Joel Agrell

Som allra sista äventyr innan hemresan den 5 januari bestämde vi oss för att dyka runt Surin och Similian Islands, båda två marina nationalparker utanför Khao Lak. Vi tittade runt bland en massa olika alternativ och jämförde kostnader (vi var ju i slutet av resan och ville hålla oss inom budget), och beslöt oss tillslut för att det mest värda och dessutom det som skulle bli mest av en upplevelse var att boka en LiveAboard med dykning i tre dagar och tre nätter. Man bor helt enkelt på en båt i tre nätter och gör en massa dyk på olika platser varje dag. Vår LiveAboard var ganska intensiv med 4 dyk om dagen de två första dagarna, och 2 dyk sista dagen, då vi for tillbaka till land. Det var en så häftig upplevelse, dels själva grejen att bo på havet, dels roligt att få utveckla sin dykning och dessutom att få träffa och umgås med alla härliga människor så intensivt.

Äventyret började kvällen den 29e då vi hämtades och kördes till båten. Väl på plats fick vi fick en lite mindre kul överraskning. Vi har open water-dykcert. Det är den första certifieringen man tar, man får bara gå ner till 18 meter och har inte gått igenom två moment, djupdykning (ner till 40 meter) och navigering under ytan. Han som tagit emot vår anmälan sa att det inte var några problem, men väl på båten visade det sig att det var det visst. Alla andra på båten hade advanced eller högre, ELLER skulle genomgå advanced-kursen på båten, och de hade inte upptäckt detta förrän väl på båten. Så vi fick valet mellan att betala för en privat guide, eller ta en enklare advanced-kurs, adventure deep dive, vilket är typ halva advanced-kursen, och ger oss möjlighet att göra djupdyk under två års tid. Om vi sen vill göra advanced-kursen inom dessa två år, kan vi räkna in de moment vi nu skulle göra då.
Vi blev rätt irriterade, då vi hade planerat de sista dagarna, pengamässigt, ganska noggrant, och fick nu en oväntad kostnad som ingen informerat oss om, och som vi var tvungna att ta. Vi valde i alla fall att göra adventure deep dive-kursen, fick en rabatt och beslöt oss för att inte gräma oss mer över det.

Vår dykinstruktör för kursen, och hon som fortsatt var vår dykguide (man har alltid en guide med minst certifieringen dive master med sig när man dyker), hette Velika och hon var toppen! Med flera tusen dyk, flera utbildningar och många år av att vara dykinstruktör bakom sig kändes det väldigt tryggt. Själva utbildningen tog bara ett av de 10 dyken (då vi skulle visa lite skills) , samt ett lite enkelt förhör kring teori. En av de största skillnaderna med djupdyk, som alltså är ner till 40 meter (även om man oftast inte går djupare än 30 på nöjesdyk) och open water-dyk ner till 18 m, är att det byggs upp en mycket högre mängd kväve i kroppen under djupdyk. Detta ökar risken att man får kvävenarkos, som egentligen inte är farlig i sig (jämför med att inhalera lustgas), men eftersom man blir "hög" under vattnet finns risken att man gör dumma grejer som blir farliga. Högre mängd kväve ökar också risken för decompression illness, vilket är (bland annat) att när man rör sig upp mot ytan igen, och kvävet i vävnaderna löser sig i blodet igen, så bildas kvävebubblor i blodet. Detta händer alltid och är inget farligt, om man inte får en för stor mängd kvävebubblor. Är man frisk och inte "klantar sig" (typ gör en för snabb uppstigning) får man inte detta, men risken ökar vid djupdyk, eftersom man ackumulerat mer kväve. Risken ökar också med åldern, en högre mängd kroppsfett, psykisk och fysiskt sjukdom, att dyka väldigt kallt osv.
Hur som helst så gick kursen mest ut på att lära sig mer om detta, som man redan får lära sig om i open water-kursen, och att testa att gå ner på 30 meter och känna hur man påverkas. Vi fick tex lösa enkla matteuppgifter där nere på botten.

När kursen var över kunde vi bara njuta med vårt lilla dykteam som bestod av mig och Joel, Velika från Schweiz, Greg från USA och Tod från Sydafrika, som själv var en väldigt avancerad dykare, med ca 1500 dyk och en dive master-utbildning bakom sig - kändes väldigt tryggt med två super-dykare med oss! Utöver oss var det ca 20 till personer på båten, inklusive dykinstruktörer och båtpersonal - ett toppengäng!

