar det av mot stilla havets kust och El Paredon. En liten by i slutet av oasfalterade usla vägar med några få hostels, restauranger, affärer och svarta långa stränder. Här checkade jag in på The driftwood surfer och hyrde en bräda för 3 dagar. Så i tre dagar blev det mycket surfing, en del traskande i byn och dagar som bara flöt förbi. Wifi fanns inte heller så man blir rätt avstängd från omvärlden vilket gör att dagarna bara försvinner iväg. Den svarta sanden här blir glödhet och i en princip omöjligt att gå på förutom i vattenbrynet. Vågorna är stora och perfekta för surfing, dock kanske lite för stora för mig som nybörjare men det var kul ändå! 5 dagar spenderades i El Paredon innan jag drog vidare till Lago Atitlan!

    Lago Atitlan är en sjö helt omgiven av berg och vulkaner med flera små byar längs vattnet. Jag slår mig ner i byn San Pedro och checkar in på ett hotell där jag får eget rum och och toalett för cirka 40 sek/natt! Får reda på att det pågår en match på en stadio här i Atitlans högsta liga som jag sticker för att se. Kul att se på fotboll men kan också säga att det inte är den högsta kvalitén på matcherna här.. Träffar andra dagen här 3 personer som verkar som ett bra gäng att vara med så spenderar samtliga resterande dagar här med dem. Höjdpunkterna blir en kajakpaddling till bland annat San markos. San Markos är ett hippieparadis utan dess like! Iallafall om du är en hippie med ganska bra ställt med peningan.. Allt här ligger i den övre prisklassen. Maten är näst intill endast vegansk och och det kryllar av olika spirituella sessions som tex lära sig andas rätt, öppna sin själ, förändra ditt liv, nån sorts måndyrkan osv. Vi spenderar inte mer tid än nödvändigt här innan vi flyr ner till våra kajaker och sticker vidare. I övrigt är kajakpaddlingen sjukt härlig med vyer utöver det vanliga plus bad från klippor ut mot havet!
    En dag går vi upp tidigt tidigt en morgon för att gå upp för Indian nose där utsikten över Lago Atitlan i soluppgången är väldigt vacker. En hästtur längs bergen hanns även med innan jag och en av de tre jag träffat drog tillbaka till Antigua där jag efter spenderat en natt nu väntar på att ta nattbussen vidare mot nästa plats, Flores!

    Det var lite av vad som hänt under typ 2 veckor sen senast! Det spås dock att de nästa gång inte kommer ta lika lång tid att uppdatera för Andreas! Nu laddar jag inför Flores som jag tror kommer bli ännu en fantastisk upplevelse!
    Over and out från en förväntansfull pöjk!
    Read more

  • Day 29

    Antigua, konstiga jultraditioner mm!

    December 27, 2016 in Guatemala ⋅ 🌧 16 °C

    Det där med att skriva lite oftare verkar inte vara riktigt min grej men för att uppdatera lite nu iaf:

    Efter att ha slängts in i livet i Antigua rann allt bara vidare andra dagen här! Påbörjade helt oplanerat spanskalektioner andra dagen här! Kan också säga att Antigua definitivt är platsen att vara på om man vill studera med tanke på att här finns spanskaskolor så att man kan gödsla med dem. Och billigt är det också! Enda problemet är väl att det är så mycket turister här att man inte måste tala så mycket spanska utanför lektionerna utan kan hålla sig till engelska eller sitt modersmål för vissa nationer som har lite fler än jag har svenskar här. Tillexempel tyskarna som är nästa ämne att ta upp när det gäller gödslingsbart material men det är en annan historia. Viktigare är att jag alltså pluggar spanska just nu och det går väl iallafall framåt kan jag säga! Det svåra är utan tvekan att prata, förstå går rätt bra men har väl kommit till den punkten att jag kan hålla en ytterst hackig och trevande konversation på spanska. Dock tycker jag själv att det ibland låter som Herbert 103 år med talproblem, stammande och extra långsamt tänkande när jag ska klämma ur mig en längre mening... Men men det är kul att lära sig spanska och sista meningen är förhoppningsvis (för min egen skull) en lättare överdrift!