Första dagen dök vi alla fyra dyk runt Surin Islands. Egentligen skulle vi ha börjat vid Similian Islands, men den thailändska kungafamiljen var där över nyår, så ingen annan fick vara där då. Framför allt det första dyket vid Surin var riktigt fint med ett väldigt vackert och levande korallrev, vi bara gled runt och njöt! Sista dyket för dagen var ett nattdyk! Vi hoppade alltså i efter solnedgången och dök i beckmörker på ca 16 meter, med endast ficklampor som ljuskälla. Jag (Jojo) var riktigt nervös innan, men det var inte alls lika otäckt som jag tänkte mig.
Dag två gjorde vi alla fyra dyken vid ett ställe som heter Richelieu Rock, ett världskänt dykställe, det ska vara ett av världens bästa. Det är ett rev som ligger mitt ute på havet, man kan bara skymta Surin Islands på avstånd. Eftersom det är den enda grunda platsen på ett ganska stort område är det en rik aktivitet där, med många småfiskar som i sin tur lockar dit större fiskar. Sikten var bra, inte den bästa, men bra, så vi cirklade oss runt Richelieu och utforskade så mycket vi kunde. En av guidernas viktigaste uppgifter är att ta gruppen på en bra väg och undvika att simma emot strömmen så mycket som möjligt, eftersom det är jobbigt, och därmed tömmer man lufttanken snabbt. Eftersom strömmen ändrar riktning på ett nyckfullt sätt så vet man aldrig hur strömmen går. Velika var i alla fall toppen på detta, så ofta gled vi bara stillsamt bakom henne och njöt, 20-30 meter ner. Dag två gjorde vi ett solnedgånsdyk, vi dök ner vid 17-tiden och dök sedan i skymningen. En häftig upplevelse, framför allt efter dyket, när vi låg med all utrustning vid vattenytan och guppade runt i solnedgången, med solen stor som en apelsin, i väntan på att bli upplockad av båten. Stackars Joel missade dock halva detta, eftersom han vid 17 meter ner upptäckte att han glömt ta på sig viktbältet och därmed hade svårt att hålla sig nere och fick avbryta dyket i förtid 🙈
Denna dag var det nyårsafton, och vi firade den vid 21-tiden (då Brisbane firade nyår) eftersom vi alla skulle upp kl 6 dagen efter och dyka. Ett annorlunda men minnesvärt nyår!

Sista dagen dök vi sedan vid Similian Islands, och jag tror nästan att jag tyckte dessa dyk var de bästa. Det första dyket för dagen var vid ett ställe som heter Koh Tachai. Det stället kan vara knepigt att dyka på eftersom det är djupt, och strömmen ofta är stark där, så om man inte håller sig rätt jämfört med strömmen kan man fara iväg all världens väg. Men just när vi dök var strömmen i princip obefintlig så vi kunde simma runt totalt i frid och bara njuta i det klara vattnet. Sikten var bra och revet under vattnet var stort och öppet, och utspritt över det relativt karga landskapet låg enorma stenblock utspridda. Under en av dem satt en enorm hummer och spanade på oss. När vi sen skulle stiga upp gjorde vi vår uppstigning, inklusive säkerhetsstoppet på 5 meter i total blåhet. Eftersom revet ligger på ca 20-25 meter, och en bra bit från land, så ser man absolut ingenting när man stigit till 5 meter. Det var en overklig känsla att sväva i absolut ingenting annat än blå härlighet, enda referenspunkterna var de andra i dykteamet. Här var det väldigt viktigt att hålla koll på sin dykdator på armen, så att man kunde ha koll på djupet så att man inte steg för snabbt.
Det andra ställen, och resans sista dyk, var om möjligt ännu bättre, vattnet var glasklart, och vi simmade bland annat längs en massiv vägg täckt i koraller, och med ett myllrande liv av stort och smått. Jag la mig bara på sidan och gled fram längs väggen och tittade på småfiskarna som stimmade, de stora trevallyserna som jagade en bit ut och muränor som stack ut sina otäcka huvuden här och där i väntan på ett förbisimmande byte. Tittade man upp mot ytan såg man hur vågorna slog mot bergväggen, solljuset gjorde det till en glittrande bölja. Korallerna var friska och färgglada och de mjuka korallerna gungade stillsamt i takt med vågorna. Ren magi!!

När resan var över var vi helt färdiga, det tär på kroppen att dyka 10 dyk på 3 dagar för en som är ovan, så när vi steg iland i Khao Lak igen på eftermiddagen den 1a januari var det ett trött gäng som klev av. Men oj alltså vad häftigt det är att dyka! Att simma som en i gänget bland tusentals olika småfiskar som clownfiskar, kirurgfiskar, fjärilsfiskar och pincettfiskar av olika slag, större fiskar som tonfisk, trevally och hajar, och andra lite mer läbbiga djur som muränor, lejonfiskar, skorpionfiskar och havsormar, är något man bara måste uppleva.
Jag var superskraj innan Joel "tvingade" mig att prova, men nu är jag honom evigt tacksam för att han fick mig att upptäcka havets hemligheter! ❤️

Tillbaka i Khao Lak checkade vi in på samma hotell som vi bodde i innan resan för ett par dagars sista solsken och bad. Vi jobbade lite på brännan och njöt av varje "sista". När vi vaknade upp morgonen den 3e januari kändes det märkligt att nästa gång vi skulle sova i en riktig säng, skulle det vara vår egen hemma i Uppsala. De två nätter vi hade kvar skulle spenderas på en nattbuss mot Bangkok, och sedan på flyget från Bangkok till Paris.
Vår dag i Bangkok var lugn och lagom. Vi hängde mest runt Khao San Road, men tog också en båttur längs floden, fram och tillbaka för att se staden. På kvällen spenderade vi våra sista bath på mat och en avskedsöl innan en minibuss tog oss till Suvarnabhumi flygplats.Read more