    Genom skolan så har jag även fått boende hos en familj. Här har jag eget rum, 3 mål mat om dagen och chans att öva min spanska med familjen för 120 kronor/dag vilket måste räknas som ett schysst pris! Maten blir då såklart även traditionell Guatemalansk mat och mamma Beatriz är dessutom utmärkt kock. Plus plus på det!!

    Jag träffar drösvis med folk på min resa. (kolla en till gödselspridare!!) Vissa pratar man bara med i förbifarten, vissa spenderar man en dag/kväll med och andra lite längre. Den gemensamma nämnaren vid alla möten är tråkigt nog ändå att det aldrig är särskilt länge och man skiljs åt ganska snabbt igen.. En av de jag träffat här i Antigua är Sam Taylor som kommer från USA. Förutom att han berättade mycket om hur värdelöst USA är så besteg vi vulkanen Pacaya tillsammans! Inte direkt någon utmaning att ta sig upp men utsikten var fantastisk över bl.a Guatemala city och de tre andra vulkanerna i området: Acatenengo, Fuego och Agua. Landskapet uppe vid Pacaya liknar nånting hämtat ut lord of the rings men ingen lava rann för tillfället från vulkanen tyvärr. Grävde man lite i marken kom dock värmen upp och vi fick iallafall grilla marchmallows där ifrån! För övrigt det bästa sättet att få en perfekt grillad yta på din marhmallow så bara ta åt er av inside tips här!

    Eftersom det är ganska långt att sitta 4 timmar i sträck och plugga spanska och jag av outgrundliga anledningar ibland är trött på morgonen/förmiddagen så har jag och min lärare alla dagar förutom en gjort något på stan under lektionen också. Det är otroligt mycket lättare att prata spanska i den "verkliga" världen än sittande med böcker bakom ett bord plus att du får gå runt i stan med nån som kan området också så jag gillar det verkligen! Marknaden har vi besökt flera gånger och den är otroligt livlig! Man traskar runt i en labyrint av trånga utrymmen med massvis med folk och olika små "affärer" samtidigt som Irma (min lärare) haglar spanska ord för olika frukter, djur, grönsaker, mat och egentligen allt vi kan hitta. Me gusta mucho! (om nån inte förstod det sista så rekommenderar jag Google translate).

    Ajuste och jul har det ju varit också! Kändes det som jul? Nej inte alls. Vi gick faktiskt även den 24:de på marknaden jag och min lärare. Vi besökte framförallt julmarknaden som består nästan uteslutande av följande: julbelysning ofta med insatt pipande ljud av nån usel julsång som endast kan vara gjord för att försöka lyckas spränga folks huvuden, juldekorationer som endast består av olika saker till att bygga upp Jesusbarnets födelse med och såklart massvis med en sorts "barrgräs" som slängs överallt på golven under jul för att det ska lukta gott och vara julfint på golvet också. Barrgräset misslyckas på båda punkter enligt mig.
    En sak som de är helgalna i här är raketer. Så självklart finns det en liten bit från de ordinarie marknaderna en fyrverkerimarknad, och den är inte liten heller! Varför en liten bit bort från den folkfyllda "ordinare" marknaden? Jo självklart hände det en olycka för några år sen och efter det har man flyttat fyrverkerimarknaden en bit. Och nu fanns dessutom en HEL brandsläckare vid ingången till marknaden också! Tryggt!!

    En upplevelse på julaftonskvällen var när ambulansen med blåljus och syrener påslagna men med en jultomte sittandes på taket i en kälke kom körande bakom mig. Stannade till en bit bort, jultomten hoppade av och bakom kom några poliser i polisbil med julklappar som delades ut till några barn på gatan! Härlig tradition men lite intresserant att de kan avvara en hel ambulans och en polisbil bara till "nöje". Men med tanke på att de faktiskt stänger sjukhuset här i Antigua under jul och nyår och flyttar alla patienter till ett annat sjukhus längre bort och därför bara tar emot akut sjuka under julledigheten så är det föga förvånande att de också avvarar en ambulans till annat!

    På julaftonskvällen fick jag även uppleva en annan högst oklar tradition här. De åker runt ett band på ett bilflak i staden och spelar traditionell Guatemalansk musik och bakom dem springer dansades runt en massa folk med gigantiska plasthuvuden på sig. Motiven är olika på huvuden men alla förutom 4 som springer runt med en lång gosedjursorm har alltså mystiska nästintill obehagliga gigantiska huvuden på sig där de dansar runt bakom bilen.. Allting avslutas framför den största kyrkan i Antigua där det skjuts en hög med raketer ifrån taket innan alla går in i kyrkan som snabbt fylls och en timmes julgudstjänst väntar! En högst intressant jultradition kan jag säga utan att ha förstått riktigt varför de gör som de gör..

    Har även gått och blivit lite sjuk de sista dagarna (under jul också). Men är inte jättedålig och är antagligen på det bästa stället jag kan vara på om man nu ändå ska bara sjuk med tanke på att jag har eget rum, stannar på samma plats och har 3 mål mat serverade direkt åt mig varje dag! Så det går ingen nöd på mig ändå och är på bättringsvägen tror jag så ska inte klaga!

    Obs! Är man sugen på att se lite extramaterial ibland så följ mig på instagram!

    Over and out från en förkyld men ändå nöjd pojk i Antigua!!
    Read more

  • Day 21

    Ny plats, nya upplevelser!

    December 19, 2016 in Guatemala ⋅ ⛅ 23 °C

    När jag skrev senast så sa jag att det skulle bli svårt att lämna Treasure Beach och precis så blev det också! Egentligen drömde jag mig nog bort lite för länge där men men! Stället var fantastiskt! Är egentligen förvånad över att jag tyckte om det så mycket eftersom det fanns ganska sparsamt med saker att göra och att jag ofta blir ganska lätt uttråkad men inte i Treasure beach! Det blev faktiskt lite vemodigt när jag lämnade platsen i fredags och hunden som troget var vid min sida under hela vistelsen gjorde det lite extra jobbigt när han sprang efter taxin som skulle ta mig därifrån.

    En kortare mellanlandning blev det sen i Kingston på ett backpackerhostel en natt innan det bar av mot flygplatsen på lördagsmorgonen! Målet var Guatemala som jag hade bokat flyg till för ungefär en vecka sen!

    På ett sätt älskar jag flygplatser. Anspännignen på att man snart ska vara någon helt annan stans, särskilt när man egentligen bara vet vart stället ligger på kartan men egentligen inget annat... Alla olika människor som ofta förväntansfulla går omkring innan flyget ska lyfta och ta en med sig bort.
    På ett sätt hatar jag flygplatser.. Det går allt för ofta inte alls så smidigt som man hoppas. Inställda flyg, förseningar, inte tillräckligt med uppgifter för att personalen ska vara riktigt nöjd och släppa in en i landet och såklart: stressen med att just dessa saker ska hända.

    Det här flygplatsbesöket var definitivt mer av ett hatbesök.. Jag hade precis som förra flygningen "hyrt" en biljett av ett företag som då bokar en vidareflygning från landet du ska till och sen avbokar sen igen efter 24 timmar. Detta för att landet du ska till måste veta att du verkligen kommer lämna landet igen och jag som bara bokar en biljett i taget har annars lite svårt att bevisa detta. Men tydligen reserverar företaget jag hyrde biljetten av bara en plats på ett flyg vilket tydligen inte var tillräckligt den här gången.. Så jag fick helt enkelt inte checka in. Jahapp vad gör jag då då... Fick börja med att springa runt på flygplatsen efter wifi som såklart var väldigt sporadiskt och knappast räckte för att leta biljetter på. Efter att frågat runt en del folk på flygplatsen om de visste var jag kunde hitta bättre wifi utan resultat så fick jag använda en tjejs hot Spot (alltså delade hon sin mobils nätverk så jag kunde använda det på min). Efter ett tags letande så lyckades jag hitta en förhållandevis billig biljett från Guatemala till Costa Rica som jag snabbt bokade och betalade för att få checka in och komma med dagens flyg! Jag skriver förhållandevis billig eftersom det var bara att kasta pengar i sjön eftersom jag inte kommer använda biljetten och hade inte riktigt tid att ordna en omboknigsbar biljett (vilket ändå aldrig blir helt gratis heller). Lyckligtvis har så klarar min budget några sånna här oförutsedda utgifter. Särskilt med tanke på att jag inte har gjort någon budget så man skulle kunna sägs att den tål typ vad som helst och alla utgifter är ändå oförutsedda! Vilken tur va!! Iallafall så fick jag checka in nu när jag hade den här biljetten! Eftersom jag hade turligt nog också kommit tidigt till flygplatsen så var det faktiskt utan panik tidsmässigt också! Flyget gick sen med en mellanlandning på Panama flygplats på 2 timmar innan Guatemala. När jag kom till gaten på Panama flygplats så upptäckte jag att det inte fanns något platsnummer utskrivet på min biljett.. Hmmmm så jag frågade personalen vid gaten som berättade att planet var överbokat, alla hade checkat in och om han inte hittade 2 frivilliga som kunde tänka sig ta ett flyg morgonen efter så skulle jag inte komma med flyget ikväll... Jahapp en natt på en kall Panama flygplats i bara skjorts och T-shirt kändes väl inte så jättelockande för tillfället. Men! Jag kom med till slut ändå!! Passkontrollen i Guatemala gick faktiskt otroligt nog helt problemfritt också så nu var jag faktsikt inne i Guatemala!

    2 upptäckter gjorde jag direkt. 1: Det är inte lika varmt i Guatemala city som på Jamaica ch därför inte skjorts och T-shirt-väder på kvällen. 2: Många saker blev genast mycket svårare när de flesta här är extremt dåliga på engelska och min spanska är för tillfället väldigt sporadisk. Men jag lyckades iallafall få en taxichaufför att förstå vart jag skulle och att vi skulle stanna vid en automat för att ta ut pengar på vägen!

    Jag kom alltså till mitt hostel utan några problem på vägen! Det hostel jag bor på är dessutom typ bara backpackers på så här är det inga problem att prata engelska. Jag kom fram ungefär 10 på kvällen och var väl rätt trött efter dagens stressiga resande men 3 killar skulle gå ut på kvällen och jag blev direkt inbjuden till att hänga på. Sagt och gjort så slängde jag bara in ryggsäcken på rummet satt och pratade ett litet tag innan vi stack iväg. Det blev rätt sent men kul var det!

    Efter 2 dagar i Guatemala city med andra backpackers och några locals som visade mig runt så bar det av med en annan local jag träffat till Antigua! En stad som tidigare för kanske 200 år sedan var huvudstad av Guatemala. Staden är omgiven av berg och vulkaner och har mycket historia! Det var just ett vulkanutbrott som gjorde att de flyttade huvudstaden faktiskt och på kvällen från terrassen på det hostel jag bor på kan man se en aktiv vulkan precis utanför staden få mindre utbrott. Antigua är tillhåll för många turister men känns ändå inte särskilt turistigt! Antigua är också hem för många fester vilket jag såklart fick känna på redan första kvällen!

    Har faktiskt planer för ett tag framöver här nu då jag redan imorgon börjar studera spanska här i Antigua! Så blir kvar ett tag men det känns absolut som en bra plats att stanna på med massor med saker att göra!

    Lite om vad som hänt/händer här just nu!
    Over and out från ett faktiskt lite för kallt (iaf på kvällen) Antigua, Guatemala!
    Read more